Senaste kommentarerna i forumet

Jag tror att det bara är ett sätt att skjuta upp det han inte vill ska hända. Och frågan är hur mycket hänsyn du ska ta till honom när han själv inte gör någon ansträngning för att det ska bli bättre?
Det är nog ofta så att den som lämnar är långt framme i processen jämfört med den som blir lämnad. Är den som blir lämnad dessutom missbrukare och lever i förnekelse trots att man sagt att det inte funkar längre under en lång tid så hjälper det ju inte att ta det långsamt sen när man väl lämnar.

Jag sa i flera år till min f d man att jag kommer att lämna honom om han inte slutar dricka och ändrar sitt aggressiva beteende, men det var som att jag aldrig sagt det när jag sen gjorde allvar av hotet. Då var han ändå nykter alla gånger jag sa det. För mig var det bråttom att få igenom den formella skilsmässan eftersom jag inte längre litade på honom och ville få koll på min ekonomi.

Stå på dig Skrållan, du gör det som är bra för dig och din framtid. Han får lösa sitt liv som han tycker är bäst utan att dra ner dig!

Styrkekramar till dig?

Kämpa kämpa ❤

Vill höra, tycker ni att jag går för fort fram? Vi har ju bott isär i snart 2 månader. Min man tycker att jag går för fort fram med processen. Men han kommer ju inte med något förslag. Han tror bara att det ska bli bättre om vi bor isär ett tag. Han verkar inte fatta att jag inte kan leva med honom om han fortsätter att dricka. Vet inte om han inte förstår eller inte vill förstå?
Kanske är det så att jag tänkt på detta i så många år, att jag inte ser någon återvändo. Jag kanske har kommit längre i mina tankar än han. Alla dessa kvällar och nätter tankarna har malt. Lämna eller stanna? Jag vet i alla fall nu, aldrig tillbaka till det som var. Nu har jag fått känna på ett annat liv. Ett liv där jag bestämmer själv.

Han jobbar inte nu såklart. Gulli i 10 dagar och nu var han på vårdcentralen och : hade ont i magen och diarré. Så han blev sjukskriven 1 vecka, från nya jobbet. Sjukskrivningen har inte kommit fram så gissa vem som får FIXA imorgon. Jo jag såklart. För han klarar ju inte av det säger han. Dan o behöva gå in och rädda igen men jag vill ju inte att han blir uppsagd på detta jobbet också.
Får lägga till att en halvtom 70 cl gin stod vid tv:n o sovrummet, tacka tusan att man inte klarar av nåt då. Fy, jag blir så förbannad. Kram till er alla?

Du har kommit en lång väg och det är klart att det är ledsamt men det kan bara bli bättre. Jag skickar dig en stor kram och hoppas att den värmer.
Jag är i första fasen att lämna nu och har knappt börjat men beslutet har tagit form och nu måste jag göra det.

Jag tycker att själva förljugenheten är värst. Jag har adresserat och markerat att jag inte går med på detta tilltal och jag tänker inte vara tillgänglig så länge detta pågår.
Det jobbiga är nu att han vägrar prata om det och han väntar ut allt tills det lugnat ner sig. Det är bara det att nu vill jag inte mera.
Han har fått så många chanser men han vill verkligen inte sluta dricka och då blir det tydligen mitt fel och han är oerhört arg på mig.

"Hur ska man själv kunna radera sina känslor och tankar för allt han sagt och gjort bara för att han inte minns hälften av det? Mina känslor har kallnat för man kan inte hålla kärlek vid liv när den man blir sämst behandlad av i hela världen är den som allra mest borde värna ens mående och känslor"
Är så insiktsfullt och klokt! Känner igen mig så väl i detta. ❤️

All den energi som gått/går åt försöker jag se som en enorm styrka som successivt nästan obemärkt förtvinar. Tänker ofta nu efter insikterna kommit farandes på hur mycket energi som gått/går åt. Om en ändå lagt den energin på något positivt.. Försöker föreställa mig vad som blivit då.. Hur hade det sett ut då? Livet.
Hamnar i ångest över hur stor del av livet som prioriterats bort. Samtidigt vet jag att jag gjort mitt bästa. Har kämpat för att alkoholen inte ska ta så stor plats. Förstöra så mycket. Förstöra den jag faktiskt älskar.
Till slut måste en ge upp. Inse fakta hur ont det än gör. Måste vidare.
Vill de inte. Har de inte själva någon insikt så finns det bara en väg att gå.
Men det gör ont. Och är fruktansvärt svårt. Då tänker jag.. "har jag varit stark nog att leva i detta så längen, Då klarar jag nog vadsomhelst"
Styrkekramar till er ❤️

Det finns inget dom gör en så ensam som när alkoholen flyttat in i förhållandet. Tyvärr så har man inte stör chans emot det utan det tar över mer och mer.
Mitt råd är att tänk på dig själv och vad du vill göra. Vänta inte på honom utan gör trevliga saker ensam eller med väninnor.
Detta med att bli elak verkar ingå, Min man blir hemsk och jag är nåt den största idioten på planeten. I början blev jag ledsen men har fått lära mig att låta sånt bara flyga förbi öronen och inte ta vid mig.
Det tråkiga är bara att vi ska inte behöva acceptera att bli nedvärderande på det viset. Vi är värda så mycket bättre.
Kram till dig

Ber om ursäkt, detta respekteras.

