Senaste kommentarerna i forumet

Gå på din känsla och lita på den. Ofta känner man vad man behöver göra för att själv må bra. Det finns ju något som heter Anhörigstödjare genom kommunen. Om du vill kan du ta kontakt med någon där. Jag går och pratar med anhörigstödjare. Det är så skönt. Man får prata av sig och får goda råd.
Hur länge har det varit så här, att din mamma dricker så mycket? Jag gjorde ju misstaget att ställa ultimatum tidigare, innan jag var mogen själv att fullfölja, och det är nog därför min man inte tror riktigt på detta nu. Men nu står jag fast. Vill inte tillbaka till en man som dricker varje helg tills han inte orkar dricka mer, och somnar.
En man som säger dumma saker till mig på fyllan. Och en man som på vardagarna har abstinens och är sur.
Har du någon anhörig eller kompis du kan prata med om det här? När jag berättade för mina vuxna barn, så lättade det så otroligt mycket. Man är inte ensam då.

Jag förstår era känslor. Man känner sig så hemskt när man ställer ultimatum, men det är ju nödvändigt. Varför ska våra liv, som väntar på att en man som dricker ska bli nykter, bara sättas på paus? Vi som står bredvid har ju också bara ett liv. Varför ska inte vi få leva det fullt ut och vara lyckliga? Om den som dricker vill ha oss tillbaka så kan ju mannen bli nykter utan oss. Sedan får man ju se vad som händer. Och det klart att livet med den som dricker, inte bara varit svart. Det finns ju fina stunder också. Men just nu är det inte bra. Just nu måste vi sätta ner foten och leva våra liv.
Jag sa till min man, efter att han sagt att vi nog kommer kunna vara tillsammans efter att vi bott isär ett tag, att just nu kan vi inte vara tillsammans. Mina krav står fast. Nykter och behandling. Accepterar han inte det , ja då kan vi inte leva ihop. Jag tänker inte vänta mer nu. Mitt liv är nu. Inte sen.
Många jobbiga dagar, både nu och framöver naturligtvis. Men just i kväll, står jag stark och försöker peppa både er och mig själv.

Tack för alla råd! Har inte vågat vara öppen med detta innan så att få prata med någon som går/ har gått igenom liknande blir på något sätt en tröst att man inte är ensam. Jag har förklarat för henne många gånger att det är ett problem för mig. Hon slutade då ringa ett tag när hon var full men sen har det börjat smått igen bara att hon inte skriker. Är det för tidigt att ställa ultimatum tro?

Kanske om du säger att för dig är det ett problem. Att hon förstår att du tycker det är jobbigt. Men att hon ändrar sig är ju bara hon som kan bestämma. Det är det som är så svårt med någon som dricker, man kan inte påverka dom hur gärna man än vill. Bor isär från min man, som druckit i många år, och han kan inte välja mig, för alkoholen drar i honom, efter att jag ställt ultimatum, sluta dricka och ta behandling.
Du kan ju också markera, att när hon ringer dig när hon är full, så vill du inte prata med henne. Säg till henne att hon ringer när hon är nykter. Du ska inte behöva ta sådant. Dessutom blir det inga vettiga samtal med någon som är full.

Min mamma sitter ofta själv hemma och dricker tills hon däckar. Har hon semester spelar det ingen roll vilken dag på veckan det är eller om hon är i sällskap hon dricker i vilket fall som helst och hennes försvar är att hon har semester. Ett tag ringde hon mig varje gång hon var full och skrek i panik så jag fick trösta henne.Detta skedde varje helg under några månader. När jag har konfronterat henne så nekar hon till att det finns ett problem och min fråga är då, hur ska jag gå vidare för att få min mamma att öppna ögonen för vad som kan ske om hon fortsätter på detta sätt?

Ja Ush , förstår verkligen din ångest :(
Man får ta en dag i taget, men det är så fruktansvärt jobbigt.
Tydligen är jag för vek, folk har haft det värre ?
Ja...jo det är sant. Det har varit bra imellanåt också såklart men tyvärr är det inte det man minns mest...

