Senaste kommentarerna i forumet

Tack Skrållan!

Nej, att ändra på sig för någon annans skull tror jag inte håller i längden.
Det är ju inte helt lätt att ändra på sig ens när man vill det själv. Kram!

Han har skött sig riktigt bra och spenderar mer tid med mej. Vi går promenader på kvällarna och spenderar till och med fredagskvällar framför tvn utan någon alkohol. Vi har bestämt att vi ska köra en utmaning 30 dagar utan alkohol och socker.
Jag är nämligen riktigt svag för socker och han för alkoholen. Så nu kör vi stenhårt och hoppas att det kommer att gå bra. Det känns bra att göra detta tillsammans. För att bli starka som individer och som par.

Går och har samvete. Kunde jag göra något för att vi ska ha det bättre? Är ledsen. Tänker, går ut till mannen i garaget. Hur mår han? Möter en glad man som pratar i telefon. Ler åt mig. Nu finns inte det vi pratade om förut. Jaa.......????

Jaa jag måste gå och prata med någon. Känns som jag går sönder inuti. Min man är sur och arg. Han dricker i kväll. Varför lär jag mig aldrig. Inte prata med någon som är full. Att vi inte har det bra, det är bara mitt fel. Jag har blivit annorlunda. Ja det klart, inte lätt med en man som dricker. Jag umgås för mycket med mina barn och barnbarn. Om jag inte gjorde det, utan ägnade mer tid åt vårt förhållande, då kunde vi ha det bra. När jag sedan vill säga mitt, vad jag tycker, då orkar han inte höra mer. Alltså jag tror jag spricker . Ingen bra kväll. Vet inte vad jag ska göra. Gärna åsikter om det här?

Hej ?

Ja just igår hade vi kontakt på medelanden men inget speciellt. Tänkte att jag kan gå från att sagt ifrån till att ha lite kontakt via telen, det är snart två veckor sedan vi sov ihop så det känns nog för honom med. Det ser alltid ut att sova ihop direkt när jag kommit hem från resande arbete så det här är något nytt.

Jag kunde vara kvar i ensamheten, men hade jag drukit hade det inte gått. Jag låg i det o va kvar och pratade vett med mig själv, bostade mig med att läsa era inlägg, mina framsteg och la upp en låtsas scen med att låta han kommit och hur det hade sett ut efteråt!? Det var svar som näää skulle inte kunna se mig själv i ögonen,skulle fly bort från känslor som svek mot mig, skulle få börja om igen, skulle skämts. Vill jag känna så? NEEEEJ

Ikväll kommer en till prövning. Han ville ses och jag sa att jag ska ut o träffa en gemensam vän ( jag kommer vara nykter. Dels för min hälsa) och nu extra viktigt då han kommer följa med ut med oss sen. Jag är beredd på en till fråga om att sova ihop med mig, och än en gång måste jag säga nej.

Han kommer bli fundersam denna gång, och säkert ledsen. Jag hade blivit det om det hade vart tvärtom. Jag ogillar att veta att han funderar nu och börjar må dåligt men va ska jag göra?! Han förtjänar inte mig på det sättet. Men det gör ont i mig att göra honom ledsen och höra han saknar mig. Jag tror han kommer vilja träffas för och prata pga att jag drar mig undan. Och jag kommer gå under om han börjar gråta.

Jag måste vara stark, säga att det är för bådas skull och nån av oss är tvungen att sätta stopp och det vart jag som fick ta och göra det.

Lycka till!! Har gjort som du, börjat skriva ned allt, suttit och läst gamla sms, även skrivit ned sånt som hänt under åren som jag ofta tänker på. Kraaam

Tänker på dig imorgon ♡
Lämnade min man i augusti och mår så mycket bättre än jag trodde jag skulle göra. Tog tre månader innan jag fick en lägenhet, så jag bodde hos mina syskon till dess. Det var min räddning inser jag idag. Hade nog bott kvar i huset med honom annars...
Kram GrönKatt ??

