Senaste kommentarerna i forumet

Det är så skönt att få lite bekräftelse av andra här inne på att man inte är helt galen ;)
Tack för dina ord ?

Har idag blivit bombaderad av fina poetiska kärleksförklaringar ( sms ) från sambon.
Jag har svarat på ett par. Försöker skriva så fint jag kan men ändå inte ge honom hopp.
Han vill ha lite tid bara till sem.
Tyvärr är det ju bara att förlänga lidandet. Och chansen att jag ger upp eller vad man ska säga.

Du är så klok Nordäng67. Att läsa allt du skriver hjälper mig mycket. Både i denna tråd och i andras, och min. Jag beundrar din styrka och hoppas jag kommer hålla mig lika stark som du.

Känner så igen mig i din situation. Jag valde att lämna för en vecka sedan. Han har försökt att skaffa hjälp tidigare, han vill skaffa hjälp, och har varit bra i perioder, precis som din man, men det slutar alltid på samma sätt. Och det sveket går inte att beskriva. Man blir som du säger så arg på sig själv att man gav honom ännu en chans‭.
Bra att du bokat KBT! Tror det kan vara mycket till hjälp och kommer hjälpa dig ännu ett steg framåt. Jag ska också göra det. tror det kan vara bra bland annat för att hjälpa att stå emot hans böner.
Känner också igen det där med humöret som går upp å ner som du berättar om. Åh jävla idioter. Att dom har mage att utsätta oss för allt detta. Och nej, du överreagerar absolut inte! Det där är så typiskt för oss medberoende att tänka att vi gör fel. Jag har också fått höra att jag är egoistisk för att jag vill lämna men den andra stunden gråter han och ber om ursäkt för allt ont han sagt osv. Nu gäller det bara att vara stark och inte falla för deras manipulationer. Vi måste tänka på oss själva. Stor kram <3

Mm förstår dig verkligen ?
Det är ju trots allt över 20 år man har delat med denna människa.
Som du säger , igår efter mkt gråt la jag mig säker på min sak.... Han väckte mig redan kl 04.00 och var så ynklig o ledsen. Sen var det inte lika glasklart igen. Suck
Sitter nu på jobbet med svullna ögon o tankar som bara far runt.
Skönt att det är så nära för dig, det är så svårt när man ser varandra varje dag och hans humör går som en berg o dalbana.

Vaknar på småtimmarna och tankarna bara snurrar.
Vi är mitt i skilsmässoprocessen, har fått domen för ett par veckor sen och ska göra bodelningen på torsdag och flyttar alla saker om en vecka.
Vi är överens om hur vi delar upp allt, så det känns helt OK, men nu fasar jag för själva flyttandet.
X:et flyttar ut från lägenheten till fritidshuset (året-runt-boende-standard) och jag tar mina saker från fritidshuset till lägenheten. Mitt i det här har vi dotterns student där vi ska på diverse olika aktiviteter och sen ha själva studentfirandet den 11 juni. Det känns som om jag går och håller andan tills allt ska vara över och ärligt talat börjar jag känna att luften håller på att ta slut.
Jag är ju helt övertygad om att det här är rätt väg att gå, vi har ingen framtid tillsammans. Men det är ju så plågsamt att ta sig igenom den här processen och jag vill ju bara att det ska vara över nu.

Trött som bara den, men kan inte sova. 2 miljoner tankar som snurrar. Inte länge kvar nu innan jag lämnar allt, kommer jag att orka ända fram denna gång har aldrig kommit så här långt tidigare mer än i tanken.
Han är ff nykter och ångrar sig och ber om ursäkt 1000 gg om dagen. Vet att jag måste göra det här denna gång men så svårt ändå.
Önskar så att allt är över och att jag vet att han klarar sig utan mig. Att våra barn klarar det här.
Har i kväll insett att jag inte har de känslor kvar som krävs för att fortsätta trots att han är nykter just nu. Vågar hellre inte chansa på att det kommer fortsätta vara så.
Just nu när jag ligger vaken känns allt glas klart men i morgon när jag möter honom ser hur ledsen han är, hur han kramar mig säger att han älskar mig och att han aldrig mer skall göra mig besviken, då vet jag att allt inte kommer kännas så glas klar och enkelt.

