Senaste kommentarerna i forumet

Nä jag tror inte på det heller, men jag måste sätta ner foten. För hennes skull också, man vräker inte ur sig sådana saker. Tänk om han påstår sådana saker till andra om henne. Hon kan få skit för något som inte har hänt. Vad tjänar han på att hålla på så där.

En bättre och enklare dag i dag. Tack för det. Äntligen. Ringde mäklaren i dag. Nu är det gjort. Det var det som värkte. Skilsmässopappren påskrivna. Gjorde en lista, och bara prickade av. Nu finns ingen återvändo. Nu har han och jag gjort vårt val. Att inte leva ihop.
När jag läste era trådar i dag. Om fulla män/kvinnor i alla hörn, kände jag att nu slipper jag det. Jag är på väg.
Men ibland kommer ändå lite tvivel och samvetskval. Han kanske inte drack så mycket, jag kanske överdrev? Då är det bra att läsa vad jag skrivit här tidigare. Jo han drack alldeles för mycket, han var dryg och dum. En sur man, som klagade på allt. Det vill jag inte ha tillbaka.
Vill ha en man som bryr sig och älskar mig presis så som jag är. Men först vill jag läka, bli frisk. Tänka klart och bry mig om den som jag alltid har vid min sida. Jag?

Det känns helt konstigt att en terapeut skulle riskera att bli anmäld, om hon beter sig som din man beskriver. Tror det där är något han säger för att göra dig svartsjuk. Också underligt om kommunen begärt drogtest och det inte behövs.
Du överreagerar inte, men jag tror inte det är sant det han berättar. Han vill nog just bara ha en reaktion från dig.

Vill bara säga att min man som valt att avsluta vårt äktenskap, och jag har valt att börja ett nytt liv, att jag upplever han som helt avstängd. Att inga känslor finns överhuvudtaget. Men det kanske är just det, ett försvar för att orka med allt. Kanske din fru/ sambo känner samma.

Ett uttjatat ord, men du har varit en del av det sjuka beteendet som missbruk är. Precis vad Alanon är till för. Leta på nätet om du inte vet var du ska vända dig. Du behöver bli av med all ilska sorg m.m. som du bär på och att ta det med alkoholisten är inte rätt forum. Du behöver också hjälp för att kunna gå vidare. Du behöver fokusera på dig själv. Kan tänka mig att fokus under åren varit på din sambo/fru. Svårt, kanske t.o.m. omöjligt, att känna kärlek när man bär på så mycket negativa känslor. Alltså fokus på att själv tillfriskna och på att se dina behov och önsk i gar. Lycka till! Det kan bara bli bättre.

Han har fortsatt och supa, och han går till behandlings assistent en gång i veckan, bara för att komma ifrån jobbet säger han. Kommunen hade begärt drog test säger han, men det behövdes inte enligt den han går oss. Enligt honom har hon börjat klä sig sexigt och börjat ta på honom, och han triumpherar om att han sa ifrån, jag kan inte släppa det han sa igår kväll, en del av mig blev förbannad, jag vet inte om han sade det för att göra mig svartsjuk.
Jag blir inte svartsjuk utan bara trött. Om det är sant så gör hon tjänstefel eftersom han är i beroende ställning till henne. Över reagerar jag?,

Ylle79, jag är i en liknande situation. Det ENDA som håller mig kvar är att jag inte står ut med tanken att inte få vara med barnen jämt. Jag är deras största trygghet och hela mitt liv går ut på att skydda dem från deras pappas supande. Men jag orkar fan inte mer. Måste lämna honom innan jag stupar. Hur går det för dig?

ensamheten är tung. Jag är inne på år ensam. Lättare blir det, men klen tröst är det där i början. Finns så många tröstande saker att säga. Men det hjälper inte ett dugg. Saknaden skiter i det.

Låt det göra ont. När du orkar. Och när du inte orkar då flyr du en stund. Så har jag försökt tänka. Hjälpte fan inte mkt. Enda som hjälpt är tiden i sig.

Så mycket som känts fel. Så mycket skav. Det blir nytt skav sen. Annan sorts. Och man landar för eller senare.

Fina stunder kommer. Fick en fin dag idag. Mår inte bra men dagen hade sitt. I jämförelse med igår var det en dröm.

Ta hand om sig Skrållan.

