Senaste kommentarerna i forumet

Vilken omtumlande helg du har varit med om. Din fru har blivit omhändertagen på psykakuten för självmordsrisk. Glädjande att höra att hon har tackat ja till att ta emot hjälp när det gäller både alkoholproblemen och sitt psykiska mående, det låter ju klokt att arbeta med båda bitarna samtidigt. Hoppas att hon får tider för uppföljning snabbt och att hon får förtroende för sina vårdkontakter. Fint att du nu lägger fokus på att barnen ska må bra, i denna turbulenta tid. Hur mår du själv i allt det här? Orkar du finnas där och vara stark för barnen? Det vore ju inte konstigt om du börjar bli trött efter de senaste 1,5 åren, där du har fått vara med om avvisanden, känslomässig kyla, att du har fått ta allt ansvar för hushållssysslor, barnen och kontakter med skola/förskola, du tar ansvar för att hon inte ska göra så tokiga saker på fyllan genom att ta undan hennes telefon m.m... Vad behöver du för att fylla på med energi, för att orka?
Skriv gärna mer här om hur du mår och hur det går!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack för kloka ord!
Jag har blockerat honom förut o tagit bort honom som vän på FB men han har alltid fått komma tillbaka. Nu ska jag göra det här en gång för alla.
Känner igen känslan av kallsvett, jag kände mig oxå så skyldig till att göra ont värre.
Men jag har hela tiden haft nära vänner som försökt prata med mig o förklarat hur det borde vara mellan oss. De kan aldrig förstå varför jag gått tillbaka till honom om o om igen men de finns kvar ändå som mina vänner. Jag behöver väl knappast förklara att mitt ex o mina vänner inte går särskilt bra ihop. För dem har det varit klart hela tiden, det har hänt så mkt konstiga grejer så EN hade varit nog.

Nu ör det dans idag men jag känner att jag orkar inte kriga med mig själv o honom hela tiden så jag har bestämt mig för att avstå ikväll.
Vi har en ytterligare kryddning i det här o det är att jag är svartsjuk (har aldrig någonsin varit det förut med någon annan man!) på en annan kvinna som verkar synnerligen intresserad av honom. Å då vet jag ju att det bästa för mig är att han träffar ngn annan. Då släpper han kanske på sin besatthet på mig o fokuserar på andra kvinnan. Men det gör så ont att se.

Bra tips att skriva ner mina behov, har bara hittills försökt tänka på det jag har o vad jag saknar. Jag känner att så mycket ör fel o skaver i min kropp men hittar inte ut. Igår tänkte jag att jag att jag har hamnat i ett skitliv o jag måste ta mig härifrån.

Jag har mer än en gång trott att jag har tagit kommandot, upplever ju mig själv som en stark person med bra värdegrunder o stark självkänsla. Sen tillåter jag att vi ses i tron att vi ska väl ändå kunna vara vänner, på ett normalt sätt. Men han äter sig in på ett omärkligt sött o, vips, så är han nära mig igen med daglig kontakt o försiktig, nästan omärklig, kontroll.

Det är en så stor sorg att vi inte fått detta att fungera, vi har så roligt ihop när vi har det bra. Men jag fattar ju att jag måste tänka på det som inte funkar. Någon skrev i någon annan tråd att det är som om det ör två personer, o man får båda om man väljer honom. Vill ha bara den ena men inte den andra... å det är ju inte görligt.

Nä, nu tar jag tag i mitt liv o återfår kontrollen. Tack för pepp, Nordäng67, du är så engagerad o så hjälpsam. Tacksam för det.

Så starkt gjort av dig! Jag förstår din sorg över att han inte valde att ta tag i sitt liv men du har tagit ett stort och viktigt beslut i ditt liv! DU är viktig och förtjänar det goda liv du vill ha. Sov gott i natt!

Efter 22 års kamp är den över. Jag flyttade ifrån honom för 5 år sedan men lyckades inte helt slita mig ifrån honom. Nu i veckan blev det definitivt och jag är idag efter en vecka stolt att jag varit modig. Det bästa jag gjort. Han fick valet att söka hjälp ich få mitt stöd eller så gick vi isär. Han valde alkoholen. Citat ” han sa hur mycket jag dricker eller när bestämmer jag och jag skall ändå dö en dag. Ja mitt svar var att det var en tråkig inställning men det är ditt liv och det får du nu sköta själv. Synd att du inte vill söka hjälp. Jag gick.....
Känns befriande att slippa de sk byxringningarna när han är full sent om kvällen och de orediga samtalen han inte mindes dagen efter. Han fick diabetes för 7 år sedan och dosen tabletter ökade hela tiden. Rökte dessutom 2 pkt cigaretter om dagen. Nu är det passé för mig men utan skador på mig blev det inte. Jag har tappat tillit och självkänsla. Jag har dock satsat på mental träning som yoga och långa promenader samt sökt hjälp hos terapeut. Jag könde igen er andras berättelser och vill ned detta visa att det bästa är ändå att lämna när de inte vill ta till hjälpen som finns.

