Senaste kommentarerna i forumet

Är också ny här och känner igen mig i det här med smygdrickandet och att det numera aldrig blir att han dricker sig full. Men tilliten är ju noll när han kan ljuga mig rakt upp i ansiktet. När jag kan överbevisa honom erkänner han och är då mycket ångerfull. Jag älskar ju honom innerst inne och vi har två småbarn så jag vet inte riktigt vad jag ska göra i nuläget. Jag går ju med ständig stress kring att behöva ha stenkoll. Gick därför med här och är med i en studie här.

Det verkar ju helt sjukt! Spara allt inklusive polisutredningen om revolvern. En man som har vapen hemma bör ej vara med barn!

Har gått ett tag nu sedan allt brakade med buller och bång. Åkte på två månaders dubbelhyra för lägenheten vi skulle ha hyrt, surt! Ibland känns det som att jag är mer sur över pengarna än över förhållandet! :)
Fick en liknelse i huvudet idag som jag kände beskrev känslan rätt så bra av att vara i ett förhållande med en missbrukande man. Det var som att sitta i passagerarsätet utan bilbälte, ha dottern i baksätet utan bälte och ha lämnat över ratten till en man som kör i 150 knyck rätt mot ett stup... jag hade kunnat prata mig blå om att han skulle svänga av, sakta ner, ta en annan väg osv. men inget skulle ha hjälpt. Jag hade inte kunnat ta över ratten, det enda som fanns kvar var att kliva ur bilen, ta ut dottern och sedan se hur bilen fortsatte. Den tanken gav mig lite tröst, vi var ohjälpligt på väg mot en katastrof men jag valde att kliva av innan stupet hade kommit. Med tanke på hur mannen ifråga ser ut de tillfällen jag träffat honom så ser han ut som att stupet närmar sig med fart. Sorgligt men det finns inte en enda sak jag kan göra åt det, han håller i ratten. Så tragiskt att se hur en människa prioriterar bort ett liv med kärlek för att kunna sitta hemma och dricka. :(

Hur går det för dig? Har du landat på fötterna? Hoppas att du mår bra!

Är snart ett år sedan jag avslutade mitt förhållande! Kände som du den sista tiden när vi var ett par! Kunde inte skilja på hans olika personligheter längre! Känner fortfarande en stark känsla av att jag vill vara ifred! Vill inte dejta någon, vill inte ligga med någon vill bara va ifred och andas! Kram

eftersom han alltid började dricka igen! Egoismen funderade jag också så mycket över! Är det alkoholen som gör honom sådan eller ÄR han sådan! Jag avslutade vårt förhållande i slutet på november förra året! Jag pallade inte mer! Han hade dessutom så dåligt spritsinne och blev djävulen när han drack! Funderar och saknar den nyktre mannen jag älskade gör jag fortfarande! Svårt att komma över!

Tack för svar - blev det bättre i ditt fall? Hur lång tid tog det ungefär?
Det värsta för mig är egoismen. Allt handlar om honom. Om jag är sjuk eller ledsen frågar han inte ens "hur mår du". Det jag inte kan ta reda på är om detta är ett personlighetsdrag eller en effekt sv depression som kommer med nykterheten?

Jag förstår din situation, men håller med att det är hans egna ansvar där.

Kluvet där när ni.är på samma arbetsplats men som sagt försök skydda dig och se till att du tar ditt ansvar för dig och din position på arbetsplatsen

Tack för svar :)

Varje gång jag bestämt mig så hittar jag på någon ursäkt, så jag inte kommer iväg till Al-anan. Jag har tidigare gått och inte känt att det ger mig så mycket. Funderar på om det är så att jag har en depression, om det är det jag behöver hjälp med? jag har stöd i olika nätbaserade grupper och lyssnar på flera poddar om beroende/medberoende, så jag jobbar med mig själv. Jag har inte träffat mina föräldrar mer är 3 ggr i år, så jag har brutit det aktiva medberoendet.

I helgen är det en speciell händelse och kanske jag besöker dem en timme, max och då inte ensam. Kanske, kanske inte......