Fantastisk att vi kan hjälpa varanda, nyktra alkolister, och anhöriga till alkolister. Jag har nog inte riktigt fattat det fören nu, att vi kan hjälpa varandra så här mycket otroligt.
Mäkta stolt att inte behöva dricka i ca 6-10 dagar i sträck. Vakna med ångest, fylla, mera fylla och orsaka sorg hos min familj.
Jag har i dag talat med min mentor om att sitta med i ett möte med anhöriga till alkolister. Vad jag förstår med något äldre barn till alkolister 18 års ålder osv, och med vuxna partners och anhöriga till brukare.
Detta är nog det ärligaste jag skrivit som nykter alkolist: Jag är rädd så fruktansvärt rädd. Inte för att dom ska hata mig, för dom har all rätt till sina känslor efter vad dom blivit utsatta för.
Jag är rädd för att lyssna och ta till mig vad dom blivit uttsatta för. Rädd för att inse hur jävla illa det igentligen är. Jag vet att det är illa, men har jag igentligen förstått vad ett missbruk ställer till med på riktigt, näe ärligt talat så behöver jag nog ännu mera insikt.
Men jag ska gå dit när detta möte blir av, hur jävla rädd jag än är.
Azalea du skrev att jag äger... Men jag skulle vilja säga att vi här inne äger varenda än av oss.
Alla verkar ha så mycket kärlek och förstånd att förmedla till varandra ❤❤❤

Förstår dig precis, samma här hos mig. Nu har min man varit nykter i 4 månader tror jag. Han säger lika till mig, att de jag som tar beslutet och att han känner de beror på något annat.
Han lägger allt på mig samtidigt som hans äger att han skäms för att han har druckit under de senaste 6 åren. Men tycker jag skall ha överseende för han har inte gjort det med vilja.

Han bönar och ber dagligen med fina sms och han får mig att tvivla. Håller på att inreda min lägenhet, men inte helt lätt att lämna allt älskar mitt hus och mitt liv här men vill tyvärr inte dela det med alkohol, är arg att jag skall behöva lämna och han sitta kvar med hus och allt fast de är han som ställt till det.

Var i Stockholm förra helgen ensam behövde komma bort har inte varit iväg någonstans själv sedan oktober förra året.
Hann inte mer än ditt ringde vår 17 åriga dotter om att hon tyckte pappa var konstig och att hon trodde han druckit, hon bad mig att inte säga något för hon ville inte få skit för att hon sagt något. Vill inte tro att det är så men ändå när barnen får en känsla så känns det inte rätt.
Dubbelkollade med vår 13 åriga dotter när jag kom hem och hon sa lika dant att hon trodde han druckit, min mamma sa oxå att han lätt påverkad när hon pratade med honom i telefon. Men vill så gärna tro att han är nykter.

Konfronterade honom i kväll då jag tyckte han betedde sig konstigt tyckte oxå att han luktade alkohol men han blir bara sur och säger att jag får ge mig och att jag beskyller honom för att dricka fast han inte har. Vet verken ut eller in vad som är vad men orkar inte med att känna efter och höra att barnen är otrygga så fort jag inte är hemma.
Fy vilken ångest jag har.

Gick till jobbet i morse... var där en kvart tills jag bröt ihop i tårar. Ååå jobbigt vill inte att alla ska veta hur man mår. Det här med separationen, min stora dotter som mår fruktansvärt dåligt ( inte pga av detta ) och nu annat med den andra dottern...
Allt bara faller över än... orkar inte mer. Men det måste man ?
Och min sambo som fortfarande bönar ber och tycker jag är egoistiskt o elak nu när han varit trevlig och nykter i 5 veckor, plus gått till AA 3 ggr.
Han får mig att tvivla på allt :(
Det är jag som tagit det här besluter säger han, att riva upp allt, hus osv
Jaha och varför blev det såhär då säger jag.
Han fattar det men ändå inte , tror att jag döljer massa saker, för det kan ju inte ” bara ” bero på år av fyllor i kaos...?
Och när jag är kall o inte ger han hopp om nåt så ska han stänga av allt o bara skita i allt, otrevligt ska det bli tills det här är över o bla bla bla
Ush ta mig härifrån...

Grattis till din seger, mycket bra jobbat. Det är ju vad jag förstår livslång kamp och det är skönt att lyckas vinna denna seger. En seger följs oftast av fler. Kämpa på?

Det gör ont i hjärtat, ja i hela mig, att läsa ditt inlägg. Så bra att du sätter ord på din oro och söker stöd! Jag kan tipsa dig om att gå på Alanonmöte, du behöver inte säga nåt, det är helt okej att bara lyssna. Där finns mänskor som vet... från insidan. Fortsätt också att läsa och skriva här, det är bra också för din alldeles egen skull, att kunna gå tillbaka och se hur det har varit och hur du tänkt.
Släpp inte taget om hur du vill ha livet som familj och kom ihåg att du äger makten i ditt liv. Om du känner dig maktlös så ta tillbaka den, om du känner att du kan bestämma om dig själv så håll taget! Kram, kram och allt det bästa. Kom ihåg att du är inte ensam! / mt

Så naket du beskriver din situation i några rader. Jag kan bara gissa mig till den oro du känner samtidigt vill jag gärna förmedla hur klok du är som tar dig själv och ditt kommande barn på allvar. Att bilda familj är ett vackert steg och det kan vara både underbart och svårt att hitta en egen "kultur". Det låter som att du tänker dig en trygg miljö för ditt barn där alkohol inte ingår på det sätt det gör nu. Av ditt inlägg att tolkar jag det som att det är såväl alkoholen som dess konsekvenser som du känner obehag inför. hur din partner blir samt att han inte är hemma? Du är inte ensam och jag hoppas att du får många svar här samt att du finner andra trådar som kanske kan bli hjälpsamma för dig nu.

