Senaste kommentarerna i forumet

Funderar inför augusti när han slipper sitt alkolås i bilen att köpa alkoholmätare som jag kan kräva att han blåser i när jag känner mig orolig om han druckit och han förnekar…funderar också kräva att han tar antabus varje dag men tänker också att det kan han trixa med. Han jobbar hemifrån och är aktiv med att beställa hem varor..tänker att det blir hur lätt som helst för honom att smyga och mörka för mig när jag är på jobbet och jag skall gå med ständig oro -misstänksamhet och ångesten. Det känns som något stort jag måste baxa runt och aldrig släppa kontrollen över. Känns svårt att tänka att det är en sådan relation jag vill leva i. Jag vill tro på honom men jag litar inte på honom.

Stå på dig!
Så dåligt som man blir att må.....det är inte värt det! ❤️

Jag är ju sjukpensionär o har alldeles för mycket tid att googla o greja.
Men jag tror att vi kvinnor framförallt behöver jobba på vår självmedkänsla!
Är det någon som vet hur man gör?

Det finns åtskilliga människor som säljer kurser i detta, men min ekonomi tillåter tyvärr inte sådan summor.

Bor sedan 4 år tillbaka med en person som är alkoholist. Han har mörkat sitt drickande och förnekat när jag konfronterat honom.Jag levde i konstant ångest och stress och hade alltid en klump i magen då jag kom hem efter jobbet i vilket skick han skulle vara i. Jag satte ultimatum - han fick välja mig eller alkoholen. Valde mig sa han och slutade dricka. I ett års tid drack han kontinuerligt i smyg vilket spädde på min ångest och oro. Förnekade när jag konfronterade honom. Allt sprack när han blev tagen för rattfylla Han fick alkolås och gick på samtal på soc. Sa det var för min skull. Själv var han säker på att han kommit över sitt beroende och aldrig mera skulle dricka alkohol. Har tagit antabus de gånger han varit hemifrån och gör det under FaceTime med mig. Han har lagt över sitt beroende av alkohol till alk-fri Nejgroni (0,5 ) dricker mycket av det - börjar redan kl 10.00 vardagar och fortsätter tills han går och lägger sig. Nu i augusti tar tiden slut med hans alkolås på bilen och min ångest är så stark att han skall återfalla. Han blir arg då jag uttrycker min oro och säger att jag inte lita på honom. Jag ser det som att hans beroende finns kvar och han har börjat ” förberedelser ” mot ett liv med alkohol igen genom att dricka mer alk fri öl samt alkoholfritt rött vin. Nu har jag bett honom boka tid hos sin kontakt på soc för ett gemensamt samtal så att jag får berätta för honom om detta så att han lyssnar och inte kan vifta bort min oro.Jag är så bestämd i att separera om han dricker bara ett glas alkohol för jag vill inte leva med en alkoholist och all den ångest och psykiska ohälsan det innebär för mig. Just nu är vår relation på paus..jag håller mig avvaktande - vill inte gå in i något som är ohållbart egentligen. Mitt liv vill jag leva i lugn och ro och inte bli polis/kontrollant i mitt eget hem. Bara för att han prioriterar alkoholen före mig.

@ÅsaM Känner igen det där med ansvar för allt och alla. Har länge försökt lära om där, lyckas bra rätt ofta och mindre bra ibland.

Det jag nu vill träna på är att låta någon annan stötta mig i mitt faktiska ansvar någon gång då och då. Våga tro att någon kan finnas där för mig, när jag inte orkar. Vet inte exakt vad jag menar själv, men det finns något där som känns vilsamt och rätt för mig att söka vidare efter.

Tror att en av anledningarna till att jag älskar att resa är just att jag känner att jag slipper så mycket ansvar. Känner mig fri!

Undrar om det här är en av anledningarna till att vi med den här typen av inlärningsmönster lätt hamnar i olika typer av relationer med personer där vi inte känner oss trygga med att de också finns där för oss, när vi behöver det.