Jag snubblade in på denna sida nu ikväll och hamnade i din tråd. Jag känner igen mig så oerhört, som att läsa min egen dagbok. Det där fuktiga, klängiga och kramiga som snabbt byts mot ilska när han blir avvisad. Irritationen när han inte får / kan dricka. Äcklet jag känner när jag seg den där glansen i hans ögon och hör sluddret. Skammen. Över vårt patetiska liv tillsammans. Över att jag hamnat i denna situation. Sorgen över att han väljer bort mig och barnen för att få däcka på soffan klockan 21.
Min man kom hem dyngrak ikväll fast vi hade ett långt samtal om hans nykterhet tidigare under kvällen. Han hävdar bestämt att han har läget under kontroll, att han numera är i princip nykter. Och jag är så in i märgen trött på att leva såhär. Att ständigt oroa mig för att han ska dricka. Att leta (och hitta) undangömda ölburkar i hela huset och rabatten. De eviga lögnerna. Problemet är att vi har två små barn ihop som han hävdar att han ska ha delad vårdnad om när vi separerar. Han dricker dock så fort han är själv eller ensam med barnen. Oftast när de somnat men ibland börjar han tidigare. Jag kan inte låta honom bo själv med barnen varannan vecka, jag vågar inte det. Så jag harvar på. Och hatar honom lite mer för varje dag. Sen har vi plötsligt en fin helg och jag börjar förlåta honom lite smått. Det är då han börjar dricka igen.

Jag har ju verkligen gett min man ett ultimatum Troja. Mig eller alkoholen. Och som jag förstår så har han valt alkoholen. Han vill ju kunna gå ut och ta en pizza och ett par öl.
I dag har varit en kämpig dag. Har varit ute och gjort saker, men helt plötsligt vill jag storgråta. Mitt bland folk får jag kämpa för att inte börja gråta.
Innerst inne vill jag inte lämna min man, men kan ju inte vara med honom när han dricker. Känns som jag är i Ingemansland. Känslorna var så i uppror ett tag i dag att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Detta är hemskt. Känns som mitt hjärta ska slitas ur min kropp.

Han har berättat för sin pappa idag....
Såhär långt har jag aldrig kommit förr och ändå har jag inte kommit någon vart än.
Men har aldrig stålsatt mig såhär förrut och nu har det verkligen sjunkit in hos honom att jag menar det..
Jag beställde en tid hos Kbt terapeut i nästa vecka då jag läst att andra har haft god hjälp av det här inne..
Mmmm fortsättning följer ?

Han har berättat för sin pappa idag....
Såhär långt har jag aldrig kommit förr och ändå har jag inte kommit någon vart än.
Men har aldrig stålsatt mig såhär förrut och nu har det verkligen sjunkit in hos honom att jag menar det..
Jag beställde en tid hos Kbt terapeut i nästa vecka då jag läst att andra har haft god hjälp av det här inne..
Mmmm fortsättning följer ?

ja det känns så skönt men samtidigt lite läskigt på något vis. Allt blir ju så annorlunda. Han hör fortfarande av sig flera gånger per dag men jag svarar inte. Skrev dock häromdagen att om han vill att jag ska må bra så måste han lämna mig ifred. Men det vill han ju inte. Tack, ska kolla KBT.

ja precis. Och han tar gärna hjälp, han vill ha hjälp. Säger han. Han åker iväg och fixar antabus eller bokar en tid med beroendemottagningen eller vad det nu kan vara. Men sen skiter han i det, efter ett par veckor, för suget efter alkohol tar över. Jag är inte så lättlurad längre. Vi kämpar samtidigt nu du och jag Skrållan. Kram

Tycker du ska ta ett allvarlig diskussion med honom och tala om vart dina gränser är och vad detta ställer till med

Det där är ohållbart och kommer inte vara till nåt som lyfter relationen, snarare tvärtom och beroende på hur länge det pågått och pågår. Det där är inte någon svartsjuka av dig utan det där är att han leker med dina känslor du har för honom och är inte alls konstigt du blir sårad.

