Senaste kommentarerna i forumet

Varit på egen aktivitet i kväll. Är glad och full av energi. När jag kommer hem så ser jag genast på mannens ögon och sätter han rör sig på, att han har druckit. Tänkte tanken när jag var borta. Det är ju jobbigt att man tänker på om mannen druckit t.o.m när man inte är hemma. Han säger efter en stund att han druckit några öl. Jo jag ser det.
Mannen blir kärleksfull och vill kramad. Berättar hur mycket han tycker om mig. Och jag har stängt av mina känslor när jag känner öldoften. Känner ingenting. Fy vad detta förstör våra liv. Så mycket energi det tar.

I onsdags hade vi möte på beroendemottagningen. Vi träffade en klok person som berättade vad de kan erbjuda och olika lösningar för att kunna hjälpa. Det bestämdes att min man ska få enskilda samtal och jag kommer att få träffa en annan handledare för samtal. Vi har fått tid nästa vecka. Det känns skönt. Fast inte har min man upphört med drickandet. Jag hoppas han hittar motivation för att orka ta steget mot att leva ett nyktrare liv.
Det känns iallafall skönt att få träffa en person som jag kan prata med. Det är en början.....

Så tacksam för alla kloka tankar som jag inte själv har.
Trodde dock inte mitt liv kunde bli så mycket värre, efter hans drickande i utlandet över jul så har det varit ganska lugnt, har bara varit vid ett tillfälle som jag märkt att han varit onykter, fast dom han givetvis inte erkänner. Vilket gör att jag känner mig väldigt osäker. Vi har haft det tufft i vår relation en längre tid ( i april är det ett år sen jag sa ifrån) men hela tiden haft hopp om att allt skall ordna sig, drickandet har blivit mindre och inte så ofta men finns där ändå, har sagt att mina känslor förändrat sig, älskar honom forfarande men på ett annat sätt, kan inte riktigt förklara hur, vilket hör honom ledsen och arg, har emellanåt känslan av att jag bara vill bort och slippa bry mig om hur han lever sitt liv. Han pressar mig hela tiden att vi skall berätta för barnen om att vi skall gå skilda vägar vilket jag tyckt att vi skall vänta med tills vi definitivt bestämt oss och då jag ev har någonstans att flytta, men han pressar på tills jag blir galen av ilska och jag berättar för barnen så sätter han sig och gråter så det är jag dom går ta deras reaktion och jag framstår som dålig och svikaren.

När jag intet rodde mitt liv kunde bli så mycket värre så fick jag för två veckor sedan ett telefonsamtal att min systerdotter omkommit i en trafikolycka, mitt liv rasade totalt även barnens, då hon varit som en syster till mina barn, och mitt uppe i det hör så vill han att jag tar ett beslut om jag skall stanna eller gå, förstår att jag måste bestämma mig hur jag skall göra men han har ingen förståelse för min situation alls han tycker det bara är att stanna eller gå, han tycker oxå jag är elak mot honom som velar, trots att det är han som druckit gång på gång och varje gång tror jag att nu är det sista gången. Det enda jag bett honom om är att sluta med alkoholen men han säger att det kommer han aldrig göra, men att han kan sluta dricka i familjens sällskap. Såg ju hur det gick på vår familjeresa över jul, 3,5 liter wiskey och 25 stark öl.
Han har nu sagt att vi tar det lugnt till begravningen är över för min systerdotter, sen skall han lösa mig ur huset och vi skall gå skilda vägar inte för att han vill utan för att jag är elak mot honom som han säger.

Tårarna rinner mest hela tiden och ingen av alternativen stanna eller gå känns rätt i min kropp. Vad skall jag göra? Älskar honom men ändå inte är skit rädd.

Jag känner igen allt du skriver, så många öden här som liknar varandra.

Det lilla order förlåt som i sin enkelhet kunde göra så stor skillnad, även om det inte löser problemet så skulle det vara någon form av insikt från den som äger skulden.

Välkommen hit till oss, fortsätt läs och skriv och framför allt och berätta hur det går för dig. Vi är många här som funderar på exakt samma saker!

