Senaste kommentarerna i forumet

Tack. Jag tror på dig. Du kan?

Fortsätt skriv här. Vi stöttar. Nej det är inte lött att lämna, men det är ju inte lött att stanna heller. Jag hoppas det ljusnar snart för dig Jag hoppas verkligen du hittar styrkan Azalea. Styrkan att sätta dig först.

Måste nog erkänna att det är väldigt tungt och oroligt nu men samtidigt har tanken börjat att få fäste. Jag är klar med detta nu! Det kommer att bli så svårt och jag hoppas att jag kommer att orka och våga ta steget men sista dagarna har varit helt extremt kaos och ska jag typ överleva detta så måste jag ta beslut nu. Så svårt och jobbigt och jag svänger hela tiden men det finns inga fördelar med att stanna. Bara mer elände som aldrig tar slut.

Jag kommer att lämna, försöka, och ska tänka på dig som en förebild att det faktiskt går. Vi är inte så svaga som man tror utan behöver bara ta det i vår egen takt.

Nä jag förstår inte varför en behandlings assistent skulle smeka honom på låren och visa klyftan i en urringad byst. Han minns inte ens att han har sagt det.

Trodde aldrig att jag skulle komma så här långt. När jag läste om andra som lämnat så förundrades jag över hur starka dom var. Jag har inte känt mig stark, men jag har satt den ena foten framför den andra och det har gått. Men så klart är jag inte i mål än, men på god väg.

Tänk då långt du har kommit nu. Du har gjort världens bästa väl och tänker bara på den viktigaste personen i ditt liv: DU?
Jag är bara i början än och har format tanken på att skiljas och hoppas att jag har styrkan att genomföra det.
Men det blir ju aldrig bättre har jag tänkt på idag. Det är som hack i skivan och samma mönster hela tiden. Dricker och är osocial, slutar dricka och mår dåligt och man ska då tycka så himla synd om mannen som fått många "underliga"symptom som givetvis inte har med alkoholen att göra nästa fas är nykter ett tag då det är surt och bittert och anklagar mig för allt möjligt och hur egoistisk man är och bara tänker på dig själv. Sen börjar det om på ruta ett igen och samma visa upprepar sig.
Nej Skrållan du och jag och alla andra är värda så mycket mer i livet.
Kram till dig och hoppas att du kan njuta av din frihet att bestämma över dig själv ?

Tänker när jag läser ditt inslag, men hur ska du klara dig? När ska du må bra? När ska du tänka och planera för ditt liv, och det du vill?
Hur länge orkar du?
Stor kram till dig

Ja, det står ju svart på vitt som du säger och det är ju solklart att det inte är ett normalt liv jag har.
Igår var jag så klar över att detta var droppen som hände o förrgår. Han slog in fönstret i min släkting hus och la sig för att dricka där. Antagligen för att få vara i fred för mig och andra.
Fast idag smög sig tvivlet på igen som en ruggig dimma. Det är så synd om honom, han blir ju helt övergiven,hur ska han klara sig.......alla olika skäl.
Fast sen försökte jag tänka om, det är ju ett ekorrhjul som upprepar sig hela tiden. Olika katastrofer efter varandra och jag får erkänna att min kärlek har försvunnit längs den vägen. Så varför stanna? Medkänsla, solidaritet med bröllopslöftena eller bara en gammal vana.

Ja gör det. Sätt ner foten och säg ifrån. Vi är alldeles för snälla och accepterar allt möjligt.
Ibland förstår man inte vad för någon tanke som ligger bakom.

Nä jag tror inte på det heller, men jag måste sätta ner foten. För hennes skull också, man vräker inte ur sig sådana saker. Tänk om han påstår sådana saker till andra om henne. Hon kan få skit för något som inte har hänt. Vad tjänar han på att hålla på så där.

