Senaste kommentarerna i forumet

Bästa Nordäng. Känner så väl igen det. Varför. Varför ska man lyssna på skit. Och fy vilken väninna. Har några sådana också. Bla bla bla me me mee. Finns en schetch med ulla skoog när hon sitter med blåtiror och vänninan bara pratar om sig själv. Klockren. Bra att du lade tid på en trevliig vettig väninna som uppskattade ditt sällskap och fick bra energi. Kram

på Ullabullas reflektion på mitt senaste inlägg. Om jag jobbar aktivt med mig själv och hela tiden tänker på att tänka och göra ”rätt” så går det ganska bra. Släpper jag efter, lutar mig tillbaka så faller jag lätt in i gamla mönster! Fast lite mer ”kamouflerat” nu när jag ändå har jobbat mycket med mig själv! Vad kan man lära sig av det? Att jag nog än så länge bara skrapat på ytan när det gäller mitt medberoende. Tror att det är bra för mig att börja gå lite andra och nya vägar och upptäcka hur bra och trevligt det kan vara om än lite ovant (och otryggt)! Att aktivt välja in människor som bara är helt vanliga även om det är lite ovant att inte ägna sig åt ”problemlösning”! Tog nya tag igår och hälsade på en före detta kollega som flyttat till nytt hus. Hon blev jätteglad. Vi drack kaffe, inspekterade hennes nya hem, pratade om mig, pratade om henne, bara helt vanliga saker, flyttade lite tunga saker som hon inte orkade själv. En helt vanlig och väldigt trevlig eftermiddag som inte krävde KBT-övningar. KBT övningen var att ta en ny väg: hälsa på någon jag inte brukar hälsa på, våga ta initiativ utan att känna att jag är till besvär, att våga ta plats utan att känna att jag stör!

Tack ullabulla <3

Ses kommer vi göra, han sa han ville det men att han tycker situationen är jobbig, och de kan ju olika människor bete sig olika på. Jag tillhör den som är på, medans han är den som är så här lä.

Visst va han trött efter jobbet, de vet jag, men jag känner bara att jag inte får nåt, nå värme, nåt som är från han. De va som att prata med en granne.

Jag måste försöka låta allt vara, svårt men jag måste för min egna skull

Att man som medberoende går in och tar ansvar för vad den adnra känner och tänker och upplever.
Det är hans sak att reflektera över.
Man anpassar sig,försöker kila sig i i alla öppningar och till slut så tror jag att motparten helt enkelt stänger till alla porer för att de känner att man liksom tränger sig in oinbjuden.

Jag vet inte om det är fallet för dig,men jag gör oofta så.
Jag blir ledsen orolig och rädd och börjar veva med alla trollstavar jag har.
Är gullig,inbjudande trevlig,förförisk eller vad som jag nu tror ska funka..
Dvs jag manipulerar situationen för att få den att kännas bättre,eller ens möjlig att uthärda.

Men om du istället låter bli?

Igår blev det så att du? ringde upp honom trots att det är slut.
trots att ni kanske ska träffas idag för att umgås/prata.

Han kanske fredade sig lite och faktiskt var trött efter arbete.
Eller eller,det är hans sak att ta ansvar över.
Nu har du bollat det till att han inte ska träffa dig idag.
Dvs du straffar honom lite för att han var otrevlig i telefonen.
det är mänskligt och förståeligt.

Men någonstans så dansar ni ju eran dans med avståndstagande och ilska och kärlek och sug efter varann.

I det så uppstår en obalans som till slut inngen av er rår på.

Fösök att bara vara i dig själv.
Låt den här dagen gå utan att kontakta honom.
Kanske han självmant ber om att få ha det här snacket idag?
Men låt det då ske på hans initiativ och hans villkor.

Det är dr ullabullas råd :-)

Hur går det TS? Jag tänker på dig och ditt barn. ?