Alla känslor blir lite ”starkare” alkohol och det är lätt att fatta fel beslut som man ångrar dagen efter tror jag. Och bra att du vågar vara kvar i en jobbig och ledsen kväll utan att göra något speciellt åt det (typ kontakta exet). Ibland kan man bara vara lite ledsen. Kanske kan du testa min variant när dom ledsna stunderna kommer: först tänker jag på något roligt som hänt nyligen, sen tänker jag på något jag ser fram emot och sen gör jag något praktiskt (typ städar toan eller nåt). Kanske inte låter så kul att städa toan ? men dels aktiverar man sig och skingrar tankar och dels är man rätt nöjd efter när toan skiner och luktar gott. Nöjd på rätt sätt! Märks att du har stärkt dig själv Troja?

Lycka till Spinoza?. Styrkekramar till dig. Stå fast vid ditt beslut. Som jag läste på något forum ” Du kan inte ändra på någon som inte ser något problem med sina handlingar”.

På lördag, dvs i morgon, ska jag och mannen träffas efter att inte setts på två veckor.
Jag har sagt att jag ska ge besked om hur jag vill fortsätta och nu har jag verkligen vridit och vänt på det och pratat med ett par nära vänner för att få lite andra perspektiv.
Jag är helt klar över att jag vill skiljas och där är alkoholmissbruket ett av flera skäl. Det som känns jobbigt nu är att mannen inte vill skiljas och jag misstänker att det kommer att bli tufft att ta de diskussionen vi ska ha. När jag stundtals vacklar i om jag ska orka genomföra en skilsmässa så går jag igenom och läser vad han skrivit till mig (när han bl. a hotade med att ta livet av sig om jag inte gjorde som jag ville). Sen har jag fört en dagbok den senaste månaden och den har jag också läst igenom för att stärka mig i mitt beslut.
Det är skönt att ha den här dokumentationen, det är ju så lätt att förminska det som har hänt när det gått lite tid och det är väl det som är ett av problemen för oss som är medberoende.... Men när jag ser det svart på vitt (Messengerkonversationer vi haft under den senaste månaden) så blir det så tydligt för mig hur egocentrisk han är och då har han varit nykter vid en del av tillfällena. Så det är ju den personlighet han har och den kommer ju inte ändra sig även om han slutar supa.

Håll en tumme för att jag ska orka vara stark och stå fast i mitt beslut i morgon kära medsystrar!

Tack Nordäng ?

Ja det känns tufft att säga ifrån
Just ikväll så känns det så och jag försöker prata med mig själv. Jag var ute och åt med en vän som alltid ska dricka alkohol och jag drack alkoholfritt ikväll för att dels inte falla tillbaka och säga att han kan komma, eftersom om jag hade drukit hade risken för det vart större.

Jag tänker att det är iallafall tufft ikväll o det hade vart värre om jag hade gjort som henne att ta nåt glas vin eller två!

Bra att du hittat ett sätt för att få stabilare vardag och jag förstår att det måste vart svårt, som det är för mig nu

Men jag har gjort framsteg men det känns jobbigt just ikväll.

Kram

Det är ett jättebra råd att gå och prata med en psykolog.
Jag fick möjligheten att hitta en med erfarenhet via facket på mitt jobb och företaget ställde upp och betalade 5 gånger. Det räcker såklart inte men det var en bra börjar att få öite rätsida på mina tankar. Det var även nyttigt att en som inte är "nära" kan se utifrån hur vårt förhållande och hand drickande påverkar mig. Väldigt bra tyckte jag det var, det stärkte mig och fick mig att tänka på ett annat vis. Ansvaret ligger inte på MIG!

det du skriver om att du pratat förnuft med dig själv! Lyssna på din inre röst! Har också börjat göra det! Svårt att låta den styra var det i början men det går lättare och lättare. Man får ett stabilare liv, dagarna blir jämnare. Innan kunde jag ha en bra dag, sen en katastrofdag. Nu är livet jämnare. Heja dig du tar dig framåt med stormsteg. Kram

Tack för svar Airam. Har faktiskt tänkt på det. Att gå och prata med någon. Har gjort det förut och då har det känns bättre. Dock har jag ju inte lämnat. Sökte du via vårdcentral så du fick någon som kunde det här med medberoende? Där jag bor kunde man förut söka direkt till någon att prata med som var utbildad om just medberoende. Men nu måste man söka genom socialen. Känns som en stor apparat och lite läskigt.
Ett bra råd i alla fall.