Efter 22 års kamp är den över. Jag flyttade ifrån honom för 5 år sedan men lyckades inte helt slita mig ifrån honom. Nu i veckan blev det definitivt och jag är idag efter en vecka stolt att jag varit modig. Det bästa jag gjort. Han fick valet att söka hjälp ich få mitt stöd eller så gick vi isär. Han valde alkoholen. Citat ” han sa hur mycket jag dricker eller när bestämmer jag och jag skall ändå dö en dag. Ja mitt svar var att det var en tråkig inställning men det är ditt liv och det får du nu sköta själv. Synd att du inte vill söka hjälp. Jag gick.....
Känns befriande att slippa de sk byxringningarna när han är full sent om kvällen och de orediga samtalen han inte mindes dagen efter. Han fick diabetes för 7 år sedan och dosen tabletter ökade hela tiden. Rökte dessutom 2 pkt cigaretter om dagen. Nu är det passé för mig men utan skador på mig blev det inte. Jag har tappat tillit och självkänsla. Jag har dock satsat på mental träning som yoga och långa promenader samt sökt hjälp hos terapeut. Jag könde igen er andras berättelser och vill ned detta visa att det bästa är ändå att lämna när de inte vill ta till hjälpen som finns.

på dig själv istället. Ta promenader och lämna mobilen hemma. Starkt av dig att blockera och ta bort honom på FB. När jag skulle blockera mitt ex kallsvettades jag och kände starka panikkänslor. Fortsätt distansera dig. Distans var enda sättet för mig att släppa kontrollen. Skriv ner dina behov, vad som är viktigt för dig i livet och i ett förhållande. Läs vad du skrivit och fundera och sen skriv mer. Det gör att man sakta börjar sortera och också inse både ett och annat. När jag skulle skriva ner mina behov stod det helt still först, visste inte vad jag skulle skriva! Hade fram till den punkten haft mest fokus på andra. Det släppte efterhand och när jag väl hade kommit igång så var det som en ny värld öppnade sig. Det blev så tydligt att jag levde i ett destruktivt förhållande där ALLT kretsade runt honom. Berätta för dig själv att du har valmöjligheter. DU bestämmer över ditt liv. Och om du träffar honom så gör du det för att du har valt det inte för att han är manipulativ och spelar med din empati. Lägg ansvaret för dig på dig och låt inte hans supa eller inte supa bestämma hur ditt liv skall vara. Kramar

Starkt gjort! Verkligen! Jag hejar och tror på dig!

Själv velar jag fortfarande. ”Vi har det ju ändå bra?” ”Det är nog inte så farligt” Suck. Men det blir så påtagligt när barnen dras in mer och mer.

Kram!

Nummer 2 .
Åh! Jag känner verkligen med dig. Känner igen det där med att ätas upp inifrån. Hur mycket energi som går åt.

Det går ju inte att kräva att de ska vara nyktra tyvärr, eller ja, det går ju att säga men kan inte kontrolleras...

Har ställt ultimatum många gånger, men aldrig gjort det jag sagt att jag skulle. Har inte ställt något ultimatum efter barnen kom.

Hur har det gått för dig?

För två månader sen fick jag ett samtal från drogkliniken dit min stora kärlek går. Vi har haft begränsad kontakt en längre tid men hörts av lite då o då. Nu hade han ringt till kliniken om att ta livet av sig o de ville förhöra sig lite om jag visste ngt. Hade förstått att han var inne i en period men inte omfattningen. Jag o en vän åkte hem till honom o hittade honom uttorkad, full o omöjlig att få på fötter. Han vinglade o raglade, och vi upptäckte även att det var blött i sängen. Vi ringde ambulans o han blev intagen ett par dagar med dropp. Hade inte vi kommit så hade han inte levt idag.

Han hade druckit enorma mängder i över en vecka o spetsat med ett par kartor imovan.

Jag kände att gränsen var nådd. Skapade ett nätverk som skulle hålla igång mannen medan jag tog ett steg tillbaka.
Men dagarna gick o plötsligt pratade vi igen o min ambition om att hålla mig borta naggades i kanten vit för bit.

