Senaste kommentarerna i forumet

❤

Det växlar vilt hela tiden. Känns så bra när man läser här och man blir peppad att livet men har nu inte är normalt.
Jag är bara i begynnelsen och sa igår att jag vill skiljas. Firar 30 årig bröllopsdag nästa vecka. Känns tungt

Jag redigerade ditt inlägg då vi vill behålla anonymiteten här på forumet och att man inte delar sina privata uppgifter (och email räknas in där).

Jättefint att du stöttar och finns för andra användare både genom att besvara deras inlägg och att du delar med dig av din egen förändring. Tack för det och hoppas du fortsätter läsa och skriva här såklart!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag heter Peter och är nykter alkolist.
Det låter som han är på väg att utveckla en fullgod alkolism, eller så är han redan där.
Att trycka upp någon mot en dörr och använda hot om våld, är olagligt och åtalbart.
Jag brukar säga till folk att det är svårt att leva med en alkolist, eller så säger jag gå lämna personen som är alkolist.
I ditt fall säger jag: Snälla Takida gå på en gång och vänd dig inte om bara GÅ GÅ GÅ.
Chansen för att han nu börjar utöva våld mot dig förr eller senare, är överhängande hög. Har för mig att det är ca 76% chans att han kommer utöva våld, psykisk misshandel mot dig inom en snar framtid.
Helst skulle du göra en anmälan om våld och kvinnofridskränkning på en gång.
Vänligen Peter

Hej.
Jag heter Peter och är nykter alkolist.
Perioderna är olika från individ till individ.
Mina perioder låg tex 3 dagars nykterhet, sedan drack jag allt från ca 6-10 dagar.
På sommrarna drack jag konstant från ca Maj-Aug... Sedan övergick det till dagligt drickande.
Så detta är helt inviduellt, eller till kroppen inte orkar mera
Det som oroar mig mera är när jag läser hur han behandlar dig, och det kommer inte bli bättre om han håller på så här.
Fundera på om du är värd att bli behandlad på detta vis. Du är en person som förtjänar respekt och kärlek. Att sedan kalla dig jävla tattare, är ytterst respektlöst och kränkande.
Vänligen Peter

Jag vill hålla med Ullabulla; Du gör det bra Skrållan! Du har kommit långt på kort tid och vägrar låta hans agerande krypa under skinnet så till den grad att det skulle få din övertygelse att vackla. Du behöver din egen tid nu och du ser hans manipulationer så tydligt, heja dig framåt till lättare dagar nu!

Blåklocka det du beskriver kunde handlat om min man också! Alla försök att prata slutar med han stormar ut, innan dess lyckas han alltid vända diskussionen till att handla om mig och alla fel han anser mig ha och göra. Att jag äter godis är i hans tycke lika skadligt för barnens uppväxt som att han dricker, bara som ett galet exempel...Att bli utskälld och kallad saker när han är full ska jag inte få visa dagen efter jag är sur eller ledsen för, för då är jag en psykstörd stackare som tar ut mina problem på barnen. Att han kvällen innan skällt, varit högljudd och smällt i dörrar och till sist slocknat ska barnen liksom också bara ha överseende med. Några dagar var eller varannan vecka som det varit på sistone. Att jag sagt jag flyttar om han inte skärper sig låssas han inte höra, min lägenhet jag redan delar min tid mellan och vårt hus nämns inte i en bisats och han verkar inte ta till sig att jag på allvar vilken dag som helst bara kan säga att nu kommer jag inte tillbaka mera.
Man undrar om dethär ingår i deras sjukdom att försöka svänga alla fel på oss anhöriga, alltid vända diskussionen till vårt varande eller påhittade handlingar och sen bara gå bort istället för att prata klart. För att det är för obekvämt att medge man själv har fel för nog måste dom väl ändå i nån nykter stund inse hur galna saker de hittar på och anklagar oss för? Kan bara sända dig en styrkekram Blåklocka för du är långt ifrån ensam att slita med exakt samma behandling!

