Senaste kommentarerna i forumet

Med att vara arg på rätt person! Jag var ilsken som ett bi och när jag började fundera över min ilska upptäckte jag att mest av allt var jag arg på mig själv. Arg på mig själv för att jag lät honom behandla mig respektlöst, arg för att jag förlät samma saker om och om igen och mycket annat! Att vara arg på sig själv var inget hälsosamt! Det var när jag insåg det som jag började sätta gränser på riktigt och gå min egen väg! Respekten för mig själv ökade och ilskan minskade! Va bra att du har börjat se om ditt hus! Stå på dig och låt dig inte skrämmas! Kram♥️

Hej. Jag är ny här och nykter alkoholist sedan sex år tillbaka. Träffade min nuvarande sambo ungefär samtidigt som jag slutade dricka och vi har nu bott ihop i två år. Han har tidigare brukat/missbrukat både alkohol och marijuana men har blivit mycket mer stabil på senare tid - åtminstone så länge jag är fysiskt närvarande... Han inser att han haft problem men han lever mest för dagen och tar allt som det kommer. Jag har hittat både gömda tomma flaskor (glögg) och tomburkar starköl hemma. Han har druckit med en kompis/med grannarna vid tillfällen jag sovit över hos en släkting jag hjälpt eller när jag varit på besök hos en väninna. Han har gömt påsar med tomburkar i garaget, bakom möbler och på kattvinden. När jag av en slump hittat dem har jag frågat honom om varför han gömt. På det har han svarat "jag vet inte" - vilket är ett standardsvar på alla frågor han anser obehagliga. Vid de tillfällen jag hittat tomburkar/flaskor har jag fått en klump i magen, känner mig sviken och ledsen och jag tappar min tillit. Jag vet inte var de känslorna kommer ifrån och jag vet inte om de är realistiska eller ett resultat av mitt livs samlade erfarenheter/upplevelser... Jag har aldrig förbjudit honom att dricka men jag föredrar att han inte gör det då han har en missbruksidentitet, blir personlighetsförändrad och har förlorat sitt körkort då han kört påverkad. Jag försöker att reflektera över mitt eget sätt att tänka och känna och jag vet inte om det är något jag bör/kan arbeta för att förändra hos mig själv. Det jag kommit fram till är att jag tycker det är obehagligt att han dricker i smyg och att han gömmer burkar/flaskor för mig. Samtidigt vet jag inte om jag hade tyckt det var ok att han druckit i mitt sällskap. Han säger att han inte dricker i min närvaro av respekt för mig och att han inte anser att han skadar mig när jag inte ser. Jag inser att jag inte kan förbjuda honom/någon att göra saker - samtidigt har jag svårt att hantera situationen/smusslet och jag har ingen att prata med. Vore tacksam för inputs och svar som inte bara innehåller "lämna relationen/honom". Jag är inget helgon och som nykter alkoholist har jag svåra relationsproblem som jag behöver arbeta med. Tack på förhand.

Bra tänkt att ta ut kontanter för samma pengar han köper sprit för! Det har jag faktiskt också gjort tidigare, innan jag gjort några andra försök till att frigöra mig både ekonomiskt och mentalt. Jag tycker bra du kan behålla lönen på ditt eget konto och gnäller han så säger du att du visst avser betala mat och boende så det spelar ingen roll var pengarna finns, så länge räkningarna blir betalda. Då drabbar det ju ingen och det enda skälet han vill ha pengarna till ett gemensamt konto är för att han ska få fri tillgång att handla sprit! Tänk om han handlar så mycket så det som är kvar inte räcker till räkningarna sen? Inte är det då han som reder upp det! Kom ihåg det när han drar igång om att du ”undanhåller” pengar. Det är för tusan din lön som du förtjänat! Han får väl bidrag också om han är arbetslös och så länge du ser till det normala vardagslivet funkar när du tjänar mer än han är alla andra motiv från hans sida fullständigt själviska och inget du behöver beakta! Men jo dom lyckas nöta ner en, har i tiderna haft samma gnäll hos oss men har till sist enats om att vi sätter en given summa var varje månad till ett gemensamt konto som betalar livets nödtorft och det man har över på eget konto får var och en använda till det den vill. I mitt fall allt barnens och i hans fall sprit och egna hobbyn. Men jag har i alla fall egna pengar som betalar min andra bostad så inget han kan ha några åsikter om, då han dessutom tjänar betydligt mer än mig och har mer över varje månad. Stå på dig när det gäller din ekonomi, mycket bättre att vara arg än lessen som du konstaterat - att vara arg gör en i alla fall mer handlingskraftig!