Efter många vändor med på o av i förhållandet tycker jag mig se mönster.
Jag försöker hålla en neutral inställning, hålla kontakten men inte vara ihop. Mannen vill ha mig bredvid sig för att stötta o jag vill att han ska jobba på med, som jag tycker ör problem, hans svartsjuka, ångest o problem med för höga förväntningar. Å förstås, bli nykter o hålla sig där. För mig borde det innebära en beteendeförändring o det gör man ju inte på en kafferast.

Nu har han varit nykter i 2 mån, vilket han själv tycker är i princip kvitto på att han är frisk. Å så har han träffat en kbt-terapeut fem ggr.

Det är mkt skuld som skjutsas hit o dit, o han vill att jag ska ge honom en chans till för NU har han bestämt sig (har hört det förut...).

Jag håller avstånd o han lockar, hotar, skuldbelägger, spelar på min empati, och skickar enorma möngder mail.
Jag har blockerat honom på tel, messenger o vi ör inte längre vänner på FB.

Vi dansar båda två o kommer att ses på dansbanorna. Umgås dessutom med samma dansvänner...
Hur i herrans namn ska jag klara detta?
Tacksam för tips om hur jag ska hitta kraft att stå emot honom.

Vad ledsen jag blev när jag läste ditt inlägg. Det blir extra sorgligt när ni varit tillsammans så länge och dessutom har barn ihop. Att alkoholen har sån makt hos vissa är så sorgligt. Jag ställde ultimatum till min särbo och han valde alkoholen. Han har förlorat allt,, sin dotter, sitt jobb, sitt körkort, sina vapen,,och ändå hävdar han att har kontroll. Hoppas veekligen din man är klokare. Stor kram

Sån ångest just nu, så ont i magen, så rädd för att jag inte ska gå på visningen imorgon, jag vill, vill, vill, jag måste ta steget. Allt skit äter upp mig inifrån, jag kvävs snart

och kolla läget! Din man liknar mitt ex när det gäller att säga vidrigheter på fyllan som sen viftas bort med ”inget att bry sig om, spriten som talar”! Om han blir elak mot dig när han är full ska han ta ansvar för det och låta bli att dricka. Jag kände att jag tog skada av alla elakheter även om man visste att de inte var sanna/stämde! Hur känner du? Känner du också att det svider i själen? Gå på visningen! Guldläge att stå först i kön! Berätta gärna hur det gick! Kram och styrka till dig från mig!

Står nu som 1:a på 3 lägenheter, den första är det visning på imorgon. Och jag känner att jag måste gå på den! Jag har knappt sovit på en vecka, bara tänkt på visningen, så frustrerad. Sen mitt senaste inlägg har det fortsatt som vanligt, man är vidrig, hora, horbarn osv. Det enda svar jag får när jag tar upp det är.. Du ska inte lyssna på vad jag säger när jag är full är svaret man alltid får. Jag blir så arg. Tack för alla fina råd.

Du befinner dig ibland i en berg- och dalbana. Du vill kliva av. Inte låta andras behov styra dig. Själv bestämma riktning & tempo.

Det låter som att du allt mer funderar på ditt liv utifrån ett helhetsperspektiv. Din senaste relation har lett till att du tänker på vart du har du varit, var du är nu och framförallt vart du ska? Att fundera på vem man är och vilka värden vi vill styras av kan vara omtumlande, likaså att agera utifrån de egna värdena istället för att vara beroende av hur vi tror att andra ska reagera.

Jag önskar dig en dag där alla dina tankar och val handlar om ansvar gentemot dig själv.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Sitter i samma sits, vill inte ha barnen bara 50%
Vet inte hur jag ska klara mig ekonomiskt och barnen vill verkligen bo kvar i sitt hus där de alltid har bott.
Älskar min man så mycket när han är nykter men känner hur jag äts upp inifrån.
Jag skäms över att jag har misslyckats, imorgon måste han välja, mig eller alkoholen tyvärr så vet jag nog vad valet blir.
Vill ta tillbaka mitt ultimatum och bara låtsas som ingenting men vem hjälper det?
Jag har ångest inför varje semester.
Ingen självkänsla kvar.

Passa på nu medans du känner dig stark för när man hamnar på botten så är det väldigt svårt att hitta en väg ut.

Jag funderar på hur man ska göra med barnen, man måste ju kunna ställa ultimatum att de ska vara helt nyktra de dagar de ska ha barnen, eller?