Tack så väldigt mycket för ert stöd de4 gör att jag känner att jag får lite mod och övertygelse om att jag inte lever i en bra miljö. Det är ju på något sätt så att alla gränser har tänjts ut och det har blivit det normala att leva så här.
Fast jag förstår att det inte är normalt så är det mitt normala att mannen ligger i sovrummet måååånga dagar i sträck och dricker tills han somnar. Idag har jag inte ens sett honom. Dörren till sovrummet är stängd.
Sen hux flux sluta o dricka ett tag och då är han sur och bitter och då ska allt vara som vanligt som om inget har hänt.
Det går inte att prata om det som varit och jag har varit väldigt mesig också och undvikit det för att det ska vara lugnt.

Blåklocka det låter som vi är gifta med samma man, exakt detsamma beteendet hos min man. Jag har tyvärr inga bra lösningar, har själv inte lämnat ännu men har skaffat mig en egen bostad och egentligen medvetet levt som om han inte fanns i flera år. Han har prio på fylla när han är ledig, jag ordnar med barnens aktiviteter och försöker göra sånt jag blir glad av borta hemifrån. Jag har hotat och bett och ändå kommit till insikt att det inte spelar nån roll, han ändrar sig inte. Han tycker själv inte hans drickande är värre för barnen än när jag äter godis, bara som ett vansinnigt exempel. Att han smäller dörrar, ilsknar till för minsta sak, muckar gräl och kritiserar och är elak borde jag liksom ha glömt dagen efter och vara glad. I hans värld är det som att allt det han gjort full liksom inte finns. Hur ska man själv kunna radera sina känslor och tankar för allt han sagt och gjort bara för att han inte minns hälften av det? Mina känslor har kallnat för man kan inte hålla kärlek vid liv när den man blir sämst behandlad av i hela världen är den som allra mest borde värna ens mående och känslor. Jag har funnit mig i tanken att min man egentligen avskyr mig, om så bara för att jag hatar hans drickande och slutat hålla god min. Han är känslokall och elak allt oftare även nykter, så jag tror att den där från början bara fylle elakheten till slut sipprar in i även den nyktra mannen för vi har ju nånstans visat att vi går med på att bli så illa behandlade när vi stannat. Jag har byggt upp min självkänsla igen i små bitar under två år nu och börjar snart känna mig redo att gå, processen är påbörjad och mentalt lever jag redan ett eget liv. Han och hans drickande har jag för mig förminskat till ett irritationsmoment, jag tar inte åt mig och tar inte ansvar för det. Han vill dricka. Okej gör det då men då är jag också fri att välja vad jag vill göra. Och ganska snart kom då insikten att jag kunde leva ett enklare och trevligare liv utan honom för sin flaska släpper han inte, hellre ljuger han och fortsätter strida ”nej jag har inte druckit nåt alls” fast det märks tydligt och det är bevis nog för mig att han inte ens betror mig för normalt vett längre. Vad ska man med en sån person i sitt liv, som bara tynger ner en? Han varken kan eller vill botas och det är inte ditt jobb heller, om han saknar insikt i sitt beteende blir det än viktigare att du värnar insikten att du inte mår bra och tar din fulla rätt att göra nåt åt det!

Ja långhelg med betoning på lång var en mycket exakt beskrivning Nordäng67!

Dagen idag har helt som väntat varvats av tupplurar och mera dricka i garaget i omgångar och däremellan lite sura utbrott för ingenting. Det går inte att ha det såhär, det är vanvett att se på detta förutsägbara drickande.

Det blir tungt i början med mycket känslor.
Underbar dotter, och så klok.
Ni kommer klara det❤
All lycka till er....

Tack för ditt beröm till mig, det värmer❤

Hej

Läs själv vad du skrivit här..
Agresiv, underminar ekonomin, din stress och oro. Sjukskrivnig för att dricka, 11 dagars fyllor.
Det kommer tyvärr bli värre om du stannar Azalale, behöver du mera skäl än detta?
Det är svårt jag vet, men som jag säger älska dig själv och gå nu.
Skapa en trygg framtid åt dig själv, för du kommer aldrig få det med honom mera sorligt nog.
Mv. Peter

Hej

Jaa det är nog så Spinoza. Helt plötsligt står hela ens fokus på en själv. Helt plötsligt har man hur mycket tid som helst. Tror att jag får sätta mig och planera min tid lite bättre. Då kanske det känns lättare. För med tiden vänjer man väl sig att vara ensam. Och att kunna välja vad man vill göra.
Och jag får ge det tid. Tid att läka.
Kram till dig Spinoza

Samma här, en jobbig kväll i går. Känner mig så ensam, när jag är med andra kommer ju inte dom tankarna. Slipper en full man som är sur och arg. Då vi bor isär, och gjort så över en månad nu. Sorgen gör sig ändå påmind. Men jag kanske måste stanna i det och låta det ”värka” färdigt.
Huset känns så stort, fast det är litet. Tomten så enorm, fast den är lagom.
Hoppas du får en bra dag också Exhale.

startade morgonen med att läsa här. För gårdagen var tuff. Orosmonstret kom och slukade mig och jag fick fäktas hej vilt med alla medel tillgängliga. Ingen lugnande dock. De tar jag till vid ångest.

