Senaste kommentarerna i forumet

jag skaffade konto här idag, jag är INTE anhörig till en alkoholist däremot är min sons pappa tablettmissbrukare och inser att det inte är någon skillnad varken för medberoende eller hur den aktive beter sig.
min sons pappa har varit på behandlingshem 2 ggr men trillat tillbaka igen efter varje gång.
varit en jäkla resa med skyddat boende och massa annat för mig och mina barn, men sen bara "glömma" det som hänt och börjat om. gränsen var nådd på nyår, han trillade dit återigen, tydligen varit påverkad dagligen senaste månaden vilket jag inte sett eller velat se.
slutade med att han blev inlagd på akutpsyk på nyår och där drog jag gränsen, han vägrar behandlingshem igen, han vill klara det själv. så igår sa jag exakt "vill du ha kontakt med mig eller umgänge med sonen så lägger du in dig, annars behöver vi inte höras mer". jag har hållt det idag, inte svarat på samtal. men så svårt. älskar ju den nyktra människan.. men tack vare din tråd så har jag gråtit och funnit extra styrka så TACK!

Ni som är anhöriga
Tycker ni era män kvinnor har konstiga sjuka beteenden av alkoholen

Mitt ex har drukit konstant nästan varje dag i flera år. Det måste ju skadat hjärnan på nåt sätt, i ständigt rus tänker jag.

Hej på er.
Det är första gången jag är inne här, jag vet egentligen inte vad jag ska skriva mer än att jag bara vill skriva av mig.
Jag är 25 år och min pappa har varit alkoholist så länge jag kan minnas, men han har "såklart" aldrig sett sig som en alkoholist då min pappa inte är en sån där alkoholist som han anser att man är om man har problem. Ni vet hela den här "sitta på parkbänk med ett gäng a-lagare, vara arbetslös, pank osv.".
Tror många kan relatera och min mamma har alltid förnekat det hela just eftersom han inte varit den typiska alkoholisten som förstört hela sitt liv.
Min pappa sitter inte på en parkbänk utan han sitter i sitt hus i Stockholm, han är höginkomsttagare och kan gå i pension precis när han vill och leva jävligt gott tills han dör rent ekonomiskt.
Men, han är också den personen som smygdricker minst fyra dagar i veckan. Tomma petflaskor hittar jag överallt, med en vinslatt i botten. Helgerna är såklart värst för då delar mina föräldrar alltid på en flaska vin men sen fortsätter pappa dricka i sitt rum, blånekar att han är skit full trots att han vinglar bara sittandes på sängkanten.
Han är så uppenbart sten packad men fortsätter säga att han ABSOLUT INTE är full trots att man knappt hör vad han säger. Sen blåser han i sin jävla alkoholmätare dagen efter, som han förövrigt har si sådär 6 stycken av gömda i sitt rum.. sen låtsas vi som ingenting dagen efter. (Han blånekar såklart även dagen efter).

Nu har jag kommit till en punkt då jag inte orkar mer, han har förstört en sån enormt stor del av min och mina systrars uppväxt och min mamma kommer inte orka mer snart. Mina systrar är äldre, så dom slipper se det som händer dagligen, men dom orkar inte längre. Dom vill inte prata om det, dom orkar inte vara arga längre för sin egna skull men jag är fast här hemma. Jag måste se det här helvete varje dag, hålla uppe det här vidriga bilden av vår familj.
Är det någon här som har en förälder som är alkoholist? Hur fan gör ni? Jag har kommit till en punkt där jag verkligen vill bryta kontakten med min pappa så fort jag får en lägenhet, han är inte värd mig, mina systrar, sina barnbarn, ingenting. kommer man alltid känna det här hatet, den här ilskan?
Jag vet fan inte vad jag ska göra. och jag ångrar att jag ens skrivit denna text nu, för vad vill jag ha ut av det?
Jag antar att jag bara för första gången i mitt liv vill "säga det": Min pappa är alkoholist...

men jag tänker så här: Om det finns kärlek mellan er då kanske det är precis detta som behövs för att han ska kunna fatta ett beslut som räddar både honom, dej och hela er familj. Kanske detta är vad som behövs för att han ska ta kontroll /söka hjälp för sitt beroende. Om inte så har du din frizon och har tagit ett stort kliv framåt !! Oavsett vad som händer: Det är INTE du som ställt till det, det är alkoholen, glöm inte det !!!!
Kram ?

