Senaste kommentarerna i forumet

Jag har en förälder som för mindre än tre år sedan kan klassas som alkoholist. Sedan dess har det varit en väldigt jobbig berg&dalbana med brutna löften om att sluta för att bli påkommen med en ny flaska, den går i en cykel känns det som, nykter några veckor för att krascha några veckor. Jag vet ärligt talat inte hur jag ska bete mig inför den här personen längre, jag är så arg och besviken. Man märker direkt hen börjar bli full efter allt smygdrickande men ifrågasätter man möts man av raseri och anklagelser. När personen är nykter kommer hen inte ihåg ett skit, man får kommentarer som "gjorde jag verkligen det?" "sa jag verkligen så?", men jag vågar liksom inte dra till med hur ledsen allt gjort mig, hur förstört de senaste födelsedagarna, resorna och högtider blivit på grund av allt detta. Jag skulle vilja säga hur ledsen jag är, hur arg och besviken jag är men jag känner att jag inte vågar eftersom jag är rädd att personen kommer använda det som anledning till att tycka synd om sig själv och motivera nästa flaska.

Personen har stöd från olika håll, inte bara familj och vänner utan enheter men trots detta verkar ingenting hända, utan det känns mest som vi anpassar oss till någon sorts rutin.
Och återfall kan jag förstå men det känns som som att denna personen antingen smygdricker lite hela tiden eller att när det gått ett visst antal veckor, ofta runt fyra-fem, så faller hen tillbaka där hen börja. Och ärliga svar får jag inte ofta när jag försöker att närma mig ämnet försiktigt, antingen kommer hen på något att göra eller så blir hen trött och går och lägger sig. Och frågar jag rakt på blir hen arg.

Jag ber om ursäkt för ett rörigt inlägg men jag hoppas ni förstår, jag vet helt enkelt inte hur jag ska hantera min ilska och besvikelse särskilt inte när jag är med denna person, för jag börjar tröttna att åka runt på denna karusell.

Flyttat

Att lyssna på dig själv och känna efter vad du sjölv vill! Skulle känt likadant, värsta som finns att bara sopa under mattan och koppla på leendet bara för att det är jul! Likväl som du respekterar din sambos val får han allt respektera ditt!

dig också? Skönt för dig att julen varit lugn när det gäller drickandet! Så himla jobbigt när ens nära och kära mår dåligt! Man önskar man bara kunde ta bort det onda vad det nu än är! Glöm inte att vara snäll mot dig själv❤️ Styrka och kramar till dig☀️

Skriver av mig

Vi ska ses i veckan och prata, vet dock inte om det är någon ide att prata om det senaste bråket som fick det att skicka ut han.
Jag tycker det är idioti att ens ta hit han igen när mitt hem ligger i farozonen! Det kanske inte skulle ske nåt i veckan men eftersom det skett allt för många gånger så är det väl fel att ens utmana ödet. Visst jag saknar honom, både rent umgängesmässigt och intimt, mys, o sov... men är det värt det hela?
En del menar att gå i terapi!? Ja de va på tapetern, men det sabbade han, vi skulle boka och sedan åkte jag på jobb o då hörde jag inget av honom trots att vårt förhållande låg i backen och kunde räddats av terapi, ändå valde han att såra mig... så njae ja är inte så sugen på det, inte nu i allafall.

Ska det helt ta slut måste jag aceptera att båda är fria och att så småning om kanske träffa andra, är jag beredd på det??? Nej. Så hur gör man då? Vi kan inte ses hemma hos mig, vi kan ses ute, sova ihop går ju inte för han inte har ett hem, och skulle han ha det då kan det bli bråk där också.

