Senaste kommentarerna i forumet

fortfarande hoppas på att han magiskt ska hålla sina löften, bete sig bra, bry sig osv kort sagt sluta vara alkoholist. Om du ska lämna honom så bestäm dig och kräv inget mer av honom. Om du är kvar kommer du nog att bli besviken igen och igen och igen. Lyssna inte på vad han säger, se vad han GÖR.

Är så glad för du och andra svarar.
Kändes verkligen som du prickade rätt nu.

Att allt studsar tillbaka, exakt så känns de i diskussion med han, kunde inte sagt de bättre själv.

Diskussionerna fortsätter och han pratar på ett sätt som gör dig osäker. Det du säger till honom stuttsar tillbaka och du känner dig oförstådd. Det är inte alls konstigt att bli förvirrad i ett sådant samtal. När det gäller alkoholen är det vanligt att tillit i en relation försämras när den ena kanske lovat och lovat men inte gör annorlunda. Oavsett hur det blir på sikt, om han förändrar sitt drickande eller inte låter det som att du är medveten om att du behöver fylla på energi här och nu.

Göra mer av sådant som får dig att må bra. Kanske hjälper det dig att tänka klarare också.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag förstår att du kände dig ledsen, som att du vart ensam i att se allt!? Du fick inte med sambon i detta han och mor sin vart på samma nivå och du vart utanför? Träffar jag rätt?

Jag förstår att det kan va svårt att prata med svärmor men att sätta ner foten till din sambo bör du göra och sätta gränser, att händer detta igen följer inte jag och barnet med, eller att du ber honom sätta ner foten vid situationen där ni var

Tack för svar

Ja det är väldigt vacklande nu och det jag behöver är mer lugn o ro, åka på lite mer arbetspass och hålla i med träning och långpromenader.

Det vart en diskussion igår med honom och han vart ledsen när jag sa att vi kan inte ha pause, utan att jag kan inte vara din flickvän längre, inte som det är nu.

Han förstod inte...
Va gör jag för fel??? Får jag inte ha kul???

Jag försökte än en gång tala om.hur han beter sig och att jag investerar in energier och förväntningar upp o ner att det han lovar och säger ska hållas, och att det brister allt för ofta. Plus detta alla bråk!!!
Jaha säger han!!!!??? Det gör väl.alla

Allt det här blir jag förvirrad över. Det ifrågasätter ALLT jag skrivit här om!!!

Är det jag som är för hård? Ska det vara så här i livet,
Enligt han så fattar han inte varför ja ens blir ledsen av att han säger en sak o gör annat.. det gör att jag ifrågasätter mig, är de jag som överreagerar???!!! Men han säger tex jag ska vara ute en timme med min polare, max två öl. Då ska jag lita på honom trots erfarenhet av att han skiter i det o stannar kvar.men enligt honom nu då så är det inte nå fel han gör????!!!! Sååå alltså tex så händer det igen nu.jag blir ledsen ( vilket alla borde bli, eller oroliga eller nån reaktion i allafall), då glämmer han det efter den händelsen och jag är kvar i den för att jobba upp det. Han borde tänka till nästa gång och samma sak händer igen. Så då är det summan av allt att han inte inser vad han förstör?

Tack för att du delar med dig av vad som har fungerat för dig. Om du vill berätta gärna mer om på vilket sätt den var hjälpsam för dig!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du är mitt i en stormig tid i ditt liv nu när du tagit steget att lämna relationen. Det kan säkert vara förvirrande på många sätt och såklart innebär en separation inte att precis alla känslor du haft direkt försvinner.

Vad behöver du för stöd nu för att fylla på din energi och ork?

Utifrån det du beskriver låter det som du mer och mer överlåter hans val att dricka eller inte dricka till honom, bra jobbat. Oavsett vad du säger eller gör kommer han göra sina val när det kommer till alkoholen. Du är inte skyldig honom att umgås och det är ok att känna att du inte vill träffas.

