Senaste kommentarerna i forumet

Tack för att du delar med dig Peter1970,
Jag har de senaste 6 åren kämpat med att få min man att inse att hans alkoholkonsumtion förstör för vår familj, och framför allt min tillit och mina känslor för honom. Han har alltid sköt sitt jobb och är en jätte fin pappa nykter men varje fredag, lördag och söndag och ibland någon dag i veckan dricker han för att kunna lugna sig och kunna sova. Ljuger om när han dricker och gömmer. Varje familjesemester är han full och dricker dagligen trots att barnen ber honom om att inte dricka. Förra året när vår dotter fyllde 9 år var han så full att han knappt kunde gå.
Satte ultimatum att jag kommer gå om han inte slutar att dricka tyvärr blir det lite bättre några veckor och är tillbaka i samma igen.
Har berättat att en bit att min hjärta dör till honom för varje gång han ljuger gömmer och dricker. Han tycker jag är tråkig och aldrig ger honom någon tid. Men när vi gör saker ihop så är det alltid alkohol inblandat. Vi har varit tillsammans i 25 år och har 5 barn ihop, jag sköter allt i hemmet inkl hela honom, säger till honom när han skall köpa kläder klippa sig ect.
Han har aldrig betalat en räkning eller varit på ett föräldramöte.
Vi har tjafsat om hans alkohol de senaste året. Jag känner att jag nu tröttnat skaffat mig en lägenhet. Nu helt plötsligt har han vaknat till inte druckit på snart 4 månader och tycker vi skall satsa på nytt. Men nu vet jag inte om jag älskar honom längre, har börjat flytta in och han är bara arg och ledsen för att jag lämnar men orkar inte mer vågar inte lita på honom att det funkar den hör gången, för senast två veckor sedan frågade han om jag inte kunde unna honom att dricka med sina vänner om han inte kom hem på fyllan. Har sånt dåligt samvete för att jag lämnar och att jag inte orkar och har känslor för att ge honom en chans till trots att han fått tusen chanser under de senaste 6 åren. Han hotar att går jag ut genom dörren med mina flyttkartonger är jag borta ur hans liv. Är jag för hård?

Hoppas du kan ha en skön ledig dag imorgon Skrållan! Ingen klämdagsfylla du behöver planera runt, du kan fokusera på gladare saker!

Varför känner man sig så ensam? När mannen bodde här, så hade jag istället en full man i garaget, eller förresten vid den här tiden, sov han. Jag har släkt och vänner som ställer upp. Ändå känns det så. Tror jag är i en svacka nu. Hoppas det blir bättre igen.

Tänkte här kanske finns andra som också är oändligt trötta på att en röd dag i kalendern inte innebär nåt annat än schemalagd fylla.

Redan vid middagstid idag var mannen retlig och sur och verkade mest upptagen i tankarna av när han ska kunna börja dricka. En timme senare försvann han ut i garaget och lullar in igen nu framåt kvällen med en sprit-osande närvaro med glansig blick, vinglande steg och ett idiotiskt uppenbart nöjt flin över det hela. Kvällen blev exakt som han planerat, eftersom det är ledigt imorgon. Kan väl säga min kväll också blev exakt som jag planerat eftersom jag visste jag kommer ha en full karl i soffan innan kvällen är sen. Antagligen mer att vänta av detsamma imorgon.

Och såhär är det varenda röd kalenderdag om året och dagen före den. Visst är det fantastiskt vad förutsägbart? Nån som känner igen sig?

Du gjorde rätt och ingen kan hävda något annat. Jag vet hur det är att hjälpa och dölja och städa upp och hålla tyst och eliminera sina egna behov. Efter 20 år och ingen bättring men en konstant försämring så har jag äntligen insett att det inte finns något jag kan göra. Är på väg, ett steg i taget och vad bra att du insett detta efter 7 år. Det är såååå lätt att vara efterklok men hur ska någon kunna förstå att kärlek och support inte hjälper. Man måste helt enkelt lära sig den hårda vägen och pröva allt och vrida ut och in på sig själv och pröva allt innan man förstår att inget man gör hjälper.
Kram
Blade Runner