Det vi håller på med är helt sjukt. Jag gömmer flaskor för att han inte ska dricka och han gömmer flaskor för att jag inte ska veta att han dricker. Min älskade är en periodare och det kan gå månader mellan återfallen. Men dom kommer likförbannat. Han vet att han har problem, vi pratar öppet om det med varann. Kommer på små regler som att ”bara dricka 1 dag i veckan, bara på speciella tillfällen, inte starksprit” men det bryts ju alltid tillslut, förr eller senare.
För någon vecka sen hade vi en middag med några vänner. Jag hade sett till att köpa endast precis så mycket som skulle drickas. Så märkte jag när kvällen var slut, att det fattades en flaska. Nån dag senare hittade jag den i gästrummet, gömd. Jag tog den och hällde ut den men valde att inte säga nåt.. jag vet inte om han vet att jag hittat den än, antar att han tänkt spara den till ett tillfälle då han skulle supa ner sig i sin ensamhet.. vilket tyder på att ett återfall är på väg. det känns som att vi inte kommer någon vart. Jag skulle önska att han inte drack alls men han anser att han kan kontrollera det. Sen kommer en ”supar period” med efterföljande ”ångestperiod” då ”kommer han på” att han inte kan kontrollera sig. Och så börjar det om. Det har innan känts bra att vi pratar så öppet med varann, om han säger att han vill dricka vin så kan jag säga ”nej men vi ska ju på fest imorgon” så blir han lite sur men låter bli. Innan har det känts bra att vi kunnat prata med varann om hans problem, jag har till och med fått med honom till AA en gång(förmodligen första och sista) men nu börjar jag undra om vi inte bara normaliserat att han super ner sig totalt med jämna mellanrum. I sin ensamhet, bland nån gömma. Hur ska vi kunna gå vidare!?

Ge dig några uppskattande ord. Har läst det du skrivit och blev liksom du förvånad av påhoppen du fick? Du verkar vara en av få som missbrukat som förstår vilken skada det blir på anhöriga när någon missbrukar. Det är inte försvarsbart på något sätt att vara alkoholist..alla har ett eget ansvar i livet. Och det är oerhört befriande att det finns någon som du som tar ett ansvar. Jag har själv 2 nu vuxna barn med en missbrukare. Och barnen tackar mig idag för att jag tog mig därifrån för 18 år sedan. Mötte sen en ny man som visade sig ha stora problem med alkoholen..trots mina erfarenheter lyckades han dölja det några år. Han har mist både körkort och jobb på kort tid. Har försökt hjälpa men finns inte viljan vet jag att det är kört. Blir verkligen ledsen när jag tänker på allt elände spriten gör. Snälla sluta inte skriva..du ger hopp till många och det är bra du får några att öppna ögonen. Stor kram

Ge dig några uppskattande ord. Har läst det du skrivit och blev liksom du förvånad av påhoppen du fick? Du verkar vara en av få som missbrukat som förstår vilken skada det blir på anhöriga när någon missbrukar. Det är inte försvarsbart på något sätt att vara alkoholist..alla har ett eget ansvar i livet. Och det är oerhört befriande att det finns någon som du som tar ett ansvar. Jag har själv 2 nu vuxna barn med en missbrukare. Och barnen tackar mig idag för att jag tog mig därifrån för 18 år sedan. Mötte sen en ny man som visade sig ha stora problem med alkoholen..trots mina erfarenheter lyckades han dölja det några år. Han har mist både körkort och jobb på kort tid. Har försökt hjälpa men finns inte viljan vet jag att det är kört. Blir verkligen ledsen när jag tänker på allt elände spriten gör. Snälla sluta inte skriva..du ger hopp till många och det är bra du får några att öppna ögonen. Stor kram

Hej!
Hur har er julafton varit. Jag hoppas att ni fick en bra dag.

God jul på er

....Men vi har inte pratat på 4 månader.
Och jag har ingen lust att vara hos henne och hennes sambo. Exakt samma personer som förra gången är inbjudna. Gör jag fel som inte går. Min sambo kommer gå, vilket jag absolut inte vill hindra. Men han blir typ sur på mig för det. Hamnar vi bara i en ond cirkel elr är det att jag bara sätter mina gränser nu?
Meningen med inbjudan är att det är jul och vi ska träffas och ha det trevligt. Men jag tycker det finns så mycket som är outtalat emellan oss.
Hmmm....

nya forumvänner ❣️ Hoppas alla har fått en början på julen som de önskade.
Här har varit förvånansvärt lugnt, ingen fylla alls sista veckorna, annars brukar det börja kvällen innan lillejulafton och fortsätta ett par -tre veckor. Druckit har han gjort men inte smugit och inte varit full, kanske för att jag inte orkat bry mej ?? Min bästa vän är svårt sjuk och min son mår riktigt dåligt så min mans supande har landat på hans egna axlar för jag har inte tid med det ...
Så lite positivt mitt i allt har det ju blivit , konstigt?!
Ha en fortsatt bra helg och var rädda om varandra , kram ??