Vill bara skriva ner hur jag gjorde när jag va i tanken att kommer han bli bättre, hur gör jag om det tar slut o vips så är han precis så som jag önskat, sund, tar sitt ansvar mm....
Jag gjorde så att säga att vi ses men vi har det öppet. När vi gjorde så så märktes det tydligt att när jag ändå inte sa nåt, " tjata" satte krav så fortsatte han i allafall dricka och ränna ute. Det fick mig att inse att det var så tydligt att även när han fick tänka själv så var han kvar i sitt missbruk och är det fortfarande.

Tänker att det kan vara till hjälp? Nu har du och din man mer distans då du inte bor med honom men att du kanske kan tänka och förflytta perspektivet från dig

?

Ja det är ju det....skulle man gå in i en ny relation hade man ju inte accepterat i närheten av allt man gör nu :(
Fick ett långt kärleksmeddelande nu på morgonen o massa gråt ?
Det hade varit ” lätt ” o bara släta över allt denna gången med...för nu tar dottern studenten, sem är bokad osv osv
Men jag kommer inte må bra, känns som inget blir bra hur jag än gör ?
Hoppas jag håller mig stark, får läsa o skriva här inne....
Tack för att du skriver till mig ?

Det är ju förstås en definitionsfråga vad som är elakt. Men för mig är att kalla någon dum i huvudet och en jävla gris elakt.
Det finns alltid någon annan som har det värre, men frågan är hur du accepterar att bli behandlad?

Jag har själv avslutat ett 28 år långt förhållande med tilltagande missbruk på helgerna de senaste åren. Det tog lång tid för mig att komma till den gräns när jag insåg vad det gjorde med mig att jag accepterade hans missbruk och följderna av det. Man flyttar fram gränserna och det som man kanske inte tror att man skulle acceptera upptäcker man att man ändå gör. Det är som att man behöver få godkänt av någon annan att kunna göra slut, men det behöver man ju faktiskt inte. Det enda som behövs är att man själv inte mår bra i förhållandet och att man inte tror (handen på hjärtat) att det kommer att bli någon förändring.
Sen säger jag inte att det är lätt - det är skitjobbigt! Men jag tänker att jag tar det här som är skitjobbigt nu i en relativt kort period för att sen skapa mig ett bättre liv.

Tack Ullabulla. Verkligen kloka ord.

Så långt du har kommit, så klok du är. Ville bara säga det. Tack❣️ / mt

Hej! Jag har en sambo som druckit mer och mer under många år. Blev helt chockad när jag först hittade gömda flaskor och att han blev full när man inte ens såg att han drack. De har gått alldeles för länge och de blir oftare. Inte en vecka går utan alkohol oftast är de minst 3 dagar. Han är otrevlig och inte alls kul att umgås med. Hur gör man för att få honom att inse att han behöver sluta och att han behöver hjälp för de? Eftersom han lovat sluta och inte klarar de så måste han ju inse att han är alkoholist! Jag orkar inte längre känner att jag har ångest mer och mer och att jag tappar bort mig själv.

Åååå han springer upp o ner upp o ner nu med en jävla ångest och hur jag förstört allting ???
Att det är så jävla lätt för mig att bara lämna allt... Fy F det är allt annat än lätt ???