Tror man märker hur jobbigt man egentligen har det när man börjat tänka efter. Jag har själv 2 barn med en missbrukare, bröt med honom när jag fick mitt andra barn. Var jättejobbigt och förstår idag inte hur jag orkade. Men man orkar konstigt nog ?. Sen var jag ensam med barnen i 13 år, utbildade mig under den tiden. Började nätdejta och hittade mannen som verkade helt perfekt. Men tji fick jag...men det är betydligt enklare den här gången, troligtvis för att barnen är stora och att vi aldrig flyttade ihop. Kämpa på..du klarar mycket mer än du tror..kram kram

Det har varit en riktigt lugn o skön helg, länge sen jag kände mej utvilad efter en storhelg ! Vi har faktiskt umgåtts , spelat kort, promenerat och njutit av ledigheten tillsammans ❣️

Du lägger dej absolut inte i !! Tvärtom blir jag glad över alla reflektioner ?
Visst önskar man att alkoholen skulle försvinna åt ..... men det är lite det jag menar med mitt citat: Har man inget konkret mål och svar hur allting kommer att bli så kanske man inte ska rusa åt något håll utan andas och tänka , i alla fall jag rusar gärna och tänker sen, impulsiv och handlingskraftig på gott o ont ?

låter helt underbart med storhelger utan fylla? Och skönt att allt går åt rätt håll när det gäller din mans problem! Kram

Läser vad ni skriver, och trots att jag kommer från den andra sidan förstår jag precis vad ni menar. Jag har nog ett ganska liknande förhållande med min fru, fast tvärtom. Jag har i flera år planerat och skjutit upp att lämna henne, jag vet inte hur och tänker hela tiden att det måste bli bättre. Det blir inte bättre, hon är elak, bråkar och allt måste vara perfekt. Jag har tagit den fega vägen och härdat ut genom att dricka. Jag är helt klart medberoende, har skrivit lite i min tråd i det andra forumet. Men jag känner igen mig i så mycket ni skriver, det jag önskar mest av allt är att min fru ska bki normal. Tänker precis som er, tänk om jag lämnar henne och sen kommer någon annan och att hon blir normal och att någon annan får leva med den jag älskar.

Förlåt att jag inkräktar i er diskussion.

Det låter som att du under en längre tid försökt påverka din partner att dricka mindre och gjort mycket för att er relation ska fungera. Vad bra tt du hittat hit. Kanske har du redan funnit trådar som du kan relatera till och känna stöd av? Nu har du tagit steget och berätta hur det är för dig vilket är ett viktigt steg för många. Både att sätta ord på hur det faktiskt ser ut men även att berätta för andra. Starkt och modigt.

Ditt första inlägg hamnade i en tråd som inte varit aktiv på ett tag vilket kan bidra till att du inte fått ett gensvar än. Om du vill så starta gärna en egen tråd, då ökar sannolikheten att du får svar. Det kan ta lite tid ibland. Ni är många som delar med er här. Välkommen igen.

Hopp om en bra start på året för dig och varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

hur du menar och jag inser att det kan vara så men jag känner mej trygg i mitt beslut med att jag har satt ett ultimatum till mej själv.
Maken jobbar sej sakta framåt mot ett bättre mående , om han når i hamn tvekar jag på men vi får se. Ingen fylla på hela jul o nyår!!!
Tyvärr mår varken min vän eller son så bra men en dag i taget gäller även vid sjukdom och ohälsa....tack för att du bryr dej ?

Jag har efter många tankar fram o tbx tagit bladet ifrån min mun- jag vill skiljas! Känner att jag behöver få släppa kontrollen över honom. Efter jag sagt dessa ord har det kommit många tårar från oss båda. Han förstår mig fullt ut och vet att det är han som ställt till det men har aldrig trott att detta skulle hända!

Han har lovat att inte dricka nå mer eftersom det är alkoholen som ställt till det. Jul och nyår har gått jättebra!
Jag har köpt mig en bostadsrätt som jag får från i mitten av januari men börjar få tankarna... gjorde jag rätt?
Får dåligt samvete, när han tänker bättra sig-då går jag! Jag älskar honom fortfarande men jag vet ju inte om han klarar av denna utmaning än- att sluta med alkoholen. Känns som att det är jag som ställt till det, vad har jag gjort!? ?