Bra att du skriver och berättar hur du har det!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du är fundersam på om du överdrivit denna situation du beskriver eller ej. Det låter inte som du överdrivet något. Dessa var dina känslor och upplevelser. Du mådde verkligen inte bra i den och du funderar på vad du ska göra nu. Ett tips du redan fått här är att prata med din sambo om hur du känner. Oavsett om din svärmor har alkoholproblem eller ej kände du på detta sätt när ni var där och ni båda har ansvar över ert barn. Kanske går det att hitta rimliga gränser tillsammans, ex att ingen av er dricker om ni åker dit eller liknande. Det som känns ok för dig. Vad tänker du om det?
Som du skriver är du uppvuxen med alkoholproblem i släkten så du kan säkert enklare känna igen när någon dricker på ett osunt sätt, vilket det låter som är fallet här. Precis som de andra skriver här, kan bara du bestämma över vad du själv väljer att göra i olika situationer. Såklart kan du försöka påverka genom att uttrycka det du vill men i slutändan gör alla sina val. Som du såklart vet också!
Jättebra att du tog steget att skriva här på forumet. Fortsätt skriv och läs, hoppas du hittar något som blir hjälpsamt här!

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Att du måste sätta gränser för dig och ditt barn som du har ansvar över?
Din sambo och hans mamma kan och ska du inte styra över.
Tuffa fakta,men sen när du ser hur sambo/farmor väljer att göra så faller det tillbaka på dig igen.

Vill du vara i miljöer där det förekommer alkohol,eller vill du inte?

Vill du leva med en man som inte väljer dig och bebis eller inte.

Ska din sambo acceptera dina krav/önskningar?
Ja det är hans sak att ta ställning till.
Inte din.

Att önska hoppas och tro och försöka förmå andra att göra som du tycker känns skäligt kan fungera.
Men bara om den andra personen tycker som du.
Annars blir det bara övertalning och tvång över det hela och det brukar inte hålla i längden.

Men jag skulle också ha upplevt situationen som obehaglig.
Och din svärmor har ev. Alkoholproblem.
Men det är hennes sak att ta itu med,inte din.

för dig att du får känna lugnet och så klokt att du väljer att få hjälp med ditt medberoende! Skönt att ha en egen dörr att öppna och stänga, välja in eller välja bort! Glad för din skull! Kram

Tycker faktiskt du överreagerar. Jag hade antingen kommunicerat med min sambo där eller tagit upp det i lugn och ro hemma om hur du känner i dessa situationer. Men att förvänta sig att människor är perfekta i sin egen världsbild är att ha en övertro.

Bott två veckor ifrån min man. Han tog kontakt i början. Första veckan hörde han av sig och förra helgen.
Men har inte haft kontakt sedan dess.
Faktum är att jag har blivit lugnare och mår bättre.
Har börjat sova igen.
Jag ska börja gå hos en terapeut för medberoende.
Men min man tänker inte söka hjälp.
Som jag känner kommer jag ansöka om skilsmässa.
Tyvärr har dom varma känslor någon gång haft för honom. Försvunnit bort.
Lördagen som han tog kontakt med mej tror jag han var full.
Jag mådde drastiskt sämre.
Det går nog inte laga vårt förhållande. Kanske lite tidigt. Men han visar ju inget intresse att ta tag i sina problem.
Så flaskan vinner igen. Är inte värt det. Alla bråk. Att jag mår så dåligt av hans drickande.
Känner mer lugn nu.

Både och.
Medberoendeterapeut som fokuserade både på barndom och nutid.
Hjälpte mig att se destruktiva egna mönster och verktyg för att klara att inte falla tillbaka för dom.
Också alanon som hjälpte mig mellan mötena med terapeuten.

Jag fick liksom lite syrgas av mötena.

Men det viktigaste av allt.
Vill du bli frisk?
Är du beredd att göra jobbet som handlar om DIG och inte om din älskade.

Jättesvårt.
I början så gled jag hela tiden över till allt annat.
Men till slut så orkade jag fokusera och fick sakta tillbaka kontrollen över hur jag ville leva.

Lycka till i hur du än gör.
Det är en spännande och jobbig resa om du väljer att ta den.

Läst mer och mer om HUR man blir som jag. Egentligen är det uppenbart; psykiskt sjuk och känslomässigt misshandlande mamma, samt frånvarande och fysiskt misshandlande pappa - då blir man som jag.

Jag tycker bara inte att den vetskapen GER mig något. Bägge mina föräldrar är ju bra IDAG, och vi har bra relationer NU - då kan jag ju inte gå och älta det de gjorde mot mig för 25-30 ÅR sedan!

Samtidigt borde jag helt klart söka professionell hjälp. Ingen jävla AlAnon och gud-kvittrande, utan en riktig, faktisk psykolog.

