Senaste kommentarerna i forumet

Du skriver Nordäng om att träffa nya mänskor, att vara lite rädd för vad dom ska tycka. Vet du vad jag upptäckt? Att betydligt fler än jag nånsin skulle trott faktiskt har samma typ av bagage som jag själv! Eller nåt annat som varit lika jobbigt. De flesta tror jag tänker att andra skulle se ner på en om man berättade sanningen om sitt liv men jag har jobbat på att lite mer prata om saker som hänt och vips har andra anförtott sig om både det ena och det andra. Folk jag tyckt varit just såna där vanliga problemfria mänskor. Nu menar jag inte du ska släppa ut allt till främmande mänskor men det kan vara bra att komma ihåg att precis vem som helst kan bära på mörka erfarenheter!

Jag försöker också liksom du påminna mig om ens små bra saker, för att inte helt tappa framåtandan de dagar det är extra jobbigt. En lite solstråle också idag vill jag önska dig på din väg också!

Jag tror ensam är bättre än uppslitande tvåsamhet! Man kan inte blunda för sina känslor utan att börja må dåligt och i en relation är väl inte meningen att man ska må sämre än utan relationen? Oavsett hur mycket eller hur ofta han dricker, så är det ett problem om du mår dåligt av det. Du kan inte ”skärpa dig” bort från det utan att göra våld på din egen person och rätten till dina känslor. Att lömna är inte lätt och ska inte göras lättvindigt men om det negativa verkligen överskuggar det mesta av ens tid och att man konstant mår dåligt så måste man fråga sig om relationen är värt det?

Välkommen hit Erika77, läs runt på forumet så hittar du många som funderar på detsamma som du!

Ja 3 veckor höll det. Hans nykterhet. Idag blev han hemma och var ”sjuk”, och jag vet vad det brukar innebära. Möttes av en aspackad man när jag kom hem från jobbet.

Tänk att man kan skanna av vibbarna redan innan dom ens börjat dricka, att man på förhand som en spåkvinna vet när det ska bli fylla. Tänk om dom kunde lyssna på en och låta bli, om man sade till? Om man sa det högt att idag kommer du att dricka om du inte sysselsätter dig med annat. Är det bara vi anhöriga som ser det så tydligt? Eller är dom medvetna men istället på ett förväntansfullt sätt, att dom själv vet idag ska jag bli full och på nåt sätt mår bra av den vetskapen? Är det liksom en del i tjusningen, att spänna upp sig inför och se fram emot att börja dricka? Eller är det bara en viss sinnesstämning som leder till första klunken, och sen går det liksom överstyr av egen kraft?

Efter dessa tre veckor med en normal karl i huset hade man nästan hunnit börja fundera i banor av att jag kanske borde hyra ut min lägenhet istället, kanske jag inte själv skulle behöva den trots allt när han nu varit nykter och allt. Vad lättlurad man låter sig vara, man invaggar sig själv i falska förhoppningra för minsta ljusning. Tre veckor och så är allt som vanligt med honom fyllesnarkande i soffan, en tisdagseftermiddag.

Ikväll blir det således fortsatt renovering med ny gnista, jag fokuserar på mig och barnen och orkar faktiskt inte annat än sucka åt hans eviga drickande. Tillbaka till plan A alltså, att jag och barnen ska få det bra och vad han väljer att göra är upp till honom. Tänker inte ödsla mer sorg och önsketänkande på honom.

Skriver av mig

Jag vill skriva baksteg, och det är för att det tillhör processen!

Jag var åter till min hemstad och var och sa hej till exet, tog ett glas vin ( försöker hålla mig till det nån dag i veckan vilket är topp) dock när jag skulle gå, frågade jag han eftersom vi inte han ses o prata nåt, om han ville det, det vart ett beslut att han skulle komma efter jobbet.

Jag gick hem, och jag tänkte att tur jag inte festade ikväll, men ändå är det här rätt?! Tänkte att nu kanske jag hunnit få lite distans till känslorna. Han kom sen vi drack nån folköl, och han var som när han är på en av sina bästa sidor, de va behagligt den här gången.