❤

Det växlar vilt hela tiden. Känns så bra när man läser här och man blir peppad att livet men har nu inte är normalt.
Jag är bara i begynnelsen och sa igår att jag vill skiljas. Firar 30 årig bröllopsdag nästa vecka. Känns tungt

Jag redigerade ditt inlägg då vi vill behålla anonymiteten här på forumet och att man inte delar sina privata uppgifter (och email räknas in där).

Jättefint att du stöttar och finns för andra användare både genom att besvara deras inlägg och att du delar med dig av din egen förändring. Tack för det och hoppas du fortsätter läsa och skriva här såklart!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag heter Peter och är nykter alkolist.
Det låter som han är på väg att utveckla en fullgod alkolism, eller så är han redan där.
Att trycka upp någon mot en dörr och använda hot om våld, är olagligt och åtalbart.
Jag brukar säga till folk att det är svårt att leva med en alkolist, eller så säger jag gå lämna personen som är alkolist.
I ditt fall säger jag: Snälla Takida gå på en gång och vänd dig inte om bara GÅ GÅ GÅ.
Chansen för att han nu börjar utöva våld mot dig förr eller senare, är överhängande hög. Har för mig att det är ca 76% chans att han kommer utöva våld, psykisk misshandel mot dig inom en snar framtid.
Helst skulle du göra en anmälan om våld och kvinnofridskränkning på en gång.
Vänligen Peter

Hej.
Jag heter Peter och är nykter alkolist.
Perioderna är olika från individ till individ.
Mina perioder låg tex 3 dagars nykterhet, sedan drack jag allt från ca 6-10 dagar.
På sommrarna drack jag konstant från ca Maj-Aug... Sedan övergick det till dagligt drickande.
Så detta är helt inviduellt, eller till kroppen inte orkar mera
Det som oroar mig mera är när jag läser hur han behandlar dig, och det kommer inte bli bättre om han håller på så här.
Fundera på om du är värd att bli behandlad på detta vis. Du är en person som förtjänar respekt och kärlek. Att sedan kalla dig jävla tattare, är ytterst respektlöst och kränkande.
Vänligen Peter

Jag vill hålla med Ullabulla; Du gör det bra Skrållan! Du har kommit långt på kort tid och vägrar låta hans agerande krypa under skinnet så till den grad att det skulle få din övertygelse att vackla. Du behöver din egen tid nu och du ser hans manipulationer så tydligt, heja dig framåt till lättare dagar nu!

Blåklocka det du beskriver kunde handlat om min man också! Alla försök att prata slutar med han stormar ut, innan dess lyckas han alltid vända diskussionen till att handla om mig och alla fel han anser mig ha och göra. Att jag äter godis är i hans tycke lika skadligt för barnens uppväxt som att han dricker, bara som ett galet exempel...Att bli utskälld och kallad saker när han är full ska jag inte få visa dagen efter jag är sur eller ledsen för, för då är jag en psykstörd stackare som tar ut mina problem på barnen. Att han kvällen innan skällt, varit högljudd och smällt i dörrar och till sist slocknat ska barnen liksom också bara ha överseende med. Några dagar var eller varannan vecka som det varit på sistone. Att jag sagt jag flyttar om han inte skärper sig låssas han inte höra, min lägenhet jag redan delar min tid mellan och vårt hus nämns inte i en bisats och han verkar inte ta till sig att jag på allvar vilken dag som helst bara kan säga att nu kommer jag inte tillbaka mera.
Man undrar om dethär ingår i deras sjukdom att försöka svänga alla fel på oss anhöriga, alltid vända diskussionen till vårt varande eller påhittade handlingar och sen bara gå bort istället för att prata klart. För att det är för obekvämt att medge man själv har fel för nog måste dom väl ändå i nån nykter stund inse hur galna saker de hittar på och anklagar oss för? Kan bara sända dig en styrkekram Blåklocka för du är långt ifrån ensam att slita med exakt samma behandling!

Du har hittat hit och startat en tråd, bra gjort! Ett steg mot att förändra något du inte är nöjd med. Berätta gärna lite mer vad det handlar om så blir det enklare för oss här på forumet att stötta dig, om du vill såklart. Det är ju olika vad man är hjälpt av och att läsa runt är också något många tycker är hjälpsamt!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det enda vi har makt över är vad vi väljer för vårt eget liv!
Heja er kvinnor / mt

Jag har ringt till psykakuten och pratat om honom. Han missköter sina mediciner. Känner mig som världens förädrare just nu.

