Senaste kommentarerna i forumet

Nej det gick inte. Han är hemma igen. Jag trodde mitt hjärta skulle slitas ur kroppen på mig. Istället för att tänka på allt dumt som hänt så kom dom fina minnena upp. Han och jag som har kämpat så. Kämpat genom svåra sjukdomar, då jag legat vid hans sida när han var som sjukast. Då jag trodde han skulle dö ifrån mig. Jag kunde inte. Vi har gått igenom så mycket tillsammans.
Ja jag är lika svag som han, jag i mitt medberoende och han i sin alkoholism. Vet inte vad som kommer hända nu. Vet ingen plan.
Tack för alla stöttande ord.

Förstår hur tankar o känslor är för dig...
Man vill bara att allt ska va bra o man vill ringa o be dem komma tillbaka. Hoppas du kunnat stå ut i känslan och att inte ringt efter han. Döm dig inte för hårt om du ringt han ändå, det här är processer och de är fram och tillbaks då
Kram

1000 gånger minst har du försökt få dina föräldrar att inse att dom måste sluta dricka. Det är klart du kan försöka 1001 gång, men jag tror inte
du kommer att lyckas. Kanske måste du acceptera det du redan vet, nämligen att du är maktlös, du kan inte få dina föräldrar att sluta dricka. Du kan däremot försöka ta hand om dig själv och kanske ska du gå till Alanon ( AA för anhöriga kan man säga ). Kolla på nätet var det finns. Fruktansvärt svårt och smärtsam att inse att man är maktlös. Dina föräldrar förstår, men missbruk handlar om känslor och det har inte med förnuftet att göra. Finns även anhörigprogram ibland i kommunen. Att förstå vad missbruk handlar om tycker jag gör det lättare att hantera situationen. Man bär på så mycket ilska, rädsla, smärta, sorg m.m. Hoppas du hittar den hjälp du behöver för att kunna hantera situationen.

Fortsätter

Han vaknade sent, hade inte hjälpt sina föräldrar som han lovat, och inte heller vaknat som han skulle o kollat om jag kom hem med tåget som ja skulle skynda mig ta.
Skrevsen att ja va redan hemma, efrer ett tag svarade han och vart ledsen sa han, han ville möta mig vid tåget, men nu vart de inte så... jag skyller på alkoholen..

Han kom till krogen jag va på, jag tog nåt glas vin o han svepte i sig tre starköl
Vi gick hem till mig sen....

Idag är han ute igen o festar, en hel kväll med nån polare....påt igen suck,
Känner att han får som han vill men jag får inte det jag vill... hoppas ja kommer fram till nåt snart

Jag är 31 år gammal och har en son på 2,5 och en till på väg.
Mina föräldrar har båda alkoholproblem, de har genom åren alltid skött sina jobb och alkoholdrickandet har varit på helger och ledigheter.
Nu har min pappa varit pensionär flera år och min mamma jobbar endast nätter.
Jag märker hur de mer och mer isolerar sig och hör av sig och hälsar på mig allt mindre.
För ett tag sedan så körde dom full mitt på dagen på en söndag och på något mirakulöst vis blev de inte av med körkortet. Det håller på att bli ännu värre.
Efter den incidenten gick dom på AA möten för första gången, vilket kändes otroligt hoppfullt. Men inga fler möten nu vad jag vet.
Jag har tagit avstånd från mina föräldrars drickande så de dricker aldrig när jag är med, någonsin.
Men nu känner jag att de börjar glida mig ur händerna och jag vill prata med dem, och skälla och försöka få dem förstå problemet.
Som jag redan gjort 1000 ggr innan.
Vad gör man? Låter man dem glida längre och längre in i beroendet eller ska jag försöka göra något åter igen?
//Emma

Oj Skrållan jag lider med dig. När man får det man begärt är det inte alltid på det sätt man önskat. Kom ihåg och dra upp alla minnesstänk där han varit full, elak, pinsam, jobbig, stridslysten..påminn dig själv om varför det är en bra sak att ni inte är under samma tak! Du överdriver inte och du har rätt till dina känslor och dina reaktioner på hans drickande! Om han druckit mycket eller lite, ofta eller sällan spelar egentligen mindre roll - det som spelar roll är att du mått dåligt av det! Och han har struntat i dig och dina känslor. Väljer drickat flre dig utan att blinka och flyttar hellre än gör nåt åt problemet. Säger mer om honom än dig.

