Senaste kommentarerna i forumet

Ja, jag är så tacksam för att ha vågat börja skriva här. Här finns, tyvärr, massvis med kunskap och stöd så det känns skönt.
Jag vet att jag väntat alldeles för länge men det är ju så himla svårt. Ångesten och känslan att man överger är hemsk. Fadt jag förstår att jag behöver ett bättre liv och inte ett som bara passerar medan man blir äldre.
Så idag att jag inte orkar längre utan vill ha skilsmässa. Vet inte om han fattade det ordentligt, är ju givetvis inte nykter.
Istället var det synd om honom och ja, jag vet att jag är misslyckad och imorgon ska jag ta tag i det.Tyvärr så blir han nog av med jobbet imorgon, det andra på ett år. Fasen va jobbigt allt är, att behöva trösta och peppa när inget hjälper. Jag ger upp.
Han t.o.m så att ja då får jag väl gå här o skrota. Då frågar jag: vad ska du leva på då? Svaret blev: På dig!!!!!!!!
Enkelt att ta väldigt tidig pension. Åhhhhhh

Skickar dig massvis med kramar?

Jäkla vad jag behöver höra detta. Min dotter ordnade så vi kunde fira sonen hemma hos henne. Hos oss går det såklart inte som vanligt. Sonen hade em önskan om kalas, har inte haft det de senaste 4 åren, så vi åkte dit alla utom hans pappa.
På väg hem, 15 mil, växte klumpen i magen igen och tvivlet börjar komma. Hela familjen är helt klara med att jag måste lämna och jag med efter kalaset. Men sista kilometrarna åååhhhh som jag mådde dåligt. Väl hemma så är spriten slut och han ville jag skulle köra o köpa öl
Aldrig sa jag. Då tog han cykeln och jag så att tar du den nu och väljer det så begär jag skilsmässa. Jag orkar inte detta längre. Han valde ölen.såklart.
Vi pratade när han kom hem och jag höll fast vid vad jag sagt om skilsmässa. Men då var det så synd om honom att han " kraschat" Imorgon ska jag läka och komma på benen igen.
Släng ölen o börja idag då! Men nej det går ju inte för jag har fyra öl kvar.
Alltid samma visa att imorgon då ska jag.......
Så tack peter1970 för att du säger åt mig, jag behöver behöver det.?

Som sagt, man= jag får ta all skit. Jag har sedan jag flyttade ihop med min för 9 år sedan fått bli varse hur en alkoholist fungerar. Jag har fått nog men min man vägrar gå med på det som är sanning och verklighet. Det går oftast till så att han dricker vin ( som han gömmer) hela dagarna då han är ledig. Då är han på så gott humör men blir bara fullare och svamligare såklart. Jag brukar dra mig undan så jag slipper ha med honom att göra då.
Vissa gånger blir jag så trött på honom när han är så här. Han fattar inte att han blir motbjudande och totalt hopplös att umgås med. Så, vidare så är han otroligt tråkig och negativ till allt som jag föreslår som att träffa familj och vänner- om detta inskränker hans supande. Han sitter liksom på nålar och vill åka hem så fort som möjligt. Jag är social och lever upp av att göra sådana saker men han förstör allt!
Då jag tar upp hur jag ser på hans beroende osv reagerar han med att skrika att det är jag som är dum i huvudet, ett psykfall, förstör stämningen, att jag är labil och totalt ombytlig osv.
Jag vill bara ha lugn och ro.
Jag vill göra roliga saker men han är svartsjuk och påstår att jag ljuger och att det är jag som har problem.
När jag får nog och säger som det är, att jag inte vill leva med honom och att han är en alkis och att jag inte vill bli kallad dumhuvud då rusar han därifrån och vägrar prata.

Som sagt, man= jag får ta all skit. Jag har sedan jag flyttade ihop med min för 9 år sedan fått bli varse hur en alkoholist fungerar. Jag har fått nog men min man vägrar gå med på det som är sanning och verklighet. Det går oftast till så att han dricker vin ( som han gömmer) hela dagarna då han är ledig. Då är han på så gott humör men blir bara fullare och svamligare såklart. Jag brukar dra mig undan så jag slipper ha med honom att göra då.
Vissa gånger blir jag så trött på honom när han är så här. Han fattar inte att han blir motbjudande och totalt hopplös att umgås med. Så, vidare så är han otroligt tråkig och negativ till allt som jag föreslår som att träffa familj och vänner- om detta inskränker hans supande. Han sitter liksom på nålar och vill åka hem så fort som möjligt. Jag är social och lever upp av att göra sådana saker men han förstör allt!
Då jag tar upp hur jag ser på hans beroende osv reagerar han med att skrika att det är jag som är dum i huvudet, ett psykfall, förstör stämningen, att jag är labil och totalt ombytlig osv.
Jag vill bara ha lugn och ro.
Jag vill göra roliga saker men han är svartsjuk och påstår att jag ljuger och att det är jag som har problem.
När jag får nog och säger som det är, att jag inte vill leva med honom och att han är en alkis och att jag inte vill bli kallad dumhuvud då rusar han därifrån och vägrar prata.

