Senaste kommentarerna i forumet

Min man har ju druckit mer och mer. Varje fredag, lördag och ibland på veckan. Jag älskar också min man, men det går inte längre att vänta på en man som ska bli nykter. Jag kunde inte få min man att vilja bli nykter. Jag har pratat och pratat, har varit arg, har varit ledsen, har kollat hur mycket han dricker, ja listan kan bli lång. Jag tror inte man kan få någon att bli nykter om han/hon inte vill det själv. Jag ställde ett ultimatum. Blir han inte nykter och tar behandling så kan vi inte leva ihop längre. Och han verkar inte ha förstått än. Han sa till mig i dag att det kanske kan bli bra igen bara vi bor isär ett tag. Blir så trött.
Bra att du gjort en markering och åkte från ert hus.
Men att kunna påverka en som dricker att vilja sluta dricka, är inte lött.

Ska absolut läsa igenom din tråd skrållan. OM man skulle vilja försöka få det att fungera, eftersom jag älskar honom och vet att han aldrig skulle vara våldsam utan alkohol i kroppen. Lurar jag mig själv till att tro att det är möjligt? Min far är nykter alkoholist så jag vet ju att det går, men jag vet också hur kämpigt det har varit i familjen. I nuläget bor jag inte i vårat gemensamma hus eftersom jag stack när han tog med sig spritflaskan och for på fest trots att vi hade planer och han hade lovat att vara nykter. Hur skulle man bära sig åt för att få det att fungera? Han är ångerfull nu eftersom det här är första gången jag sticker hemifrån men jag vet ju också att han varit ångerfull förr, hållit sig borta från alkohol men sedan bestämt sig för att börja om eftersom han säger att han aldrig var beroende utan att det bara spårade ur under den perioden. Jag trodde aldrig att man skulle stå i ett sånt här svårt beslut vid så ung ålder, jag vill lämna för att lära honom en läxa men vill ju även att det ska bli bra som förr eftersom vi älskar varandra. Men det har jag förstått efter att ha läst på detta forum att de flesta vars partners har alkoholproblem, intalar sig själv att det kan bli bättre och att det sedan inte blir det.

Orkar du inte lämna honom, så tänk på dina barn..Dom kan inte välja, det kan bara vi vuxna..Läs och hämta styrka från andra som lämnat..Att göra bra val kan kännas jobbigt för att det är nytt..Senare kommer livet att stabiliseras..Jag själv kan tycka att jag skulle ha lämnat både alkohol och en beroende man långt tidigare än vad jag gjorde..Varför slösa bort sitt liv på någon som slösar bort sitt liv..Varm Styrkekram..

Tack för mig

Tack Peter1970 för tråden?
Idag har jag fattat ett beslut som jag inte vet om jag orkar reda ut. Min man har alltid haft alkoholen som sin bästa vän, jag har nog sett länge mellan fingrarna och inte orkat bryta mig loss. Idag ställde jag ultimatum att jag ville att han skulle sluta dricka alkohol och söka hjälp. (Dricker varje dag) Självklart erbjöd jag mig att finnas med och stötta honom, men han sa att han inte tänkt sluta dricka. Jag sa då till honom att han väljer alkoholen framför mig? han svarade inte och vidhöll att han inte tänkte sluta dricka. Åh, så svårt allt är..
Jag själv klarar inte av att dricka alkohol, dricker alldeles för mycket när det blir och gör bort mig så jag har sån ångest och orkar inte knappt leva. Är bestämd för min egen del att nu är det nog. Ska söka stöd till veckan. Dricker aldrig när jag jobbar utan mest på fred- lörd och tyvärr när det är röd dag mitt i veckan. Så i onsdags blev det för mycket och jag gjorde bort mig igen, så bestämde mig den 6e juni att nu är det slut. Med stigande ålder och alla andra krämpor som kommer med åren har jag äntligen beslutat mig för att sluta dricka. Och Jag tror på mig själv och vill så gärna ha med min man på detta. Det slutade med att vi tyckte det var bäst att vi skiljer oss åt. Jag tog bilen och har åkt ut och sitter nu här och skriver av mig. Har så mycket inom mig och tårarna rinner..