Kämpa på vännen, nåt gott kommer ur detta!

Så bra att något händer. Det är klart att han inte vill flytta. Det blir ju mycket jobbigare för honom när ingen finns omkring honom.
Försök att vara stark nu , ta inte på dig det han säger. Det är ju inte någon riktig sanning i det. De behöver bara npgon att skylla sitt eget dåliga samvete och angetts på och vi som är nära är ju den självklara att slänga allt på.
Håll ditt huvud högt och håll dig borta från honom. Förstår att det känns hårt när du inte vill något hellre än att ringa honom. Men det är en strid han måste ta själv nu.
Passa på och använd tiden nu för att läka dig själv. Du är den viktigaste i ditt liv?
Skickar dig ett helt fång med kramar.

Svewild, det är härligt att läsa dina ord. Du har fått ett uppvaknande och är klok så du väljer att använda det på rätt sätt. Håller alla tummar för dig och är stolt över dig.
Min man har tyvärr aldrig förstått. Jag har hällt ut och gömt alkohol. Sen har jag bönat, gråtit och bett, får erkänna att det är flera år sedan, de sista åren har jag mest varit förbannad och skrikit och till slut när allt är skit kört hemifrån. Bodde borta i 2 månader förra sommaren sen var jag tyvärr tvungen att flytta hem igen. Det har inte hjälpt ett enda dugg. Han förstår fortfarande inte att spriten tagit över hans hjärna.
Jag gläds med dig och skickar dig kramar

Jag kunde inte hålla mig
Han var aktiv runt fyra i morse, jag skrev undrade va han va vaken för, jo ja hade rätt han va ute efter slutar jobba vid 22:00 o kom hem runt fyra i morse. Jag vart arg men vet inte om han märkte det, ja pikade han genom att skriva jaha full igen o sen en garvande smil!! Nej skrev han

Vi ringdes på chatten och ja han va onykter men inte full. Han sa att han hade druckit 5 öl o en grogg. Tycker ändå de är väldigt dumt o osunt när han hela tiden springer ute bland krogar efter krogjobb.

Han sa att han saknade mig, jag sa inget tillbaka utan pratade snabbt om annat..
Han avslutade me o säga ja älskar dig. Jag sa inget utan sa hejdå ses imorgon

Nyss va han vaken igen... helt galet
Jag pikade med ett medelande va nu vaken för o garvande smil. Eller har du vart på efterfest o kommit hem nu?
Inget svar än..
Han ska köra bil idag, de sa han imorse, hur nu han tänkte när han stannade kvar o drack tills imorse...
Jag är väldigt upprörd o kan inte ta på varför utan det är massa känslor, sorg, ilska, besviken, vill inte träffa han, de blir för mycket, han är inte värd min närhet