Ja ovansätt han gör de med medvetet eller ej så sårar det mig och ja....
Det kommer fortsätta vad jag bör inse

Okej, är jätte tacksam för ditt svar.. som du säger att jag vill ju hjälpa han.. Men jag får börja tänka mera på mig själva, Kram

Kära vän
När jag läser dina inlägg ser jag samma mönster om och om igen. Han sårar dig, gör dig besviken och beter sig egoistiskt.
Så länge du är kvar med honom kommer detta hända! Relationer behöver inte vara så här. Klipp helt! Ingen kontakt alls! Läk dig och hitta någon ny!

Sant
Jag tror jag velar fram och tillbaka om han är sjuk eller ej, men ju mer glipan mellan oss ökar så känns det som jag pratar med en sjuk person.

Och ja då är det ju faktiskt helt meningslöst att säga till eller bli arg.
Nu har jag dock ej skällt på honom efter det här men ändå sagt till. Mer vad jag kände när han väljet så....
Han skäms gör han, men ändå känns det som att det är bättre bara låta allt vara...

Tror allt eftersom tiden går kommer vi nog inte ses på det här sättet, utan att ses som endast vänner ( utan någe intimt)

Det jag kan göra för mig sj? Det är nog att se till att få stöd i allt, att jag är trött, slut av allt, känner stort behov av samtal och bra energier

Tack för svar :)

Jag skulle inte sagt något till chefen! Inte för att dölja/vara lojal utan för att det inte är mitt ansvar och beslut! Det kan få stora konsekvenser för din sambo och då tycker jag att det är hans steg att ta! Även om din sambo är alkoholist så är han ju en människa med integritet och som har rätt att fatta beslut åt sig själv! Bättre att du vänder fokus till dig själv och fattar beslut för dig själv! Ställ frågor till dig själv och svara dig själv på frågorna! Så här är vårat liv, är det så jag vill leva? Min sambo super, vill jag leva med honom trots det? Finns många frågor man kan ställa sig! Och det är bara sig själv man kan förändra och bestämma över fullt ut! Förstår hur du tänker när du vill berätta för chefen, du vill hjälpa sambon, du vill inte vara ensam om ”hemligheten” mm! Men jag tror inte det är rätt väg att gå! Kram

Ja, alkoholen kan drabba på mer än ett sätt - men den ökade cancerrisken är något man inte tänker på i första hand. Om jag förstått det rätt så är muncancer inte lika aggressivt som t.ex lungcancer utan det finns goda möjligheter till tillfriskandande bara man får bort själva tumören. Min man är nyligen opererad för cancer i käken, hans historia liknar din (vägrade länge söka läkarvård ... kunde knappt äta till slut och tappade i vikt och slutligen tvingad till läkare för diagnos och operation).

Jag har inte fått vara med i hans kontakter med läkare så jag har ingen aning om man har pratat med honom om orsaken till cancern, eller risker med fortsatt rökning och alkohol. Han har fått nikotinplåster men väljer att röka ändå.

För din man kanske det här kan bli ett brutalt uppvaknande? Att rökning och alkohol får påtagliga konsekvenser även för honom själv? En tid på sjukhus med ofrivillig rök- och alkoholavvänjning kan ju vara en bra början till ett hälsosammare liv!

Självklart ska du stötta din man så gott du kan i nuet. Men ägna även en stund åt att tänka över om du i längden kan leva ett bra liv med någon som röker och dricker sig till mer ohälsa. Gör det någon skillnad för honom att du finns kvar? Blir det ett bra liv för dig själv, och dina barn och barnbarn?

När du skriver att du ska lämna honom, så HAN kan hitta en tjej och ha ett fungerande sexliv...
Men du då?
Vad vill du, vad drömmer du om? Singelliv, en ny man, en ny typ av förhållande?

Sen är alkoholism en sjukdom man aldrig blir av med. Han kommer aldrig kunna "dra ett streck, hitta en ny tjej och keva som ingenting"
Det kommer alltid att finnas där.