Precis så är det Ullabulla. Jag kan inget göra mer.
Måste göra det som känns rätt nu. Har fått känna hur det känns att slippa en man som är full, snart 2 månader nu. Vill inte tillbaka dit nu.
Tack för dina peppande ord.

Att det kanske bor en man därinne som vill något helt annat.
Som vill vara nykter med dig och leva ett gott liv tillsammans.
Och han väljer du nu bort för att du inte orkar leva med den druckne mannen längre.

De kanske inte har kapaciteten och insikten att välja rätt,de är helt enkelt för beroende.
Då kanske jag som förstår och ser ha bättre tålamod kan man då få för sig.
Jag borde inte ställa kraven till någon som inte förmår.
Osv osv.

Och så vänder man på allt och man själv är plötsligt boven.
Som lämnar det sjunkande skeppet med en onykter sjökapten.
Istället för att stanna och försöka ta över rodret.

Men du tänker så rätt.
Du måste själv ta dina beslut angående f´ditt fortsatta liv med någon som väljer alkohol.
Och i dagsläget säger du nej trots att du känslomässigt fortfarande är fäst vid din man.
Det är styrka och förmodligen det enda som kan ge er båda en chans att se om ni har någon väg tillbaka till varann.
Fortsatt lycka till skrållan,du gör det bra.

Mannen var här i dag. Han började prata om att jag vill ha gjort allt så fort. Skilsmässa, sälja huset och så. Precis det har jag känt med honom. Så konstigt. Sedan tror han att allt kan bli bra om vi bor isär ett tag. Men jag vill ju inte att du ska dricka sa jag. Då sa han att jag inte kunde bestämma över hans liv. Nej men jag kan bestämma över mitt.
Så kommer då samvetskvalen igen. Tycker synd om honom. Borde jag inte ställt kravet? Så svårt.
Men efter att pratar med min dotter, lägger jag tillbaka ansvaret på min man. Jag kan inte leva med någon som dricker som han. Jag har gjort allt jag kan i många år. Nu är det dags att ta tillbaka mitt liv. Han får ta ansvar för sitt och sina beslut.
Jag kan inte göra något mer.

Nu när du bestämt dig Sussilussan.
Vinsterna är enorma att leva nyktert...
Som du sa att inte behöva göra bort sig.
Gå och lägga sig fullt sansad, och vakna upp varje morgon och veta vad man gjort.
Slippa dessa eviga bakfyllor och ångest.
Samt kroppsliga och medicinska vinster.
Ekonomiska vinster.
Ökad personlig självkontroll.
Att inte känna stressen över att jaga alkohol.
Att slippa löngner och svek.
Jag kan fortsätta en god stund till med att räkna upp vinster i nyktert levene❤❤❤
Ha en tro på dig själv Sussilussan, och du kommer få skörda vinsterna av ditt arbete...

Jag tror också att jag har haft svårt för att inse om det verkligen är alkoholproblem han har. Eftersom han sköter jobbet och inte dricker under veckorna före arbetsdag vilket har gjort det svårt för mig att verkligen ställa ett ultimatum. Det tycker jag fortfarande att det är eftersom jag inte är säker. Många i våran ålder ( mellan 22-24) festar ju mycket. Men det gnager i mig att det inte är normalt, och även min far som är/var alkoholist ser tecken och känner igen sig i hans beteende kring många saker. Det gör det även svårt att ställa krav när jag själv velar fram och tillbaka. Men efter allt detta känns det ganska självklart. Jag har börjat söka lägenheter för säkerhetsskull.

