Senaste kommentarerna i forumet

Hej!
Jag lider med dig och vad du går igenom.
Tyvärr tror jag den enda vägen är att antingen
1) slutar han dricka helt, och då helt. Inte ens en löttöl! Det behöver han hjälp för. Han måste vilja själv, och sjäkv söka sig dit - det är viktigt att du alltså inte "kollar upp" ett ställe. Ett sådant missbruk som han har kan omöjligen gå över i ett normalt bruk. Det är endast en illusion han vill få dig att tro på.
2) Du lämnar honom. Ni kan alltid bli ihop igen om han blivit nykter.

Genom att "micro-styra" honom och förhandla om varje öl förgiftar ni förhållandet, och missbruket förvärras. Du uppmuntar honom också till att ljuga då han tjänar på det.

INGEN har blivit av med sitt beroende utan en cold turkey på minst ett år.

Kramen ut i etern mottages tacksamt och sänder en tillbaka! ?

Våga välja ens en person i din närmaste krets som du är fullständigt ärlig med hur du har det. Det betyder inte att du måste älta det varje gång ni ses men det lättar din börda kan jag lova att det finns ens en person som vet.

Eller gör som vi många andra och var brutalt ärlig här på forumet, här får man pepp och goda råd när det är jobbigt. Det värsta man upplevt så finns här alltid någon som ändå delat upplevelsen, här finns ett fantastiskt stöd för den som vill ha det.

Hoppas du finner ork att ens göra någon liten sak som får dig att må bättre och se lite ljus i framtiden, det viktiga är att vara snäll med sig själv och bryta ner lösningar i mindre bitar så man känner man lite för lite kan återta en gnutta kontroll över sitt liv och sina omständigheter! Önskar dig en fin höstdag!

sluta dricka är den största hjälpen i ett första läge! När mitt ex hade nyktra perioder klarnade hjärnan på honom på något sätt! Han visste vart gränser gick, han fick tillbaka förmågan att tänka ur andras perspektiv mm! När han hade varit nykter ett tag började dock allt komma ikapp, allt han gjort och inte gjort på fyllan! Det blev nog övermäktigt och han tog till den medicin han var ”bekväm” med: alkohol! Där tror jag terapi kommer in! Nykter ett tag och sen terapi för att ta hand om alla inre ”sopor”! Är ju som ni säger himla svårt att hitta nån terapeut som man funkar med! En del är oproffsiga och en del klickar man helt enkelt inte med! Att klarar av att hålla sig nykter och ta tag i sitt liv avgörs nog lite av ens personlighet! Mitt ex sopade gärna saker under mattan! Han hade behövt att bli förlåten för mycket han hade gjort och sagt! Men då måste man ju ta tag i saker och be om förlåtelse och göra förlåt! Han ville aldrig ”älta” som han kallade det! Och då har man själv som anhörig svårt att förlåta och gå vidare!

Jag kan höra din förtvivlan genom raderna! Vill sända dig en stor varm kram och en påminnelse om att även denna jobbiga känsla kommer passera! Du är starkare än du tror och att tappa kompassen för ett tag är inte farligt. Ta emot all den hjälp din välmenande vän och andra omkring dig kan ge. Jag känner så igen dendär sorgen från barnen man kämpar med, deras både längtan och besvikelse är så svår att hantera. Hoppas ni kan få lite hjälp på vägen, så nu kommer vidare både du och barnen.

Vad han väljer att göra eller inte kan inte du varken ta ansvar för eller göra något åt. Du och barnen kommer få det bra, du kommer kunna fatta de rätta besluten som du redan gjort så många gånger. Tro på din inre kraft och vilja, även när en dimma ligger över alltsammans!

för att du orkar berätta !!
Jag har hört mycket genom åren och jag brukar kunna hålla viss distans utan att bli alltför gripen men här dras jag med och känner verkligen för dig och ditt liv.

