Senaste kommentarerna i forumet

fantastiska ni! TACK för julhälsningar, blev så himla glad och rörd❤️❤️❤️ Här hos mig råder renoveringskaos, ingen julgran och pynt i år, det har vi hoppat över men känner ändå att detta är den bästa julen någonsin! För vad är viktigast? Ja inte en pyntad fasad utåt utan den inre friden och glädjen! Massor med kramar och önskar er världens bästa jul! ❤️?

Har en lång tråd där kampen var då jag tog stegen från han bit för bit.den här tråden är till för både att jag ska kunna blicka tillbaka, och skriva framsteg för varje gång jag tagit ett kliv framåt. Bara för man lämnat så finns det kännslor kvar som man brottas med och mönster som ska brytas, därför skapar jag den här tråden, att kanske få se hur jag tänker, bryter, agerar, och hanterar dagarna frammåt. Hoppas nåt i det här kan hjälpa även dig på din väg ut ur allt och friheten att äga sig själv utan att vara medberoende

Nu har det hänt, det skulle först se ut att bo isär, ej förlovade,vara tillsammans, sedan inte ens tillsammans utan bara ses med vissa regler, han hade en tid att få bo hos mig och leta lägenhet. Nu är allt det borta. Varken förlovade, ihop, bor ihop eller ens kommer umgås förutom om vi råkar ses ute framöver tillsammans med gemensamma vänner....

Jag vågar faktiskt inte ha honom här hemma längre... jag kunde förlorat mitt hem, och det använder jag till min hjälp då stunder av saknad kommer, för det KOMMER komma sånna stunder, det hör till i en separation!!!! Jag är förberedd på

Medelanden, förslag om att ses, mm och då använder jag våldscener som förekommit, och tex mitt hem, och alla dagar han dricker och hur jag mår av det

Det är bättre att vara arg än ledsen för det tar dig ur offerkoftan och till ett sinnestillstånd där du har ork och mod att prioritera dig själv! Starkt att du bett honom gå, trots att hjärtat skriker att det är fel. Tyvärr löser inte kärlek allt och börjar det förekomma våld är det nog på riktigt dags att dra streck och gå vidare. Ett förhållande som hamnat i ett tillstånd där våld blivit accepterat kan sällan bli harmoniskt tror jag, det är bara så att det krockar med personligheter, viljor och missbruket som förvränger sanningen för den som dricker och det går inte att lösa eller förlåta om den andra förnekar allt.

Önskar dig en fridfull jul trots allt, ta hand om dig och ge dig själv nåt fint - det är du värd!

Nordäng67, jag önskar dig

God Jul och Gott Nytt År!

Du är så värdefull.

Fint och upplyftande att läsa dina ord;

"Känner mig själv bättre nu än för ett år sen, älskar mig själv mer och månar också mer om mitt eget mående. Känner en tydlig gräns mellan mig själv och andra!" "Julens budskap: säg ett rungande JA till sånt som gör dig glad och fetnej till skit!"

Tack att du sätter ord på det du går igenom!

Varm vinterkram till dig!

Vill önska dig Nordäng67 den finaste av jular med frid och äkta julkänsla! Som du jobbat för att ta dig dit du är idag, 2019 kommer bli ett fantastiskt år för dig!

Tack <3

Ja julen är här och så också det påbörjade helgdrickandet...igår var han ännu nykter och vi julstökade alla på gott humör, bara för att i morse mötas av suddig blick, onödigt högljudda skojfriska skämt som ingen tycker är roligt och somnande i soffan innan klockan ens var 10 på förmiddagen...Mitt julhumör åkte ut redan i morse alltså, bara lust att ta på jackan och gå och inte komma tillbaka men det kan jag inte göra för barnen som väntar på julafton som vanligt. Förbannar mig själv igen för att jag inte fått flyttat innan jul, hade lovat mig själv redan förra julen att jag inte ska genomlida fler såna här jular.

Nå man får väl bita ihop och hålla god min för att inte trigga igång bråk, vilket kan bli riktigt obehagligt om han är på det humöret, så jag tassar på och packar i stillhet även dessa dagar och beställer renoveringsgrejer på nätet för att förhoppningsvis vara klar med renoveringen av min egen bostad under januari. Fick ny energi att dra vidare med renoveirngsprojektet som stått stilla ett tag pga för mycket på jobbet med långa dagar och lite småkrämpor som gjort sig påminda. Men nu jäklar ska stället bli klart som jag på riktigt inte behöver ha fler såna här jular!

God jul till alla på detta forum!

tack för julhälsningen! Blev glad. :) Också för att läsa att du kommit fram till att du är värd en egens sorts jul som DU mår bra av. Jag önskar dig riktigt fina härliga juldagar och ett gott nytt år!

du är värd att ha det bra och känna att du är en helt egen person med egen identitet !