Att vara själv när man är i en utsatt situation leder lätt till mörka tankar. Träffa nån kompis?
Tror kanske inte att jag förmedlade mitt budskap så tydligt när jag ser det i efterhand. Men om du läser i andra sidan forumet så är alla väldigt överens om att man måste vilja sluta själv och för att man nått insikt i vad man håller på med. Och inte ljuga för sig själv längre.
Jag har haft chansen vid flera tillfällen sedan jag slutade att gå all in. Enda anledningen till att jag lyckats hittils är att jag inte kan smygdricka utan att jag märker det.
Jag ville skriva i din tråd för att jag kände igen mig i mycket, även om jag anser mig vara empatisk. Dock är det samma problem i botten. Vi vill inte se sanningen. En gång är ingen gång... varje gång.

Värme och kärlek till dig.

Trött och svag och uppgiven.
Försöker vara ansvarfull och inte skylla ifrån mig (klart blir trött om bara ligger still), men hemma pga semesterdag som gick ”fel”, och borta från mitt jobbsammanhang och vanliga form av ”meningsfullhet” känner jag nu hur jag rusar i en nedåtgående spiral.
På bara en timme har jag blivit mer och mer förtvivlad och ”ensam”.

Vet att det bästa jag kan göra är att gå ut och gå. Men trött och rädd för att bli tröttare och ledsen.

Hej
Ny här. Tog mod till mig efter att ha läst inlägg här och känt igen allt! Gift med en alkoholist sen några år, återkommande konfrontationer med honom, letat, hittat spritflaskor överallt... Förnekande, rena lögner rakt i ansiktet på mig, skyllt på andra... etc, man förvånas inte till slut över alla deras förklaringar, bortförklaringar, rena lögner, istället börjar man tro att det är en själv som är tokig och ser i syner. "Följt efter" och sett med egna ögon köp på bolaget av spritflaska som göms i bilen Inget våld (ännu), men detta ständiga smygsupande, gömställen överallt, "vanlig konsumtion" räcker tydligen inte. Vid konfrontation med honom slås jag av en sån oförmåga att känna empati ( veta hur det påverkar närstående), får se en totalt känslokall människa som inte vet att det finns ett ord som heter förlåt och börja därefter till förbättring. Att den man lever med och älskar och som ofta säger de orden "Jag älskar dig" till en, inte har förmågan till självinsikt och att yttra förlåt och vilja göra ändringar, ja, det är nog det smärtsammaste man kan uppleva. Insåg idag, under en gråtattack, att han förmodligen aldrig älskat mig. Han vet inte vad kärlek är helt enkelt. Har läst många inlägg här och de är alla slående lika! Man skuldbelägger sig själv, kunde jag gjort nåt annorlunda, vad är det för fel på mig, hur ska jag orka lämna ( barn, ekonomi, boende etc) men framförallt känslomässigt! Jag hoppas att denna sida och alla livsöden kan hjälpa mig vidare, att få styrkan till att gå i rätt riktning.

Välkommen hit! Vad fint att höra att du börjar tröttna på hur din partner beter sig mot dig och att du vill något annat. Det låter som att du blir väldigt frustrerad på dig själv när du inser att han behandlar dig illa, att han inte kommer att förändras och att du egentligen inte vill leva i en sån relation, men samtidigt så tänker du att du inte kommer att kunna lämna honom (kanske av rädsla för att det kan bli ännu jobbigare då, eftersom ni ändå behöver ha kontakt kring ert barn?).

En tanke jag fick när jag läste din tråd var om det finns några små steg du kan ta för att värna om dig själv och markera att hans beteende inte är okej, även om det inte innebär att lämna honom på en gång? T.ex. lämna rummet när han kallar dig elaka saker. Åka iväg med dottern över helgen och hälsa på någon kompis. Söka hjälp hos kommunen (de ska erbjuda anhörigstöd). Ägna dig åt något intresse som ger dig energi.

Läs gärna mer om hot och våld på vår sida: https://alkoholhjalpen.se/akut - att kontakta Kvinnofridslinjen kan vara ett sätt att få stöd och tips på var du kan få mer hjälp.

Hoppas att du finner en väg framåt, där du kan få må så bra som du förtjänar!
Varma hälsningar,
Sofia, alkoholhjälpen och anhörigstödet

Ditt inlägg berör verkligen. Du lever med en väldigt rädsla, ensamhet, uppgivenhet och ambivalenta känslor gentemot din partner, som är nästintill underbar nykter men väldigt hotfull och obehaglig när han är full. Det har gått så långt att du har tappat livsglädjen och får tankar på att ta ditt liv. Det är allvarligt. Vad fint att du har hittat hit och att du tar steg för att söka information, igenkänning hos andra och stöd!