Du har hittat hit och startat en tråd, bra gjort! Ett steg mot att förändra något du inte är nöjd med. Berätta gärna lite mer vad det handlar om så blir det enklare för oss här på forumet att stötta dig, om du vill såklart. Det är ju olika vad man är hjälpt av och att läsa runt är också något många tycker är hjälpsamt!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det enda vi har makt över är vad vi väljer för vårt eget liv!
Heja er kvinnor / mt

Jag har ringt till psykakuten och pratat om honom. Han missköter sina mediciner. Känner mig som världens förädrare just nu.

Min särbo ringde i lördags och beskyllde mig för att inte vara snäll mot honom och en massa saker, han hade tidigare på dagen kallat mig för djävla tattare. Och han hade ringt mig hela natten med 3-10 minuters mellan rum. Jag pratade lugnt med honom, plötsligt så slängde han på luren. Jag vet att han har supit hela natten eftersom det har lyst hos honom hela natten. Jag frågade honom vänligt om han hade ätit någonting. Och han får ett utbrott och skriker du tror att du bestämmer över mig och slänger på luren. Mitt gamla jag skulle ha ringt upp honom, men nu sket jag i det eftersom han slängde på luren
Ringde honom igår kväll och inget svar. Bara och vänta ut honom.
Nu funderar jag på hur länge en fylle period är. Jag minns faktiskt inte. Han går in på 3 veckan nu

Han kan inte sluta för din skull. Han kan bara sluta för sin skull. Om han försöker att göra det utan att verkligen ha förstått att han behöver det, så kommer han antagligen inte att klara av att hålla sig. Det kan även resultera i att du får skulden för att han inte ”får” supa som han innerst inne vill. Du blir problemet. Inte hans supande.

Om jag förstod rätt, att ni är dryga tjugo, så är det ganska tidigt för den typen av intag. Det blir tyvärr aldrig bättre av sig självt. Snarare tvärt om. Sen blir det troligen nån vardag, som blir fler vardagar etc.

Att sluta dricka starksprit är en klassiker som ofta slutar med att man återgår efter ett tag. Antagligen blir han inte aggressiv av starkspriten, utan mängden.
Du kan ge honom din syn på saken och antigen integrerar han det i sin egen version av hur det är och kommer fram till att han borde sluta, eller så gör han inte det. Då kanske det är smartast att lämna. Speciellt om du är så ung.
Lycka till!

Vad det värmer att höra om kalaset, och att ni fick känna er normala om så för en liten stund?
Sen kommer sorgen lite granna att klumpen kommer i magen för dig/er på vägen hem. För jag har med orsakat den känslan för min omgivning, ett bittert piller att svälja.
Sån glädje jag känner för det du gjorde när du kom hem, så fruktansvärt jäkla stark av dig.
Du ser du kan stå upp för dig själv och barnen, och inse att ni är värda att få må bra.
Tänk på dom gånger när ni mått bra utan att vara oroliga för sprit och fylla samt jäkelskap, önskar du inte att du hade det igen. Det steg du tog i dag är ett av några till på vägen mot harmoni, lungn och själslig ro.
Det finns inget som säger att om han blir frisk, att han inte kan få en harmonisk kontakt med barnen på ett sunt och naturligt sätt.
Ja att dra fram empatikortet och tyck synd om mig, brukar funka en stund... Vad ska jag göra och hur ska det gå för mig. Har du inget hjärta, hur kan du osv... Funkar inte det då testar man med- Jag vet att jag gjort fel förlåt mig älskling... I morgon börjar jag mitt nya liv, då ska du få se att jag aldrig mera komner dricka och vi börjar ett nytt liv igen. Funkar inte det, då blir vi förbannade och börjar anklaga vår äkta hälft och hela världen att att dom förstört hans/hennes liv.
Alla gånger som jag till och med satt själv och lovade min egen person på fyllan, att i morgon börjar jag ett nytt och nyktert liv, är oräknerliga.
Skulle jag fått en slant för varje gång jag lovade mig själv detta, så skulle jag va en rik jäkel i dag.
Nu börjar det brännas och han kommer försöka nagla sig fast för det är dem flesta brukare specialister på. För det är som sagt tryggt att ha en omhuldad miljö omkring sig i sitt missbruk.
Jag hoppas att när han når botten att han reser sig upp och skaffar hjälp. Att han sedan får tillbaka sin värdighet. Att han får tillbaka ett rikt liv även om det inte kanske blir med dig.
I grund och botten så finns det säkert en fin person som döljer sig bakom detta missbruk.
Allt sådant här är fruktansvärt jobbigt men du ska inte känna skuld, för du och barnen har gett mer än vad man kan kräva av någon person.
Det låter konstigt kanske men nu hjälper du honom på bästa sätt, även om han inte kommer inse det ljust nu..
Så modigt och starkt att du/ni kommit en liten bit på vägen mot ett välmående och harmoniskt liv, även om det tar lite tid och känslorna är många och motstridiga❤
Mv.Peter