Till alla modiga personer här ❤❤❤

❤

Läste ditt inlägg. Jag är på väg bort från min man, som dricker. Var på forumet för många år sedan. Började nu i år att skriva igen. Läs gärna min tråd ”En fortsatt kamp”. Det var exakt samma som för några år sedan för mig. Bara det att nu har flera år förflutet och inte har det blivit bättre. Har också tänkt som du, ska man behöva sälja hus och allt. Tar nu ut skilsmässa och säljer vårt drömhus. Var ledsen och pratade med min vuxna dotter. Hon sa: men mamma, vad är ett hus värt, när inte människorna i huset, är lyckliga? Och det är ju sant. Ett hus kan man köpa igen. Inte ett liv.

Tänk på att du alltid kan köpa en ny bostad och att din supande man ändå inte kan ge dig den kärlek som du behöver.

Du kan däremot aldrig köpa ett nytt liv och vad hjälper det att släta över, om han ändå tänker fortsätta supa?

Det sista du skriver är; Tungt att alkohol kan förstöra nånting som egentligen är så bra. Stopp där; Det är inte alkoholen i sig som förstör allt fint i ditt liv. Klirrande flaskor gör inte bort sig och är pinsamma. Alkoholen i sig, tvingar sig inte ned i din mans strupe under semestern. Din man har en arm och en mun, samt en hjärna som kan ta beslut. Det där är så typiskt missbrukare; Det är alltid omständigheterna eller dumma människor som gör så att de dricker. Inget eget ansvar där inte för sitt beteende.

Varför tror anhöriga till alkoholmissbrukare att de kan ändra någon annan persons dåliga val? Att om de bara älskar lite mer, så kommer alkisen att ändra sig??
Du kan bara ändra ditt eget liv. Ett hus hit eller dit, är kanske inte hela världen sett i ett större och längre perspektiv.

Fortsätt leva ett bra liv och ta hand om dig!

Ja innerst inne så vet jag ju att jag borde lämna honom, och att jag egentligen borde ha anmält och lämnat honom redan den kvällen. Men då är det ju det där tänket att man varit tillsammans så länge och har köpt ett hus tillsammans som man älskar, och egentligen haft det väldigt bra när det varit bra vill säga. Fast samtidigt så förstår jag ju att det grundar sig i ideologin att han ska bättre sig för min skull, om än allt han gjort tyder på motsatsen. Det känns som att hela ens värld ska rasa samman om man säljer huset och tar farväl för alltid. Inte för att det är bättre att sitta och oroa sig och släta över alla pinsamheter han gör på fyllan. Tungt att alkohol kan förstöra nånting som egentligen är så bra.

Hej

Eftersom jag inte bor ihop med mannen så fick jag en lugn och skön kväll i går med släkten. Vi åt gott och senare på kvällen hade vi lekar. Det är så här jag har drömt om att ha det. Så roligt.
Så skönt att inte behöva ha en full man som är arg och sur i närheten.
Naturligtvis hade jag velat ha honom kvar, men när han inte avstår alkoholen så måste jag ju inse att det inte blir vi.
Den senaste veckan när vi träffas för en del praktiska saker så har han varit vänlig och snäll. Precis som jag velat att han skulle vara tidigare.
Kanske är han lättad att han själv får bestämma över sitt drickande. Utan att ha samvetskval.