Jösses

Pratade med han i telen
( nu låter han ofta ointresserad i telen)
Men släng en dörr i ansikter på mig !!!!!!!!
Så.sjukt stelt....det lät som han inte alls ville prata, men ställde upp för min skull :(

Jag var öppen och gav av mig själv trots situationen, plus att vi inte umgåtts på flera dagar....

Kall, kyla, den där känslan man.får av att ok den här personen vill inte prata. Så kändes det, när ja ifrågasatte så skyllde han på jobbet, sen kom de någon mening i de kyliga samtalet att de va en jobbig situation för han.....

Det vart tom så att jag sa att du behöver inte komma hit imorgon, jag vill umgås om den andre vill inte tvångsmässigt...

Det va inget behagligt samtal, han va stängd, hade en barriär i rösten. Kände mig bara ivägen och jobbig.....

Det har jag sagt många gånger men då också har jag sagt att det varit mycket med barnen osv.

Jag har en vän som berättar hur kaotiskt hen har i sitt liv med sin partner med många olika saker.
Även ifall det är jobbigt för denna person är det helt underbart att lyssna på för då är jag inte ensam.. Även ifall det inte handlar om just alkoholberoende så känns det skönt att veta att dom också ha problem

Jag kan prata med mina föräldrar om det, Men det är för att don vet om situationen

Det har jag aldrig hört men kan tänka mig att det är sant.

Känslan som händer i kroppen när den där ölen kommer fram är obeskrivlig, klumpen i magen som vara alla veckans dagar för man vet inte när hen är onykter...

tala om att DU inte mår bra för dom du litar på och som du kan anförtro dig åt! De kommer säkert att undra varför! Känns det bra att tala om varför kan du göra det annars kan du säga att livet bara känns lite tufft just nu eller något! Då får du säkert stöd och uppmuntran från dom som står dig nära! Oavsett om de vet att din man dricker eller inte.

Hej :) detta med samtal är inte att han och jag ska ha det bara han och jag. Vi ska gå i familjeterapi, för att lösa vårt sätt att tala med varandra...

Ja jag har nog bestämt att om det sker imorgon när han kommer hem till mig, då vi bestämt att vi ska ses och umgps så kommer jag att gå om han spelar. Och jag kommer nog känna respekt inför mig själv då

Lugnt och då menar jag lugnt en enda chans.
Om du fortsätter spela så kommer jag att gå.
Gör han det ändå så ställer du dig bara lugnt upp och går.
Inte demonstrativt utan bara väldigt enkelt så flyttar du dig från platsen.

Sen är det upp till honom eller dig att bestämma ny tid för samtal.
Då är det samma förutsättningar igen.
Du kommer att känma respekt för dig själv och han också.
Good luck?

Det som tyvärr brukar sägas är att det är de som är anhöriga som mår sämst...
Så ja ni behöver hjälp bägge två, för du sliter och spenderar varje dag med oro osv och han måste få hjälp med att se vad han gör

Jo jag vet att det finns så många olika scenarion i alla olika familjen, men man vill liksom inte vara en av dom. Man vill ju vara en av dem som har ett lyckligt hem osv!

Ja, vi får det via behandlingen så jag tänkte att jag iaf skulle gå på en av dom för att se vad det är och om det hjälper något.
Det är ju inte bara min sambo som behöver hjälp, det är ju faktiskt jag med.

Vi är många som lever samma liv fast på olika platser i Sverige ❤

Om jag är med om obehagliga situationer eller personer så suger jag på den karamellen så länge som möjligt.
Syfte oklart..

För min del handlar det nog om att jag ser något trasigt.
Försöker identifiera och förstå.
Och kanske laga och hjälpa.
Eller ge konstruktiva råd så jag får vara duktig.

Att släppa taget är bitvis helt omöjligt.
Jag måste få idissla klart innan jag kan släppa.

Funderar

Jag har i annan tråd berättat att jag erbjudit att kunna gå i samtal för att rädda oss, det grunnade sig på ett bråk för 4 dagar sedan då det började som vanligt med att han är otrevlig för lilla minsta och som vanligt inte håller med om det och jag tappar sinnet....