Menade med det första jag skrev att det är sorgligt att vi är så många som har så mycket erfarenhet av alkoholberoende.
Så många som kämpar?

Ja, jag är så tacksam för att ha vågat börja skriva här. Här finns, tyvärr, massvis med kunskap och stöd så det känns skönt.
Jag vet att jag väntat alldeles för länge men det är ju så himla svårt. Ångesten och känslan att man överger är hemsk. Fadt jag förstår att jag behöver ett bättre liv och inte ett som bara passerar medan man blir äldre.
Så idag att jag inte orkar längre utan vill ha skilsmässa. Vet inte om han fattade det ordentligt, är ju givetvis inte nykter.
Istället var det synd om honom och ja, jag vet att jag är misslyckad och imorgon ska jag ta tag i det.Tyvärr så blir han nog av med jobbet imorgon, det andra på ett år. Fasen va jobbigt allt är, att behöva trösta och peppa när inget hjälper. Jag ger upp.
Han t.o.m så att ja då får jag väl gå här o skrota. Då frågar jag: vad ska du leva på då? Svaret blev: På dig!!!!!!!!
Enkelt att ta väldigt tidig pension. Åhhhhhh

Skickar dig massvis med kramar?

Jäkla vad jag behöver höra detta. Min dotter ordnade så vi kunde fira sonen hemma hos henne. Hos oss går det såklart inte som vanligt. Sonen hade em önskan om kalas, har inte haft det de senaste 4 åren, så vi åkte dit alla utom hans pappa.
På väg hem, 15 mil, växte klumpen i magen igen och tvivlet börjar komma. Hela familjen är helt klara med att jag måste lämna och jag med efter kalaset. Men sista kilometrarna åååhhhh som jag mådde dåligt. Väl hemma så är spriten slut och han ville jag skulle köra o köpa öl
Aldrig sa jag. Då tog han cykeln och jag så att tar du den nu och väljer det så begär jag skilsmässa. Jag orkar inte detta längre. Han valde ölen.såklart.
Vi pratade när han kom hem och jag höll fast vid vad jag sagt om skilsmässa. Men då var det så synd om honom att han " kraschat" Imorgon ska jag läka och komma på benen igen.
Släng ölen o börja idag då! Men nej det går ju inte för jag har fyra öl kvar.
Alltid samma visa att imorgon då ska jag.......
Så tack peter1970 för att du säger åt mig, jag behöver behöver det.?