Fortsätt gärna att berätta om du vill, det kan ta lite tid innan en tråd får fart. Vi är glada att ha dig här.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

det är inte enkelt. Långt ifrån. Men vet du vad jag önskar för mig själv nu. Många många år senare. Att jag redan där och då satte gränser. Lägg inte kraften på att hjälpa honom. Han är kanske inte där än. Men ta stöd för att sätta gränser. Finns det någon annan än du. Som vet. Som han har förtroende för. Som kan visa honom. Att det inte står rätt till.

Det du kan göra. Redan här och nu. Det är att söka medberoendestöd. Det finns massor av det här. För det är också en progressiv sjukdom. Alkoholisten mår oftast ändå hyfsat på ett sätt. För det är han som sitter på makten. Och dessutom har tillgång till flykt från sina känslor.

Dina känslor måste du däremot möta i nykterhet. Du kommer känna dig ensam. Men vet du vad. Det är egentligen rimligt att han borde förbereda sig för föräldraskapet och vara nykter med dig. Det förtjänar du och ert barn. Jag resonerade så att dricka och träffa vänner var något han behövde för att orka. Men det var ju det som drog ner honom. Och drog honom bort från mig. Suget. Flykten.

Jag önskar att jag vetat att jag var sjuk. Och att det faktiskt fanns saker jag kunde göra för mig. Krav jag kunde ställa.

Kanske en medberoendegrupp som stöd redan nu. Det finns en massa fina böcker. Om du inte redan är det vara öppen med en vän som kan hjälpa dig bedömma rimlighet. Jag vet att det är svårt. För man vill inte snacka skit och utelämna den man älskar. Men du måste älska dig mest. För att kunna vara den förälder du vill bli. Det här kan gå hur bra som helst om du tar rygg med någon som ger sig trygghet.

Hej nu här....
Känns inte kul att behöva vända sig hit men jag har kommit till en dead end.....
Har en man i mitt liv som överkonsumerar alkohol. Har gjort det ett bra tag och nu har det verkligen blivit ett problem.
Jag älskar honom och vill finnas där för honom och vi har haft en berg och dalbana.
Mitt stora problem i det hela är att han skyller allt på mig. Jag gör fel. Han hittar på regler som jag inte vet om och jag får skit när jag inte följer dessa.
OBS detta uppkommer bara när han är onykter. Men han anser att allt är mitt fel. Det är jag som inte bryr mig, det är jag som startar alla bråken. Det är jag som tjafsar.
Jag vet att det inte är mitt fel men jag håller på att bli tokig för jag börjar tro att allt är mitt fel.

Det har gått så långt att han kallar mig för fula ord. Han nedvärderar mig ena sekunden och nästa så ropar han på hjälp. Det är fan jag som inte ska ställa till det....
Snälla hjälp mig att komma ur det här.
Han har insett att han har problem att han dricker för mycket, men hur jag som står bredvid? är jag rätt person att hjälpa honom att komma till rätt hjälp?

Tack.
Jag vet inte hur det är för andra alkolister.
Men för mig att läsa era historier som nykter alkolist är smärtsamt, men det ger mig så frutansvärt starka insikter.
Det är insikter som ingen psykolog eller sjukvård någonsin kan ge mig. Det är helt övärderligt för mig som nykter alkolist. Att jag får ännu mera insikt i vem jag är och vad jag orsakat.
Att jag med dessa insikter är skyldig alla runtomkring mig samt andra anhöriga till alkolister att leva ett nyktert liv.
Tack till er alla ❤

Det värmer att höra det.
Har varit borta i 2 dagar pga av min alkolism.
Detta är sjukdommen i ett nötskal. Oavsett hur lång nykterhet du har, så kommer tvivel, törst, samt stress och ångest för dem flesta i bland
Men jag har verktygen och en mentor, så 1-0 till mig och spriten förlorade igen. Känner mig lungn och harmonisk igen och glad över vinsten mot spriten.
Vill att du ska veta att det du gör nu ger även mig en vinst i nykterheten, att jag måste vara nykter för att aldrig mera göra livet misserabelt för andra. En god påminnelse att nykterhet ger ett mervärde i livet.
Stark insikt av dig och du växer redan... Nej du kan inte hjälpa någon som inte vill...
Så starkt av dig att sätta bollen i rullning trotts allt du varit med om. att. Att ta sig upp för backen och orka kämpa. Jag vet att det finns ett gott liv som väntar på dig till slut, och det är du så väldigt värd.
Men 6 år är frutansvärt att behöva stå ut med, det gör mig så ont att höra. Jättebra att du tar tag i ekonomin för det är väldigt viktigt, viktigare än många tror.