Men jag litar ju inte på människor, och blåvägrar visa "svaghet" - så jag kan inte prata med en psykolog.

Moment 22? Vad fan GÖR man?

Jag vill ju bli frisk jag med...helst innan hela livet passerat.

men egen behandling så ingick även en familjevecka för mig. Utan tvekan den veckan i mitt liv som verkligen öppnade mina ögon på alla sätt och vis. Däremot har jag inte varit på Vuxna Barnvecka men jag har flera bekanta som gjort en sån.

Gemensamt för dem alla är att de helt omvärderat sina liv och sina gamla beteenden. Mycket har ramlat ur ryggsäcken och de har fått helt nya vägar att gå i det fortsatta livet. Rekommenderas om man kommer från en missbruksfamilj.

Idag heter Vuxna Barnmötena ACA : http://aca-sverige.org/moten/

under de veckor han skrivit till mig har jag en känsla av att han har varit nykter! Lördag morgon, välstavade sms, inte konstiga saker på kvällstid! Så fick han svar igår, en öppning och en utsträckt hand från mig! Och då tror jag han ”drog till det”! Bara som jag tror! Så det stämmer det du skriver att man kanske gör mer skada än nytta! Ensam-nä nu måste jag ta tag i det här annars blir jag helt ensam! Inte ensam-en liten fylla till gör varken från eller till! Typ!
Ds

har försökt olika varianter när det gäller vårt förhållande! Ett tag tänkte jag till och med att jag accepterar att han dricker, det får vara värt all skit för allt bra! Funkade inte i längden! Testat att ignorera och vara konsekvent med att lägga över ansvar och konsekvenser på honom! Ett heltidsjobb var det och oavlönat dessutom! Dessutom triggar vi såklart varandras sjukdomar som bara blir värre av att vi är ihop! Han blev mitt stora fokus liksom, hade svårt att koncentrera mig på jobb, barn, vänner! Och han fick ångest av mina tårar och min sorg vilket gjorde att han drack ännu lite mer! Kärlek räcker helt enkelt inte alltid...tyvärr! Han känns som mitt livs stora passion och kärlek MEN jag tror faktiskt att man lurar sig lite, det blir lite extra fart på alla känslor i ett sånt förhållande! Även de bra känslorna, en slags hävstångseffekt på berg-och dalbanan! Om hans försök är ärligt eller ej står skrivet i stjärnorna! När vi var ett par kunde han i berusat tillstånd sitta och skriva till sitt andra ex att han saknade henne! Tror han helt enkelt känner sig ensam! Hans barn har distanserat sig, skötsamma vänner likaså! Sjukdomen har börjat få riktigt tuffa konsekvenser för honom! Och helt ärligt, när jag skriver det sista så stiger tårarna och hjärtat kniper för jag tycker så himla synd om honom! En bra man som slösar bort sig själv! Tack för dina synpunkter, du är så himla klok!

Nu kanske jag bökar runt i gamla sår.
Men du älskar honom fortfarande?

Han räcker ut en hand och skriver saker till dig som han troligen menar.
Men han är fortfarande sjuk i sin alkoholism.
Vill du vara där för honom eller inte?
Eller måste han bli helt frisk först,eller åtminstone alkoholfri för att du ska våga känna tillit och kanske ge honom en chans.

Mitt ex och jag hade kontakt hela tiden trots att vi brutit.
Jag for väldigt illa av det,men förmådde inte heller bryta kontakten då jag såg hur sjuk han var.
Till slut blev han nykter nästan för egen maskin med hjälp av behandlingshem och sen eget arbete.
Han är fortfarande nykter och har varit det i 1.5 år.

Vi är inte ett par nu utan jag lever i en ny relation.
Men han har så många gånger tackat mig för att jag stod där (ibland) och försökte stötta honom i hans kamp och sjukdom utan att döma.

Men fråga kanske dig själv om du vill vara utan honom i ditt liv eller inte?
Ibland får vi anhöriga det budskapet att vi ska vända ryggen till,de måste själva vilja.
Och det är helt sant.
Vi kan ibland göra mer skada med att stå på sidan och liksom släta ut ojämnheterna så de orkar med ännu en fyllerunda utan att slå i botten.

Jag vet inte vad jag vill säga med inlägget.
Men kanske det är ett ärligt försök från ditt ex?