Som sagt, man= jag får ta all skit. Jag har sedan jag flyttade ihop med min för 9 år sedan fått bli varse hur en alkoholist fungerar. Jag har fått nog men min man vägrar gå med på det som är sanning och verklighet. Det går oftast till så att han dricker vin ( som han gömmer) hela dagarna då han är ledig. Då är han på så gott humör men blir bara fullare och svamligare såklart. Jag brukar dra mig undan så jag slipper ha med honom att göra då.
Vissa gånger blir jag så trött på honom när han är så här. Han fattar inte att han blir motbjudande och totalt hopplös att umgås med. Så, vidare så är han otroligt tråkig och negativ till allt som jag föreslår som att träffa familj och vänner- om detta inskränker hans supande. Han sitter liksom på nålar och vill åka hem så fort som möjligt. Jag är social och lever upp av att göra sådana saker men han förstör allt!
Då jag tar upp hur jag ser på hans beroende osv reagerar han med att skrika att det är jag som är dum i huvudet, ett psykfall, förstör stämningen, att jag är labil och totalt ombytlig osv.
Jag vill bara ha lugn och ro.
Jag vill göra roliga saker men han är svartsjuk och påstår att jag ljuger och att det är jag som har problem.
När jag får nog och säger som det är, att jag inte vill leva med honom och att han är en alkis och att jag inte vill bli kallad dumhuvud då rusar han därifrån och vägrar prata.

Som sagt, man= jag får ta all skit. Jag har sedan jag flyttade ihop med min för 9 år sedan fått bli varse hur en alkoholist fungerar. Jag har fått nog men min man vägrar gå med på det som är sanning och verklighet. Det går oftast till så att han dricker vin ( som han gömmer) hela dagarna då han är ledig. Då är han på så gott humör men blir bara fullare och svamligare såklart. Jag brukar dra mig undan så jag slipper ha med honom att göra då.
Vissa gånger blir jag så trött på honom när han är så här. Han fattar inte att han blir motbjudande och totalt hopplös att umgås med. Så, vidare så är han otroligt tråkig och negativ till allt som jag föreslår som att träffa familj och vänner- om detta inskränker hans supande. Han sitter liksom på nålar och vill åka hem så fort som möjligt. Jag är social och lever upp av att göra sådana saker men han förstör allt!
Då jag tar upp hur jag ser på hans beroende osv reagerar han med att skrika att det är jag som är dum i huvudet, ett psykfall, förstör stämningen, att jag är labil och totalt ombytlig osv.
Jag vill bara ha lugn och ro.
Jag vill göra roliga saker men han är svartsjuk och påstår att jag ljuger och att det är jag som har problem.
När jag får nog och säger som det är, att jag inte vill leva med honom och att han är en alkis och att jag inte vill bli kallad dumhuvud då rusar han därifrån och vägrar prata.

Precis så är det Ullabulla. Jag kan inget göra mer.
Måste göra det som känns rätt nu. Har fått känna hur det känns att slippa en man som är full, snart 2 månader nu. Vill inte tillbaka dit nu.
Tack för dina peppande ord.

Att det kanske bor en man därinne som vill något helt annat.
Som vill vara nykter med dig och leva ett gott liv tillsammans.
Och han väljer du nu bort för att du inte orkar leva med den druckne mannen längre.

De kanske inte har kapaciteten och insikten att välja rätt,de är helt enkelt för beroende.
Då kanske jag som förstår och ser ha bättre tålamod kan man då få för sig.
Jag borde inte ställa kraven till någon som inte förmår.
Osv osv.

Och så vänder man på allt och man själv är plötsligt boven.
Som lämnar det sjunkande skeppet med en onykter sjökapten.
Istället för att stanna och försöka ta över rodret.

Men du tänker så rätt.
Du måste själv ta dina beslut angående f´ditt fortsatta liv med någon som väljer alkohol.
Och i dagsläget säger du nej trots att du känslomässigt fortfarande är fäst vid din man.
Det är styrka och förmodligen det enda som kan ge er båda en chans att se om ni har någon väg tillbaka till varann.
Fortsatt lycka till skrållan,du gör det bra.