Där ser du vad kloka dina barn är! Förstod nog vad som hänt med pengarna men ville vara snäll och ville med att först skylla på en tjuv ge pappan rätt till tvivlet och hoppet att det kanske inte var han. Men din som förstod så väl ändå, och vet du på ett förvridet sätt lär det honom också om empati till en annan, förståelse för att folk inte alltid gör som man tror eller som dom borde.

Ja, pengarna de rinner verkligen iväg fort. Jag är glad att jag ordnar eget konto men det är väl lite försent. Jag gjorde faktiskt det hösten 2017 också då jag blev förbannad. Han krockade och skrotade en bil och åkte fadt för grov rattfylla plus att han smet från platsen. Då blev jag så himla arg och besviken. Jag var bortrest och familj ringde och berättade detta och jag kunde läsa riktigt tråkiga artiklar i tidningen om det. Fy vad jag fick ont i magen. Då flyttade jag min lön till eget konto men efter ett halvår när han var nykter er tag blev det sån himla liv och han tjatade sönder mig om ,så kan man inte göra, du har ingen rätt att ta pengar, jag kommer inte att betala en enda räkning......osv. Till slut orkade jag inte utan förde tillbaka pengarna. Jag är för svag när han drar igång och maler ner mig om hur kass jag är .
Men denna gången ska jag inte vika ner mig!!!!!!!!
Ska tillägga att jag har i smyg tagit ut kontanter många gånger för samma summa som han köpt sprit för, lite revansch ivf.
Nu är han arbetslös , söp just bort sitt andra jobb, så det känns ändå viktigare att jag behåller min egen lön nu.
Hoppas du fick en fin midsommar och tack för dina peppande ord?

Jag har faktiskt börjat lite med det dom du föreslog. Att planera för ett liv utan honom och alkoholen. Ordnat konto så nu gick min första lön dit, kommer bli liv när han nyktrat till och upptäcker det. Jag har packat ner och kört bort saker som är betydelsefulla för mig och det har känts skönt att fokusera på det och att verkligen göra något konkret. Istället för att bara åka hemifrån en stund och tycka lite synd om sig själv.
Jag ska försöka hålla känslan uppe av att vara lite förbannad istället för ledsen över allt som inte blir som man tänkt sig.
Tack för gratulationen? det värmde

Nej, kriget är inte ditt. Och kampen är heller inte din.

Jag hoppas du får ihop sommaren för barnen. Jäkla semester! Mina barns pappa slängde ur sig, bara en vecka före skolavslutningen, att han skulle vara föräldraledig hela sommaren för att få någon försörjning. Då hade barnen inte haft rätt till förskola eller fritids och tvingas vara med honom. Det slutade i alla fall med att han blev sjukskriven.

Jag förstår precis hur sinnesstämning helt kan förändras på grund av den andres drickande. Jag hoppas att du och barnen hade en jättefin dag tillsammans i går!

Tack!

Ja, barnens saknad och sorg är stor. Och på ett sätt längtar jag efter att de är så stora att de ska förstå. Hur mycket jag har kämpat för deras umgänge. Så att jag slipper bli den dumma som ständigt säger nej. Min son längtar efter mamma- och pappaveckor och kan gråta över att hans bästa kompis får träffa sin pappa varje dag. Han träffar kuratorn regelbundet på skolan för att få prata om all sorg.

I går kändes det ändå som att sonen förstod mig. När pengarna saknades sa jag helt enkelt att jag trodde det var hans pappa som hade tagit dem. "Varför då?" Sa han då. "Därför att hans sjukdom får honom att göra saker som de flesta andra inte gör". "Jaha, men jag tror det har varit en tjuv här", sa han.

Efter att jag hade pratat med pappan i telefonen sa han att han hade lånat pengarna, men att han hade tänkt att lämna tillbaka dem.

Sonen sa sedan att han förstod varför jag hade trott att det var pappa som hade tagit dem. "För mamma du vet vad pappas sjukdom kan göra och det är därför som du alltid är orolig för oss. Och pappa var dum som tog mina pengar. Han hade kunnat fråga först".