Psykiskt och fysiskt våld, oavsett eventuell alkoholproblematik, skapar ofta processer som kan vara svåra att förstå och svåra att ta sig ur. Att få en professionell kontakt är för många bra. Kanske har du redan testat det, men att ringa till Kvinnofridslinjen på 020-50 50 50 kan vara ett sätt att få stöd och råd om hur du kan gå vidare.

Alkohol förändrar personer. Alkohol ökar riskerna för att våld, hot och kränkningar förekommer. Personer som nyktra aldrig skulle använda våld kan i berusning bli direkt farliga. Berusning är inte en ursäkt och det våld, de hot och kränkningar som förekommer under eventuell berusning kommer att påverka den nyktra relationen.

Kanske kan du behöva fortsätta att ha en väska packad och faktiskt lämna situationen då du känner dig rädd. Finns det någon som du kan ta stöd av i ett sånt läge, någon att åka hem till?

Som du redan har blivit tipsad om så ska kommunen erbjuda stöd till anhöriga och det finns Alanon-grupper i många kommuner i landet. Du kan även testa att söka hjälp via vårdcentralen för ditt eget mående, för att bygga upp dig själv igen och hantera tankarna på att inte vilja leva. Det är viktigt.

Med hopp om att du ska finna något som känns hjälpsamt för dig,
Varma hälsningar,
Sofia, alkoholhjälpen och anhörigstödet

Heja, heja.
De stora förändringarna börjar med små steg. Du går framåt. Många kramar

Bra??. Du kommer bli starkare och starkare.
Så skönt när man känner att det blir positiva saker också. Jag tror att det är så. Två steg fram, ett tillbaka. Och till slut tar man bara steg framåt för sin egen del. Det är ju ditt liv.
Kram och fortsätt framåt

Nåt bra!!!

Jag va inte så där orolig igår, va nästan helt säker på att han va ute igen o drack på sin krog han hänger på.... han skrev inget när han kom hem eller så som han säger det är dåligt av han när han inte gör. Jag istället har inte sagt nåt om det, jag tycker inte ja har med det att göra. Visst fanns de några tankar jaha nu är han ute igen full säkert men ändå somnar jag om och släppte det....

Jag försöker för varje dag som går släppa lite o lite i taget så att det blir lättare att säga nej till träff här hemma...

Den vånda och ångest du känner tyvärr
Mitt råd till dig är att om han inte inser sina problem och söker hjälp/ behandling så skaffa inga barn med honom!!
Skaffa dig ett eget liv utan honom.
Ett familjeliv med en alkoholist är en omöjlig ekvation som bara kommer att göra dig och ev barn illa. Hade jag vetat vad jag vet idag hade jag agerat annorlunda för länge sedan. Lätt för mig som sitter kvar med min alkoholist att komma med förslag som jag inte själv kan leva upp till men inbillar mig det är lättare ju tidigare man tar steget och går! Lycka till och sätt dig själv i första rum
Det är du värd!

Jag är en tjej på 28 år, jag är sedan 1.5 år gift med den mest fantastiska man jag någonsin träffat. Vi har snart varit ett par i 6 år.
I vårt liv har vi varit med om alldeles för mycket, inom loppet av två år förlorade jag min mormor, min kusin och sedan min systerson som dog när han endast var 1 år och 4 månader. På min mans sida har det varit drogrelatersde problem och liknande. Det har helt enkelt varit en mycket kämpig tid där man många gånger velat ge upp.
När jag förlorade min systerson i en hemsk sjukdom, strax före jul 2018,bestämde jag mig för att mitt liv inte ska handla om tragik och sorg. Visst att livet kommer kantas av allt man formas av, men händelserna ska inte få bryta ner mig. Jag har valt att omfamna livet trots orättvisor m.m. Medan min make bara dricker. Han dricker och dricker, varje dag! Det har bara eskalerat under dessa 6 år. I början var det på helgerna han drack, men nu är det varje dag. Varje dag. Det är både öl, vin och starksprit. Han har bara timmar på två olika jobb, vilka han sköter, men gör ingenting för att skaffa ett "riktigt" jobb. Samtidigt som jag studerar 100 % och arbetar virka 50 %.....
Han börjar ofta dricka vid 15 tiden, och dricker sedan till nästa dag. Ja. För han sover inte. Istället sitter han vid datorn och spelar ett jökla dataspel och är 32 år gammal!

