Senaste kommentarerna i forumet

på jobbet, mycket gammalt groll som flöt upp hos medarbetare men jag är inte inblandad och såååå könt att känna distansen, även om det varit påfrestande under veckan. Och mannen som hållit radiotystnad en vecka hör av sig som om inget hänt och föreslog fikaträff kl tre igår, jag undrade om vi kunde ta det klockan två eftersom jag slutade tidigt och han kontrade med nja, klockan fyra? Nej då är jag upptagen svarade jag och sen blev det tyst..... och jag var inte ett dugg besviken, mera nöjd över att jag inte vred mig i spiraler för att anpassa mig.( Förmodligen var han påverkad när han föreslog träff, och sen ville han ha den så sent som möjligt dagen efter så han skulle hinna nyktra till. ) Idag skulle jag gå på en fest, sällan man blir bjuden, men jag var verkligen för trött, och det var verkligen inte min typ av människor......så jag tackade nej och stanar hemma med levande ljus, musik och en kopp te. Självvald ensamhet är guld!

Förstår att det är jobbigt .. men kanske bra att ta tag i det som du har påbörjat .. Bättre att leva ensam , än ensam i tvåsamhet .. så resonerade jag .. Se det som en början på ngt Nytt .. sen får tiden utvisa på vad .. Vem vet , kanske blir ett uppvaknande för din fru .. och ni hittar tillbaka till varann .. eller så blir det början på ngt annat .. och Kom ihåg .. Att det inte är du som ska ha skuldkänslor utan det är starkt och ansvarstagande att sätta ned foten och säga ifrån .. och inte acceptera A mer ..

Tack för ditt fina svar och få veta hur du haft det. Kan det vara så att om jag flyttar ut så kanske hon måste börja tänka om, om hon vill förstås eller kan det bli ännu värre av att jag gör det?
Har såna skuldkänslor inför det så jag kommer mig inte för, speciellt nu när hon varit lugn i två helger, vet ju ännu inte hur det blir i morgon.
Jag känner att även om hon blir nykter på helgerna så har det gått så långt att jag vet inte om jag vill ändå, en sak som jag är lite rädd för är att bli ensam och inte ha någon att älska, men jag har ju barnen och det räcker långt.
På ett sätt skulle allt vara lättare om hon drack rejält imorgon kväll eller nästa helg så har jag en anledning att flytta ut.
Jobbigt med alla skuldkänslor och jag har varit en svag person men känner nu att jag har fått nog och på något vis känner jag mig starkare att kunna ta tag i det nu.

Hej navara18 .. Följer din resa .. Att bo med någon som är spydig o sur hela tiden , känns inte kul .. tror att det kan vara en bra idé att flytta ut till stugan så att du får lugn o ro att tänka .. och även din fru , för det finns ju i grund o botten en anledning till att hon dricker ... dags nu för henne att sluta fly och leva i nuet och ta tag i sina problem med A .. Jag talar av egen erfarenhet .. som jag önskat att min omgivning ställt krav på mig tidigare och inte tassat på tå , och inte velat inse mina problem .. Kom ihåg att det är Hon som måste göra resan .. inte för att du och omgivningen vill .. Då blir det sura o tråkiga miner .. Flytta ut till stugan och börja sakta fundera på hur du ska bygga upp ditt eget liv och låt henne komma till insikt med hur hon vill leva sitt ..
Jag har också börjat om .. en jobbig o lång resa .. men såå värd den .. Nu , nykter o närvarande .. utan A .. Kämpa på nu och försök att ha en trevlig helg och hålla humöret uppe ???