DU är den viktigaste personen i ditt liv !!

Kram !!

Idag är det meningen att han ska flyga hem från London. Han slutade med medicinen efter kanske en månad. Har druckit lite grand 3 gånger efter det. ”Jag har kontroll blabla”. Igårkväll var han full. 7 öl. Hade blivit bestulen av ficktjuv på pengarna han skulle ha att ta sig till flyget. Telefonen är paj. Problem med flygbolaget pga värsta internetresebyrån. Tar han sig inte hem/är full på flygplatsen och beteer sig som en idiot får han väl stanna där. Han ska då inte hit och vara full. Ska ställa krav. Ultimatum. Inte vika mig för nåt blabla. Behöver styrka. Jag ger inte hur många chanser din helst till nån som inte tar dem. Kände igår att respekten för honom försvunnit. Tycker mer och mer att han inte är värd mera kamp. Han måste ju också anstränga sig. Dottern fyller ett år snart. Med eller utan sin pappa? Vill jag ens att han kommer hem? Skulle vilja prata öga mot öga. Blir nog en riktigt god jul. Ska inte låta honom förstöra mitt liv. Jag är värd bättre än mera skitsnack!!

Skriver av mig

Många tankar går fram o tillbaka. Förvirrande pga händelsen i veckan.

Gråter i stunder men ikväll kände jag mera ilska. För mig är det ett gott tecken, det är mera energi i ilska än gråt. Gråt är mera offerroll och ilskan är mer ta plats på nåt sätt!!!

Jag har för mycket tankar på att han blir sedd, han är bättre osv osv. Men ikväll vände det lite till min fördel. Jag är också en person. Jag får ta plats, jag får ha våra vänner jag med trots att han påstår de inte vill ha mig i närheten.

När jag tänker tillbaka så minns jag att han sagt förut då han gjort mig rädd att jag hittar på....
Det verkar vara så att han inte är medveten om sitt humör

lätt att falla tillbaka som det är för alkoholisten att börja supa igen! Förbered dig på att du kommer att känna dig ledsen och rädd ibland! Om du vet om att det kan bli såna stunder så är de inte lika skrämmande. Och bara för att du har ledsna stunder betyder det inte att du fattade fel beslut! Tidigare hade jag svårt att vara kvar i ”negativa” känslor. Trodde att jag fattat fel beslut och så tog jag kontakt med mitt ex eller svarade om han kontaktade mig! Lämnade flera gånger men den sista gången hade jag bestämt mig definitivt. Har också haft en strategi för dessa ledsna stunder som har funkat bra för mig: först har jag tänkt på något roligt/bra jag gjort de senaste veckorna, och så har jag tänkt på något roligt/bra som komma skall, sen har jag gjort något praktiskt ”bra att göra” typ städa köksskåp eller nåt! Då har man ändå fått ut något av den ledsna stunden!

TackFinasteS, jag hoppas att det är så jag ska känna. Nu är jag mitt i eländet då vi bor tillsammans och jag aldrig kommer ifrån att se eller höra hur min man beter sig. En fråga dom du inte har någon som helst att besvara förstås: vad får dig att stanna kvar i denna grupp när det var så många år sedan du lämnade?
Kram och God Jul !

Tack för fin sammanfattning Nordäng67 !
Precis detta behöver jag höra, och samtidigt känner jag oro för att jag ska vackla , ångra mig, falla tillbaka, låta ångesten ta över och förlama mig. Jag vet att jag är stark och klarar mycket men det okända är alltid farligt ( känns det som). Vill ju bara att barnen och jag ska känna trygghet och få ro och kärlek.
God Jul till dig också.
Blade Runner

Hoppas ni får en fantastisk jul helg även ifall livet kan vara tufft ibland ❤

Jag tog mig ur en sådan relation 2011. Det var fantastiskt! Man vet inte hur illa det är förrän man är ur det, liksom!

Jag tog mig ur en sådan relation 2011. Det var fantastiskt! Man vet inte hur illa det är förrän man är ur det, liksom!