Skrållan
Vi är inte mer än människor, vi måste få vara svaga o små ibland, jag tror att det är det som får oss att växa o bli starkare?
Lyssna inte på din man, han vill lägga över allt på dig så han kan fortsätta som han gör. Han är liten o rädd i sitt, rädd att mista a. Alltså är han inte riktigt redo än eller / och han har inte insett hur långt det gått!
När min man kom på mitt smygande förra veckan ( han har hittat o sett förr men denna gång tog det ordentlig skruv) så blev han skit arg( självklart!!). Och jag blev som tokig, han hällde ut helt oöppnade rödviner på både 5 liter o 2 tre liters ( vi har nyss haft en stor fest och det hade blivit kvar). Han ställer ner dem i diskhon och massakerar dem med en kniv, hål överallt.... MITT vin bara rinner ner i avloppet.... Jag blev helt galen vråla o skrek... den natten sov vi inte mycket.
Nästa dag skulle vi jobba båda två...
När jag parkerat så bara vänder allt i mitt huvud.... Va faaan håller ja på med??? Han häller ju ut för min skull, han vill ju att jag/ vi ska må bra...
Jag skriver ett långt mess till honom o tar på mig ALLT, att jag måste inse att problemet ligger hos mig!
Det din man gör ( och som jag o många med oss gör) är att lägga över på er, våra närmaste... vi tycker ni tjatar om bagateller och att det är ingen stor grej. ( Vill ju inte bli av med a)
DET ÄR en jätte grej och så länge vi förminskar och förstör oss själva med a, desto mer förstör vi för Er som älskar och bryr sig om oss ?
Jag hoppas du står ut Skrållan och att din man inser hur jäkla bra han kan ha det, all den kärlek du ger honom!
Men snälla, för din egen skull, han måste söka hjälp/ inse att problemet ligger hos honom!!
Tänker på dig, Varma kramar till dig?

Skriver av mig

Har inte hört av mig, det har vart han som tagit initiativet varje dag, har slutat för idag och han är nog ute igen på krogen...
Han har vart ute ons tors o idag det gör allt ledsamt och tråkigt, men också spär det på att jag är så otroligt less på allt...

Känner mer o mer va ska jag med en kille till som håller på som han o göra. Fattar inte varför det är så roligt att gå ut så många dagar i veckan när han ändå jobbar på den krogen, men han gör det och jag behöver inte ha en sån man i mitt liv..... nu ska va vi ses imorgon och jag vet att han kommer va bakis fast han inte känner av det...

Det känns inge vidare att träffa han imorgon,känns tråkigt för han förstört för oss. Jag skulle vilja träffa han bara som vän, men nu är det bestämt och han saknar mig o vill träffas o följa med mig hem så jag får göra så den här gången

Tack, dom orden behövde jag i kväll. Fy vad svårt allt är. Känner mig allt annat än stark i kväll. Men med tiden kanske.
Tack

Skrållan
Du gör HELT rätt, sätt ner foten och visa dig stark... ta ingen skit!
Här är det jag som har a problem och min man gjorde klart att han inte vill leva så här.
Alltså, problemet ligger hos mig och jag måste VILJA göra skillnad, jag måste be om ursäkt och förstå vilken jäkla skitstövel jag blir mot honom med a i kroppen.
Håll ut, jag hoppas han vaknar och inser hur mycket han är påväg att mista.
Styrke kramar till dig o de dina ?

Nu har han lämnat mig. Vi bestämde att vi skulle bo isär ett tag och se hur vi ville ha det. Mer min ide än hans. Han var arg och ledsen när han åkte. Fy vad jobbigt detta är. Känns som hjärtat ska slitas ur kroppen på mig. Vill bara ringa honom och be att han kommer hem igen. Men jag vet ju att han måste sluta dricka, för min skull och även för sin egen skull.
När vi pratade igenom allt så tyckte han att jag överdrev med hans drickande. Att jag tänker för mycket. Alltså jag blir tokig, det är som man börjar fundera om man överdrivit. Men sedan när jag läser saker från tidigare, så kommer jag ju ihåg. Han dricker ju för mycket. Och han valde ju hellre att dricka, för att det är gott, än att stanna hos mig nykter. Fy vilket gift alkohol är. Det som är jobbigt också är att han inte kan förstå hur han har gjort mig illa, genom att dricka, och vara dryg och dum. Han medger ingenting. Det är inte han som vill flytta.
I kväll känner jag mig inte speciellt bestämd med vad jag vill.

Jag är ny här och har samma problem. Min sambo har vid ett tillfälle för någon vecka sen erkänt sitt missbruk och gråtit för första gången på 10 år. Men nu idag så säger han att han inte har problem med alkoholen även då han festade i 24 timmar i helgen. Jag sa idag att antingen söker du hjälp eller så får du flytta ut och det verkar som han hellre flyttar än slutar dricka. Vi har vart tillsammans i 20 år och har två tonårsbarn som var med och sa att nu räcker det men det verkat han inte bry sig ett dugg om tyvärr..

