Senaste kommentarerna i forumet

Jag tar ditt inlägg på rätt sätt. Vi bor dock inte ihop då vi separerade då alkoholen var en för stor del+alla bråk. Så det är lite tid tillsammans nu, säkert därför allting känns jobbigare nu med att komma i 2:a hand.
Jag vet att man ej ska jämföra då alla har olika förutsättningar osv, men jag är nyfiken hur länge du kände att du prioriterade dig själv i första hand och sedan kunde börja prioritera nära i första hand?
Jag tycker det känns tungt att inte veta ngt om vår framtid och om
Vi ens har någon framtid ihop då han lever nu och här och inte vill ta ut ngt i förskott.

Jag har lämnat sista diskussionen om hans osunda vanor.

Ingen ide att lägga sig i, däremot kommer jag av erfarenhet aldrig mer vara ihop med någon med alkoholproblem. Man blir bara sjuk av det!

Jag tror inte att jag kommer gå tillbaka till mitt ex om han ändrat vanorna utifrån sig själv.

Just nu känner jag bara avsky för min vuxna son. Det är en sådan sorg i den känslan. Han har utvecklat ett alkoholmissbruk under flera år och har perioder då han håller upp.
Han är lättkränkt och snarstucken och jag känner igen dessa beteenden, hans pappa var likadan när vi levde ihop för snart 30 år sedan.
Det som är så jobbigt är att det är stört omöjligt att kommunicera, han tål inga motsägelser eller andra argument än sina egna.
Han blir fruktansvärt arg, gapar och skyller sitt beteende på allt och alla.
Om han slår sönder något så är det någon annans fel, hamnar han i slagsmål så är det för att han "inte tar skit från någon"
Jag fattar inte hur han ska klara sig i livet, han är 35 år och säger att han måste dricka alkohol för att må bra...!!??
Jag är så ledsen och förbannad.
Har tappat lusten att hjälpa honom, han har pluggat några år och jag har stöttat med lite pengar ibland.
Men han går på krogen, åker taxi, hamnar i bråk och varför lär han sig inte att ge fan i spriten!!
Kan någon känna igen sig i min känsla av att inte tycka om sitt barn?

Anxiete och Skrållan! Att börja behandla sig själv med kärlek och omtanke är en bra grund att stå på. Umgås med energigivare! Träna på att släppa kontrollen både praktiskt och känslomässigt över andra människor som man ändå inte kan kontrollera och förändra. Så himla svårt men det går. Jag upptäckte att jag har fler relationer som är på samma vis som med mitt ex (alkoholist). Nu försöker jag låta problemet vara kvar hos den som bär ansvaret. Eller tränar på att göra det i alla fall. Varmt välkommen hit! Kram

Skrållan har så rätt, börja tänk på dej själv och vad du mår bra av. Det behöver inte betyda skilsmässa och separation , det kan innebära att du åker och hälsar på vänner, gör något med barnen, läser en bok osv små steg för dej själv utan att tänka på om han dricker eller ej. Det är svårt, riktigt svårt men senaste året har jag lärt mej att jag kan inte påverka någon annan vad jag än gör eller säger , jag kan bara påverka mitt mående.
Tänk på vad som gör dej glad?kram

Ja vad det är svårt. Börja med att inte säga ett ord om hans drickande, vet att det är svårt. Gör sådant du gillar. Åk iväg om du kan när han börjar sitt fylleslag. Gör sådant du tycker om. Man glömmer lätt vad man gillar för allt tankar är på hur man ska få sin partner att sluta dricka. Har själv börjat göra så här. Å vilken lättnad. Bara ta ansvar för sig själv. Försök om du kan, så ska du se att det lättar lite. Sedan får du ta beslut om vad du ska göra.

Hej! Har läst allt här och känner mig stum.. så mycket stämmer med mitt liv. Hjärta och hjärna går inte ihop. Jag vet vad jag bör göra men vill inte utan väntar på att han ska sluta dricka, ljuga, frysa ut, anklaga mig för tjat, att jag är tråkig osv osv. Han har bra sidor med som han visar då o då. Detta "mindfuckar" (ursäkta språket) så jag väntar på dessa dagar o stunder. 25 år.. 2 tonåringar... Hur ska jag släppa allt?

Hej! Har läst allt här och känner mig stum.. så mycket stämmer med mitt liv. Hjärta och hjärna går inte ihop. Jag vet vad jag bör göra men vill inte utan väntar på att han ska sluta dricka, ljuga, frysa ut, anklaga mig för tjat, att jag är tråkig osv osv. Han har bra sidor med som han visar då o då. Detta "mindfuckar" (ursäkta språket) så jag väntar på dessa dagar o stunder. 25 år.. 2 tonåringar... Hur ska jag släppa allt?

Tack för peppen, Skrållan och Tröttpåskiten. Jag fick den feedback jag hoppades på när jag skrev. Jag vill verkligen inte hamna i självömkan utan fokusera på mig. Honom kan jag inte förändra. Detta SKA bli mitt år, fast jag vet att jag får kämpa,hela tiden. Än en gång - tack!