Nu ska vi ses imorgon och då funderar jag på hur jag ska göra om han tar upp telen och spelar då vi ska umgås...

Min tanke är
. När man inte sets och ska ses för att umgås då sitter man inte och spelar spel.på mobilen

. Om han nu kommer göra det, hur ska jag göra då? Säga åt han? Eller inte säga nåt utan bara lämna rummet, eller säga att om du ska spela när vi bestämt att umgås då kan du gå till dina föräldrar och fortsätta spela där. Och att tilllägga att jag inte vill spilla någon energi på kvällen åt någon som han om han ska spela spel, utan då se efter om någon vän vill umgås istället.

Hur låter det???

Jag förstår absolut, men du är inte ensam. Det finns många relationer där ute med olika slags kriser mm. Och säkert finns det dem som skäms att säga sanningen... jag har också varit där och skämts.... men det tog ett tag att berätta, och det kanske tar längre tid för vissa eller tvärtom

Att gå i annhörighets grupp låter som en jätte bra sak att göra, funderar själv på det

Jo det kan man ju göra men jag är fortfarande i stadiet där man "skäms" eller känner "skam över att man inte lever som normala familjer. Förstår du vad jag menar?

Det kommer en tid dör jag kan berätta,, men inte nu känner jag. Jag ska gå på anhörig träff och se vad jag kan få för hjälp och stöd!
Men tänkte jag börja här där andra är i samma sits!

Oj vad jag känner igen mig....
Du tog upp det här med att säga sanningen!? Hur skulle det kännas att säga lite grann? Att säga att ni har det lite jobbigt nu?
Jag har börjat sagt till våra vänner att det är kris, och till en del lite mer ingående. För mig har det känns rätt

brukar kolla min Google historik och ser den lite som en barometer på mig själv. Bra veckor är det helt relevanta och ”bra” saker typ Återvinningens öppettider, saker som har med mitt jobb eller mina intressen att göra! Efter den där dagsturen hade jag googlat på kvinnliga psykopater, energitjuvar mm! Vilken slöseri med tid att sitta och läsa om sånt! Nästan perverst! Usch! Upp ur diket igen! Nu en härlig promenad i skogen och jag ska BARA tänka på bra saker och personer och njuta av naturen!

det där tål verkligen att tänka på! Att försöka se naket och ärligt på sig själv är så svårt! Kanske ”visste” jag precis vad jag gjorde när jag sa att min väninna kunde följa med! Fick våndas lite före, fick våndas mycket den dagen, fick våndas efter! Och så får man alltid bli lite kränkt när man umgås med henne! Hon flikar alltid in lite giftigheter någonstans typ ”du som är ”van” att separera”! Och jag mår alltid lite dåligt när hon säger så och känner mig strulig. Så brukar jag i sista änden försöka klappa mig själv på huvudet och säga till mig själv ”jaja du är ju inte olycklig och bitter i alla fall”! Ska fundera vidare på detta! Kram och tack för reflektion❤️

Ja jag blir förvirrad av att vännen alltid ska säga att jag uppfattar han så men i själva verket är han inte så tycker han????

Nej det är väl klart tänkte jag mitt i detta, för de är två män och mannen jag älskar är inte så mot honom... och om nu jag uppfattar honom så då kanske det faktiskt är så att han visar kyla och är elak fast han inte är medveten om det.

Nu har flera sagt att han upplevs kall emellanåt så helt ute o cyklar är jag inte, men som sagt det är inte bra att vara vid någon som känns så här.

Jag tycker som ni, och om någon här känner sig dum o berdus så gör inte de, för jag behöver vakna upp ur den här sörjan

Och jag såg en film igår om en assistent till Stanley Kubrick som offrat hela sitt liv,hela sin tillvaro för att få följa sin "mästare" som var väldigt nyckfull.
Växlade mellan varmt och kallt och tydligen var väldigt svår men karismatisk.
Han var så att säga medberoende till sin egen chef och fick ibland den värme och eld han behövde för att få sin näring.