Jag vet varken längre ut eller in. Min sambo dricker 2-3 gånger per vecka och han dricker sig alltid full. Han tar inte bara nåt glas utan säger själv att det är meningslöst att dricka om man inte blir full. Han har nu 2 helger i rad festat från fredag kväll till lördag EM eller kvällen utan att varken sova eller äta. Jag känner att jag alltid förlåter honom då han säger varje söndag att han är en idiot och att han ska skärpa till sig fast det vet jag inte händer. Idag så satte jag och våra två gemensamma tonårsbarn ner med honom och sa att vi är oroliga för hans hälsa och vill att han söker hjälp och kommer under behandling men han skrattade bara och sa att han har inga problem med alkoholen och att jag som sambo också bör ändra mej. Jag dricker inte ens men han tyckte att det är andra saker som jag bör ändra. Vi sa att om han inte söker hjälp så kan vi inte längre bo tillsammans och då ansåg han att jag ska söka en lägenhet åt honom då han är arbetslös. Vilket jag sa att jag inte tänker göra utan det får han lösa själv om han nu hellre flyttar en söker hjälp. Han tog oss inte på allvar utan nu ligger han på soffan och sover framför tvn. Jag känner mej så oerhört ensam och värdelös. Jag är även rädd för att kasta ut honom då jag tror att han kanske går ner sig helt och super ihjäl sig eller något. Hur ska jag tänka? Varken jag eller barnen mår bra när han dricker. För övrigt när han är nykter så är han en underbar person som jag och barnen älskar otroligt mycket. Vad gör jag nu?

Usch förstår hur ont det gör, hoppas du kunde avlägsna dig ifrån situationen
Kram

Spring för livet säger jag! Han kommer sannolikt inte ändra sina vanor och tio år fram har du barn och huslån och allt omkring att trassla dig ur med en man som dricker lika mycket eller mer. Jag har genomlevt ditt ditt liv när jag var 25, valde att stanna och hoppas för att tio år senare genomgå en bitter skilsmässa med en man som drack allt häftigare och med en ett litet barn som då skulle rivas upp från allt och skickas varannan vecka till en full pappa, familjerätt och barnombudsmän och gud vet alla instanser som blev indragna efter dramatiska hämtningar av barnet med polisens hjälp från pappans lägenhet när pappan slocknat med en treåring ensam hemma hos sig...Det kan bli din verklighet också om ni fortsätter så tänk dig noga för hur du vill din framtid och din kommande egna familj ska se ut. Kanske inte det liv du sett framför dig? Jag trodde också sånt bara händer andra mänskor, socialfall och problemfamiljer, sån var ju inte jag men ja du där hittar man sig ändå mitt i allt och inser verkligheten. Spriten finns där och den stannar. Jag är väl ett rent skräckexempel, villinte skrämma upp digi onödan men förhoppningsvis väcka tankar om hur det kan gå. Jag är också välutbildad, normal och familjekär och liksom mitt ex var men med alkoholen som förvrängde hans person till slut till någon som inte gick att känna igen. Det kan hända vem som helst och varningsklockorna ringer noghos mig när du beskriver din situation.

Hoppas du hittar mycket nyttigt här i andras trådar också, fortsätt skriv och ventilera så möts du av massor med stöd och peppande ord från andra som könner igen sig!