En bättre och enklare dag i dag. Tack för det. Äntligen. Ringde mäklaren i dag. Nu är det gjort. Det var det som värkte. Skilsmässopappren påskrivna. Gjorde en lista, och bara prickade av. Nu finns ingen återvändo. Nu har han och jag gjort vårt val. Att inte leva ihop.
När jag läste era trådar i dag. Om fulla män/kvinnor i alla hörn, kände jag att nu slipper jag det. Jag är på väg.
Men ibland kommer ändå lite tvivel och samvetskval. Han kanske inte drack så mycket, jag kanske överdrev? Då är det bra att läsa vad jag skrivit här tidigare. Jo han drack alldeles för mycket, han var dryg och dum. En sur man, som klagade på allt. Det vill jag inte ha tillbaka.
Vill ha en man som bryr sig och älskar mig presis så som jag är. Men först vill jag läka, bli frisk. Tänka klart och bry mig om den som jag alltid har vid min sida. Jag?

Det känns helt konstigt att en terapeut skulle riskera att bli anmäld, om hon beter sig som din man beskriver. Tror det där är något han säger för att göra dig svartsjuk. Också underligt om kommunen begärt drogtest och det inte behövs.
Du överreagerar inte, men jag tror inte det är sant det han berättar. Han vill nog just bara ha en reaktion från dig.

Vill bara säga att min man som valt att avsluta vårt äktenskap, och jag har valt att börja ett nytt liv, att jag upplever han som helt avstängd. Att inga känslor finns överhuvudtaget. Men det kanske är just det, ett försvar för att orka med allt. Kanske din fru/ sambo känner samma.

Ett uttjatat ord, men du har varit en del av det sjuka beteendet som missbruk är. Precis vad Alanon är till för. Leta på nätet om du inte vet var du ska vända dig. Du behöver bli av med all ilska sorg m.m. som du bär på och att ta det med alkoholisten är inte rätt forum. Du behöver också hjälp för att kunna gå vidare. Du behöver fokusera på dig själv. Kan tänka mig att fokus under åren varit på din sambo/fru. Svårt, kanske t.o.m. omöjligt, att känna kärlek när man bär på så mycket negativa känslor. Alltså fokus på att själv tillfriskna och på att se dina behov och önsk i gar. Lycka till! Det kan bara bli bättre.

Han har fortsatt och supa, och han går till behandlings assistent en gång i veckan, bara för att komma ifrån jobbet säger han. Kommunen hade begärt drog test säger han, men det behövdes inte enligt den han går oss. Enligt honom har hon börjat klä sig sexigt och börjat ta på honom, och han triumpherar om att han sa ifrån, jag kan inte släppa det han sa igår kväll, en del av mig blev förbannad, jag vet inte om han sade det för att göra mig svartsjuk.
Jag blir inte svartsjuk utan bara trött. Om det är sant så gör hon tjänstefel eftersom han är i beroende ställning till henne. Över reagerar jag?,

Ylle79, jag är i en liknande situation. Det ENDA som håller mig kvar är att jag inte står ut med tanken att inte få vara med barnen jämt. Jag är deras största trygghet och hela mitt liv går ut på att skydda dem från deras pappas supande. Men jag orkar fan inte mer. Måste lämna honom innan jag stupar. Hur går det för dig?

ensamheten är tung. Jag är inne på år ensam. Lättare blir det, men klen tröst är det där i början. Finns så många tröstande saker att säga. Men det hjälper inte ett dugg. Saknaden skiter i det.

Låt det göra ont. När du orkar. Och när du inte orkar då flyr du en stund. Så har jag försökt tänka. Hjälpte fan inte mkt. Enda som hjälpt är tiden i sig.

Så mycket som känts fel. Så mycket skav. Det blir nytt skav sen. Annan sorts. Och man landar för eller senare.

Fina stunder kommer. Fick en fin dag idag. Mår inte bra men dagen hade sitt. I jämförelse med igår var det en dröm.

Ta hand om sig Skrållan.