Skriver av mig

Jag känner av ovanan att sagt ifrån. Från hans synvinkel handlar det nog bara om just ikväll. Jag har skrivit att jag ville säga att jag älskar han. Jag gör det på ett sätt men samtidigt så känner jag andra saker med, som ilska, besvikelse, sorg och sårbarheter! Jag ville säga de orden, har inte gjort det på ett tag. Det kändes inte fel i det. Ville bara göra det men inget jag kommer göra som förut, var o varannan dag!

Det river lite i mig, som nån känsla av irritation att jag sagt ifrån, men sen kommer det vågor av nöjdhet! Att jag sa ifrån!!! Det är som en av mig vill så det värker att ha han här ikväll men förnuftet säger NEJ!!! Jag pratar med inre röst när det kommer en våg av saknad. Det gör allt värre, de är en drog för stunden, du står ut det här, du växer sen. Och se till att vara nykter och inte gå på fest för då blir allt svårare och risken är högre att låta han komma.

Det var kvinnojouren i den stad jag bor i som jag kontaktade, men som sagt dom ville att jag skulle polisanmäla innan, sen skulle dom hjälpa mig... Jag hade inte det modet tyvärr

Hittade en sida på nätet som heter Varningstecken.nu. Där står det väldigt bra saker om verbal misshandel. Läste ett stycke som heter uppmuntran där, har läst det flera gånger och känner mig stark efter varje gång jag läst det. Rekommenderar att ni läser det.

Skriver av mig

Missförstå mig rätt nu
Men eftersom han öser kärleksfulla saker nu, som saknar älskar osv så tycker man väl att han borde uppfylla det i handling ( även om allt ska brytas ) som tex så är han ledig imorgon och det är ovanligt det gått så här länge att vi inte sovit i hop! Han har haft flera tillfällen att fråga, vilja osv. Det har gått över en vecka sedan och om jag hade vart han hade ja inte låtit tiden bara gå. Men nu är jag inte han och han räknar nog kallt med att ja finns där när det passar han, för det har jag vant han vid.

Idag kom frågan om imorgon. Att komma över till mig, han klämde fram att han hoppas få sova med mig, men inget som visade att han tog föregivet! Då sa jag att det passar inte varken att komma o se film eller sova ihop just nu.

Han skrev att då får de bli nån annan dag. Ja vi får se svarade jag.
Jag vart irriterad men ändå.Äntligen så får han se att de inte funkar som han vill o är van vid. Nu gäller de att ännu en gång eller flera gånger svara Samma sak om frågan ställs av han!

Ok frågan är hur kändes det att säga ifrån!
Att jag gör han ledsen, ja blir lite rädd, jag känner att jag bryr mig om min självkänsla. Jag respekterar mig och min kropp och mina känslor. Jag har vart lojal mot mig då jag lovat mig själv att nu räcker det! Kändes,också som att jag mister en mysig stund, men frågade mig till vilket pris? Förlorar mer än vad jag får, och.är tillbaka igen på samma ruta.

Så då vinner jag mer på att sätta stopp än en mysig stund på en kväll, som hade skadat mig mer än.vad den hade gett, är de värt det???? Nej neeeej är svaret