Jag säger inte att de ALDRIG kan dricka mer - men det behövs ett uppehåll. Ett långt uppehåll för att kroppen och psyket ska lära sig fungera utan alkohol. En människa med ett beroende KAN inte lösa problem eller gå till djupet med sina känslor eller ha roligt utan alkohol. Det är omöjligt att BLI AV MED beroendet om man inte sätter stopp - först då kan psyket läka och hitta tillbaka till sin egen serotoninbalans. Jag märker på dig att du är djupt inne i medberoende då du tar på dig att vara kontrollinstans för hans drickande. Det är inte kärlek - det är något helt annat. Believe me I have been there too. Jag önskar dig lycka till, men tror tyvärr att det kommer inte att funka förrän han slutar helt och det måste han glra själv. Att du ska vakta på honom, är inte en sund relation. Ett boktips, Unni Drougges Andra sidan Alex. Dör hon flrklarar väldigt bra hur medberoendet funkar, att genom att vakta i minsta detalj tror man att man har kontroll, fast man i själva verket är slav under någon annans beroende. Låt mig fråga dig: vad är så farligt med att sluta helt? Vad är han/du rädda för?

Du har skrivit och läst här men valde att starta en ny tråd då det var svårt att hitta sin gamla. Bra att du gjorde så, du är lösningsfokuserad. Vi har haft problem med reklam och spam här på sidan och därför är det kanske lite extra rörigt vi ber om ursäkt för det!

Att skriva och läsa här är hjälpsamt för dig. Det hörs att du tar in och reflekterar kring hur andra har det, hur du har det och haft det och vad du är på väg ifrån. Att läsa stärker din vetskap i att du gör rätt nu när du försöker ta steg för steg mot att ge dig själv lite mer och fylla på din energi.

Det blir tydligt att din partner inte kan vara ditt stöd när ni haft dödsfall i familjekretsen. Nu behöver du stöd och hjälp mer än innan. Bra att du skriver här och berättar hur du har det, det ger oss här chansen att ge dig stöd!

Du har inte berättat för några vänner än hur det är för dig, ibland känns sådant svårt och såklart är det olika hur väl man känner någon.
Många som väljer att ändå anförtro någon något kan känna sig lite lättade av det.

De flesta tycker inte att det är så svårt att lyssna på hur det är för en som man trott. Finns det någon som du skulle kunna prata med alls i din närhet om du skulle ta steget att berätta för någon?

Det finns en nationell, kostnadsfri stödtelefon som ger professionellt stöd vid något eller ett par samtal, Nationella hjälplinjen. De har öppet alla dagar 13-22. Vet inte om det är något för dig. Men jag ville tipsa då du nämner att du just nu inte har så många du pratar med, hoppas det var ok.

Du kan läsa mer om om dem här om du vill: https://www.1177.se/Stockholm/Om-1177/Om-Hjalplinjen/?ar=True

Fortsätt såklart också gärna skriva och läsa här på forumet!

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du funderar kring om beröring från din man, både närhet och sexuellt kan påverkats av era bråk kring hans alkoholvanor med mera. Det låter som det kan vara så och flera kan säkert känna igen sig. Oavsett känner du så, och klokt att du lyssnar på det! Något känns inte bra just nu och du väljer det som känns rätt och skönt för dig.

Fortsätt gärna läsa och skriva här i forumet.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har hittat hit då du har en del funderingar kring din mans drickande. Det har skett stora förändringar genom åren, både vad gäller er relation och hans drickande. Sedan 3 år är ni tillsammans igen och hans drickande är betydligt annorlunda nu än förr. Ni kan också kommunicera med varandra bättre än tidigare. Vad omtänksam du är som vänder och vrider på det såhär för att försöka komma fram till vad som blir bäst för honom och er båda. Det hörs att du gjort mycket för honom och er.

Du beskriver att din man dricker folköl när han känner sig stressad. Han gömmer det och du tror att han skäms en del då han inte fullt uppnår kravet att vara alkoholfri. Du funderar nu på om du ska sänka kravet från din sida eller inte och hur det kan påverka honom och hans drickande.

Det låter som sagt som du genom åren gjort väldigt mycket för att påverka hans drickande, det har haft effekt och ibland undrar du om han gjort förändringarna mer för din skulle och relationen än att han vill det. Utifrån det du beskriver låter det som att det borde finnas en motivation hos honom själv också för att ha gjort såhär stora förändringar. Oavsett hur det blir, vad du väljer och hur han väljer att svara på det, hur ser ditt stöd ut? Vad får dig att må bra och hur kan du ta hand om dig själv?