Och välkommen hit! Tycker du har tagit flera bra och viktiga steg: att börja läsa och skriva här och också att berätta för dina nära och kära! Hade det ungefär som du har det tillsammans med mitt ex! Han blev så personlighetsförändrad och elak när han drack. Efter större drama och bråk kunde han låta bli att dricka en vecka eller två för att det skulle ”va lugnt”! Sur och irriterad var han då, saknade väl sin bästa kompis alkoholen. Du är ung och jag antar att ni inte har barn! Låt inte dina bästa år bli dina värsta! Det är inte så här det skall vara ett år in i ett förhållande. Eller det skall ALDRIG vara så! Läs runt här och se hur dom som har barn ihop med en alkoholist har det. Du kanske snart kommer till den punkten att du vill ha barn! Är din sambo material för det? Det är också skrämmande hur man sakta men säkert vänjer sig vid detta liv! Till slut reagerar man nästan inte för elakheter och glåpord! Eller rättare sagt hjärnan reagerar men man kan inte känna något! Man vet att det händer fel saker men man är känslomässigt avtrubbad och är inte i kontakt med sina känslor. Var väldigt rädd om dig själv och ta vara på ditt liv! Livet går inte i repris! Kramar

Bara en tanke; du har sagt att du lämnar honom om han dricker mer - så du är på väg ut genom dörren nu, idag, antar jag?

Han kommer ju aldrig begripa att du menar allvar om du INTE gör allvar av saken, utan istället - på ren svenska - ljuger för honom.

"Här går min gräns" säger du.
"Det tror jag inte på" säger han, med sitt beteende.
"Nej, du har rätt, jag ville bara skrämmas" svarar du, genom att INTE lämna honom när du sagt att du ska göra det.

Ultimatum är farliga på det sättet; man MÅSTE hålla fast vid dem. Annars är de värdelösa.

Hoppas du har någonstans att ta vägen nu, och lycka till :)

Tack för dina stöttande ord. Skönt att inte känna sig ensam. Ja något beslut måste tas. Detta går inte längre. Funderat och funderat.
Bra att du kan markera och ta barnen och åka, när din man blir dryg. Starkt av dig. Och skönt för dina barn. Styrkekramar till dig.

Låter som du närmar dig en punkt där du måste på riktigt börja överväga och undersöka dina alternativ. Riktigt jobbigt! Dom där elakfyllorna kunde man bra vara utan, min man hade också en sån i fredags så jag och barnen åkte till mig lägenhet för kvällen.

Finns det nånstans du kunde åka när han blir sådär, egen eller lånad stuga eller nån bekants tomma lägenhet eller vän/släkting? Tänker om det redan skulle vara en bra markering att du alltid åker bort hemifrån genast när han drar igång och stannar borta hela natten? Så du kunde undvika elakheterna, man ser ju rätt fort när det är på väg dit när dom börjar dricka och min räddning har nog varit att det finns ett ställe att åka till. Jag förklarar mig inte till honom men när han börjar dricka säger jag bara till barnen och så åker vi. Så får han sitta där själv med elakheterna och vi kan ha en trevlig kväll annanstans vi andra.

Det verkar ju inte som din man, liksom min, inte ser sambandet mellan sitt drickande och en sur fru. Tror jag det vi inte är så roliga mer när man bara väntar på nästa fylla och vad som ska komma med den. Att bli kränkt och förolämpad när dom är fulla kan man liksom inte bara bortse ifrån följande morgon och vara sprudlande glad och kärleksfull följande morgon. Det verkar dom tycka skulle vara rimligt! Helt galet!

Styrkekram till dig, verkar som du kommer ha en tuff tid framför dig om beslutet kommer närmare med att du måste börja agera när måttet är rågat. Men jag hejar på dig,du kommer må mycket bättre så fort du bestämt dig för att göra något konkret, även om det bara är ett litet steg framåt till ett annorlunda liv!

Låter som du närmar dig en punkt där du måste på riktigt börja överväga och undersöka dina alternativ. Riktigt jobbigt! Dom där elakfyllorna kunde man bra vara utan, min man hade också en sån i fredags så jag och barnen åkte till mig lägenhet för kvällen.