Tack så väldigt mycket för ert stöd de4 gör att jag känner att jag får lite mod och övertygelse om att jag inte lever i en bra miljö. Det är ju på något sätt så att alla gränser har tänjts ut och det har blivit det normala att leva så här.
Fast jag förstår att det inte är normalt så är det mitt normala att mannen ligger i sovrummet måååånga dagar i sträck och dricker tills han somnar. Idag har jag inte ens sett honom. Dörren till sovrummet är stängd.
Sen hux flux sluta o dricka ett tag och då är han sur och bitter och då ska allt vara som vanligt som om inget har hänt.
Det går inte att prata om det som varit och jag har varit väldigt mesig också och undvikit det för att det ska vara lugnt.

Blåklocka det låter som vi är gifta med samma man, exakt detsamma beteendet hos min man. Jag har tyvärr inga bra lösningar, har själv inte lämnat ännu men har skaffat mig en egen bostad och egentligen medvetet levt som om han inte fanns i flera år. Han har prio på fylla när han är ledig, jag ordnar med barnens aktiviteter och försöker göra sånt jag blir glad av borta hemifrån. Jag har hotat och bett och ändå kommit till insikt att det inte spelar nån roll, han ändrar sig inte. Han tycker själv inte hans drickande är värre för barnen än när jag äter godis, bara som ett vansinnigt exempel. Att han smäller dörrar, ilsknar till för minsta sak, muckar gräl och kritiserar och är elak borde jag liksom ha glömt dagen efter och vara glad. I hans värld är det som att allt det han gjort full liksom inte finns. Hur ska man själv kunna radera sina känslor och tankar för allt han sagt och gjort bara för att han inte minns hälften av det? Mina känslor har kallnat för man kan inte hålla kärlek vid liv när den man blir sämst behandlad av i hela världen är den som allra mest borde värna ens mående och känslor. Jag har funnit mig i tanken att min man egentligen avskyr mig, om så bara för att jag hatar hans drickande och slutat hålla god min. Han är känslokall och elak allt oftare även nykter, så jag tror att den där från början bara fylle elakheten till slut sipprar in i även den nyktra mannen för vi har ju nånstans visat att vi går med på att bli så illa behandlade när vi stannat. Jag har byggt upp min självkänsla igen i små bitar under två år nu och börjar snart känna mig redo att gå, processen är påbörjad och mentalt lever jag redan ett eget liv. Han och hans drickande har jag för mig förminskat till ett irritationsmoment, jag tar inte åt mig och tar inte ansvar för det. Han vill dricka. Okej gör det då men då är jag också fri att välja vad jag vill göra. Och ganska snart kom då insikten att jag kunde leva ett enklare och trevligare liv utan honom för sin flaska släpper han inte, hellre ljuger han och fortsätter strida ”nej jag har inte druckit nåt alls” fast det märks tydligt och det är bevis nog för mig att han inte ens betror mig för normalt vett längre. Vad ska man med en sån person i sitt liv, som bara tynger ner en? Han varken kan eller vill botas och det är inte ditt jobb heller, om han saknar insikt i sitt beteende blir det än viktigare att du värnar insikten att du inte mår bra och tar din fulla rätt att göra nåt åt det!

Ja långhelg med betoning på lång var en mycket exakt beskrivning Nordäng67!

Dagen idag har helt som väntat varvats av tupplurar och mera dricka i garaget i omgångar och däremellan lite sura utbrott för ingenting. Det går inte att ha det såhär, det är vanvett att se på detta förutsägbara drickande.

Det blir tungt i början med mycket känslor.
Underbar dotter, och så klok.
Ni kommer klara det❤
All lycka till er....

Tack för ditt beröm till mig, det värmer❤

Hej

Läs själv vad du skrivit här..
Agresiv, underminar ekonomin, din stress och oro. Sjukskrivnig för att dricka, 11 dagars fyllor.
Det kommer tyvärr bli värre om du stannar Azalale, behöver du mera skäl än detta?
Det är svårt jag vet, men som jag säger älska dig själv och gå nu.
Skapa en trygg framtid åt dig själv, för du kommer aldrig få det med honom mera sorligt nog.
Mv. Peter