Jag har tagit upp hans alkoholproblem så många gånger, antingen är han mottaglig för det och säger att han vet att han har problem och ska sluta. Eller så får jag höra att jag överdriver och är för känslig. Att han håller mig vaken 3-4 nätter i veckan när han spelar dataspel, det bryr han sig inte om.
Jag älskar honom så otroligt mycket och vill hjälpa honom, men känner att mina händer är bakbundna medan han sover ruset av sig i soffan.
Han skyller alltid på saker till varför han ska dricka. Det kan vara alltifrån att han inte har ett jobb till att hans kusin är psykisk sjuk. Eller så tar han upp förlusten av min systerson, och då ser jag rött!! Det är kanske luddigt skrivet av mig, men jag känner helt enkelt att jag inte orkar mer..

Vi har inga barn, men jag kämpar för att gå ner i vikt för att vi ska kunna skaffa barn inom snar framtid, men varför ska bara jag kämpa? Varför är det bara jag som ska ta tag i saker?
Han har även börjar spela mycket på både casino på nätet samt att han går till pizzerior och spelar på maskin. Här ska tilläggas att hans farbror som är hans bästa vän, har exakt samma problem - och dessa två umgås ofta eller spelar data med varandra.

Hur ska jag göra för att han ska förstå att han inte bara skadar mig utan mest sig själv? Vad kan jag sägs och göra för att han ska förstå hur dåligt jag mår över hans alkoholkonsumtion?

till sina egna förväntningar på gott och ont! Om du bokar visning av lägenhet och aktivt tänker att du skall gå. Tänker på den där filmen med Lasse Åberg där han är flygrädd och peppar sig själv inför flygresa: jag kan flyga, jag är inte rädd, jag kan flyga, jag är inte rädd. Lite så funkar det faktiskt. Och så kanske du kan bara gå på visning utan att göra något stort av det, utan krav på dig sjölv att du skall tacka ja sen. Bara titta på den. Ett litet steg i taget i rätt riktning. Nästa gång det är visning kanske det inte är så märkvärdigt....du kanske till och med tycker om lägenheten och tackar ja. Kram

Ja han dricker ca 25~30 ( starköl, vin eller groggar) varje vecka, o en dag utan sånt är de folköl

Fattar inte heller vilket liv det är att föredra

Samma med min hälft. Han sköter också sitt jobb. Men ibland blir det ju att han dricker på veckan också. Ändå går han upp och jobbar. Förstår inte hur han orkar. Men sedan är det ju alkohol fredag och lördag. Ibland någon öl på söndag. Ja jisses vilket liv.

Ja jag blir förvirrad o förvånad pga att han sköter sitt arbete väldigt bra och tar ansvar där.
Men ja hjärnan funkar väl inte i alla lägen påverkad.
Kram

Så här tror jag. Inledningsvis fyller nog ofta droger, inklusive alkohol en form av självmedicinering men dessvärre blir alkoholen och beroendet som skapas ett bekymmer i sig. Att fly från sina problem gör ju inte att dom försvinner och någon gång måste man ju ta itu med det som man tidigare självmedicinerat för. Så tänker jag.

Varför låter jag mig luras av dessa förlåt, det ska aldrig hända igen... Jag vet att det inte betyder något, varför tror jag fortfarande på att han ska söka hjälp, när han sagt det så många gånger men aldrig gör det. Det känns som att tanken på att lämna gör mig så fruktansvärt frustrerad när jag vet att jag inte gör det i slutändan ändå.

Ja jag kan tänka mig det. Hoppas du kan ta med allt i dina tankar, så du kommer till ett beslut som du blir nöjd med. Ibland blir man så förvånad.
Men det kanske blir konstiga beslut och förklaringar i en kropp som är påverkad nästan hela tiden. Dom tänker väl inte klart.

Jag hoppas det

Det där om lägenheten hjälper till, ja kan inte ens skriva va han sa de är så på låg nivå o så sjukt att det nästan verkar vara ett påhittat skämt.... har aldrig i mitt hela liv hört nåt så dåligt!!!!

en sån här gång att man kunde ringa varann.
Även om mina råd inte är möjliga för dig just nu att ta til dig mer än i huvudet.
Så önskar jag att de slår rot i dig och att du kanske nästa gång är mer beredd.
Istället för att sitta lamslagen som du gör nu.

För kloka råd, tips & insikter ❤️
Jag försöker ta dom till mig ??