Han va lite klängig och så, jag vart lite förvånad över att jag inte kände nå speciellt. Kanske känslor börjar avta?!!
Så här i efterhand och just idag känner jag mest vänskap, mysigt att hålla om men inget annat. För hans del igår ville han nog mer ;)

Jag kan väl tycka både bu eller bä till att han va här igår och sov över. På ett sätt bra, för att känna lite vart jag står i känslor till han. Samtidigt så kanske man kan tycka att det va onödigt.
Kanske jag på nåt sätt testade mig... o på ett annat sätt bara ville ha sällskap och att de va mysigt att ha någon här!? Det är ju bekvämt att då ha sitt ex här... men inte det bästa just nu kanske!

Vad jag märkt när de kommer till hans drickande så är det värre nu.än.när vi var ett par...

Tack <3

du går hos psykolog och får fokusera på dig själv! Då är du på rätt väg?Jag går i KBT, så himla skönt att kunna prata med någon och vara helt fokuserad på sig själv en stund. Är nog jättemånga som är rädda för ensamheten. Den är inte så farlig som man tror? Dessutom får man mer kraft och energi att odla sina sunda och bra relationer. Du kommer fram till det val som är rätt för dig tids nog!

Tack för ett bra svar :). Jag vet tyvärr redan inom mig att det här inte är rätt för mig. Otroheten i sig sårade mig mindre än fyllan? Så illa är det för mig...

Jag går hos en psykolog som är jättebra och har mkt fokus på mig men är så rädd att välja fel. Att jag blir ensam för alltid...

Härligt att läsa vad du gör för att ta hand om dig. Jag behöver många tips och idéer. Samla vad som hänt är bra, även om det är små saker. Man måste ju börja någonstans. Jag försöker hitta en aktivitet varje dag som lyfter mig. Det kan vara att läsa, promenera, vara på stan och titta på folk. Det är så lätt att det mörka känslorna tar över. Jag lyssnar mycket på Kay Pollak. Han säger många kloka saker.
Fortsätt så - du är på en bra väg.

stort fokus på personens drickande. Man tror att allt löser sig bara hen slutar! MEN om du bortser från det och tänker på mer ”normala” saker! Otrohet? Dom flesta hade haft jättesvårt att komma över det liksom! Blev också utsatt för djupt sårande och kränkande saker som mitt ex bortförklarade med fylla. Jag tappade bort mig sjölv och hade svårt att känna in mina känslor! Precis som du är jag uppvuxen med problematik hos föräldrar. Vänd fokus till dig själv! Vad har du fått ”lära dig” att acceptera som barn och hur påverkar det dig nu! Menar inte att du nödvändigtvis skall skilja dig men börja tänk på dig själv och kom underfund med vad just du behöver! Inte bara ta det som erbjuds för det kanske är långt bortom dina behov och gränser! Lider med dig för jag vet precis hur det känns att varken veta ut eller in. Man vacklar och velar och tvivlar på sig själv! Kram

det är sant; "miljoner bra saker här och nu!"
Bra att påminna sig.

Jag tycker du är modig.
Du gör det så bra.

? ? ?

Hej alla!

Helt ny här men kände att jag måste fråga någon annan om min situation...

Har varit gift med min sen vi var 23 och 24. Snart 20 år. Han har alltid druckit hårt vid alla tillställningar men drack sällan på helger och aldrig på en vardag förr. För cirka 5 år sen kanske började han dricka även nån öl på helgen (det var inte mer) och under sommaren drack han nästan varje dag hela semestern. Inga mängder men om det var fest drack han hejdlöst. Han har betett sej till och var förra sommaren otrogen på fyllan.

Jag har under ett års tid försökt förklara att hans fyllor som inte är oftare än vad vi hamnar på fest sårar mig oerhört och får mig att må skit och att jag inte måt bra av att han alltid dricker sig salongsberusad även om det bara är han och jag hemma.

Min fråga är om det är mig det är fel på...min gräns. Han säger att jag ska söka hjälp pga att jag är uppväxt med en pappa som var alkoholist så har jag extra svårt för detta och det är sant. Han dricker inte så mkt egentligen men hans förhållande till alkoholen och hur central den ändå är i hans liv äcklar mig :(...Jag mår otroligt dåligt av detta men han säger att han "ska tänka" på detta men att jag också måste "skärpa" mej och inte ha orimliga krav. Men jag har inga orimliga krav. jag vill bara inte leva med någon vars agenda alltid är alkohol även om han "bara" dricker varje helg.