Ja fy så jobbigt det är när man kommer på att partnern smygdricker och gömmer alkohol. Men jag har ju nu undan för undan verkligen bestämt mig för att inte längre lägga ner energi på detta, utan som många skriver här, lägga fokus på mig, Hoppas du kan komma till den insikten, Ansan64, att du också kan göra det. Men jag vet att det tar tid innan man kan släppa allt det. För mig har det tagit många år. Man hoppas ju hela tiden att man ska kunna rädda sin partner. Men det blir ju bara att man själv mår sämre och sämre.

Jag fattar! Vi har lallat med i 5 år men nu har jag fått nog. Mitt syskon har dessutom fått krämpor som magvärk så kroppen börjar säga ifrån. Det gör mig orolig! Är det levern, bukspottskörteln eller något annat. Tack för bra svar!

Jag fattar! Vi har lallat med i 5 år men nu har jag fått nog. Mitt syskon har dessutom fått krämpor som magvärk så kroppen börjar säga ifrån. Det gör mig orolig! Är det levern, bukspottskörteln eller något annat. Tack för bra svar!

Jag hade bjudit in och sagt att idag är dem en alkoholfri middag! Och vill ditt syskon dricka så säg snällt och bestämt att här dricker vi inte idag, vill du dricka får du göra det hemma hos dig!
Det kan bli svårt, men försök ?

För att ditt syskon ska förstå, då behöver ni ta avstånd ifrån alkoholen och även person ifråga! Då kanske ditt syskon förstår varför? Just nu tillåter ni ju personens stickade genom att aktivt välja att dricka med personen!

Förstår du vad jag menar?

Ångesten när man kommer på det!

Kämpa på, det tar tid!
Jag har äntligen kommit till insikt att jag inte kan hjälpa min sambo & att det är hans val. Frustrationen finns där,men inte lika stark! Det som bli extra jobbigt är känslorna, förra gången han tog återfall började jag gråta och gick och la mig! Bestämde att berätta för honom hur ledsen jag faktiskt va! Det tog mer än att jag blev arg på honom ❤

Kämpa på,bestäm dig att du inte kan hjälpa honom om han inte vill ha din hjälp! Fokusera på dig och inte på honom! ?

Imorse upptäckte jag att han varit ut i bilen och hämtat alkohol som han gömt där. Stor frustration! Jag jobbar för att inte ta det på mig nu, lyckas så där.

Tack för hjälpen!
Nej, jag tycker jag bara är i vägen när det kommer till hans hjänspöken, men samtidigt lever man ju 'i" dom...
Vet inte alltid vart man ska vända sig tyvärr.

Tack för ett bra svar-så sant det du skriver!

Det finns det verkligen!

Jag trodde inte det när jag var mitt i skiten. Trodde alla som verkade glada spelade ett spel. Men så är det verkligen inte!

Nu är jag glad att vara jag och att leva mitt liv., och ingen annans....

Hejar på dig och önskar dig all lycka till.

Minns att: Känns det fel så är det fel!
Inga andra skäl för att lämna behövs!

Kraaam

Man kanske får acceptera det som en del av en sjölv på något sätt! Och om man är noga med vart man sätter sina fötter i framtiden och istället samlar på bra upplevelser så kanske detta mattas av och ebbar ut! Är nog samma med mig att jag delvis dras till vilsna själar sär jag får vara den kloka, smarta och duktiga som alltid finner på råd! Kram

Jag tror det är bästa sättet för dej , gör saker du mår bra av. Låt han slåss med sina demoner för där är vi medberoende inte så ofta till hjälp. Möt honom när du mår bra och när ni båda vill ?

Hej Nordäng!

Jag förstår dig i det du beskriver om tankar.

För mig skulle det vara hjälpsamt att ta fasta på en alternativ tanke
och tala ut den, när vissa minnen spelas upp i mitt huvud.

Vore intressant att höra mer om hur Du tränar på att växla om tankarna
när dessa stunder kommer.

Så bra, det du skrev;
"I år skall jag fortsätta jobba med mig själv men jag skall också ha roligt!"

Ja, det önskar jag Dig för 2019! ✨

Bra att du träffar vänner och gör saker som ger positiv energi. Det stärker dig! Fortsätt så.

Jo jag vet det, men min sambo verka inte fatta det. Han tänker att situationen är värst för honom...
T.ex sa jag till honom igår - det är bara att bestämma sig och ge sig fan på att klara det.
Det såg han som kränkande att jag försökte berätta för honom hur enkelt det är. Men jag försöker också förklara för honom att det är lika tufft för mig...

Jag har börjat träffa vänner igen. Det ger mig styrka ❤ samt åkte till stan idag själv.

på varsitt håll skulle jag vilja tro och säga.
Medberoende är lika mycket sjukdom som beroende men vi håller ställningarna iaf, det tär på krafterna, det får det göra! Tillåt dej att vara trött och dränerad, gör något litet för dej själv: lyssna på musik, titta på en film, gå en sväng etc något som get dej energi !
Kram ?

förra inlägget om din killes oro , rastlöshet osv kunde lika gärna varit min man och jag tror att nyckeln till problemet finns där. Hade jag aldrig fått känna lugn eller ”bekvämlighet” i att koppla av och bara vara i vardag då hade nog jag också tagit till vad som fanns till buds för att kunna koppla av!