Mannen var här i dag. Han började prata om att jag vill ha gjort allt så fort. Skilsmässa, sälja huset och så. Precis det har jag känt med honom. Så konstigt. Sedan tror han att allt kan bli bra om vi bor isär ett tag. Men jag vill ju inte att du ska dricka sa jag. Då sa han att jag inte kunde bestämma över hans liv. Nej men jag kan bestämma över mitt.
Så kommer då samvetskvalen igen. Tycker synd om honom. Borde jag inte ställt kravet? Så svårt.
Men efter att pratar med min dotter, lägger jag tillbaka ansvaret på min man. Jag kan inte leva med någon som dricker som han. Jag har gjort allt jag kan i många år. Nu är det dags att ta tillbaka mitt liv. Han får ta ansvar för sitt och sina beslut.
Jag kan inte göra något mer.

Nu när du bestämt dig Sussilussan.
Vinsterna är enorma att leva nyktert...
Som du sa att inte behöva göra bort sig.
Gå och lägga sig fullt sansad, och vakna upp varje morgon och veta vad man gjort.
Slippa dessa eviga bakfyllor och ångest.
Samt kroppsliga och medicinska vinster.
Ekonomiska vinster.
Ökad personlig självkontroll.
Att inte känna stressen över att jaga alkohol.
Att slippa löngner och svek.
Jag kan fortsätta en god stund till med att räkna upp vinster i nyktert levene❤❤❤
Ha en tro på dig själv Sussilussan, och du kommer få skörda vinsterna av ditt arbete...

Jag tror också att jag har haft svårt för att inse om det verkligen är alkoholproblem han har. Eftersom han sköter jobbet och inte dricker under veckorna före arbetsdag vilket har gjort det svårt för mig att verkligen ställa ett ultimatum. Det tycker jag fortfarande att det är eftersom jag inte är säker. Många i våran ålder ( mellan 22-24) festar ju mycket. Men det gnager i mig att det inte är normalt, och även min far som är/var alkoholist ser tecken och känner igen sig i hans beteende kring många saker. Det gör det även svårt att ställa krav när jag själv velar fram och tillbaka. Men efter allt detta känns det ganska självklart. Jag har börjat söka lägenheter för säkerhetsskull.

Vill ge dig en jättestor eloge för din insikt gällande dig själv och din man.
Jag önskar jag haft den styrkan och insikten, innan jag hamnade på helvetets motorväg.
Som jag säger till dem flesta, det är jättesvårt att påverka någon som inte vill själv.
Du måste ställa dig frågan om han väljer alkoholen framför dig, ska jag gå eller stanna. Ett tungt beslut naturligtvis, men jag kan inte rekomendera att stanna hos någon som väljer spriten.
Vad gäller dig själv och valet att sluta dricka.
1, Att söka hjälp.
Ge inte upp om du inte hittar hjälp direkt som passar dig. Ha tålamod och finn det som passar dig. Min hjälp bestod av anonyma alkolister, men det finns många andra bra självhjälps grupper
2, Misslykandet.
Om du misslyckas och tar ett återfall. Skuldbelägg dig inte själv. Fokusera var possitiv och ta nya tag i stället. Sorg, harm, och återfall gör att man i regel fortsätter dricka.
4, Realistiska mål.
Bygg inte upp tankar i förväg om flera år av nykterhet. Börja med att ta en dag i taget, många bäckar små bildar till slut en flod.
5, En kraft.
Hitta en kraft starkare än dig själv. Det behöver inte vara, gud,mohamed, buddha, eller vad man nu vill kalla det. Bara en kraft i någon form som du kan rådgöra med när du behöver ett innre stöd.
Personligen har jag alltid i någon form haft en tro, och det var naturligtvis en bonus i kampen mot nykterheten.
Fråga gärna om det är mer jag kan svara på åt dig.
Gråta är nyttigt, så bara gråt och det helar dig.
Nu måste jag i väg, men fråga på bara så ska jag svara efter bästa förmåga när jag komner tillbaka.
Mv. Peter