Azalea jag klängde mig fast i mitt förhållande, och gav min sambo samvetskval, och hon stannade kvar ett tag men till vilket pris. Hon fick betala ett högt pris, även om jag aldrig misshandlat någon.
Så misshandlade jag henne psykiskt.
Azalea du måste förstå att vi är sjuka i vårat drickande, visar ingen som helst hänsyn till någon. Vi går över lik, och är gränsen till narsesistiska.
Jag vet att det är svårt och tungt. Börja med att sammla ihop en stabil grund av vänner och anhöriga. Ha med dig någon trygg person eller personer, tala om att du tänker lämna honom för din skull och barnens. Det finns ingen lag som säger att du måste vara själv när du gör detta.
Vårdnaden om barnen kommer han definitivt inte få om det oroar dig.
Sen ska du veta att det är lagens mening olagligt att trakssera någon även om du lämmnar honom.
Det blir tungt i början, men du måste kämpa för din och barnens skull Azalea.
Du och dina barn är inte förtjänta av att leva med en aktiv alkolist.
Det ända vi gör är att tänka på oss själva, så ser sjukdomnen ut.
Jag var ett riktigt svin ärligt talat, och förtjänade inte en familj när jag var aktiv. Jag ljög, och manipulerade samt skuldbelade hela min omgivning när jag drack.
Jag har fått arbeta för att få tillbaka kärlek och respekt, även om jag nu förlorade min sambo som jag älskar innerst inne, men jag förstår henne i dag, och skämms för det jag gjort.
Var stark och gå även om det gör ont ett tag, för när du väl gått och börjar må bra så förstår att du gjorde rätt val.
Tänk tanken och vill du ha råd så finns jag här och svarar dig.
Hjälp dig själv och barnen att bli lyckliga och fria.
Mv. Peter

Tack Peter1970?
Du är inte alls brutal utan det är precis vad jag behöver. Mina barn och familj och även mannens familj har sagt detsamma: bara lämna!
Fast jag har nog varit både rädd och orolig för hela processen som jag förstår inte kommer att bli lätt.
Min logiska och smarta hjärna vet ju att det finns inget annat än att skiljas men sen kommer räddharen fram i mig och jag vågar inte. Är rädd för bråk och diskussioner som jag inte är så stark i. Får nog erkänna att jag har låtit mig bli rätt hunsad .
Önskar att jag vore mycket tuffare för jag behöver verkligen ett nytt liv

Hej

Tack för dom orden Peter1970. Har ställt ultimatum för min man, och han väljer alkoholen. Vi har bott isär nu över en månad och håller på att avsluta vårt liv tillsammans. Jag vet att jag inte kan gå tillbaka till honom. Jag utplånar mig själv då. Men sorgen finns ju där. Tankar på bra perioder vi haft. Men med det du skriver, så blir jag ännu säkrare. Var presis det jag behövde höra. Tycker det är bra att du skriver här. Skönt att få höra från andra sidan.

Tack för dom orden Peter1970. Har ställt ultimatum för min man, och han väljer alkoholen. Vi har bott isär nu över en månad och håller på att avsluta vårt liv tillsammans. Jag vet att jag inte kan gå tillbaka till honom. Jag utplånar mig själv då. Men sorgen finns ju där. Tankar på bra perioder vi haft. Men med det du skriver, så blir jag ännu säkrare. Var presis det jag behövde höra. Tycker det är bra att du skriver här. Skönt att få höra från andra sidan.

Hej jag är nykter alkolist.
Jag vet att jag låter brutal nu och förlåt mig för detta, men det är av omtanke till dig.
Det har gått 7 år och han har ej nått botten sorligt nog.
Gå Gå Gå Azalea för din och ev barns skull. Hela dig själv. Tro mig det kommer inte bli bättre trotts din kärlek. Han är inte färdig helt enkelt.
I ditt mail ser jag ditt medberoende, och bara det är väldigt fel.
Vi alkolister måste hjälpa oss själva för att bli nyktra helt enkelt.
Du är värd att få må bra i dig själv, slippa detta helvete du har nu.
Även om det låter hemsk av mig, så var jag en av dem som utsatte min familj för detta helvete.
Lycka till nu...
Mv Nykter Alkolist...

Det

Tack snälla Spinoza och Nordäng ?
Det är väl bara det att man har fastnat i rollen som fixaren och beskyddaren. Det har ju smygits sig på och sen bara blivit mer och mer tills msn själv inte vet hur man ska låta bli och sätra ner foten.
Den kvällen fick han ligga ute och jag hade värsta ångesten över det. Men på lunchen körde jag från jobbet och kollade ändå. Då är han inne i huset igen....och vägrar gå ut. Det finns ju sprit där.
Efter jobbet fick jag och hans föräldrar ut honom igen och jag körde iväg. Kom tillbaks efter 3 timmar och då är han inne åter igen. Det visar sig att han slagit sönder en ruta och klättrat in. Blodspår överallt. Jag fick hjärnblödning och bad honom dra åt helvete innan jag ringer polisen. Detta måste väl ändå vara droppen????

Du har tagit steget att starta ett konto och en egen tråd här, bra gjort! Du frågar vad du ska göra, berätta gärna lite mer så kan vi förhoppningsvis stötta dig lite bättre. Om du vill såklart, ibland känns det bäst att börja med att läsa i andras trådar och titta runt innan man känner sig redo att formulera sig själv.

Välkommen igen!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

I dag på dagen har det varit en bra dag. Har känt mig stark. Var och pratade med anhörigstödjaren. Så skönt att få stöd och råd.
Men nu i kväll känner jag mig tom. Och ensam. Mannen kom förbi i kväll. Det känns som vi inte pratat färdigt. Inte blivit färdiga med vårt förhållande. Men ändå vet jag ju att jag inte vill tillbaka. Kanske att det känns konstigt att inte känna att han bryr sig. Tror jag måste hålla mig borta från honom för att kunna läka. Annars slängs jag tillbaka till hur det var när vi hade det bra, och glömmer allt det andra. Känns också tomt i huset, vårt hus som var menat för oss.
Ja det går upp och ner.
Nej, nu måste jag gå framåt på min väg.