Du måste få honom att sluta dricka sade min mamma till mig i telefon sent igår kväll. Jag sjönk ihop som en snöhög i maj månad. Vad tror hon? Jag försöker ju..... Pratade om antabus i torsdags kväll bla. Jag kämpar och han kämpar så gott han kan mot alkoholen. Hans behandlings assistent hade sagt till honom att det här inte var något återfall denna gång, utan ett eget val efter 7 månader. Och han var förbannad.

Varför lägga skulden på mig?, det är inte jag som dricker. Hur kan det vara mitt fel, att han började igen. Det enda som jag känner är skuld. Hon skäms över mig att jag är ihop med en alkolist. Tack mamma för ditt stöd, du får mig bara att må sämre.

Jag har också stora problem med en man som bara dricker. Nu har det pågått i 4,5 veckor nonstop. Han förlorade jobbet förra sommaren och hösten innan åkte han fadt för grov rattfylla.
Nu hade han jobb och var där 3 dagar och sen har det bara varit fylla och det jobbet också borta.
Jag planerar i smyg för att lämna då jag inte vill försätta detta elände.

Midsommar idag och jag är tacksam jag är bortrest med barnen. Mannen mer full än nykter de dagar vi varit borta. Är rädd han snart kommer börja dricka såpass så hans nya arbetsgivare fattar oråd över all frånvaro och distansarbete utan att nåt blir gjort. Snart har han också semester och den årliga dansen på slak lina börjar att få sysselsättning på dagarna till barnen borta hemifrån medan jag är på jobb. Dom ska inte behöva vara hemma med honom. För han kommer dricka. Mycket, om ni vill ha min gissning. Mer än tidigare års semestrar baserat på hur mycket han druckit och hur ofta på sistone. Det kommer att bli bråk. Antagligen kommer jag att flytta innan flyttfåglarna drar vidare igen. Han fattar inte hur mycket ångest hans drickande ger mig. Borta hemifrån är jag glad och fokuserad, ens några fylle sms från honom och jag har hjärtklappning, irriterade utbrott över struntsaker och ett helt fysiskt illamående och migrän. Jag måste slippa leva med det. Kampen med alkoholen ärinte min kamp att kämpa, den är hans, så varför går jag med på att ligga ensam, rädd och stressad i skyttegraven under någon annans krig?

Och ett stort grattis på födelsedagen!

Dessa helgdagar på året blir tyvärr ofta exakt som man hoppats de inte skulle bli. Just midsommaren har jag sedan några år tillbaka alltid rest bort med barnen och lämnat mannen hemma. Även idag när vi var bortresta lyckades han framkalla ont i magen på mig med en massa hetsiga sms i några timmar mitt på dagen, bara för att sluta tvärt för tre timmar vilket utan undantag säger mig han var full och slocknade. Ikväll kom ett mess att han saknar mig. Svarade inte på just det utan skrev vad vi gjorde just då med barnen, bara för att igen då mötas av total radioskugga aka mera sprit.

Innan vi åkte bort blev han för några dagar sen störtarg för att jag påtalade igen jag inte tycker om han dricker (han var onykter vid tillfället och undrade vad jag surar åt igen) och bad mig dra åt hel...te och inte komma tillbaka. Följande dag gillar han mina facebook bilder och messar som ingenting hänt. Man blir trött och uppgiven åt berg och dalbanan som rullat på för dom är i sin förutsägbarhet nästintill komiska om det inte vore så tragiskt. Jag har stretat på med mannen i över 10 år jag också och hoppats, pressat, önskat, pekat till hjälpställen och hotat lämna men ändå orkar han ifrågasätta varför jag exakt varenda gång han dricker mår skit och hatar livet som det är. Det tar musten ur en. Vet ju bättre än att hoppas på ändring eftersom han anser det bara är jag som ska ändras och har en massa fel. Har kvävt känslor och viljan så länge nu så det snart kommer explodera. Har valt att ta det lugnt för att försöka hitta ett bra tillfälle att gå, men inser ju ett sånt aldrig kommer. Han kommer oavsett anklaga mig för en massa, oförstående över sin del av det och att nej jag saknar inte honom det minsta när jag är ifrån honom utan känner bara frid när jag är borta.