Jag älskar honom som människa men jag klarar inte att leva så här. Han känns vare sig som han inser att han har ett problem eller vill ändra sig samtidigt som han säger att han ska dricka mindre???? Jag är förvirrad. Tiden går och jag mår så dåligt.

Jag har ett bra jobb, bra ekonomi och klarar mig utan problem själv men har levt med honom så länge att det känns tungt att gå skilda vägar. Vi har två barn ihop...

Kan nån hjälpa mej? Finns det en chans att han ändrar sej tror ni?...Jag känner mig så överkörd.

Ofta gör man ju saker man gillar men uppskattar det inte riktigt utan låter negativa tankar förmörka. Åtminstone jag! Sjukt trött på dåliga tankar om passerade höndelser som mal i huvudet fast man har miljoner bra saker här och nu! Ja vi kämpar på Renée ?? Önskar dig en riktigt bra dag också! ?

Var snäll mot dig själv och tänk: jag råkade köra i diket lite men nu tar jag mig upp på vägen igen, MIN väg! Kram

Hej Nordäng!

Tack för givande inlägg, as usual.

Kul att få ta del av din intensivträning,
bl a att börja dagen med tänka på det som var bra igår och ta med detta positiva in i nuvarande dag.
Blir även nyfiken på det du beskriver;
att verkligen tänka till vad det är man gillar och mer aktivt välja det.
Ska försöka göra detsamma.

Ja, vi fortsätter att samla på bra upplevelser, t ex skogspromenad.

Jag hoppas att du ska känna dig mer och mer bekväm i ditt eget liv.
Du platsar verkligen!

Önskar dig en riktigt bra dag.
Varma hälsningar

Skriver

Jag kunde inte stå ut mer utan kontaktade han igår, han hade väntat som jag

Han lät inte så munter i telen, fick lite ågren efter samtalet... visst jag fall efter nästan 1 v tystnad! Jag måste hålla mig ifrån han, iallafall ha distans, han är mitt uppe i dålig attetyd, säkert separationångest mm,

Tvinga bort ältande och negativa tankar håller jag på med! Börjar varje dag med att ägna en stund åt att tänka på det som var bra igår! Små pyttesaker och stora saker. Tar med mig det positiva från gårdagen in i den här dagen. Bestämmer också nånting som jag gillar att göra som skall göras under dagen. För det mesta blir det en tur i skogen. Vilket ju i sig inte är ovanligt, brukar ju tillbringa mycket tid där. Grejen är den att då har jag verkligen tänkt på att jag tycker om att vara i skogen, aktivt valt det för denna dag och när jag väl är där värdesätter jag det mer på något sätt! Dagens roliga var att ställa larmet på 03:30 och kolla efter fullblodsmånen. För molnigt dock i min del av vårt kära land. Var ändå spännande att springa runt i fönstren och kika. Tröstar mig med en tur runt sjön på lunchen. Försöker också vara socialt modigare, säga ja till människor jag är lite ”rädd” för. Känner på något sätt att jag inte platsar med dessa människor. Tänk om de frågar om min uppväxt. Eller tänk om de vet att jag har varit ihop med en alkoholist! Eller tänk om.... de helt enkelt bildar sig en uppfattning om MIG! Van att uppgås med lite svaga, energikrävande och behövande människor måste väl kunna bli van att umgås med helt vanliga människor. För jag känner mig egentligen HELT VANLIG med allt som det nu innebär! Vill bli bekväm i mitt eget liv helt enkelt! En stor och varm vinterkram till er❤️

Hej Peter.
Tack för ditt svar. Och att du är ärlig. Väldigt strongt gjort av dig att vara så ärlig. Visst det slog mitt i prick och det blev känsligt när jag läste det. Det är lätt för en annan också att tänka och hoppas men det viktiga är som du skriver att först bli stark i mig själv för min egen skull och hitta mitt fotfäste.
Tack för ett ärligt svar och lycka till med ditt mål. mv stintan