små klokheter! ? Min reflektion och jag menar inte att vara brutal eller negativ! Mer att jag känner igen mig så himla väl i dina ord: ”jag ska ge mig själv tid innan jag agerar”! Och också det där med att ”veta vem man är”! I efterhand insåg jag att det var av ren och skär rädsla som jag inte agerade, jag sköt upp beslut och agerande hela tiden. Händer ”detta” igen då minsann...men nästa gång ”det” hände så hade jag redan flyttat mina gränser lite till. Jag var rädd för vad som väntade runt hörnet. Jag var rädd för att ”gå miste” om att han äntligen skulle bli nykter (efter allt kämpande tänk om någon annan då får honom och får allt det jag borde fått typ). Kände också att jag undrade vem jag var, tappade bort mig själv under dom åren! Blev någon jag inte kände: argsint, ledsen ofta, tjurig! Som sagt menar allt annat än att såra dig? Bara en reflektion som kanske inte alls stämmer på dig! Hoppas det är bättre med sonen och vännen! Kram☀️

mm

Tänkte börja året med ett citat från en mycket klok liten Björn: Om man inte vet var man ska är det ingen idé att skynda sig. Man vet ändå inte när man kommer fram.
Nalle Puh
Ibland vill man hitta lösningar med en gång men det är sällan det funkar. Jag ska ge mej själv tid innan jag agerar och försöka komma på vad jag verkligen vill och vem jag är ?kram på er

Känslan att bli bekräftad här på forumet , att få lov att känna igen sej i andras historier, att inse att det är inte mitt fel eller mej det är fel på kan vara en riktig ögonöppnare och ,iaf för mej ,otroligt skönt ! Jag kände mej starkare och tuffare och vågade välja bort min man framför roligare saker. Jag ska inte ljuga och säga att allt blev bra men det går mot det bättre och jag tror att detta forum har en stor del i detta. Jag vågar släppa lös elefanten i rummet, skyddar inte längre min man och vågar ta diskussioner om alkohol på ett sätt jag inte vågat innan. Så mej har det hjälpt , även att läsa beroendesidorna ger sååå mkt ! Att jag just nu inte är så aktiv beror på andra saker

Det är en tomhetskänsla som jag bär på. Min särbo jobbar med sig själv, vill inte träffas, låser in sig själv, svarar inte i telefon. Åker och jobbar, ett krav från arbetsgivaren. Har inte hört något ifrån honom på 8 veckor.
Han förklarade för mig att det skulle bli så här ett bra tag fram över, men det känns ändå svårt. Han svarar inte på mina sms inte på mina telefonsamtal. Jag känner mig bortvald. Att jag inte duger utan alkohol. Jag vet att det inte har med mig att göra, men jag är ändå osäker på honom. Det känns som att han har dumpat mig tillsammans med alkohoholen och narkotikan. Men det är inte så... Det vet jag innerst inne. Att jag känner mig bortglömnd det ska jag bearbeta själv. Det ligger i botten av min barndom, att jag är rädd för att inte duga. En del av mig får sådana hjärnspöken , så att jag vill göra slut med honom, innan han hinner göra det. Skyddsmekanism.
Jag vet att han inte pratar med någon, han behandlar oss alla runt sig som luft.
Visst jag är lessen, men det har jag rätt att vara. Han har betett sig som ett svin mot mig , men det måste jag bearbeta på egenhand. Det är inget som jag kan ta upp med honom , för det är ett stegbakåt. Vissa saker pratade vi om i höstas när han tog eget inservativ till det. Jag ska börja gå på medberoendemöten nu mitten av januari, 4 timmar i veckan i 10 veckor. Så jag får kasta ur mig min fustration. Det kanske är något för dig? Min har bara varit nykter i 2.5-3 månader ännu.
Men om du vill byta tankar så finns jag för dig .

God fortsättning alla medmänniskor. Detta nyår var det värsta hittills. Kanske beror det på att jag äntligen hittat en grupp där förståelsen för att vara medberoende är stor, och att jag vågar äntligen reflektera hur jag har det. Jag hoppas detta kommer att skapa mod så jag törs och orkar återta mitt liv igen. Tack för att ni finns!

Har haft en ganska bra nyår här. Varit hos vänner och det har druckits, men ganska lugnt och alla har varit glada. Man är glad för det lilla. Kommer ihåg flera jobbiga nyårsaftnar. En där jag satt själv kl 12 och öppnade en champagneflaska. Smällarna såg jag smälla från vår stad och tårarna rullade på mina kinder. Jag kände mig såå ensam. Där bestämde jag att aldrig vara själv med min man på nyårsafton. För det slutade alltid att han drack tills han somnade. Ja det blir ju inte alltid som man tänkt sig.