Jag rekommenderar också dig starkt att tvärt sluta lägga pengar på hans drickande! Det är matpengar och boendepengar för dig när du väl behöver ta steget till eget och du kommer behöva varenda öre! Låt honom gorma då men säg lugnt du betalat det nödvändiga som mat och boende men sprit hör inte till det nödvändiga och det får han skaffa själv. Öppna ett sparkonto och lägg undan allt du kan så länge du står ut med honom, så har du handpenning till eget boende fixat och kan återta lite makt i ditt liv. Jag valde att skaffa en egen bostad förra sommaren och vistas där av och till, kostar givetvis en hel del att ha två boenden men åtminstone för mig varit värt precis allt. Det är ett lugn att veta jag har ett tak över huvudet oavsett nu, han bestämmer inte över mig mera!

Hoppas du i alla fall kunnat unna dig lite födelsedagsfirande och midsommar glädje idag, ny dag imorgon att tänka på ditt vidare liv!

Och grattis på födelsedagen!???? Kanske kan du göra din längtan till något konkret? Små steg i en annan riktning! Börja skissa på en plan och gör små saker i den riktningen. När man gör små saker så blir det mer verkligt och inte lika skrämmande! Kanske kan du tex starta ett eget sparkonto. Sätt tvärstopp för att lägga dina pengar på hans alkohol och sätt in pengar på ditt egna konto. Pengar som skall gå till din framtid! Massor med kramar

Jaha, det blev ju ingen skillnad mot förra året. Då fick jag pysa hemifrån och i år är det samma sak igen. Enda skillnaden är att jag fyller år på midsommarafton och det är givetvis inga tecken på att bli gratulerat av männen som ligger däckad sedan lång tid.
Jag får bo hos en vän så länge och fira lite själv. Menar inte att låta bitter men det börjar bli rätt trist nu.
Läbgtar till den dagen jag våga göra slag i saken och lämna allt detta bakom mig och starta ett nytt friskare liv.

GLAD MIDSOMMAR önskar jag er alla??

Även Djävulsdansen av Sanna Lundell och Ann Söderlund är bra. Om du har möjlighet så gå på Alanonmöte, då möter fu människor som vet från insidan vad det handlar om. Trevlig midsommar ? / mt

Den ska jag försöka få tag i tack för tipset.
I dag på morgonen har vi pratat jag blev arg för att det ligger öl med 2,8 % i kylskåpet. Han sa att han kan hantera detta
men jag blir så tveksam. Jag tycker vi ser så olika på det här. Nu målar han staketet under dagen kommer han dricka fler stycken sådana. För mig är inte det normalt att bara för att man målar så kan man ta sig flera öl för man är törstig. Vad sägs om vatten sa jag det släcker mera törsten. Det är jag som har problem säger han ja för att jag är medberoende sa jag och vi har nött denna fråga i över 16 år. Jag förstår inte honom och han inte mig. Jag ska åka och jobba och kommer ha klumpen i magen när jag kommer hem ikväll. men jag kände mig stark i dag när vi pratade men det känns alltid som att han segrar. Detta forum är så skönt att ha och jag är glad tt jag hittade hit

Vad fint att du väljer att skriva här igen, har funderat hur det går för dig! Blir ledsen av att höra att svårigheterna fortsatt, att du fortfarande måste kämpa så hårt.

Barnens saknad och sorg är svår att bära men du kan inte göra mer än att finnas där för dem så som du gör nu. Att dom kan sakna nån som beter sig illa säger mer om vilka fina mänskor dom är, som kan se bortom det dåliga och ändå tycka om sin pappa. Jag vet det svider när dom saknar nån man själv bara anser gör illa, men låt dem ha sin saknad. Det är inte bort från dig att dom tycker om honom också. Och tids nog kommer dom vara stora nog att förstå allt du gjort för dem och vad lite pappan bidragit med under deras uppväxt.

Fortsätt skriv och håll modet uppe, styrkekram till dig!

Vad gör man när barnens längtan är så stor att de nästan spricker? När pappa fortfarande är den de längtar efter trots alla svek, all oförutsägbarhet och brutna löften?

- Pappa?

Jag orkar inte kämpa för att umgänget ska fungera mer. Jag anpassar och ger så mycket av mig för att möjliggöra er relation. Din och barnens. Men ansvaret är alltid mitt. Alltid.
Och oavsett vad du gör står du så högt i deras ögon.