Jag är nykter alkolist.
Jag tänkte ge min syn på det hela.
Ärligt talat så är det svårt att gå tillbaka, om du inte känner innerst inne att han kan bli nykter. Och kom ihåg att lita på dom innersta känslorna när det gäller om du inte riktigt vet hur du ska göra, för dom är ofta ett bra rättesnöre.
Vi är tråkigt nog världens bästa löngnare och manipulatörer. Alkolisten är specialist på att skylla ifrån sig och ge dåligt samvete åt alla omkring sig.
Tyvärr var jag själv så mot min omgivning, det var alla andras fel att jag drack, samt att det var bara synd om mig ingen annan.
När man levt med kemiska känslor länge krävs ofta lång eftervård även om man inte är aktiv drinkare mera.
Jag menar inte att det är omöjligt men väldigt svårt, för även om man slutar dricka så kommer så mycket efter man måste ta tag i.
Man måste vara egennyttig och se till ens personliga bästa, samt vad som är bäst för ev barn osv.
När du mår bra och dina ev barn mår bra då kan du ransaka dig själv och se om det finns känslor kvar.
Jag vet att det låter hårt, men av erfarenhet vet jag att det gangnar ingen att leva i ett destruktivt förhållande. Jag var absolut ingen person man skulle leva med under min aktiva tid, jag brydde mig bara om flaskan och inget annat var viktigt.
Det är först nu jag börjar få glimtar och nyanser av riktiga känslor, och kan bearbeta den jag varit och vill bli.
Lycka till nu.
Mv. Peter

Tacksam för att du säger som det är. Jag vet ju att det är sant, men det är ändå tungt att höra. Jag tänker att jag inte hade känt respekt eller värme för den här personen om det var någon annans pappa. Du måste verkligen ha en stark vilja och jag hoppas med tiden att jag också utvecklar en sådan. Jag är nyfiken vad lövtunn ytlig betyder. Jag kan kanske gissa..

Han har ringt några gånger idag, och skickat sms. Jag väntade flera timmar innan jag försökte ringa upp, men då var hans telefon avstängd. Jag kommer inte ringa upp förrän i mitten av veckan, när jag är på jobbet, då vet han att jag jobbar och brukar fatta sig kort. Jag har ingenting att säga alls, har redan sagt allt. Kan lika gärna sitta tyst i andra ändan av luren i tio år till om det skulle behövas. Jag hoppas att vi inte har så mycket kontakt om tio år...

Hej.
Det är dystert att höra att det är så många som lever ett liv som alkoholen förstör.
Jag har levt ett långt liv med att bara vara snäll och inte för besvärlig och aldrig riktigt brytt mig om mitt bästa utan att alla andras bästa går före.
Historia som är lång. Jag har alltid trott att man kan göra under med vänlighet och förståelse och tålamod och hopp om bättre tider.
Min man drack lite för mycket för min smak när jag träffade honom för tio år sen. Jättekär och lycklig så tänkte jag inte så mycket på det i början, Inte förrän jag började störa mig på det och då började jag snällt att be om att han kanske kunde ta det lite lugnare med att dricka mindre. Då sa han att han tyckte att det var bra att jag sa till honom...men det blev lite bättre ett tag men sen var det tillbaka igen och det ökade och så har jag varit ledsen och bett och känt mig skyldig att jag lägger mig i och börja klaga igen och det kändes alltid jobbigt att ta upp...åren går och man får många obehagliga upplevelser med att den man en gång älskat förvandlas till något helt annat som man känner avsmak av..så fortsätter det med att jag blir medberoende och undviker bjudningar och att umgås med folk för att jag inte mäktar med att det blir fest...för festen tar inte slut fast folk beger sig hem... jag blir mer och mer ensam... mer och mer upplever jag med att hitta gömda flaskor och ...det äter upp mig inifrån och ut. Det verkar som om han tror att jag är dum i huvudet och inte ser. Nyår 2018 visade jag riktigt hur arg och ledsen jag blivit med åren och förklarade att jag inte ville bli gammal med en alkoholist... Då tog han beslutet och sa att nu skulle han lägga av och hällde demonstrativt ut all dryck. Jag blev glad och jag sa att han skulle få min stötta och hjälp.
Det höll i två månader sen sa han att han nog kunde prova 3,5 öl och det köpte han hem, fast jag sa att det nog inte var någon bra ide.
Du kan ju räkna ut att detta ökade och var mycket snart tillbaka om inte mer till fullt fart som det var. Borta var det han lovade. Då brast det för mig efter all denna tid. Jag ville vara själv...jag ville inte höra en enda burk pysa till när man öppnar den...jag hatar ljudet.
Då blev det att jag ville sälja huset och bli särbo. Någonstans hade jag hoppats att jag skulle bli fri och att han kanske skulle kunna fatta att han förlorar mig och han fortsätter så... Resten vet du.
Jag har ställt ett ultimatum utan att lova någon framtid tillsammans så begär jag skilsmässa. Jag vill inte bära hans efternamn, jag vill inte vara någons fru och jag vill bara vara jag och hitta mitt värde tillbaka och hålla fast i det.
Så jag tröttnade helt enkelt.
Lycka till med ditt. Jag har inget barn med honom men jag har egna barn som fått leva i denna värld och jag hatar mig själv för att jag inte har tagit fatt i detta innan. Barnen har inte valt detta och jag som mor kan inte göra det ogjort men kan göra mitt bästa från nu och i framtiden för de. Kramar till dej med.