Min bästa vän o granne är i samma sits men värre, han är ju genuint elakt. Det blir ju att man jämför sig med det. Tyckt att min är ju aldrig ” avsiktligt ” elak, han är sjuk i perioder eller hur man nu ska säga.
Hade aldrig stannat kvar om jag var vännen ( säger jag ? ) men som sagt det är ju så svårt o gå...

Åååå han springer upp o ner upp o ner nu med en jävla ångest och hur jag förstört allting ???
Att det är så jävla lätt för mig att bara lämna allt... Fy F det är allt annat än lätt ???

Min bästa vän o granne är i samma sits men värre, han är ju genuint elakt. Det blir ju att man jämför sig med det. Tyckt att min är ju aldrig ” avsiktligt ” elak, han är sjuk i perioder eller hur man nu ska säga.
Hade aldrig stannat kvar om jag var vännen ( säger jag ? ) men som sagt det är ju så svårt o gå...

Ush ja det är så jä... jobbigt
Som sagt man känner sig så elak. Vet inte hur länge jag orka hålla uppe denna sk hårda sidan ?
Skönt ändå att du har så nära till flytten, för mig känns det som en evighet tills dess.
Han sov ju som sagt hos en kompis igår. Gjorde tydligen misstaget att skriva till honom idag från jobbet o fråga om han hade tänkt komma hem el hur han skulle göra ( bara för att jag skulle veta )
Det tolka han typ som att nu är allt bra kom hem igen.
Måste man upprepa allt hela tiden för att han ska förstå ?
Vill inte vara sur o elak mot han bara för att han ska fatta.
Vi började prata igen nu på kvällen. Jag sa att inget har förändrats sen igår när vi prata.
Faaan fattar inte vad du håller på med ?!!!
Du är så känslig o bla bla
Nyss kom mitt täcke nerbrakandes för trappan o han ligger där uppe nu o skriver sms till mig som tex: din egoistiska gris, du är ju fan dum i huvet osv ?

Ibland tänker jag att jag överreagerar kanske är jag för hård ? För han är bra i långa perioder. Snäll, omtänksam, hjälpsam mm
Han tycker att han dricker ju inte ens varje helg o andra har det värre
Guuud vad svårt det här är....

Som någon annan skrev, kan inte någon tala om att jag gör helt rätt, lyfta ur mig ur huset.....

Skönt att jag har fått stöd här inne iallafall ?

Vill verkligen svara dig, det blir nog bättre. Men jag kan inte. Troligtvis kan det bli värre och oftare. Och det är inte för att vara dum mot dig jag skriver detta, utan av omtanke. Trodde jag träffat mannen i mitt liv, som jag skulle leva med resten av mitt liv. Men det jag går igenom nu, att lämna den man jag älskar, för att han älskar alkoholen mer, det önskar jag ingen. Det är så svårt. Det är en daglig kamp. Men jag måste lämna.
Tänk många gånger innan du bestämmer dig för att flytta ihop. Kanske särbo istället. För att se hur det blir. Och läs trådarna här.

Just det ofattbara att de inte ser eller förstår vad de väljer bort.
De vinklar det istället till att det är den anhöriga som väljer bort dom ur sitt liv.

Jag tyckte att jag var så smart då jag sa:
Du har all rätt att fortsätta dricka.
Men då klarar jag inte att fortsätta leva med dig.
Men inte hjälpte det.

Det kanske känns som att du stänger en dörr för evigt.
Men det gör du inte.
Du öppnar en dörr för dig själv.
Han väljer om han kommer efter dig genom samma dörr,eller står kvar.
Men jag minns fortfarande hur ofattbart tungt det var.
Att behöva inse att jag förmodligen var den enda som skulle gå genom den enda dörr som var vettig.

att du har tagit dig från denne man! Starkt av dig! ?Klokt av dig att söka proffessionell hjälp. Då lär man sig att hantera eventuella bakslag och dippar. Har haft otrolig nytta av att gå i KBT. Stå på dig nu och stå emot hans manipulation. Kram