Vi som då står som du och din väninna och låter oss översköljas kanske får ta del av deras känslor.
Får kliva in i deras värld och känna och uppleva och snaska på det de delar med sig av.
Vi får sitta och känna oss lite bättre/klokare mer vidsynta på "deras bekostnad"

För vi har inte alltid vett att sätta ned foten som du gjorde och säga,stopp nu räcker det.
Nej vi låter de omkring oss mala på i samma ljudström utan att våga eller kunna bryta mönstret.
Men det behövs påminnelser.

Kanske pratar jag bara i egen sak här och du känner inte alls igen dig i beskrivningen.
Men filmen igår och din beskrivning av väninnan idag gav i allla fall mig en ahaupplevelse.
Vad är det för fel på lugn och ro,stabilitet och måbrakänsla?
Nja,lite börjar det gnaga efter en stund och man kanske ringer till just en sån väninna för att rubba den inre ordningen.

Vad skönt för dig att du kunde ge det den dagen och påminna dig om hur långt du kommit.

Var en sväng till ett världsberömt möbelvaruhus i veckan. Med följde en väninna som jag distanserat mig till väldigt mycket det senaste året! Inte umgåtts på länge, nästan glömt varför men blev påmind. Åtta mil dit bestod av en uppdatering i dumma saker hennes man gjort och sagt. Mååååste skilja mig från honom, står inte ut! Vilket hon har sagt i minst fem år men hittills inte gjort! Fick knappt en syl i vädret. Vi åt lunch och då klagade hon på maten, obekväma stolar, bordsgrannens smaskande mm! Kände hur energin rann ur mig! På hemvägen avhandlades hennes dumma och elaka mamma. Halvvägs hem avslöjar hon att hon har en affär med en yngre man! Nä men herregud sa jag, så kan du väl inte göra! Vadå sa hon, varför är det bara män som skall få ha yngre kvinnor? Eh jag tänkte mer på att du är otrogen sa jag! Äh sa hon, jag förtjänar att ha lite guldkant på tillvaron med tanke på hur jag har uppoffrat mig för mina barn och deras far! Inga pekpinnar nu, du är bara avundsjuk! Då kände jag bara vad gör jag tillsammans med henne? Jag som bestämt mig för att se min tid som en dyrbar investering! Kände mig helt matt när jag kom hem! Barndomsvänner, hon är sig lik men det är inte jag! Var på besök i en värld där jag inte hör hemma längre! Energitjuvarnas värld!

Har jobbat mycket med mig själv under året som gått! En av dom största vinsterna har varit att i första hand prata med mig själv! Sedan när saker är lite över och förbi kan jag absolut anförtro mig till en vän. Vad eran gemensamma kompis tycker är oväsentligt. Det viktiga är vad du tycker och hur du känner! Du vet bäst vad du behöver och inte behöver. Lyssna på dig själv och dina egna känslor i första hand!

Nej det är sant
Jag blir desperat och frustrerad av en kyla emot mig, jag förstår inte beteendet. Sen när jag pratade med en vän som känner oss båda så sa vännen, han är inte kall det är du som uppfattat honom så. .

Det gör mig ännu mer förvirrad. Jag sa att ja men jag tolkar hans agerande så, hur han skriver osv....

Jag tänker senast ikväll. Jag sa åt exet eller va de nu.är :/ att kom förbi.o.säg hej innan du börjar.... tror ni han gjorde det???. O va gör jag,??? Jag går in på restaurangen och ser han,

Varför kom. Du inte in????
Nej jag hade brottom att hoppa in
( han är alltid på plats ca en timme innan, och dessutom går han alltid in där jag var och fanns till innan han börjar för o ta en kaffe mm.

Känns som att straffa mig att han valde att inte komma in, eller se till att slippa, att han vet någonstans att jag blir besviken och kommer