Hej InteMera
Jag räknar med att fira nyår framför tvn. Min man har inte varit uppe längre stunder under hela julhelgen. Situationen är som den är och jag måste försöka göra det bästa av den. Visst är det sorgligt att livet tillsammans inte blev som jag trott. Jag hoppas att du och barnen får ett nyårsfirande som är någorlunda fridfullt. Imorgon är det ett nytt år och du har, vad jag kan förstå, något positivt att se fram emot. Ta väl hand om dig och barnen. Kram

Mannen har redan sovit en vända nu på dagen, säger han bara är trött men jag ser ju på de smalnande ögonen, det kännspaka harklandet och lite högljuddare pratet att han druckit. Att han ens orkar försöka skylla på en förkylning eller annat helt obefintligt skäl till att han somnar så fort han sätter sig. Förra året slocknade han först efter middagen en bit in på kvällen i alla fall men nu är klockan knappt över lunchtid och redan ska jag och barnen tassa på tå i huset för att inte väcka honom som redan är inne på andra tuppluren idag...

Men gott nytt år till er andra och hoppas ni kan få ett trevligare nyår än mitt ser ut att bli, känner bara för att lägga mig under en filt och storgråta resten av dagen och nåt firande blir det inte tal om. Inte ens för barnens skull för jag orkar inte spela teater idag och låssas vi har ett mysigt nyår när snarkningarna i soffan ändå överröstar fyrverkerierna. Bara sorgligt allt ihop, önskar jag hade en tidsmaskin fram till det nya livet i eget boende...

Här på forumet är du i goda händer på massor med medmänskor som exakt förstår hur du känner! Jag är själv en av alla ödessystrar med en man som dricker, så till den punkt att jag förbereder egen lägenhet och sannolikt flyttar under våren. Står inte ut mer helt enkelt och det svåra är att vi ännu har barn i skolålder. Läs runt här på trådarna på anhörigsidan så ska du se du inte är ensam eller har konstiga funderingar, det är nästan skrämmande vad lika tankegångar vi medberoende bär på! Att kastas mellan hopp och förtvivlan, räknande av flaskor, oro, pinsamheter och den allmänna sorgen över att den andra valt spriten istället för dig eller familjen i stort.

Du är säkert en precis lika stark, klok, empatisk och inkännande mänska som resten av oss här. Du kanske har svåra beslut framför dig men det man bestämmer sig för brukar lösa sig. Ta dig en funderare hur du vill att din framtid ser ut, hur ditt liv själv eller kvar med honom skulle se ut? Tänk kanske i konkreta bilder, inte rosa skimrande om ifall att han slutar dricka för den biten kan inte du påverka.

Skriv av dig här och fråga och fundera fritt så kommer du få massor med synpunkter, kloka tankar och ideer tillbaka!

Gott nytt år vill jag också önska dig!

Hej
Tack snälla för ditt svar. Jag känner att jag behöver så mycket positiv feedback jag kan få, känner att det är en ”bristvara” nu. Kram

Jag är precis som du här för att få styrka och det hjälper att känna att man inte är ensam. Själv har jag varit särbo med en alkoholist. I början märkte jag inget, jo kanske att han blev lite väl berusad. Men under min tid så har han både mist jobb och körkort. Har försökt hjälpa men har insett att han inte vill själv. Är lite över 50 och måste ta vara på de år jag har kvar. Oftast mår jag bra men får ibland svackor när jag saknar honom. Det är då jag går in här för att få insikt i att jag gjort rätt som avslutade det hela. Hoppas du klarar dej ur det hela och fär känna lugnet man får när man slipper oroa sig hela tiden. Gott nytt år och stor kram

När jag använder det jag inte vill ha hos mig längre

Mitt ex hörde av sig igår ( vi hörs av som vanligt) han va ute efter jobbet o drack igen. Jag gick tillbaka i veckan och räknade det jag minns. Jag gjorde det för att ännu en gång visa mig själv att han börjar återgå till hur han var första året vi var ett par

Måndag full ca 10 öl tis va jag hört nykter, ons några öl ca 5 öl.tors rätt påverkad ca 7 öl, fred ca 4~5 öl, lörd 6 folk, sönd ca 4~5 öl sååå ca 30 enheter.
Så här lever han när han väljer själv vad han vill. Inte konstigt han blir tvär när han o jag var tillsammans då han inte kunde välja detta.

Jag skriver det här för att påminna mig om hans begär till alkoholen, alla pengar som spenderas, plus spela upp pengar som vi skulle haft till en resa som skulle göras... det här är INGET jag vill ha längre. Det är helt galet, och är glad att jag inte blandar mig i det längre