Nu vaknar jag till tacksamhet över kopp kaffe och ingen baksmälla. Ingen långhelg för mig. Ingen oro över någon annans långhelg. Ingen ångest över någon annans ovilja att göra något trevligt. För jag mår inte bra idag. ( Insikt igår i samtal: jag ler när det är som sämst, tar till humorn, fnissar. Trodde det var ett tecken på återhämtning. Och på sätt och vis ja. Men ändå inte. Det är ett tecken på att jag mår riktigt dåligt. För dåligt.) Men idag ska jag vara nykter med mina barn. Hämmad av mitt mående men inget annat. Jag har planerat en mindre aktivitet med en vän. Som kan styra båten när jag kliver av. När jag stänger ner. Rullgardin för. Sen har jag helgen ensam. Vila. Vila. Vila. Lite sol. Promenad. Förpliktigat mig till att försöka klara av en dag på mitt "önske"schema. Träna meditation.

Ta hand om er idag.

Obs. Ett litet ettrigt medberoendeskav surrar i bakgrunden. För jag vet vad helgen kommer medföra. Men. Det är bara mitt eget beroende som vill ha uppmärksamhet. Låt det skava på bäst det vill. Gör ingen nytta alls dem tankarna. Inget jag kan eller ska styra över. Tillåter mig en aningens gnutta ledsenhet. Inget mer. Let it go.

Tack så mycket för dom orden, kom precis lägligt, tvekar och ångesten över att jag lämnar honom är enorm idag.
Vår dotter sa igår när jag skjutsade henne att hon tyckte det skulle bli skönt och slippa allt tjafs. Hon sa till mig att stannar du för att du tror pappa kommer ändra sig, för det kommer han aldrig göra.
Jag känner att det här kommer bli bra. Kloka och fina ord från vår 16 åriga dotter.
Måste orka ta mig hela vägen fram och inte falla tillbaka nu. Skit tufft och gör fruktansvärt ont.

Försöker tänka hur det kommer bli utan oro över alkohol och utan ha någon som jämnt är svartsjuk som ringer och kollar vad jag gör.

Tack än en gång för att du skriver, betyder mycket.

Det tar nog tid att landa i att inte ha någon annan som står i ens fokus hela tiden och då kan det ju kännas tomt.
Jag är ju inte där själv än, eftersom vi inte helt har flyttat isär än, men tänker att det kommer att bli en sån period för mig också när vi gör det efter midsommar. Framför allt i sommar när dottern kommer att vara på landet med mitt X.
Min plan är att jag ska ta hand om mig själv, träna, läsa, träffa vänner och tillåta mig att känna mig ensam ibland.

Kram till dig Skrållan!

Peter1970 för ett ärligt inlägg ! Eftersom jag också är en nykter alkoholist så känner jag igen allt !

Och till 5barnsmamman så vill jag bara säga : Du är absolut inte för hård !! Du och barnen är värda ett bättre liv ! Ta hand om dig !

Så skönt att få läsa det du skriver peter1970 så man få höra hur det är ftån den sidan. All heder till dig som har lyckats komma vidare och tagit tillbaka kontrollen över ditt liv igen.
Min man har haft så många fyllor de senaste åren och de håller inte bara sig till helger. Det är veckor i sträck. Nu senast 11 dagar med uppehåll i 5 o h just nu är han inne på typ 8:e dagen. Och då menar jag 70cl sprit om dagen=sover hela tiden och när han vaknar är han arg och aggressiv mot mig som ju är den onde och bara bryr mig om mig själv. Resten av den vakna tiden används till att cykla 1 mil till bolaget för att köpa mer. Jag får panik över alla pengar som bara rinner ner i strupen.
Sitt jobb som han har nu, ett sommarjobb, var han 3 dagar på och nu har han druckit i 1 vecka och sjukanmält sig. Jag får i gen stopp på honom så han kan nyktra till och åtminstone börja jobba på måndag. Det är så stressande

Minns det som igår! Och man VET att man själv kommer vara tröttare efter helgen än före! Långhelg med betoning på lång! Kram

Varit jobbiga dagar. Hoppas att morgondagen blir lättare❤️