Att läsa era svar ger mig styrka att fortsätta kämpa. Han har lovat att kontakta sjukvården imorgon. Jag hotade med att kontakta polisen om detta upprepas (vet egentligen inte om de kan göra något, men ”hota” kan jag väl göra ?). Den som lever får se ??

När någon erbjuder alkohol så erbjuder de ju en gemenskap, så för mig är det jättesvårt att säga nej fastän jag levt med missbruk nära mig och känner igen det så det känns extra löjligt att falla i det hålet.

Dessutom erbjuder de en vetskap att inte behöva oroa sig på ett dygn. Sen att oron blir starkare långt senare är ju inget som man tänker på just då.

Att söka ensamhet och lugn hjälper mig. Att finna ro med en bok, lägga känslorna och tyngden i att skriva en novell, eller rita nåt, lägga en patiens, snickra nåt på gården. Krogen ikväll? Nej tack, jag kan inte idag.

Så först när jag funnit styrka i ensamheten kan jag gå in i en gemenskap utan att vilja ha den som enbart en distraktion.

Nu är den här helgen också över, har varit en lugn helg faktiskt, han har varit nykter tror jag, i natt vaknade jag till när han gick och lade sig och då tyckte jag att han luktade alkohol men det kan ha varit inbillning, min näsa är så inställd på den lukten så jag mår dåligt när jag sprutar spolarvätska på framrutan på bilen! Jag drack själv alkohol i lördags vilket jag har lite svårt för eftersom jag tänker på honom, vilket är helt galet eftersom det inte är jag som har problem. Han måste ju fatta att folk runtomkring honom dricker och att han inte ens kan dricka en öl. Jag tar en dag i taget och tar hand om mig själv!

Styrka till dig Ansan..och massor med kramar. När jag läste om hur du haft det slutade jag andas..du måste ta dig ifrån honom på något sätt?? Det är inte ok det han gör mot dig...kramar igen ♥️

Hej.
Känner igen mig i dina funderingar, har dock inte kommit så långt än att jag flyttat men är på god väg, skall se på lägenhet i morgon.
Har oxå ofta funderat på om det kan bli bra igen, min man dricker inte dagligen men typ varje helg och någon dag i veckan, vi har fem barn tillsammans Så det är i te alldeles lätt att bara flytta. Min man har inte druckit vad jag vet på snart 3 veckor efter att jag sa att jag skulle gå i från honom men han har ju gömt och ljugit förut om sitt drickande, så väldigt svårt att lita på honom.
Hur tog du mod till dig att flytta har sååå dåligt samvete för att jag lämnar och kastas mellan känslan att det är rätt beslut för att sen få ångest över att jag ens tänkt tanken.
Förlåt för virrigt inlägg och kanske inte svar på din fråga, men du skall vara stolt för att du varit modig och tagit steget att flytta.
Kramar