Tack ❤
Fint att du hade en bra jul. Hade detsamma men som du skriver lite ont i hjärtat

Länge sen jag skrev något här...
Jag har flyttat till lägenheten och trivs så oerhört bra ??? Barn2 följde med hit, men flyttade tillbaka till sitt äldre syskon i stan efter två veckor. Trivdes inte här på landet. Under de tre månaderna som hen bott hos syskonet med familj, hade livet med kompisar börjat återvända. Blev för isolerat här på landet utan bil och inte toppenbra kollektivtrafik ??? Får vad jag vet bra stöd hos soc i nya kommunen ?
Skilsmässan har gått igenom, men bodelningen är långt ifrån klar. Träffat en bodelningsförättare/advokat för några veckor sedan. Stora problemet är huset ? Vi äger det fortfarande ihop, mitt ex. vill behålla det och lösa ut mig. Jag vill bli av med min halva. Exet har inget jobb, ingen a-kassa och har levt på sparade pengar ?? Jag har betalat lånen och andra fasta utgifter i höst. Kommer inte att klara det länge till. Har ju min hyra för lägenheten och endast sjukersättning. Vill börja leva mitt egna liv ?
Trots allt är jag glad att jag tillslut insåg och tog steget till skilsmässa ? och flytt ? Mitt ex ser fortfarande inte sin del i det hela ? Jag ser fler och fler lögner i vårt långa liv tillsammans ? En hel del "självklara" alkoholdiskussioner som jag trodde vi delade, visar sig nu bara vara mina självklara sanningar. Han har hållit med och "sagt sig tycka" detsamma för att i nästa minut försvinna ut i garaget/förrådet/vedboden och ta sig ett järn ??
Julafton blev ungefär som tidigare jular ???? Blandade känslor eftersom vi alltid har haft lugna och nyktra jular med familjen och närmaste släkten. I år var inte exet bjuden. Jag som försöker hjälpa andra som har svårigheter, gett gåvor till Läkare utan gränser, Unicef och andra lokala hjälporganisationer. Nu stänger jag ute min fd. man ? och låter andra ta sig an honom... Antar att det ändå är så det måste vara, eftersom han ljugit och smygdruckit i flera år ? och även kommit med hot under hösten. Jag kan inte hjälpa honom! Bara att inse ?
Till dig som fortfarande tvekar om att lämna eller inte - mitt råd är - LÄMNA! Det är oerhört jobbigt men nu i efterhand är det värt det ? Förstår att det kan vara lite "enklare/lättare" utan små barn. När jag pratar med mina barn nu (20+) så säger dom att det är bra gjort. Ingen av de har kontakt med pappan idag. Kräver att han ska leva ett nyktert liv ett längre tag innan ev. kontakt återupptas ?
God fortsättning på julhelgen ??
Kram GrönKatt ??

att vara realistisk och plocka fram minnen av det som gjorde att du var tvungen att lämna! De minnen av det som var bra är ju anledningen till att man har så svårt att lämna och släppa! Inget är ju svart eller vitt, antingen eller. Det finns bra saker och dåliga saker med det mesta. Tror det är bra att kanske tänka lite utifrån: om någon annan berättade om ens förhållande för en vad hade man tyckt och tänkt då? Våld ska man aldrig ha i sitt liv! Du förtjänar att ha det tryggt och stabilt. Jag har haft en bra julafton men har precis som du tänkt en del på det förgångna och haft lite ”ont i hjärtat”! God jul till dig och en stor styrkekram!

Tack för att du delar med dig av resan. Det enda jag inte prövat på 20 år är att genomföra en skilsmässa och hitta ett boende. Vad bra att du känner lugnet när du får vara i din egna lägenhet och att det ger energi. Jag är orolig att jag ska känna mig ensam och övergiven men samtidigt vet jag ju hur skönt vi har det när vi får vara själva då mannen är bortrest och inte behöver oroa oss gör hans mående och humör. Jag tror också jag oroar mig för att skilsmässan kommer spräcka hål på bubblan jag alla år upprätthållt för omvärlden ( skyddat min man och inte visat någon hur det är). Jag sökte hjälp av anhöriga tidigt i förhållandet men då min man blånekade till att han hade problem kunde ingen hjälpa och sedan dess (15 år sedan) visar jag ingen hur det är ställt. Tänk att alla era erfarenheter kan hjälpa andra i svåra situationer, den finaste av julklapp. God Jul och värme och kärlek

Det är så bra att du kan och vill dela med dig av dina strategier. Jag har också svårt att vara i en ledsen känsla för länge och det har nog bidragit till att jag slätat över och förlåtit min man gång på gång och försökt glömma. Jag ska göra dom du föreslår och jobbar lite så redan idag. God Jul och tack för att du delar din erfarenhet.