Jag har inga konkreta råd än att tipsa om kvinnojourer som kan ha bra kontakter. Vårdcentralen likaså om det finns sjuksystrar där som är kunniga i beroendet. Mödravården brukar ha bra folk.

För mig känns det som att du behöver skydd innan nåt händer och kanske ska du överväga att byta bostadsort ?

Kram !

vad jag känner igen mig i terapeuter som helst vill vädra sin snara pensionering, sin sommarstuga i skärgården, sin egen pågående skilsmässa, sitt tråkiga jobb (Hallå !! Det är ju jag som ÄR ditt jobb!!!) mm mm. Alla exemplen är tagna ur mitt egna liv.

Genom att sluta dricka så löser man 99.9 % av alla problem. Allt blir lättare men det är svårt att se det när man är aktiv.

min man gärna dricker om jag är sjuk-för han blir så orolig...... suck !
För att få en utredning måste han hålla sej nykter en längre period så det går att utläsa vad som beror på A och vad som är en ev diagnos. Han säger att han kommer nog få lösa problemet själv och har inte ork att gå till någon ny och ”tjata om barndomen” igen. Vi bor på en mindre ort så utbudet är inte stort. Han är intelligent och har talets gåva. Senaste terapeuten satt i 30 minuter och berättade om sina egna problem och lättade sitt hjärta .... Inte riktigt vad min man behöver ..... Vi kämpar på , ibland tillsammans och ibland var för sig
Tack för att ni bryr er ?

Hej Anxiete,

Svarar på din kommentar i AlkoHyper's tråd här.
Såg i ditt första inlägg att din man inte får
en utredning så länge han dricker. Är det så?

Jag fick utredning efter ca 4 månader hos A-terapeut.
På terapeutens initiativ. Ett vant öga ser antar jag.

Gjorde utredning och det visade på medelsvår ADHD med
ett inslag av autism, högre intelligens än medel, med
koncentrationssvårigheter väldigt långt över medel.

Fick diagnos (trodde inte själv att jag låg innanför ramen för diagnos)
men väl strax utanför.

Jag har medicinerat sedan Februari och upplever själv att jag
har fått ett annat tänkande - är ganska övertygad om att
min problematik kring alkohol är förknippat med just detta.
Självklart andra faktorer med som påverkat men faktum är att jag kan
idag avstyra tanken - impulsiviteten - tänka klarare och se
konsekvensen av mitt agerande.

Vad krävs för att din man ska få en utredning?
Är han medveten om att orsaken till överkonsumtion
kan vara att han har adhd?

Dock INTE din skyldighet att se till att han får en utredning,
han är vuxen och kan sköta sig själv. Han ska se till att han håller
sig nykter för att kunna genomgå en utredning.

Och som du skrev i någons tråd det skylls på det ena och det andra.
Jag vet för jag har själv gjort det. Jag vet också att det aldrig går att
bli nykter så länge man försöker hitta anledningar till att få dricka.
Man måste ställa om hela tankemönstret.
Likt en atlet som ska över hindret. Jag SKA över. Skit samma hur
men över ska jag.

Jag försöker peppa andra men ja inte så lätt alla gånger.....

Den värsta bortförklaringen jag läste för någon vecka sedan:
Åh fan Jag drack massa vin ikväll - för att min dotter mår så dåligt.
Finn fem fel i den.

MM

En stor varm kram till alla därute som kämpar, oavsett mot vad eller vem, kram på oss ❤️

Försök att acceptera att hans val är hans,dina val är dina.
Hur knäppt han än beter sig och vad han än säger till dig så kan du alltid acceptera eller gå.
Att konfrontera,skälla klaga på en som är beroende är oftast helt verkningslöst.

Deras friska jag skulle förmodligen inte uppträda såhär.
Men nu är han sjuk i ett beroende och gör precis såhär.

Du kan inte förvänta dig ett bra uppträdande av en människa som sjunkit djupt in i drickandet.

Så vad kan du göra för dig själv?

Skriver av mig

Jag vet det är pause men trots detta sårade han mig igår. Ändå.behöll jag mitt lugn. Han skulle åter igen som många gånger förr skriva när han kom hem till sina föräldrar som han sover hos ibland.

