Senaste kommentarerna i forumet

Ja det verkar ju konstigt. Vad jag hört så har du ju rätt att få hjälp från kommunen.
Och orosanmällan ska ju tas på allvar. Det var en underlig kommun.

Så skönt att allt blev bra för dottern och dig. Tur att några positiva saker hände som kunde lyfta din man. Du har ju kämpat för att din dotter skulle ha en bra dag. Och så blev det. Bra kämpat.
Nu kommer det gå framåt för dig, och det blir skönt för dig när mannen flyttar.

Det blev en jättefin dag och dottern var SÅ lycklig!
X:et sa på morgonen att han nog inte skulle orka stanna så länge eftersom han mår så dåligt.
Men sen ringde de om en jobbintervju (han söker jobb nära landstället dit han ska flytta) och så blev bilen klar på verkstan tidigare än väntat och då blev allt bra igen....

Det funkade helt OK med honom under större delen av tiden, men han drack för mycket och även om han var social och trevlig så var det inte kul att se.
Nu ska han stanna i lägenheten en natt till och sen åker han till landet några dagar.
Vi har ju inte gjort bodelningen än, även om vi delat upp alla saker och möbler. Så länge vi inte gjort det så bor han i lägenheten större delen av veckorna. Jag har ju tidigare bott på landet i veckorna, men nu vill jag inte det längre. Alla hans saker är där och det står kartonger överallt, så jag känner mig verkligen inte hemma där längre. Sen vill jag vara i lägenheten där jag vill börja mitt nya liv nu.
Jag vet inte riktig om jag ska pressa på med bodelningen eller inte, men jag har i alla fall sagt att jag inte vill att vi bor tillsammans efter midsommar.

Längtar tills han flyttar för gott!!!

Jag har gjort det där och det funkar inte. Jag har pratat med ett privat behandlingshem i vår kommun, och dom säger att våra kommun är tröga för anhöriga att få hjälp hos. Jag har gjort 9 oros anmälningar på 12 månader. Skriftliga eftersom dom måste bokföras för muntliga försvinner bara. Jag får väl sitta här och invänta att ett dödsbersked. Man ber dem ringa upp eftersom man mår fan, men dom ringer inte upp!!!! Sist jag pratade med någon så fick jag höra att jag fantiserar ihop saker som inte har hänt. Vad då fantiserar, jag ser allt som han spyr upp, för det är jag som måste ta hand om det. Till och med min chef på jobbet säger att den här kommunen är trög på att hjälpa. Dom blundar för problemen.

Missförstå mig rätt nu.. Underbart att läsa det du skriver, så insiktsfullt av dig, trotts din situation.
Samt att du känner en befrielse någonstans.
En dag i taget så går det framåt....
Mv Peter

tack för feedback
problemet är ju att min sambo inte anser att han behöver hjälp, han har ju inga problem....
Jag vill ju oavsett om vi kommer att leva ihop eller inte att han ska må bra och att mina barn ska få den pappa de förtjänar

Han dricker sig redlös när vi har varit ovänner, och ställer till med så mycket dumheter som jag inte kan släppa, och så blir det en sån ond spiral

Kommer hem sent efter jobbet, jag provade med ett samtal vid lunchen att jag inte vill att han blir arg när jag känner en oro, har att göra med sms som han skickat och fått. Tog det samtalet, när jag kände att ingen konflikt fanns i luften. Försökte förklara att ilskan bekräftar bara det jag misstänker. Men han blir arg, vi hade en del sms konversation och jag sa att jag vill inte ens komma hem. Men jag måste hem för att hämta medicin.
När jag kommer hem, anar jag att han är onykter, sen blir han arg att jag inte far. Och så tar han motorcykeln och sticker iväg, med den farten och sprit i kroppen så knyter det sig i magen. Jag orkar inte! Här fått ett livstecken, men han vill inte bli hämtad... Jag har lagt mig och bävar för ytterligare jobbiga dagar

Mina barn var nästan vuxna när jag började få problem med att inte kunna hantera alkoholen, min fru såg ingen utväg annat än att lämna mig efter många gånger jag lovat dra ner på drickandet. Jag klarade hålla upp någon vecka sen var jag tillbaka igen. Jag skrev på skilsmässo ansökan på fyllan och hon skickade in den, oops det va ju inte vad jag trodde och det tog mig ganska hårt. Slutar dricka helt gjorde jag inte förrän jag fick träffa en professionell alkohol terapeut som tryckte på rätt knappar och fick mig att inse att jag inte kan dricka överhuvudtaget.