Vill ge dig en jättestor eloge för din insikt gällande dig själv och din man.
Jag önskar jag haft den styrkan och insikten, innan jag hamnade på helvetets motorväg.
Som jag säger till dem flesta, det är jättesvårt att påverka någon som inte vill själv.
Du måste ställa dig frågan om han väljer alkoholen framför dig, ska jag gå eller stanna. Ett tungt beslut naturligtvis, men jag kan inte rekomendera att stanna hos någon som väljer spriten.
Vad gäller dig själv och valet att sluta dricka.
1, Att söka hjälp.
Ge inte upp om du inte hittar hjälp direkt som passar dig. Ha tålamod och finn det som passar dig. Min hjälp bestod av anonyma alkolister, men det finns många andra bra självhjälps grupper
2, Misslykandet.
Om du misslyckas och tar ett återfall. Skuldbelägg dig inte själv. Fokusera var possitiv och ta nya tag i stället. Sorg, harm, och återfall gör att man i regel fortsätter dricka.
4, Realistiska mål.
Bygg inte upp tankar i förväg om flera år av nykterhet. Börja med att ta en dag i taget, många bäckar små bildar till slut en flod.
5, En kraft.
Hitta en kraft starkare än dig själv. Det behöver inte vara, gud,mohamed, buddha, eller vad man nu vill kalla det. Bara en kraft i någon form som du kan rådgöra med när du behöver ett innre stöd.
Personligen har jag alltid i någon form haft en tro, och det var naturligtvis en bonus i kampen mot nykterheten.
Fråga gärna om det är mer jag kan svara på åt dig.
Gråta är nyttigt, så bara gråt och det helar dig.
Nu måste jag i väg, men fråga på bara så ska jag svara efter bästa förmåga när jag komner tillbaka.
Mv. Peter

Min man har ju druckit mer och mer. Varje fredag, lördag och ibland på veckan. Jag älskar också min man, men det går inte längre att vänta på en man som ska bli nykter. Jag kunde inte få min man att vilja bli nykter. Jag har pratat och pratat, har varit arg, har varit ledsen, har kollat hur mycket han dricker, ja listan kan bli lång. Jag tror inte man kan få någon att bli nykter om han/hon inte vill det själv. Jag ställde ett ultimatum. Blir han inte nykter och tar behandling så kan vi inte leva ihop längre. Och han verkar inte ha förstått än. Han sa till mig i dag att det kanske kan bli bra igen bara vi bor isär ett tag. Blir så trött.
Bra att du gjort en markering och åkte från ert hus.
Men att kunna påverka en som dricker att vilja sluta dricka, är inte lött.

Ska absolut läsa igenom din tråd skrållan. OM man skulle vilja försöka få det att fungera, eftersom jag älskar honom och vet att han aldrig skulle vara våldsam utan alkohol i kroppen. Lurar jag mig själv till att tro att det är möjligt? Min far är nykter alkoholist så jag vet ju att det går, men jag vet också hur kämpigt det har varit i familjen. I nuläget bor jag inte i vårat gemensamma hus eftersom jag stack när han tog med sig spritflaskan och for på fest trots att vi hade planer och han hade lovat att vara nykter. Hur skulle man bära sig åt för att få det att fungera? Han är ångerfull nu eftersom det här är första gången jag sticker hemifrån men jag vet ju också att han varit ångerfull förr, hållit sig borta från alkohol men sedan bestämt sig för att börja om eftersom han säger att han aldrig var beroende utan att det bara spårade ur under den perioden. Jag trodde aldrig att man skulle stå i ett sånt här svårt beslut vid så ung ålder, jag vill lämna för att lära honom en läxa men vill ju även att det ska bli bra som förr eftersom vi älskar varandra. Men det har jag förstått efter att ha läst på detta forum att de flesta vars partners har alkoholproblem, intalar sig själv att det kan bli bättre och att det sedan inte blir det.

Orkar du inte lämna honom, så tänk på dina barn..Dom kan inte välja, det kan bara vi vuxna..Läs och hämta styrka från andra som lämnat..Att göra bra val kan kännas jobbigt för att det är nytt..Senare kommer livet att stabiliseras..Jag själv kan tycka att jag skulle ha lämnat både alkohol och en beroende man långt tidigare än vad jag gjorde..Varför slösa bort sitt liv på någon som slösar bort sitt liv..Varm Styrkekram..