Än en gång skrev han inget. Trots orden han skrev

Klart jag hör av mig!!!!!

Jag blev sårad igen, jag vill inte bli sårad, hur hanterar jag detta??? Jag tycker inte om att vara inställd på att en person jag ff älskar och som ska vara en nära vän till mig just nu, inte ska tro på!!!!! Att helt enkelt sluta lita på nåt.

Att hela tiden tänka när han säger nåt att det är inte så.

Han har fortfarande inte skrivit nåt, förlåt, ja vet du blir sårad osv.....

Hur gör man ??? Ingen kontakt är ju det ultimata. Men jag vill inte ha de så. Jag hade önskat fått respekt att han.kunde göra som han sagt!

Jag vet inte hur jag ska göra nu!! Höra av mig? Då får han allt serverat som alltid, att jag tar ansvar,.... spelar de någon roll att visa ja vart ledsen, har de hjälpt?? Nä svaret är nej det har det inte, fortsätter han göra samma sak? Ja

Det gör ont, men jag är ff stolt över att inte gapat, gråtit, skrikit, och hört av mig som jag gjort tidigare!!!! Men här hemma mår jag dåligt, ni vet, jag vet och två av mina vänner vet.

Det känns jobbigt att höra de säga han bryr sig ju inte, inte ens nu när det är som det är. Det känns jobbigt o höra att de skulle aldrig såra nån så, göra så, att det är fult och respektlöst.

Skriver av mig

Mitt ex numera bor ibland här hos mig. Och ikväll så skulle han ta en snabb aw med sin kollega. Jag hade en liten aning om att han kommer inte hålla de han ville hålla. 4 öl o sen hem hit! För de ville han såååå gärna, sa ja vill visa dig och oss.

I vilket fall så sa jag jag bestämmer inte om du ska va kvar eller ej, men däremot så bestämmer jag att jag inte vill du kommer hit om du blivit för onykter!!!

Va hände jo han verkade vilja va kvar längre, lite som att han.ville komma när de passa han. Det slutade med att vi sover på varsitt håll.han lyckades ej kunna hålla de han sa.

För mig.är de lite tråkigt i hans progress att bli bättre, men nu fall han för frestelserna i ölen och va kvar trooootts han jobbar imorn vid kl 11:00

Hans val tänker jag, hade vi vart ihop hade jag blivit galen och massa bråk o tårar. Nu.känner jag mig stolt över mitt agerande.

Jag förstår inte hur han tänker, men jag tror de är ölen som talar nu. Och för min del så känner jag bara att jag drar mina öron åt mig ännu mer. Ingen ide att tro på va han säger.

Man kan inte säga en sak o sen göra annat o tro att han kan komma när de passar. O nu va krogen viktigare.

Jag har kommit till samma insikt. Nu har jag flera fina systrar som verkligen bryr sej om mej.
Vi har medvetet "friat" och valt varandra ( vid olika tillfällen)
Det känns så befriande att släppa hoppet på sin biologiska uppväxtfamilj som inte vill ha kontakt.

Så väl beskrivet, tack för att du delar med dig

Min bästa vän berättade precis att hon ringt min mamma. Sa att jag var för sjuk för att själv fatta rätt beslut om vad som var bäst för barnen och mig.

Jag känner tacksamhet.
Jag är livrädd.

Känner igen.det där med att bli äcklad av lukten. Och sedan känner jag igen mig i dig att vara den som vill annat medans han är kvar i nåt dåligt.