I veckan ringde du från sjukhuset där du nu var inlagd för missbruksrelaterad skada. Sa att nu hade du fått ett uppvaknande. Igen, tänkte jag. Vi får se hur länge det sitter i. Psykosen i höstas, alla orosanmälningar som gjorts på barnen, två institutionsbehandlingar, en förlorad familj, vänner som lämnat, förlorade arbeten. En dödslängtan. Allt som du också sagt gett dig perspektiv.

- När får vi träffa pappa igen? Vaknar jag återigen upp till.

Och jag svarar lika tålmodigt:
- När pappa mår bättre. Han är för sjuk nu. Ni vet han har en väldigt svår sjukdom som gör att han inte kan ta hand om er, eller sig själv. Han får hjälp för sin sjukdom av personer som kan hjälpa. Men det är en svår sjukdom. Och han kan bli väldigt sjuk många gånger. Men vi kan inte hjälpa honom.

Och sen säger sonen att det saknas över tusen kronor i hans plånbok.

Släpp kontrollen-vinn friheten! Den boken var en bra början för mig. Hoppas den kan vara till hjälp!

Tack för det svaret, innerst där inne finns min längtan efter ett normalt liv som jag bestämmer över själv såklart. Jag får ta det i små steg som du skriver och som jag mår bra av. Just nu känner jag bara frustration och vrede så jag har väldigt svårt att möta honom. Jag tappar tilliten och respekten. Han säger att han ska försöka" igen" det sa han för två veckor sedan också . Min magkänsla säger att jag litar inte riktigt på det och funderingarna går vidare och vidare .Men jag ska försöka tänka på mig själv .......

Du har kommit hit till alkoholhjälpen / Anhörigstödet och startat en tråd, kanske ett steg på vägen till att få stöd i din situation. I så fall har du hittat rätt. Du skriver "medberoende till min son". Det låter som du bär på mycket oro kring din son och ofta är det hjälpsamt att sätta ord på det och hitta stöd på olika vis.

Om du vill berätta gärna lite mer, eller bara läs runt. Vi finns här!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har hittat hit och startat en tråd, bra gjort! Kanske var det menat så eller så var det någon särskilt du skrev Hej till- eller oss alla här. Oavsett vill jag passa på att välkomna och hälsa tillbaka.

Du är varmt välkommen att skriva och läsa här och vill du berätta gärna lite mer om din situation så är det enklare för oss att vara ett stöd.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har hittat hit och startat en tråd här med titeln "Alkohol och sorg". De låter som du tänker att alkohol och sorg ofta kan hänga ihop? Berätta gärna lite mer.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag har en ung vuxen son som är beroendesjuk. Han började dricka under gymnasietiden och det ledde till att han började testa droger. Vi har varit på alla tänkbara ställen för att han ska tillfriskna. Det höll i bästa fall en månad och sen var det dags igen. Jag har vänt ut och in på mig själv för att kunna finnas när han mår dåligt. Jag har satt gränser, kastat ut honom för att sen åter igen försöka hjälpa honom.
Jag har också tyvärr erfarenhet av hans far som är alkoholist. Vi levde tillsammans i 15 år så jag känner igen mig i det jag tagit del av i andra trådar gällande män som super.
Nu har min son varit nykter i nästan två år pga att han varit frihetsberövad.
Men nu när han är ute är det dags igen, efter knappt en månad ute har han tagit 3 återfall. Alkohol
Det som är så svårt är att jag blir hårt tillbaka kastad till mitt medberoende.
Jag mår så dåligt och vet varken ut eller in. Allt jag lärt mig och behandlingar jag gått om medberoende hjälper inte ett skit känns det som. Gränserna suddas som vanligt ut och kontrollbehovet är på topp.
Jag vet att jag ska släppa kontrollen för då vinner jag friheten. Men det är mitt barn som mår så fruktansvärt dåligt !!!

Om du överlevt cancer har du fått en chans att tänka om hur du lever ditt liv, ett liv som är skört och förtjänar att levas som man själv önskar! Medberoendet är ett intrasslat mönster att neka sig den man är och trycka undan sin egen person, med resultatet att man tills vaknar upp och undrar hur det blev såhär. Börja i små steg prioritera dig själv, gör saker för dig själv som du mår bra av och lyssna in när du är på väg att töja dina gränser när han kräver, ljuger eller manipulerar men din magkänsla säger dig nåt annat är sant. Lyssna inåt! Du har allt kraft och mod du behöver men du måste våga använda det!