Finns det nånstans du kunde åka när han blir sådär, egen eller lånad stuga eller nån bekants tomma lägenhet eller vän/släkting? Tänker om det redan skulle vara en bra markering att du alltid åker bort hemifrån genast när han drar igång och stannar borta hela natten? Så du kunde undvika elakheterna, man ser ju rätt fort när det är på väg dit när dom börjar dricka och min räddning har nog varit att det finns ett ställe att åka till. Jag förklarar mig inte till honom men när han börjar dricka säger jag bara till barnen och så åker vi. Så får han sitta där själv med elakheterna och vi kan ha en trevlig kväll annanstans vi andra.

Det verkar ju inte som din man, liksom min, inte ser sambandet mellan sitt drickande och en sur fru. Tror jag det vi inte är så roliga mer när man bara väntar på nästa fylla och vad som ska komma med den. Att bli kränkt och förolämpad när dom är fulla kan man liksom inte bara bortse ifrån följande morgon och vara sprudlande glad och kärleksfull följande morgon. Det verkar dom tycka skulle vara rimligt! Helt galet!

Styrkekran till dig, verkar som du kommer ha en tuff tid framför dig om beslutet kommer närmare med att du måste börja agera när måttet är rågat. Men jag hejar på dig,du kommer må mycket bättre så fort du bestämt dig för att göra något konkret, även om det bara är ett litet steg framåt till ett annorlunda liv!

Så bra att du hittat hit. Tyckte du gjorde en väldigt bra grej när du berättade för dina nära och kära. Jag lever med en alkoholist, som i kväll dricker, fast jag sagt att jag lämnar om han dricker mer. För mig tog det väldigt lång tid innan jag berättade för någon. Och det underlättar när man har någon att prata med.
Men förstår att det är svårt. Ville också länge hjälpa min man att bli nykter. Men det går inte. Han måste vilja själv. Du kan inte göra något. Du kan bara tänka på vad du själv vill. Tänka på att du själv mår bra. Svårt, men enda sättet.
Min man är också arg och sur så fort han inte dricker. Abstinens tror jag.
Förstår att det är svårt att lita på honom.

Jag och min sambo har varit tillsammans i lite mer än ett år. Innan vi blev tillsammans så sa han att han brukade dricka öl nästan varje dag efter jobbet men det var inget som jag la speciellt mycket tankar på. Nu har jag förstått att det nog var mycket mer han satt o drack ensam hemma. Det senaste halvåret har varit ett helvete. När vi skulle dricka vin till maten hivade han i sig glas efter glas. Efter det började han med att ”bara ta ett glas whiskey” som istället kunde bli en halvtom flaska eller ibland en hel. Han blir otrevlig och smått elak när han blir full och snabbt efter det däckar han. Jag blir jätteledsen och har flera gånger sagt till honom vad jag tycker om det. De tre senaste månaderna har jag märkt att han gömmer tomflaskor på olika ställen i garderoben, i skåp, i sin ryggsäck och i bilen. Han förnekar allt och säger att det är en gammal flaska eller att han inte vett något om det. Han blir förbannad och tycker att jag tjatar om det. Han är bara 25år och jag vill verkligen inte att han ska förstöra sitt liv. Jag gör allt för honom och att vi ska ha det bra men jag vet inte hur länge till jag orkar. Sist min sambo drack var för 2 veckor sen och då hade vi ett stort bråk, han sa att han inte skulle dricka mer och hittills har han inte gjort det men jag bara fasar för att hitta något. Jag vill att han ska söka hjälp men han menar på att det inte finns något problem ”jag har ju inte druckit på 2 veckor” säger han bara och tycker att jag är elak för att jag drar upp ”gammalt”. Men hur ska jag nånsin kunna lite på det?
Det är dålig stämning hemma och han är alltid arg när han kommer hem från sitt jobb.
Igår brast allt för mig på jobb och jag berättade allt för min närmsta kollega och chef, dom tycker såklart att jag ska lämna honom men det är inte så lätt. På kvällen åkte jag hem till mina föräldrar och berättade allt för dom också. Dom blev minst sagt chockade för dom tycker om min sambo väldigt mycket men vill ju såklart att jag ska må bra. Jag älskar honom väldigt mycket och vill kämpa men jag vet inte hur när han inte inser sitt problem.