Att skriva här i anhörigstödets forum är ett sätt att sätta ord på hur det är nu, se det lite mer svart på vitt och dela med dig av dina reflektioner. Bra gjort!

Ibland är sådant hjälpsamt när man känner sig rådvill och inte vet hur man ska gå vidare. Förhoppningsvis får du lite flera svar och kan resonera med några här på forumet. Ibland tar det lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger. Läs gärna runt och fortsätt skriva kring hur du tänker kring detta.

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

De känner väl att de har förlorat en stor bit av sig själva! Mitt ex var som deprimerad när han hade nyktra perioder! Han blev, tvärtom mot din man, överenergisk snudd på manisk! Han ville nog inte ha tid för att tänka och känna! Samma som din man när det gälller socialt umgänge, undvek att träffa folk! Är ju ofta alkohol inblandat tyvärr när människor ska umgås! Förstår precis hur du känner! Blir ju ett bakslag för en själv för som man har slitet för den där nykterheten! Och så blir inte allt så bra som man trodde! Svår sits för dig för man vill ju så förtvivlat gärna att nykterheten ska hålla i sig och blir rädd att ställa krav! Försök vara extra snäll mot dig själv! Unna dig själv saker! Tror att tiden läker ju längre in i nykterheten din man kommer! Kram

Du ger en tydlig bild av en relation med en man som har alkohol- och drogproblem som eskalerat senaste året. När ni inledde relationen valde han att göra en stor förändring i sitt liv, både vad gäller sitt umgänge och att han gjorde sig av med alkohol och droger. Du var kär och då var det omöjligt att förstå att det skulle kunna bli som det nu blivit.

Sedan något år tillbaka har hans drickande eskalerat, han har även tagit droger. Under denna tid har han blivit personlighetsförändrad. Han är elak mot dig och kallar dig psykopat, att det är ett kvinnofängelse mm. Under en lång tid har du kämpat på, tagit ansvar, arbetat, skött hemmet men känner nu att du fått nog. Du behöver stöd. Du har tagit kontakt med hans förändrar, går till en psykolog och nu skriver du här. Bra gjort. Tillslut kommer du hitta sätt att ta steg för steg mot att få det bättre.

Om du inte redan gjort det kan du också anmäla dig till en studie på anhörigstdet.se som innebär att du kan få tillgång till ett program.

Att skriva såhär på ett forum är många hjälpta av, ibland kan det ta lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger. Att se att man inte är själv, kanske få tips och läsa om hur andra har gjort i liknande situationer är för många hjälpsamt. Finns det något mer du tänker just nu skulle vara hjälpsamt för dig?

Fortsätt gärna skriv hur du tänker och hur det går för dig!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Fast det där är ju inte helt sant. Jag vet att det är en vedertagen sanning att en alkoholist aldrig kan dricka mer, men jag tänker ändå ge Sinclair-metoden minst ett år innan jag drar slutsatsen att det inte fungerar för honom.

Det har fungerat för så många, och jag har regelbunden kontakt med två av de som "botats" (en dricker socialt, en är spiknykter och driver C3 Foundation i Europa idag)

Det finns ju botemedel - det funkar inte för alla, men för så många att det är värt ett försök.

9 månader tar det, i genomsnitt, att uppnå "extinction" - fem månader har vi/pojkvännen använt det nu. Jag ser ju tydligt att han blir bättre - det enda som kan sabba det är om han låter bli att ta sina piller...så nu för tiden är det DET jag vaktar, snarare än drickandet. Och det är jobbigt det med - faktiskt ännu jobbigare, på ett sätt - men jag ger inte upp än :)

Han kan alltså inte "släppa taget om alkoholen mer och mer." Alkoholism fungerar inte så. Det blir bara återfall och fler besvikelser. Han måste igenom den hårda vägen. Ju längre det tar för dig/er att inse detta, desto längre kommer du slösa bort ditt liv med att vara medberoende.