Har så ont i bröstet så jag går snart i bitar, försökte diskutera med min man idag som så många gånger förr.
Han håller med om att han har vissa problem men säger också att han inte vill välja bort alkoholen för han gillar känslan.
Gränserna flyttas, så fort jag åker bort så dricks det en massa. Han har kört motorcykel alkoholpåverkade med dottern bakpå för att han inte vågade tala om att han hade druckit.
Vi har bråkat om detta i flera år men det blir bara värre och värre. Nu har äldsta dottern börjat vakta honom när jag är borta. När vi åkte bort i helgen och han inte svarade kom det fram att han druckit massor när jag var bortrest och att han var otrevlig mot barnen.
Gör så ont, 20år har vi bott ihop, min första riktiga kärlek och jag älskar honom så mycket.
Skrev ett kort brev till honom som han kan läsa på jobbet imorgon.
"Jag är ledsen men tyvärr så ser jag ingen utväg längre. Du har fått din sista chans, du måste välja mellan mig och alkoholen och då gäller det inte en vit månad utan då gäller det ingen alkohol alls i ett år. Väljer du alkoholen så har du till sista april på dig att flytta ut men jag vill ha ett svar imorgon. Jag klarar inte av det här längre utan måste gå vidare. Jag älskar dig så otroligt mycket. Kram"
Tyvärr så vet jag nog vad valet kommer att bli men någon gång måste jag ta smällen och försöka gå vidare.
Vill bara låtsas om som ingenting men det går inte, speciellt inte nu när barnen har börjat lida så mycket och jag vet att jag inte kan lämna dom ensamma med honom igen.

Jag förstår dig. Det är så lätt att hamna fel, man vill bara att allt ska vara som vanligt. Men det blir inte som vanligt, för den man älskar, älskar alkoholen mer. Han kan inte tänka sig ett liv utan alkohol, inte min man heller. Det tar på en att hela tiden kämpa, tänka ut hur och vad man ska göra. Att inte dras med i missbruket. För en som älskar alkohol, kan aldrig dricka normalt. Kan inte gå ut och ta ett par öl. Det ska alltid tänkas ut vilken ursäkt det ska vara för att kunna dricka och festa.
Hoppas du hittar din styrka Troja, så att du kan stå upp för dig nu. Du, liksom jag, är värd så mycket mer.

Skriver av mig

Nu har jag vart själv och sovit och läkt från de två dagar med honom. Jag mår redan bättre. Jag vet varför för allt handlar om fest och alkohol med han. Någongång ibland kan man ha det så men inte som han, nästan varje dag.

Vi ska ses imorgon då jag ska hjälpa till lite i hans flytt. Jag är lite nervös över det då han flyttar in precis vid ett hak där de har försäljning av vin öl mm till låga priser.jag är nervös över att han vill gå dit imorgon. Jag måste säga nej

Jag måste kunna säga nej. Jag får helt enkelt säga som det är. Jag var ute nyligen med dig och orkar inte det nu. Vill du gå ut får du göra det själv eller med någon annan ikväll.

Ja tänker lite på andra jag känner. Jag vet att skulle jag höra av mig till många av mina vänner så handlar det alltid om att gå ut. Därför hänger jag mycket själv. Ja hade ju hoppats mitt nuvarande ex skulle haka med mig och hålla sig nykter som jag flera dagar i rad men det har jag ju sett för längesedan att det inte går. Det har jag lagt bakom mig. Jag vet att umgås med honom betyder fest då eller nå liknande.

Jag blir inte ledsen över hans val.längre för han har missbruk, beroende mm och så är det. Jag blev bara besviken på mig i lörd och söndags... eller rättare sagt besviken på att jag så lätt hamnar i det han behöver och vill göra. Jag måste stå på mig mer

så mycket att skriva och läsa här, så många kloka och öppna människor som delar med sig! Det som är bra med att skriva är att man även kan följa sig själv. Läste igenom min tråd häromdagen och då inser man att man har kommit framåt även om det inte känns så för stunden! Blir som en slags dagbok och som andra läser och kommer med reflektioner på. Så värdefullt.
Försök att verkligen bestämma dig för att du inte ska träffa honom! Du skriver att HAN TOG för sig. Om du tänker mer att DU GAV honom vad han ville ha så känns det annorlunda och man blir mer beslutsam tycker jag. Varje gång jag gav efter för mitt ex kände jag mig utnyttjad och ledsen. Nu när han hör av sig svarar jag inte ens. Tänker ”ger han mig det jag behöver nu? Svar nej, inte svara”! Om du känner dig redo starta en egen tråd och skriv. Bara det att sätta ord på känslor mm gör en mer medveten och man blir bättre på att sortera sina tankar och känslor! Stor kram