Som du säger den som man Birde betyda allra mest för och som borde finnas vid ens sida i vårt och torrt är den som är allra elakast.
Det gör det ju omöjligt att känna några varma känslor. De har ju försvunnit under åren då man sett den raglande, däckade personen på olika ställen, fått höra de mest elaka kommentarerna . Det är inte konstigt om kärleken har försvunnit på vägen.
Kram

Ja precis så Azalea. Så skönt att skriva här. Där alla förstår. Känns som en livlina att kunna skriva och läsa här.
Skönt för dig att ha en lista. Då tar du ett steg i taget.

Efter ytterligare tråkiga dagar med fylla så har jag ringt advokaten och fått punkter på vilken ordning jag ska fixa allt.
Känns skönt med en checklista att följa då hjärna och hjärta inte alltid samarbetar.
Ett steg framåt.

Det är så fantastiskt att ha hittat hit där man kan få stöd men också en förståelse hur det faktiskt är. Ingen som nånsin har levt i en missbruksfsmilj kan förstå hur det är.
Hur tankarna fungerar hos oss.
Hur vi kan stanna så länge som vi gör.
Hur man kan må så dåligt och bli så nedtryckt av någon som borde finnas där och ta hand om oss.
Hur man tänjer gränserna för vad som är normalt beteende mot sin käraste och accepterar för andra helt onormala händelser eller ord.
Ingen kan sätta sig in i det och förstå utan att ha upplevt det.
-Det är väl bara att lämna eller ryta i och säga ifrån?!?! Nej, inte när man fastnat i den dåliga spiralen som anhörig till brukare.

Fast något positivt idag: Jag ringde advokaten och har fått en checklista på hur jag ska agera nu. Känns skönt då känslorna studsat fram o tillbaka att ha en rak lista att arbeta efter. Det kommer att bli små steg med planering så allt är klart.
Känns befriande trots allt.
Önskar en fin kväll❤

Hej!!
Jag är helt ny här, detta är min första kommentar
Jag lever ihop med en man sedan 12 år tillbaka, vi har 2 fantastiska döttrar 7 och 4 år.
Han har alltid varit glad i flaskan och har problem med vilken mängd alkohol han klarar av, han blir nästan alltid fullast på festen eller somnar han. Problemet när han dricker är ju såklart att han däckar av och det är väldigt svårt att få kontakt med honom. Han går dessutom i sömnen när han dricker, han pratar, gapar går omkring och tänder lampor, sätter på kranar, kissar lite överallt. Det är sååå jobbigt och jag kan såklart inte sova dessa nätter, jag vill ju inte heller att våra barn ska behöva hitta sin pappa sovandes på toagolvet, så jag springer upp och ser till att de inte ser detta, men ibland hinner jag ju inte och våran äldsta dotter har ju sett och hört honom flera gånger. jag har ju såklart sagt till honom vad som hänt under natten, även barnen har sagt till honom attde blir rädda för honom när han gör så, men ändå finns problemet kvar flera år senare. han dricker inte varje dag med i snitt 3-4 dagar i veckan, blir inte full varje gång, men tillräkligt för att gå i sömnen. Jag har sagt att det är ett problem för mig att han dricker, att jag tycker det är jobbigt och att jag oroar mig för barnen, han säger då, ja det är ett problem att jag går i sömnen.. men problemet är ju inte att han går i sömnen, utan att när han dricker går han i sömnen, men det tycket han inte verkar vara ett problem. Tyvärr har det ju hänt flera gånger att när jag jobbat kväll eller varit bortrest att han duckit så att han däckar av, fastän han är själv med barnen. våran äldsta har till och med sovit jämte honom på toagolvet när hon inte fick väckt honom, hon blev så ledsen och rädd såklart, hon ska inte behöva ta det, vid detta tillfälle var hon 6år.
Jag har de sista månaderna känt mig mer och mer uppgiven, jag har till och med talat om för hans föräldrar om problemet och även de har försökt att prata med honom. Nu känner jag mer att nu är det nog, det kommer inte bli någon förändring...
nu känner jag mig dock kluven, vi säger att vi separerar och han ska ha barnen varannan vecka , jag får panik när jag tänker på det, jag vill ju inte att barnen är där nattetid ifall han nu dricker. hur ska jag göra tycker ni??
tacksam för svar och råd

Jag ringde socialen i min kommun. Där fick jag numret till anhörigstödjare, om du själv vill ha stöttning. Annars kan väl göra en orosanmällan till socialen om mannen. Sedan kan du kontakta vårdcentralen och begära att du får prata med någon. Hoppas något kan hjälpa.