Min särbo ringde i lördags och beskyllde mig för att inte vara snäll mot honom och en massa saker, han hade tidigare på dagen kallat mig för djävla tattare. Och han hade ringt mig hela natten med 3-10 minuters mellan rum. Jag pratade lugnt med honom, plötsligt så slängde han på luren. Jag vet att han har supit hela natten eftersom det har lyst hos honom hela natten. Jag frågade honom vänligt om han hade ätit någonting. Och han får ett utbrott och skriker du tror att du bestämmer över mig och slänger på luren. Mitt gamla jag skulle ha ringt upp honom, men nu sket jag i det eftersom han slängde på luren
Ringde honom igår kväll och inget svar. Bara och vänta ut honom.
Nu funderar jag på hur länge en fylle period är. Jag minns faktiskt inte. Han går in på 3 veckan nu

Han kan inte sluta för din skull. Han kan bara sluta för sin skull. Om han försöker att göra det utan att verkligen ha förstått att han behöver det, så kommer han antagligen inte att klara av att hålla sig. Det kan även resultera i att du får skulden för att han inte ”får” supa som han innerst inne vill. Du blir problemet. Inte hans supande.

Om jag förstod rätt, att ni är dryga tjugo, så är det ganska tidigt för den typen av intag. Det blir tyvärr aldrig bättre av sig självt. Snarare tvärt om. Sen blir det troligen nån vardag, som blir fler vardagar etc.

Att sluta dricka starksprit är en klassiker som ofta slutar med att man återgår efter ett tag. Antagligen blir han inte aggressiv av starkspriten, utan mängden.
Du kan ge honom din syn på saken och antigen integrerar han det i sin egen version av hur det är och kommer fram till att han borde sluta, eller så gör han inte det. Då kanske det är smartast att lämna. Speciellt om du är så ung.
Lycka till!

Vad det värmer att höra om kalaset, och att ni fick känna er normala om så för en liten stund?
Sen kommer sorgen lite granna att klumpen kommer i magen för dig/er på vägen hem. För jag har med orsakat den känslan för min omgivning, ett bittert piller att svälja.
Sån glädje jag känner för det du gjorde när du kom hem, så fruktansvärt jäkla stark av dig.
Du ser du kan stå upp för dig själv och barnen, och inse att ni är värda att få må bra.
Tänk på dom gånger när ni mått bra utan att vara oroliga för sprit och fylla samt jäkelskap, önskar du inte att du hade det igen. Det steg du tog i dag är ett av några till på vägen mot harmoni, lungn och själslig ro.
Det finns inget som säger att om han blir frisk, att han inte kan få en harmonisk kontakt med barnen på ett sunt och naturligt sätt.
Ja att dra fram empatikortet och tyck synd om mig, brukar funka en stund... Vad ska jag göra och hur ska det gå för mig. Har du inget hjärta, hur kan du osv... Funkar inte det då testar man med- Jag vet att jag gjort fel förlåt mig älskling... I morgon börjar jag mitt nya liv, då ska du få se att jag aldrig mera komner dricka och vi börjar ett nytt liv igen. Funkar inte det, då blir vi förbannade och börjar anklaga vår äkta hälft och hela världen att att dom förstört hans/hennes liv.
Alla gånger som jag till och med satt själv och lovade min egen person på fyllan, att i morgon börjar jag ett nytt och nyktert liv, är oräknerliga.
Skulle jag fått en slant för varje gång jag lovade mig själv detta, så skulle jag va en rik jäkel i dag.
Nu börjar det brännas och han kommer försöka nagla sig fast för det är dem flesta brukare specialister på. För det är som sagt tryggt att ha en omhuldad miljö omkring sig i sitt missbruk.
Jag hoppas att när han når botten att han reser sig upp och skaffar hjälp. Att han sedan får tillbaka sin värdighet. Att han får tillbaka ett rikt liv även om det inte kanske blir med dig.
I grund och botten så finns det säkert en fin person som döljer sig bakom detta missbruk.
Allt sådant här är fruktansvärt jobbigt men du ska inte känna skuld, för du och barnen har gett mer än vad man kan kräva av någon person.
Det låter konstigt kanske men nu hjälper du honom på bästa sätt, även om han inte kommer inse det ljust nu..
Så modigt och starkt att du/ni kommit en liten bit på vägen mot ett välmående och harmoniskt liv, även om det tar lite tid och känslorna är många och motstridiga❤
Mv.Peter

Menade med det första jag skrev att det är sorgligt att vi är så många som har så mycket erfarenhet av alkoholberoende.
Så många som kämpar?