Kanske är fortsatt stängd dörr enda vägen för dig att tillfriskna.
Ibland är det så.
Ibland kanske man tom snabbare kan bli frisk av att våga släppa in den sjuka och se att man faktiskt förändrats oavsett var de är i sin resa.

Men det är ju också en farlig lek med elden.
Jag vet hur snabbt hopp om tillfrisknande och nygammal kärlek får fart på den sjuka delen i en själv.
Ville bara ventilera vad jag tänkte och kände när jag läste ditt sista inlägg.

Är jag dum, han sa ja måste få ha roligt, ja men du va full nyligen och jag mår inte bra av det här att du är ute tills krogen stänger och går därifrån full. Ja men de va inte tanken....

Nähe sa ja...
OK men om du vill va ute o ha roligt o böi full bli.det då men då får du ta att jag måt dåligt av de och inte vill ses.

De här med ja måste väl få ha kul???
Det gjorde mig tvivlande.
Är jag hård, vill jag låsa honom
Nej är svaret, det är han levende, att det ständigt är upprepande.
Nu känner jag mig besviken och han väntar glatt på att få.träffa mig...

Jag känner någonstans att det är tråkigt att känna att ja inte vill träffa han idag när jag vart på jobb hela helgen i annan ort. Jag hade velat setts om han hade betett sig bättre.
Ändå känner jag mig dum

och jag tycker att många pusselbitar föll på plats.
Mitt största problem är mitt medberoende och mitt kontrollbehov.

Men det kommer sig av att jag är ett vuxet barn.
Så nu när jag skalar bort en hel del stora sjok av mitt medberoende så står mitt vuxna barn kvar där.
Och vill också bli sett och omhändertaget.

Jag har egentligen först nu sett hur många överlevnadsmekanismer jag triggat igång i mig själv utan att veta vad de ska vara till hjälp för.'De är i dagsläget i mitt vuxna liv enbart till hinder och bekymmer.

Men i min barndom och under mina unga år som vuxen var de helt nödvändiga för att jag skulle kunna fungera.

Nu när det bara är jag kvar utan så många medberoende relationer kvar så står en delvis fortfarande icke fungerande person kvar.

Den personen kan man om man vill låta vara precis som den är.
Alternativt börja jobba med den biten också.
Då bygger konceptet på samma sak som 12-steg men i lite annorlunda utformning.
Det handlar mycket om att förlåta sig själv för sina ofullkomligheter och försöka förändra beteeden som inte längre är till nytta för en.

du har en alkoholiserad svärmor! Tror inte en ”vanlig” farmor skulle dricka på det sättet med ett bebis-barnbarn på besök! Tycker inte du överreagerar! Vad din svärmor gör och inte gör är ju en sak men svagt av din sambo att inte ta hänsyn till dig och sitt barn! Kram

inte blivit det du frågar efter men jag har sett att det finns möten för Vuxna barn i min stad! Har inte vågat gå dit dock eftersom det bara står ett oregistrerat mobilnummer som kontakt! Adressen är i ett stort hyreshus så man vet inte vem som har hand om mötena! Känns lite läskigt! Berätta gärna mer om det du ska delta i!

jo det är bra med mig! Hur är det med dig och hur går det för dig med allt? Liten rapport från mitt liv. Varje lördag morgon under fem veckor har mitt ex skrivit sms om odödlig kärlek och saknad! Igår lät han rent förtvivlad! Vad gjorde jag? Svarade efter att ha tänkt och känt efter i några timmar!? Min super-mega-power-empati slog till igen! Vad gjorde han då? Svarade mig efter tolv långa timmar mitt i natten när jag låg och sov! I gammal vanlig ordning byggde jag, under dessa tolv timmar, upp en oro! Oro för allt från olycka, självmord, ny kvinna! Efter tolv timmar skrev han att han har gjort STORA förändringar i livet och tänker ringa mig i eftermiddag! Stora förändringar? Eh nä allt är precis som vanligt med att inte svara och nattsuddarliv! Och allt är som vanligt med mig också fast ändå inte?Svarade bara nä tack ring inte! Önskar dig en skön söndag Linda! Och alla andra också så klart☀️?

Hej, vad är det för något?

Heja dig. Hoppas allt bra. Stärks så av att läsa det du skriver. Kram