Tack skrållan ?
Ja det går lite frammåt nu

Jag känner igen mig i det du skriver. Det är nu ett år sedan mitt förhållande tog slut. Jag tänker fortfarande mycket på karln. När han ringer eller vi ses ser jag på ögonen eller hör på rösten hur mycket som har druckits. Men det jag gjorde för min egen skull var att gå till en psykolog via vårdcentralen. Det är en början. Att få prata med någon som inte värderar utan lyssnar. Någon som kan ställa frågor som jag inte ställt mig. Vilket gjorde att mina tankar som snurrade ibland kom in på ett nytt spår. För mig är det en process. Dels sorgen att den jag älskade och fortfarande tycker om (när han är sig själv) ör sjuk. Sorg för att förhållandet, imitt fall tog slut. Samtidigt som det också varit en lättnad när det tog slut. Men oavsett, så har det hjälpt mig att få prata. Och vården var bra på att hjälpa mig att komma till ”rätt” psykolog. Berätta hur det är, lika öppenhjärtligt som du gjort i tråden så tror och hoppas jag att du får prata med någon som känns bra för dig. För mig är det en process, jag är inte färdig. Men jag börjar känna igen mig själv. Jag börjar se fram emot saker igen och göra planer. Nyckeln för mig var att få prata med någon utifrån, som inte var vän eller familj som har sin bild. Jag hoppas att allt löser sig till det bästa för dig!

Problemen med alkoholberoende är verkligen jämförbart med en sekt. Man känner att man är fast i sitt medberoende. Kan inte tänka på något annat än hur man ska få allt att fungera. Detta är min dagliga tankar. Hur ska jag få vårt förhållande att fungera. Hur han ska kunna sluta dricka och ta tag i sina problem.
Försöker att tänka på mig själv, som råden lyder. Men det inte lätt när det hela tiden dyker upp nya problem. Mannen dricker, flirtar med andra, jag säger jag blir ledsen, han bryr sig inte. Ser en tjej som flirtar med honom. Blir svartsjuk och vet inte var jag ska ta vägen med mina känslor. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta. Kärleken är i vägen. Känns som jag försvinner mer och mer.
Nu är det tungt. Förnuftet säger att jag behöver lämna för att överleva, hjärtat säger stanna. Kunde aldrig tänka mig att jag skulle hamna i ett sådant här förhållande. Jag som var så stark. Jag som visste presis vad jag ville. Hur kunde det bli så här?

Å vad ert samtal känns igen. Att man hela tiden analyserar och försöker lösa allting. Att man tappar bort sig själv, och sina behov. Så mycket kloka ord från er båda.

Bra tänkt där Troja. Du går framåt. Du tänker rätt och klart. Nu kan det bara bli bättre. Heja dig.

Skriver av mig

Träffade han igår en stund på en bar. Jag var lite nervös över vad jag skulle känna. Saknad, kärlek, osv
Jag kände en liten sorg av saknad en liten stund men gick över till att få fram allt jag blivit utsatt över. Visst han va lugn, fin mot mig, så som han kan vara. Men jag stod ut och det gick inte ända in i hjärtat på mig. Han sa han saknade mig och ville hålla min hand. Jag svarade inte tillbaka. Gjorde jag det då? Nej egentligen inte, så det vart jobbigt pga att jag vill ge tillbaka men nu vart jag tyst pga att jag genuint inte gjorde det. Jag följde honom en bit innan vi skijdes åt. Han till sin mamma och jag till mitt hem. Vi gav varandra en kram o han ville pussa mig hejdå,jag gjorde de snabbt, o sen ville han en gång till, vart snabbt igen. Jag ville inte men jag måste ta de här steg för steg.

När ja kom hem skrev han, de va älskar dig, saknar, ville sova med dig, kan komma nu till dig osv osv. Jag skickade inte sånt tillbaka utan nåt hjärta o nån glad ?! Jag tyckte det gick helt ok igår. Han tror ff vi kommer sova ihop mm, men det kommer vi inte, jag är redo att det bryts. Tycker det va trevligt på ett sätt på kompisnivå, kände att det funkar för mig!

Jag kommer självklart att tala om varför om han börjar inse att jag drar mig bort. Han kommer fråga varför jag inte vill sova med han. Mitt svar kommer vara att det inte känns ok att göra det, att det måste kännas ok o rätt för att göra det! Jag är beredd på att han kommer bli väldigt låg och besviken, men det måste jag stå ut med. Han har betett sig väldigt illa och att sova ihop gör bara allt värre och då är jag inne i cirkeln igen.

att "härda ut" det och vänta på att det går över (det där lät ju helt sjukt :-)) !