Det är som du skriver,inte lätt att älska mannen i sitt liv när man kan hata honom i nästa stund..det är skitjobbigt att ha denna känsla..Jag vet !!!

Frihet att vara jag. Mig själv. Utan tyst dömande. Eller uttalat dömande. Fylla livet med vad jag vill.

Mkt tankar på framtida relationer just nu. Min egen nykterhet enkel pga är ensam. Börjar dagdrömma om en sund relation. Men hur då? Jag kan inte leva med en nykter alkoholist och inte heller en njutningsdrickare. För jag har inte tiden att lägga på det. Jag kommer då börja tulla på min egen nykterhet. Ja men jag kan också. Bara ett glas. Men det kan jag inte. För det kommer bre ut sig. Bli syftet i sig igen. Finns det människor som inte dricker därute?

Som inte hämtade honom! Dels för att rätt person skall ta konsekvenserna men mest av allt för att frigöra tid för dig! Visst har du roligare och viktigare saker för dig än att ta hand om en man som uppför sig som en strulig tonårsson!? Fortsätt gå din egen väg! Kram

Bra att du låter honom ta konsekvenserna av sina handlingar.
Vi hjälper inte våra alkoholister genom att låta dem komma undan konsekvenserna av sitt beteende.
Men jag vet själv hur det är när man ligger där med ångest över att man inte "hjälper till", så jag skickar en varm kram till dig och hoppas att du ska stå på dig!

Kan inte sova ikväll. Han har cyklat iväg till bolaget under dagen och däckat vid en familjemedlem hus. ( de är inte hemma)
Ringer och är arg i vill att jag ska hämta honom men jag tycker han jan cykla hem. Lite skylla sig själv jag är trött på att rädda honom överallt och fungera som taxi.
Fast nu ligger jag här och här ångest över att han måste sova ute inatt om han inte lyckas ta sig hem på något sätt. Gå eller cykla. Fasen att han inte fattar

Idag känns allt så himla bedrövligt.
Min man har druckit i 7 år nu. Trodde aldrig att han skulle kunna fastna i det träsket men det har han rejält.
Allt har snart gått helt åt pipan för honom nu och det blir den ena katastrofen efter den andra utan att han fattar att problemet är alkoholen.
Jag har önskat så många gånger att jag hade varit tuff redan från början och insett var det var på väg. Men det är alldeles för sent och jag har verkligen gått igenom alla stadier. Varit snäll, beskyddat, räddat, ljugit, gråtit, tigga och bett men nu är jag så himla arg och förbannad över allt som blivit förstört och för all tid som bara rinner iväg. Känns som livet bara passerar och man står kvar i samma tråkigheter och livet rinner ifrån mig.
Börjar bli rätt knäckt nu

Känner mig allt annat än stark många gånger. Men jag vet vart jag måste gå. Men många gånger med sorg i hjärtat. Men tack Troja?

Det är svårt Troja, att börja tänka på sig själv. Vad vill jag, vad vill jag göra. Fokuset har ju varit så länge på den som dricker. Nu får vi börja vårt egna liv. Där vi själva står i centrum?

Tror inte att en har valet att välja något när en befinner sig i ett risk/missbruk. Ens egen "riktiga" person har försvunnit. Det enda som är prio ett är att fortsätta döva/dämpa eller vad det nu är som är anledningen till att en tar till alkoholen. För ofta för mycket.
Vet inte vad som krävs för att en person ska komma till insikt eller nå sin botten. För att nå förändring. Det jag tror är att den enda som kan göra detta är person själv. Det spelar ingen roll vad "vi" runt omkring gör,känner, eller säger. Det enda som händer är att "vi" mår sämre. Det är deras ansvar. Deras jobb att ta tag i sina problem. Finns ingen som kan göra det åt dem. Det enda en kan göra är att sätta gränser (vilket jag jobbar på just nu)
Kämpa på.
Hur vill du ha det? Hur vill du att ditt liv ska vara? ❤️❤️❤️

Ja det är mycket om honom det handlar om. Va han gör, hur mycket han är ute, osv osv.

Jag inser att jag har mycket att jobba på...
Det förstår jag...

Jag har i perioder svårt att förstå att han väljer ett skit liv istället för ett bra o hälsosamt liv.

Jag har känt rätt, att han vill gå ut jämt o dricka, och det kände jag redan när vi va ett par, hur tråkigt han verkade tycka de va att komma hem då. För han ville nog vara ute så här mycket som han är nu, varje kväll, varje dag i veckan. Missköter sig, sitt hem,

Minns att jag klandrade mig själv för bråken, men nu ser jag att det var inte konstigt