Vi märker det helt enkelt inte då vi inte söker den typen av stöd (som vi egentligen längtar efter - men inte vet hur vi ska släppa in).

Så många lager det finns att avtäcka och upptäcka i oss själva.

@bella70 Hej! Ja den tanken har slagit mig. Men hotet om självmord var för över 20 år sedan och har inte hänt sedan dess, även om det fortf spökar för mig nu såklart... jag försöker tänka att jag och min familj är prio 1 nu. Det är svårt. Men någon dag kanske jag kommer dit då jag kan släppa allt och alla känslor.

@has känns igen, jag har också jobbat ihjäl mig med att ta ansvar för allt och alla och när jag insett att ingen gör det för mig så fick jag ta en lång paus (vi pratar år) för att omvärdera. Jag har analyserat varför jag har gjort det och jag har slutat med det nu, men oj vad det har tagit mycket energi under många år.

@wasgij ja du, hur gör man? Mitt ex höll på med kärleksförklaringar i närmare ett år efter att han valde att avsluta vår relation en natt när han var full och hade ångest. Jag sa åt honom att jag inte vill höra det. Hans missbruk sabbar så mycket men det är som att han själv inte förstår det.
Mitt råd är: håll lite avstånd, om det fungerar för dig. Det tar tid att läka och är han där och skaver och manipulerar tar det längre tid. Min erfarenhet är att en missbrukare ofta är livrädd för att vara ensam och gör nästan vad som helst för att hålla den medberoende i närheten. Då blir man invaggad i falsk säkerhet och börjar efter ett tag lita på de eldiga kärleksförklaringarna, och innan man vet ordet av är man fast igen - och missbrukaren har inte gjort ett dugg åt sin egen situation. Så var vaksam. Det är inte vad HAN känner som är viktigast nu, det är vad DU känner.

Jodå
Har ju varit med förut så det är precis det jag är.
Men det blir inte roligare för det.
Jag minns från förra svängen att pinar man ut en sån här dag utan att agera på känslan så har man ofta en bra dag dagen efter.

@Ullabulla
Tack för dina rader. 🌹

@bella70
Kontakt går bra känner jag. Oftast han som skriver först. Det är när jag träffar honom som det knyter sig. Som när han kom spontant.
Vet att hans resa är så otroligt tidig. Har har ett missbruk bakom sig på 20 år…

Vet också att vi kan inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt.
Och att han gör det för min skull känns så ytligt. Försöker sporra att göra det för sig själv men framförallt för sina barn. Som han svikit och bort prioriterat.
Min dotter vill ju inte ens se honom eller prata med honom efter vad hon själv sett mig stå ut.

Om det är antabus han ska få har han alltid sagt ”det kan jag dricka mig ur, då farsan lärt mig”..
häromdagen sa han att han inte ens va sugen på alkohol…
AA möten är inget för honom säger han, och inte terapeut heller (hjärn skrynklare) som han själv säger. Så han ska ju ta sig igenom detta själv…

❤️ ja, verkligen, håller med kärringen.

@a.j
Bryt kontakten helt.

Du är prio nu.

Självmordshot är vanligt och mycket elakt.
Skulle det hända så är det hans beslut och inget du kan påverka.

Lev DITT liv nu.

@Ullabulla gud så jag vill komma på något smart att skriva. Men det finns ju inte...kan du inte bara låta dig vara svag just nu, och komma tillbaka med ny kraft? Kram ❤️

Låt ett år gå - ha lite kontakt och betrakta hans eventuella tillfrisknande utan att gå tillbaka? Eller kanske måste du stänga av helt för att må väl o gå vidare?

Sen tror jag att det är jättesvårt för en alkoholist som håller sig nykter för att behålla sin partner. Ingen nykterhet - bara krampaktig manipulation/desperation som inte håller..