Hej

Jag som varit ensam med onykter, instabil far med ansvar för yngre syskon- det är underordnat, spelar ingen roll om han var nykter eller inte. Det du ska ta fasta på är att dina barn är oroliga, kanske rädda. Ta hand om dig och dem! / mt

Visst är det som du säger, tänka på barnen först. Fick känna på det igår kväll, han har inte druckit på snart 4 mån vad jag vet. Så skulle jag åka till Stockholm över helgen för att handla saker till mitt nya boende hann inte mer än dit så ringde vår 16 åriga dotter igår kväll, och sa att hon trodde pappa hade druckit. Hennes små syskon 8,10,13 hade blivit oroliga och hon hade tagit med dom hem till mina föräldrar. Hon bad mig att inte ringa och konfrontera honom då hon skulle få skit för det sen, lovade henne att inte ringa honom, hon avslutade vårt samtal med att, jag kanske har fel mamma pappa kanske inte har druckit utan jag kanske bara inbillar mig det, men han beter sig så där konstigt som han brukar göra när han druckit.

Så otroligt arg och ledsen för att våra barn skall behöva ens känna den här känslan, och att de börjar bli som mig. Att de hon ens får tanken att hon har fel och blir osäker fast hennes känsla säger annat.
Satt själv med tårarna rinnande i går och tänkte att han nog inte druckit utan han var säkert bara trött. Hur sjuk är man inte som ens tänker så.
Hon sa även när hon pratade med mig i går att lova mamma att du aldrig lämnar oss ensamma igen. Ångest över att det blir så här när jag inte kan hjälpa dom är enorm. Jag som aldrig åker någonstans. Lär aldrig få reda på om han druckit i går eller inte, då han aldrig skulle erkänna om jag frågade och vill inte sätta vår dotter i skiten att hon sagt något.
Tröstar mig med att de kanske bara är en känsla hon fått och att han skött sig när jag varit borta.

Bra att du hittat hit! På din fråga finns bara ett svar, det som Nordäng redan gett dig: Lämna!
Du kan inget göra för att han ska bli nykter, det är hans sak/jobb att höra sitt val. Du ska ta hand om dig och ditt liv! Fortsätt läsa och skriva, här finns massor av erfarenhet och stöd att få! / mt

https://youtu.be/dp4_ftaCr_8

Efter ännu en kväll med för mycket alkoholintag av min sambo så hittade jag hit. Träffade en man för några år sedan. Vi har båda vuxna barn och inte mycket som binder oss mer än kärleken. Kärleken som finns där så djupt trots det negativa med alkoholen. Hoppas att jag på något sätt ska hitta ett sätt att hantera situationen. Vara kvar och låta det vara som det är? Ställa mer krav eller helt enkelt lämna?

Efter ännu en kväll med för mycket alkoholintag av min sambo så hittade jag hit. Träffade en man för några år sedan. Vi har båda vuxna barn och inte mycket som binder oss mer än kärleken. Kärleken som finns där så djupt trots det negativa med alkoholen. Hoppas att jag på något sätt ska hitta ett sätt att hantera situationen. Vara kvar och låta det vara som det är? Ställa mer krav eller helt enkelt lämna?

För din egen säkerhet och trygghet: lämna! Våld ska man aldrig ha tålamod med! Du vet liksom inte hur långt han kan gå! Och som dom säger: första slaget är sällan eller aldrig det sista! Det är också djupt sårande att dom inte kan ta ansvar och låta bli att hälla i sig något som skapar så mycket skit för andra! När mitt ex drack kändes det nästan som han var otrogen, han svek mig! Han visste att han blev elak mot mig ändå drack han!

Det har varit frågan länge. Han har ofta blivit för full och har svårt att säga nej till alkohol. På senare tid har det verkligen börjat spåra ut. Det går i perioder och sist det brakade lös tryckte han upp mig mot väggen och slog handen genom en dörr istället för mig, sa han. Efter det så lovade han att sluta dricka helt, efter ett tag skulle han bara sluta dricka starksprit eftersom han blir aggressiv av det. Det höll ett tag men nu dricker han både sprit och öl i mängder. Det blir alltid värre kring sommaren och semestern är till för att supa varje dag enligt honom. Jag börjar undra om det någonsin kommer bli en förändring så många gånger som vi pratat om det. Kan en människa med alkoholproblem förändras eller är det enda vettiga att lämna honom innan han spårar ur ännu mer?