Julafton och ett minne från förra julen på face, det gjorde ont men jag tar fram minnen då han gjort mig illa för att påminna mig just nu så jag kan gå vidare

Det är så klart vacklande, ens stunden är det solklart varför vi inte ska vara nåt mer till att jag får upp kännslor av saknad.

Det jobbiga är att det känns som ett måste att separera, inte att vilja!!!!

Det känns som jag inte har något val än att gå. Att stanna kommer vara farligt, bryta ner mig ännu längre ner osv, skulle vilja känna känslan av att jag vill det här!!!! Att jag vill gå

God jul önskar jag er från mig ❤

Ligger o tänker på han
Har två olika tankar...
Släpp taget, vet du vill ha nån slags förklaring till bråket sist. Han står utan hem det är hans fel, han usätter dig om o om igen att bli av med ditt hem

Tanke två!
Älskar han, vill prata med han, de är synd om han, han har inget hem förutom hos sin mamma, de kanske är mitt fel att de blivit så här

Tack <3

Hej bladerunner.

Det låter som att du gjort ett klokt val och jag är glad Att höra du har planer för att ta hand om dig själv och dina barn. Jag tror du är mycket starkare än vad du tror och jag peppar på härifrån!
Du är orolig över ett års stormigheter men du har redan haft 20, tänk så. Ett år där du och barnen kan Fokusera på attbygga upp ett nytt liv med en ljusare framtid, det kan inte bli värre! Jag tror ni är tuffare än ni tror. Personligen kommer jag fokusera på mig själv och Försöka se till att jag mår bra. Något jag började med detta året var att tänka i både bra och dåliga stunder, att jag är okej även om jag är själv. Jag gick från att vara i panik och må illa under bråk och extremt rädd för att Den gången är det slut på riktigt till att tänka, okej så det är slut. Var ska jag bo? Hur är ekonomin, klarar jag mig just nu. Och jG började i de stunderna sluta vara panikslagen och jobba på att acceptera att detta bråk är det som gör vi bryter upp. Självklart var det efterhand aldrig slut men dag hjälpte mig att gå vidare även om vi fortfarande är tillsammans för att bygga upp mitt egna mod att ta det beslutet. Det är fortfarande svårt. Minpartner har två sidor, alkoholen och den goda mysiga personenJag blev kär i. Alkoholn sidan är egoistisk, snäsig, lättirriterad och får mig vilja bryta upp. Den andra sidan är ömtålig, ärlig, ödmjuk.
Det är svårt. Men A sidan är där mest och jag har insett jag hellre är med någon som vill vara med mig och som vill hitta på saker och det har blivit mitt driv att orka.

God jul till och stor kram .

Tack för du svarade. Hur känns allt annars i vardagen? Är du lika trött som jag på att bli snöst åt för småsaker? Det låter som vi iallafall är ett bra steg på väg med behandling och öppenhet, jag är glad att Höra de och hoppasallt fortsätter i samma stil nästa år.

Jag vet inte om min partner är medveten om sina problem, jag tror ibland gör han det men för det mesta är det bara något mysigt. En cider i ny smak, va mysigt.en ny rose som inte testats förr? -mysigt.

Vi hade ett seriöst samtal några månader sedan då jag tröttnade och började Dra mig undan mer och mer. Vi grät och pratade och jag sa att hans alkohol vanor inte är okej och att jag tror han har ett problem då det inte gått en enda dag sen vi blev tillsammans han inte druckit och han sa han förstod och skulle göra uppehåll och minska. Det har inte skett. Jag tror även om han vet om sina problem så vill han inte sluta.

Jag hoppas ni får en härlig jul och nyår tillsammans Speciellt med dina barn och tack igen för att du svarade.

Tack! ♡ Ja, inre frid och glädje är det bästa!

Jag är ungefär där du är, allt gör ont och känns svårt med barn inblandade. Jag har i alla fall tagit ett avgörande steg i somras och skaffade mig en lägenhet, har inte ännu flyttat dit men håller på och renoverar och allt tyder nog på att denna höst som varit lite ”vänta och se om han skärper sig när han vet jag har ena foten ur förhållandet” kommer bli den sista säsongen vi bor ihop. Och vet du hur jobbigt allt än är så rinner allt av så fort jag kommer över tröskeln där i mitt eget boende. Ett lugn jag inte känt på år. Så ja allt är inte mörkt med att flytta, där finns ett lugn du inte tror finns! Skriv av dig här, gnissla tänder men gör varje dag nåt litet för din framtid så är du snart på bättre sidan av förändringen!

God jul till dig och hoppas ni får en lugn jul åtminstone!