Min tog antabus, terapeut, läkare mm mm mm o sa till slut att det var för min skull. Höll givetvis inte…

@majsan & @Kärringen: Som alltid önskar man inte att någon annan behöver brottas med samma sak. Samtidigt som det är så skönt att veta man inte är ensam. Kram❣️

@Ullabulla ger dig en stor kram ❤️

Vi är bara människor, dom är vår alkohol 😔

Mitt råd till dig är.
Håll en dörr på glänt.
Men låt 90% av din energi gå till dig och din väg.
Tids nog får du se om han står fast.
Och välkommen hit!

Hur kan det vara så svårt att släppa taget? Inväntar en skilsmässobeslut som säkert blir 6 mån betänketid. Utan några som helst befogenhet för det. Men han måste lämna en inställning. Det har han inte. Varför skulle han?
Han ser det som en väg tillbaka till mig. En tid att visa att lögnerna kan ta slut, att beroendet är mindre än kärleken till mig.
Alla lögner har skapat oreda, förnedring och turbulenta kommentarer.
Droppen va väl när han bara dök upp hemma hos mig med blomma och mitt favorit godis. Bara så du vet att jag tänker på dig sa han och gick.
Visste inte om jag ska skratta eller gråta..
Det va så lugnt inom mig att acceptera livet utan honom… Tills nu. Dessa tankar som skapas för att han inte låter mig vara..
Skriver både avigt och rätt om sin kärlek till mig, den oerhörda saknaden. Hur han varje dag kämpar med sig själv.
Alla prover som lämnas, läkarbesök m.m.
Vad ska jag med det till?

Och ja, det är skittufft att rannsaka allt det där.
Kan livet bli bra om man går tillbaka? När ska man? Och ska man det, egentligen? Eller är det bara kärleken som tar över förnuftet för en stund?

Buäää
Nu är jag i abstinens och vill tillbaka.
Mitt nya ex rricker inte.
Men relationen har inte varit bra för mig och vi har båda kämpat utan att lyckas få till det.
Men såna här dagar då växer hålet i mig och blir som ett vidöppet sår.
Och en rad,eller ett telefonsamtal då är jag på banan igen.
Fast jag innerst inte vill.
Förnuft och känsla,ack vad de strider just nu.

@majsan, jag tycker du verkar ha koll på vad du behöver❤️ Om du känner att det inte påverkar dig negativt så tänker jag att det visst går bra att göra saker (förutsättningvis att han är nykter, vilket du gjort solklart) tillsammans som familj. Det kommer ju tillfällen då man behöver kunna samlas som familj även efter en skilsmässa. Det var något jag saknade som barn när mina föräldrar skilt sig.

Vet att jag i min tråd nångång skrev: jag är så trött på att behöva vara duktig. Jag orkar inte vara duktig på att skilja mig med.

Känn efter vad du behöver, kommunicera, välj det som blir bra för dig och barnen oavsett om det gäller en gemensam utflykt eller större saker❤️

Och själv är jag nu i samma sits kärringen.
Vill tillbaka till mågot som jag vet inte leder till utveckling och vad jag behöver.
Men det struntar jag i.
Jag vill bara lindra min plåga.
Men när andra sätter ord på det man vet så blir det lite tydligare,i alla fall för mig.

@majsan hejja dig ❤️
Du gör det bästa för er alla! Med lite tur och vilja hakar maken på

"Terapeuten menar att den sorg och totala utmattning jag upplever nu, troligen är ett symptom på att min självständighetmuskel fått jobba alldeles för hårt. Alldeles för länge"

Det är nog där jag är också, problemet är nu att jag vet inte hur jag ska lyckas lita på folk igen, då det tidigare tagit allt av mig 😔

Stor kram has och tack för du delar med dig ❤️

@has Oj låter så bekant så bekant, kunde ha skrivit det själv... också känslan att aldrig vilja såra andra har jag burit med mig.