Var på Hypnos-terapi i veckan och jag tog upp min sorg och besvikelse över hur mina föräldrar brast i sitt ansvar när jag växte upp! På grund av sjukdom, visst, men för ett barn är sorg och besvikelse just sorg och besvikelse oavsett liksom! Liksom för din son! Då sa terapeuten en sak som jag tänkt på mycket:
”I min värld betyder inte blodsband någonting längre! Har haft så många personer som suttit i den stolen där du sitter nu och de har lagt år på att sörja och hoppas på destruktiva relationer med blodsband! Men släpp dom och sluta förvänta dig något som absolut inte finns i blodet! Det finns så många människor som verkligen vill vara något för dig även om dom inte delar dina gener!”
Först tyckte jag det kändes så brutalt men har tänkt på det mycket och det är väldigt logiskt och klokt egentligen! MCR lider med dig och dina barn!❤️ Men om du föreställer dig ert liv helt utan honom, hur skulle det vara? Att kasta hopp och förväntningar överbord är en sorg men ändå något som skapar trygghet! Kram

Alla gränser borde vara passerade nu.
Jag borde kapitulera.
Riva alla fasader.

Men jag låter bli.

Du har det inte bra.
Återigen gör du val som påverkar oss alla.
Och jag gör mina.

Jag trodde att jag var så mycket starkare nu. Men det är jag inte.

Du har de senaste dagarna ställt in med barnen. Du har mått för dåligt har du sagt. Och sorgen och besvikelsen hos barnen har varit så stor.

I dag skulle du ha dem i två timmar så att jag skulle kunna gå på möte. Bion i går hade jag redan ställt in. Precis som lunchen som jag skulle på senare i dag. Två timmar för att jag skulle kunna gå på möte.

Men din dotter vägrade åka till dig. Klamrade sig krampaktigt fast hos mig. Men sonen grät av saknad och ville inget annat än att vara med dig.

Men du var inte kapabel att vara förälder i dag. Vad du fyllt din kropp med vet inte jag.

Och sorgen hos din son är bottenlös.

Nu borde jag låta världen veta hur det återigen är ställt. Men jag förmår inte.

med däckjobbet ! Jag arbetade som biluthyrare för ett antal år sedan och höll på att slita ihjäl mej under däckbytar-perioderna, framförallt buss-och skåpbilsdäck, då använde man en vanlig säckkärra att köra däcken på. Jag orkade inte få upp kärran på hjul så jag kunde köra ut dem ur verkstan så killarna fick hjälpa mej att balansera däckkärran så jag kunde komma iväg ?? Finns bättre kärror nu ?
Skönt att höra ifrån dej ?kram

Undrar också .. Hur det går för dig och familjen ??

Hej :)

Nu blev jag lite varm i magen - det går ganska bra här. Fått tillfälligt jobb med att byta däck i en månad, inför vintern. Stressigt och hårt, så jag har ont överallt och är konstant trött.
En fördel är att det kommer bli pengar, och en annan är att jag jobbar med pojkvännen - jag tycker om att jobba med honom; det syns så väl hur kunnig och begåvad han är när det gäller.

Idag fick vi en låda öl av några rumäner som hämtade kasserade däck - ganska skön känsla att vi inte tog några, utan lämnade dem åt arbetskamraterna.

Helt nykter är han dock inte - 6 öl förra helgen - men det är ju det som är meningen. Att det ska bli 'normalt' - vad nu DET är. Själv drack jag ett stort glas Southern Comfort förra helgen. Det var inte så gott som jag mindes det, och att vara berusad kändes bara obehagligt.

Nu ska jag kolla in din tråd!

Vill bara kolla så att allt är bra med dej ? ?kram

och hoppas allt löst sej till det bästa för dej och din familj ? trevlig helg

Jag förstår dig. Känns väldigt bekant. I perioder är det alkoholfritt men man vet aldrig när det plötsligt dricks i smyg igen. Ofta passar han på när jag är borta. Vill inte heller lämna barn med honom och undrar lite om det blir bättre eller sämre för barnen om man skulle ta sitt pick och pack och flytta med dem. De kommer ju ändå att vilja vara med sin pappa ibland...

Jag kanske låter väldigt hård, men jag vill bara ditt bästa.
Jag har ju varit där själv och jag känner med dig så enormt.
Det är en hård verklighet du lever i, men jag hoppas att den kommer mjukas upp.