Fy vad jobbigt du har det. Kan du berätta lite mer runt din situation? Vet inte om jag missat att läsa något. Bor ni ihop? Hur länge har det pågått med han drickande?

Jag känner mer och mer att jag inte får någon hjälp, jag behöver få någon och prata med, men jag får inget gehör....
Jag hoppas att era kommuner runt om i Sverige har ett bättre stöd än min kommun. Det enda jag vill är att få träffa någon och bolla mina tankar med, för att slingra bort kaoset.

Där kom väl mitt medberoende igen. Att jag gör honom illa. Att jag går för fort fram. Men jag ska ju tänka på mig. Och som du skriver Spinoza, han ger inget förslag på hur vi ska göra. Han bara lotsad som inget, och tar jag upp att allt detta händer p.g.a att han dricker, då blir han sur.
Nu är det dax att tänka på vad jag vill. Hur jag vill ha det. Och jag går aldrig tillbaka till det vi hade.

Hoppas dagen blir fin! Försök njuta lite också av att du kommit såhär långt, när kalaset är över kan du säkert lättare släppa taget om mannens ältande av hans bekymmer för då behöver dom inte längre vara dina! Önskar dig en bra och fri fortsättning på sommaren!

Det kan vara väldigt svårt att inse att man själv eller en anhörig har alkoholproblem. Det är ett så svåröverskådligt problem. Man ”älskar” alkoholen och måste få in tanken på att det förhållandet är över. Svårt. Jag hade inget direkt fysiskt sug, men ett mentalt. Längtan efter att bli lullig, gärna med vänner men ensam funkade bra med. Dränka sorger, släppa stress. Alla möjliga anledningar. Problemet i ”alkoholproblem” för mig, låg inte i suget utan konsekvenserna av drickandet. Dessa gick ut över mig själv och min omgivning.
Lycka till.

Lät sonen vila från mig några dagar! Igår kväll ringde jag honom och kollade läget. Han lät pigg och glad, var och grillade vid en sjö tillsammans med kompisar. Nöjde mig med att han hade det bra och började inte grotta och ställa massa frågor! Han vet att jag finns där om han behöver mig! Det räcker! Och också det får räcka för mig! Jag behöver inte veta allt och ha kontroll över allt! Han markerade i helgen att han helst pratar med sina bröder och sina två bästa kompisar. Istället för att bli kränkt ska jag vara glad över att min son har fler än sin mamma omkring sig!

Nu har vi pratat lite. Han säger att han inte har några alkoholproblem eftersom han inte känner något sug. Allt han festar och dricker gör han bara för att hans vänner gör det. Att han ständigt lämnar mig och våra planer så fort en festinbjudan kommer har jag inte fått någon förklaring på. Han säger att hans problem och dåliga beteende grundar sig i att han slutade med sin adhd-medicin för några månader sen. Att dessa problem fanns även innan han slutade med medicinerna verkar kringgå hans förnuft.. han är helt klart ångerfull och mår dåligt men det känns som att det inte finns något att göra. Även om han inte skulle ha alkoholproblem tror jag inte jag skulle kunna leva med det eviga festandet och undra om han kommer hem eller inte. Hans väldigt korkade föräldrar verkar även dom uppmuntra till synen han själv har att det inte handlar om alkoholproblem. Det är så utmattande, jag älskar verkligen honom men vet inte hur detta ska kunna fungera. Får väl åtminstone vänta och se om jag får någon av lägenheterna jag sökt.

Lycka till i dag. Du är stark och klarar det. En stor styrkekram till dig Spinoza?

Idag tar dottern studenten och den här dagen har varit som en viktig hållpunkt för mig. Jag har jobbat hårt för att komma till ett läge där vi kan fira henne så att hon får den fina dag hon verkligen förtjänar.
Det har varit lite svajigt och jag har fått göra det jag egentligen inte vill längre, dvs stötta och trösta min f d man när han deppar över vår skilsmässa och allt annat som inte funkar i hans liv. Det känns lite sådär, men jag tänker att det får vara värt det om det gör att det är lugnt på studentmottagningen.
Vi sover båda i lägenheten den här veckan och i natt var första natten på ett tag. Jag sover verkligen inte bra när han är här.

Håll en tumme för att vi klarar dagen på ett bra sätt!

Tack Peter för pepp till alla❤️