Är det andra likt men jag har lämnat en destruktiv och tärande relation och:
- Min energi och initiativförmåga ökade drastiskt
- Man upptäcker att livet helt enkelt blir enklare och mer välplanerat, man vet vad man kan förvänta sig!
- Tryggheten i sig själv ökar! Innan man lämnar undrar man hur man skall klara sig själv. När man väl har lämnat undrar man hur man överlevde i det som var destruktivt!
- Man slipper oroa sig och ha ont i magen!
-Du kommer märka hur mycket tid du lagt på något destruktivt! Tid som du istället kan investera i dig själv och dina barn!
Självklart har jag haft många ledsna stunder men sammanfattningsvis var det ett bra beslut! Och efter regn kommer faktiskt sol! Du klarar det?
Kram och God Jul! ❤️

Hej. Jag har postat ett par inlägg men hittar dem inte sen så jag måste gjort något fel. Hoppas denna tråd syns.
I mitt förra inlägg som verkat försvinna undrar jag om ni modiga starka kvinnor som tagit steget att lämna ett destruktivt förhållande kan dela med er lite av råd och framförallt pepp. Jag planerar att ta steget efter nyår efter 20 år men bygger upp emotionella murar. Jag har mentalt gjort alla förberedelser jag kan men är ändå rädd. Tanken är att jag och barnen flyttar till en lägenhet. Jag vet hur dåligt jag mår när det stormar och hur det sliter i hjärtat och jag vet att detta inte ör ett lätt steg. Jag är rädd att jag inte ska klara av jobbet och bryta ihop och inte finnas där stark som jag alltid varit gentemot barnen. Om jag vet hur jobbigt det kan vara i veckor hur ska jag då klara månader, år av en övergång till ett nytt liv? Det känns som att jag inte kommer överleva ett år av ångest och tandagnisslan. Jag vet att jag måste med hindret är så högt. Finns det någon som kan dela lite positiva erfarenheter av resan så att allt inte kommer bli ett kolsvart mörker? Finns det ljusglimtar under resans gång, hur får man energi, hur klarar man jobb, osv osv.
God Jul
Blade Runner

Skriver av mig

Ligger och försöker sova men.händelsen och alla ord jag fick höra snurrar i minnet. Allt är otäckt!!! Jag borde gått för länge sedan men bättre nu.än aldrig :(

Jag är glad att mitt hem är räddat och min själ och självkänsla. Dock.är jag väldigt ledsen över att relationen urartade så grovt. Jag tar på mig väldigt mycket skuld. Jag vet att jag varit aggressiv jag med och båda har vart dumma både fysiskt och psykiskt. Jag vet varför jag har vart så.... det är pga hans drickande mm.

Är också ledsen över våra vänner. Känner sorg över att jag vart den som fick höra att jag skulle gå, jag kände mig som en idiot. Varför inte säga det till han tänker jag!! Nåväl så är säkert flera av våra gemensamma vänner rätt trötta på att vi setts fast vi inte borde.

Jag kommer sluta träffa honom nu
Han va fysisk aggressiv igår och förnekar att det hänt. Han förde liv inatt så säkert flera hört. Jag höll mig lugn men nu åkte han ut idag. Han ville bråka idag när han fick gå, jag behöll lugnet. Han använde våra vänner mot mig. Min vän sa att det va för att trycka ner mig psykiskt. Jag ringde kvinnojour för jag behövde prata av mig.

Jag är ok men fortfarande i chocktillstånd.
Jag hade dock velat separera på.oss i ett lugnare tillstånd men eftersom han va väldigt arg och nästintill våldsam idag så gick inte det.

Man måste komma till sin alldeles egna vägs ände på något sätt! God Jul till dig?

Nu när julen närmar sig så kommer oron. Att han ska börja dricka, vi har inte träffats på ett par veckor eftersom han är uppe i behandling, och har fullt upp med sig själv. Jag börjar min medberoende behandling i januari, jag känner sådan ångest inför helgen att han ska börja dricka, han har blockerat mitt nummer, som vi kom överens om för att han inte ska sända sms och kalla mig konstiga saker.
Känner ni oro inför jul. Tänkte att vi kunde skriva av oss vår oro här i detta inlägg

Hej,
Jag har skrivit här vid ett tillfälle men annars bara följt de diskussioner som följs. Jag har bestämt mig att skiljas efter nyår och när skilsmässan går igenom efter 6 månader sälja hus och köpa lägenhet till mig och barnen. 20 år av att leva i ett otryggt och oförutsägbart äktenskap har nått sin ände. Jag har gjort upp alla planer jag kan för att ta mig igenom detta men är livrädd att ta steget och har intalat mig själv att varje gång jag tänker på detta steg får jag bara tänka positiva tankar, annats vågar jag inte ta steget. Det som skrämmer mig mycket är att det kommer ta sådan tid att hitta hem i sitt nya liv och känna lycka. Jag vet hur dåligt jag mår när det stormar här hemma och kan inte föreställa mig hur det kommer kännas att behöva känna så i minst ett år. Ni modiga fantastiska kvinnor som tagit steget kan ni ge lite god input som gör att jag vågar och inte tror att jag kommer att mista jobb och vett och sans.
Kram och God Jul
Blade Runner