Har läst ditt svar flera gånger o låtit det sjunka in. Du verkar så klok, jag ör tacksam för att du tar dig tid o är aktiv i detta forum.
Jag har sedan nästan ett år valt att inte prata så mycket med mina vänner, de har inte haft ett spår av förståelse, istället tyckt att jag varit vek som inte visat min vanliga styrka. Jag försöker jobba med mig själv, har gått på kbt men gjorde sista besöket där i augusti. Kanske jag ska återuppta det...
Igår trillade jag dit igen, han besökte mig hemma o berättade om sin kärlek o hur bra vi har det tillsammans. Jag avvärjde iaf dusch o säng men han tog för sig av annat. Jag hade INTE kraft att säga nej. Jag tar till mig o konstaterar att jag inte ska träffa honom själv.
Det är såååå svårt att avhålla sig.... å andra sidan kanske det kan jämföras med hans avhållsamhet från alkohol ...? Elller?
Han ör nykter sedan snart två månader (igen), senaste återfallet slutade med att jag o en vän åkte hem till honom, möttes av en helt utslagen o uttorkad man så det blev ambulans o dropp ett par dagar för honom.
Är det vanligt? Jag ör så fruktansvärt oerfaren av detta sätt att leva sitt liv....
kram till er alla

Skriver av mig

Vi har setts två dagar i rad. Vart för mycket dricka. Så fort jag umgås med han blir jag påverkad av hans sätt o vilja umgås.
Det låter som jag skyller på han men det är inte det jag menar. Det jag menar är att jag inte tog ansvar över mig de här två dagarna. Jag lät mig påverkas och det vart fest osv.
Jag vet att jag inte mår bra av det och det är bara jag som kan säga nej!

Nu har jag ångest. Ångest över alkoholen och att jag förstört för mig själv. Han mår topp av de här dagarna med mig. Jag har inte sagt att jag mår dåligt.

Jag känner iallafall att känslor till han börjar förändras

Du behöver inga råd. Du behöver ta beslut i ditt liv för dig.

och varmt välkommen hit! Får en känsla av att du är ung! Lägg benen på ryggen och fly! Är man ung är man väldigt formbar och vänjer sig lätt vid fel saker! Det livet du beskriver är inte hälsosamt för någon men speciell inte om man är ung! Tänk dig några år framåt i tiden, du kanske börjar längta efter barn! Är din pojkvän en potentiell pappa till dina barn? Avsluta är mitt råd och leta upp en trygg och harmonisk pojkvän som du kan få ett riktigt liv tillsammans med! Kram

Tips och råd mottagens. Jag har en pojkvän som jag vart tillsammans med i ett år. Under den tiden har han vart nykter en månad . Han dricker dagligen vin öl och cider anser bara att det är väl inget. Det svaret får jag när jag påpekar detta. Han har även åkt in på beroende klinik vid avtändning några gånger men börjar dricka igen direkt. Han får även riktiga kramper och ligger och krampar rejält. Sista gången var nu 14 februari. Resulterade i att han fick åka in med ambulans. Börjar bli ohållbart. Jag har svårt att hantera detta. Jätte tacksam för råd

och tack för att du delar med dig av ditt liv! Bra att du har hittat hit och också har börjat sätta ord på dina känslor! Vänner är fint att ha som stöd men viktigast av allt är att vara ett stöd för sig själv. Jag har precis som du haft otroligt svårt att hålla isär olika starka känslor. Inte riktigt känt skillnad på kärlek, sorg, ledsen, arg, lycklig mm. Nu pratar jag mycket med mig själv, märker att jag då har lättare för att veta vad jag känner och tycker. Tidigare ältade jag också MYCKET med vänner och dom tyckte massor av ren omtanke. Jag fattade beslut som jag inte kände mig riktigt trygg i eftersom det i mångt och mycket var andras åsikter som låg till grund. Nu pratar jag med mig själv, känner efter, ger mig själv tid och det är väldigt sällan jag känner behov av att bolla med andra. När jag pratar med vänner är det mer ”information” om vad jag fattat för beslut. Har haft otrolig nytta av KBT, kanske något för dig? Förstår precis hur du känner just nu men du kan påverka hur det skall vara från och med nu och resten av ditt liv! Mitt ex har också snackat mig tillbaka många gånger, slutat med katastrof varje gång. Han skickar fortfarande sms om kärlek och längtan. Men jag märker att jag har förändrats: ord är bara ord tills det finns handling bakom! När det gäller ditt år 2019: du har makten att göra det till ditt bästa år! Men det är just det man måste inse: man väljer själv vart man sätter fötterna, man måste vända fokus till sig själv. Andra människor kan endast påverka en negativt om man låter dom göra det! Många kramar och massor med styrka från mig till dig❤️