Tack för mig

Tack Peter1970 för tråden?
Idag har jag fattat ett beslut som jag inte vet om jag orkar reda ut. Min man har alltid haft alkoholen som sin bästa vän, jag har nog sett länge mellan fingrarna och inte orkat bryta mig loss. Idag ställde jag ultimatum att jag ville att han skulle sluta dricka alkohol och söka hjälp. (Dricker varje dag) Självklart erbjöd jag mig att finnas med och stötta honom, men han sa att han inte tänkt sluta dricka. Jag sa då till honom att han väljer alkoholen framför mig? han svarade inte och vidhöll att han inte tänkte sluta dricka. Åh, så svårt allt är..
Jag själv klarar inte av att dricka alkohol, dricker alldeles för mycket när det blir och gör bort mig så jag har sån ångest och orkar inte knappt leva. Är bestämd för min egen del att nu är det nog. Ska söka stöd till veckan. Dricker aldrig när jag jobbar utan mest på fred- lörd och tyvärr när det är röd dag mitt i veckan. Så i onsdags blev det för mycket och jag gjorde bort mig igen, så bestämde mig den 6e juni att nu är det slut. Med stigande ålder och alla andra krämpor som kommer med åren har jag äntligen beslutat mig för att sluta dricka. Och Jag tror på mig själv och vill så gärna ha med min man på detta. Det slutade med att vi tyckte det var bäst att vi skiljer oss åt. Jag tog bilen och har åkt ut och sitter nu här och skriver av mig. Har så mycket inom mig och tårarna rinner..

Till alla modiga personer här ❤❤❤

❤

Läste ditt inlägg. Jag är på väg bort från min man, som dricker. Var på forumet för många år sedan. Började nu i år att skriva igen. Läs gärna min tråd ”En fortsatt kamp”. Det var exakt samma som för några år sedan för mig. Bara det att nu har flera år förflutet och inte har det blivit bättre. Har också tänkt som du, ska man behöva sälja hus och allt. Tar nu ut skilsmässa och säljer vårt drömhus. Var ledsen och pratade med min vuxna dotter. Hon sa: men mamma, vad är ett hus värt, när inte människorna i huset, är lyckliga? Och det är ju sant. Ett hus kan man köpa igen. Inte ett liv.

Tänk på att du alltid kan köpa en ny bostad och att din supande man ändå inte kan ge dig den kärlek som du behöver.

Du kan däremot aldrig köpa ett nytt liv och vad hjälper det att släta över, om han ändå tänker fortsätta supa?

Det sista du skriver är; Tungt att alkohol kan förstöra nånting som egentligen är så bra. Stopp där; Det är inte alkoholen i sig som förstör allt fint i ditt liv. Klirrande flaskor gör inte bort sig och är pinsamma. Alkoholen i sig, tvingar sig inte ned i din mans strupe under semestern. Din man har en arm och en mun, samt en hjärna som kan ta beslut. Det där är så typiskt missbrukare; Det är alltid omständigheterna eller dumma människor som gör så att de dricker. Inget eget ansvar där inte för sitt beteende.

Varför tror anhöriga till alkoholmissbrukare att de kan ändra någon annan persons dåliga val? Att om de bara älskar lite mer, så kommer alkisen att ändra sig??
Du kan bara ändra ditt eget liv. Ett hus hit eller dit, är kanske inte hela världen sett i ett större och längre perspektiv.

Fortsätt leva ett bra liv och ta hand om dig!

Ja innerst inne så vet jag ju att jag borde lämna honom, och att jag egentligen borde ha anmält och lämnat honom redan den kvällen. Men då är det ju det där tänket att man varit tillsammans så länge och har köpt ett hus tillsammans som man älskar, och egentligen haft det väldigt bra när det varit bra vill säga. Fast samtidigt så förstår jag ju att det grundar sig i ideologin att han ska bättre sig för min skull, om än allt han gjort tyder på motsatsen. Det känns som att hela ens värld ska rasa samman om man säljer huset och tar farväl för alltid. Inte för att det är bättre att sitta och oroa sig och släta över alla pinsamheter han gör på fyllan. Tungt att alkohol kan förstöra nånting som egentligen är så bra.

Hej

Eftersom jag inte bor ihop med mannen så fick jag en lugn och skön kväll i går med släkten. Vi åt gott och senare på kvällen hade vi lekar. Det är så här jag har drömt om att ha det. Så roligt.
Så skönt att inte behöva ha en full man som är arg och sur i närheten.
Naturligtvis hade jag velat ha honom kvar, men när han inte avstår alkoholen så måste jag ju inse att det inte blir vi.
Den senaste veckan när vi träffas för en del praktiska saker så har han varit vänlig och snäll. Precis som jag velat att han skulle vara tidigare.
Kanske är han lättad att han själv får bestämma över sitt drickande. Utan att ha samvetskval.

Hej

Jag som varit ensam med onykter, instabil far med ansvar för yngre syskon- det är underordnat, spelar ingen roll om han var nykter eller inte. Det du ska ta fasta på är att dina barn är oroliga, kanske rädda. Ta hand om dig och dem! / mt