Själv ska jag se om jag får chansen att sitta med i en anhöriggrupp. Jag behöver behöver höra från andra sidan hur vi brukare påverkar andra människor runt omkring oss.
Fortsätt kämpa du kan och kommer att vinna det vet jag.
Mv. Peter

En jobbig kväll förstår jag. Fy vad kämpigt det kan vara.

Så jobbigt för dig Exhale. Hoppas du får en bättre dag i morgon?

Så jobbigt för dig Exhale. Hoppas du får en bättre dag i morgon?

det fanns en knapp jag kunde trycka på så startar livet igen. Vara nyfiken..vilja upptäcka. Vilja vara. Leva. Vet att det lättar igen om några dagar. Men just idag är det minut för minut igen. Valet står mellan att sova mig igenom. Eller resa mig upp och fejka mig igenom en kväll. Det går oavsett. Men idag gör det ont.

Tack för din peppande ord, just nu håller jag på och packa upp i min lägenhet. Min äldsta dotter har varit här och hälsat på. Hon tyckte den var fin, hon kramade mig och sa det här kommer bli bra, du är ff min mamma trots att du väljer att flytta. De är så otroligt finna alla våra 5 barn. Älskar dom.
Måste fixa det här, kan inte veta om jag valt rätt eller fel förrän jag flyttat.
Hoppas av hela mitt hjärta att allt blir bra. Men det här är det jag behöver nu.

Jag tänker så här, 5barnsmamman, om han vill ha dig tillbaka, så kan han bli nykter själv, sedan har han kanske en plats i ditt liv. Han kan bara hjälpa sig själv. Jag vet att det är såå svårt att lämna, är ju mitt i detta själv. Just nu gör du rätt i att rädda en person, dig själv. Tro inget annat. Han har säkert fått många chanser av dig, som förmodligen inte hjälpt. Detta att du går kanske räddar honom också i längden. Styrka till dig från mig.

Har nu hållit på att flytta i två veckor, går långsamt men dock åt rätt håll, har några möbler kvar som jag väntar på att få hjälp med, då min man inte vill hjälpa mig.
Har så mycket som behöver fixas och nu känns det som orken tagit slut, ont i kroppen, och orkeslös spelar ingen roll hur mycket jag sover, är ff lika trött.
Känner mig rätt likgiltig inför allt, som ett brev på posten kommer då ångesten och velandet om jag tar fel beslut som går. Han har märkt att jag tappat fotfästet och är trött och sliten, vilket gör att han ser sin chans och bedyrar sin kärlek till mig och får mig att må skit över att jag håller på att lämna. Just nu fattar inte jag vart jag skall få orken i från att stå emot och fortsätta min flytt och hur jag skall fixa allt. Önskar bara att jag hittar min ork igen och fullföljer det här.

Hoppas du får lite lugn och ro hos din väninna, Azalea. Det är kämpigt att leva i ett kaos. Tar på krafterna. Jag tittar också tillbaka på sådant jag skrivit, och kommer då ihåg allt för väl, hur det var med en full man i huset. Vet vad du går igenom.
Vi kan inte göra något alls när det gäller drogen, men vi kan göra något för oss själva. Leva vårar liv.

Du är en klippa. Ja, det är tungt nu och jag har försökt udag art ordna med praktiska förberedelser. Packar sånt som är personligt viktiga saker och kollat upp bank saker.
Får sova hos en väninna inatt då han var så arg och så åt mig att " dra hemmifrån" sen däckade han. Vilket var bra då jag kunde samla ihop mina käraste ägodelar och ta med dom.
Jag ska kolla upp detta med anhörig grupp. Det verkar vara en fin idé tycker jag. Här är också rätt liten by men det kanske finns.
Hittade också lite dagböcker,typ, som jag skrivit för att jag ska hålla mig påmind om vad som verkligen har hänt. Efter en tid tror man ju inte att det var så farligt, det beror väl på att man vant sig vid eländet.
Läste en del och det var 2013 och det var helt kaos då också. Det är för tusan 6 år sen jag skrev det och inget har förändrats eller blivit bättre.
Det var en bra påminnelse att ta fram när jag tvekar och hoppas på att det ska bli bättre. Även vid känslorna att det är så synd om honom som jag känner emellanåt, viljet det är men jag kan inte hjälpa honom ju när han inte själv vill.
Godnatt och ha en bra söndag?