Du ska vara stolt över dig själv och hur långt du har kommit längs din väg. Det är starkt och måste så klart vara väldigt jobbigt och plågsamt när du tänker tillbaka på de som blivit sårade.
Tack för du vill sända honom en tanke, det är väldigt fint. Ni är underbara.
Det jag tycker är svårt nu är att jag inte kan leva med honom längre. Hans drickande är det dom slla vakna minuter kretsar kring. Men ändå känns det på något sätt dom att jag sviker. Han är ju sjuk och en sjuk människa lämnar man ju inte till sitt öde. Det brottas jag med hela tiden. Jag är rädd för vad som kommer att hända honom om jag lämnar.
Jag orkar inte ha det så här men känner mig som en stor svikare trots att jag vet att jag försökt med allt.
Jag orkar mig också lver att jag inte har varit snäll. Den sista tiden, 1 år, har jag varit arg och bitter, kanske mest för att när han väl är nykter så är det som om inget har hänt och jag förväntas bara vara som vanligt. Jag klarade av att " glömma" i 6 år men nu går det inte.
Jag har ju slla dessa minnen när han är packad, raglar omkring, däckar över allt i huset, traggar om allt möjligt som man bara får hålla med om För att det inte ska bli något bråk.
Jag har mest varit tyst för det finns inget jag kunnat säga och om jag har stått för em åsikt, om vad som helst, så stämmer dem inte och jag har inte all tid velat ge mig bara för att han ska bli lugn.
Men kanske skulle jag försökt med att radera alla händelser ur mitt minne och bara sett och hoppats framåt.
Kram Azalea

Hej

Han var som ett trotsigt litet barn och slängde på luren

Jag tycker det känns skönt att få dina åsikter så rakt på sak Peter 1970.
Jag behöver både stöttning och en stark hand som påminner mig hela tiden om hur fel mitt liv är.
Han är just nu inne på 8:e dagen och ligger däckad hela tiden förutom när han mpste till bolaget.
Här pratar vi varken jordnötter eller kaffe. Det är 70 cm gin jämte sängen som hälls rakt ner i halsen, inget glas behövs och har inte behövts på flera år. Förlåt,men bara synen av att han halsar direkt ur flaskan tycker jag är obehagligt.
Blåklocka, det finns inget du kan säga till honom som gör att han förstår. Jag har provat slla sätt och alla ord men de har tagit slut ni och han super lika mycket. Så det blir vi dom får lämna och förhoppningsvis ramlar pengen ner och kanske kan det bli en vändning. Men våra ord är inte starka nog för dem.
Kämpa så ska jag göra likadant ?Och ha en riktigt underbar semester?

Glöm er själva vill jag säga. Det är barnen som är viktiga. Inga barn ska behöva be sin pappa sluta dricka. Inget barn ska ha en pappa som är så full så han knappt kan gå, när barnet har födelsedag. Det är så sorgligt. Det räcker med dom barnen du har. Din man är oehört barnslig när han säger att lämnar du honom är du borta ur hans liv. Har du inte varit det länge redan. Han har ju valt alkoholen framför dig och sina barn. Är du för hård undrar du. Ja möjligen mot dig själv. Blir så arg och ledsen när jag läser sånt här. Du skulle lämnat för länge sedan, men jag vet man hoppas och det är inte lätt. Tusen chanser har han fått. Hur många får så många chanser? Hur framtiden blir vet vi inte, men ofta bättre än vi föreställer oss. Vi har väl de flesta en tendens att tänka på det värsta som kan hända. Lycka till för dig för dig och dina barn och låt dom uppleva nyktra semestrar och födesedagar.