Hej alla
Andra helgen som det är lugnt med drickandet nu, jag har pratat och sagt hur jag känner och undrar om det är därför samtidigt är hon sur och säger, vad ska vi göra nu då, du som bestämmer vad vi ska göra. Verkar som det är för jag sagt att hon dricker för mycket. Vi pratar inte så mycket, känner att jag har inget att säga längre. Annars på helgerna har det bara varit bråk så känns inte som vi har något att prata om längre
Känner snart att det är dags att jag flyttar ut ett tag för att få tänka vad jag själv vill, det är svårt när man är hemma med en som är spydig och sur hela tiden. Men nu har hon ju hållit sig lugn och detta är andra helgen, så då kommer ju tankarna, har hon lyssnat på vad jag sagt eller är det bara tillfälligt som hon inte dricker mer än 2 glas vin/kväll?
Ja vad vet jag, har i allafall idag börjat prata med en psykolog igen, då jag känner att jag måste prata med någon utomstående och det känns bra att få säga vad man vill utan att någon dömer.
vad säger ni där ute? Kan det bara vara tillfälligt att hon håller sig lugn i sitt drickande för att jag pratat mycket med henne och sen spårar det ur igen?
Jag känner ändå att jag behöver tänka på vad som är bäst för mig och vad vill jag med mitt liv.
Trevlig fredag kväll på er alla.

Hej Carina,
Tack för detta tips. Jag har suttit och skrivit. Känner att jag lika gärna kan skriva upp det här, vill inte ha något papper liggandes här hemma med detta. Det är för känsligt. Och detta är ju ändå lite av en "dagbok", men där man ibland får respons. Detta forum, är så glad att jag hittat hit!
Fördelarna med att stanna känner jag är att vi är en hel familj. Älskar honom. Jag har koll på barnen. Vårat hem. Kan hålla ihop allt.
Nackdelarna med att stanna känner jag är att det inte finns någon tillit. Jag mår dåligt. Finner ingen ro. Stressigt. En energitjuv. Tassar på tå. Ingen respekt.
Nackdelarna med att lämna är det svåraste, att tvingas vara utan barnen! Min mardröm! Vara ensam, ingen koll. Hitta boende.
Fördelarna med att lämna kändes befriande att skriva ner. Det är ju målen jag vill nå! Ro. Ge barnen min odelade uppmärksamhet. Fri. Lämna problemet där det hör hemma. Vara snäll mot mig själv.

Detta var nyttigt för mig. Ni är så kloka här. Tack.
Nu låta detta sjunka in, försonas med dessa tankar.

Hej på dig!
Du kämpar verkligen, för din familj och med din egen ambivalens. Att väga fram och tillbaka, och känna och tycka olika, lika dagar. Det finns en övning som kan vara till hjälp, vet inte om du gjort den redan. Men jag skriver den här i alla fall så kan du testa om du vill.
* Skriv först alla fördelar med att stanna kvar i relationen.
* Skriv sedan alla nackdelar med att stanna kvar i relationen.
* Steg 3, då skriver du alla nackdelar med att lämna relationen
* Steg 4, då skriver du alla fördelar med att lämna relationen.

Det är inte alltid så att man kan ta ett beslut bara för att man har gjort övningen, men ofta kan man ändå få lite mera klarhet när man ser det man känner och tycker svart på vitt.

Sedan funderar du på huruvida du ska berätta för hans föräldrar. Tyvärr är det ju ingen som har något facit i handen som kan säga vad som är bäst. Men ett första steg är kanske att du funderar på vad det är du vill uppnå med att berätta. Vad är viktigt att berätta och vad hoppas du att det ska leda till?

Önskar dig en fin helg!
/Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Tack ?
Ska ta lite nya tag idag ?
Är pressad från andra håll också, om att få bilen såld. Billånet försvinner och vi får en summa var över. Tyvärr står min man på bilen och hans underskrift behövs...
Trevlig helg ? Carina och alla andra fina kämpar ? här inne ??(?⌨)
??

Jag vill egentligen bara ge dig en uppmuntrande kram. Du är på väg! Du väljer mellan lite olika alternativ. Ibland behöver man acceptera att saker och ting tar sin tid, men så länge du vet din plan så vet du också att du är på väg dit du vill. Till det liv som du väljer att leva.

All styrka till dig!
/Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

...det är jag det ? I alla fall enligt min man. Kan nog stämma om jag försöker se det med hans alkoholist-ögon.
Jag går inte på hans lögner längre. Jag försöker ta hand om mig själv så gott det går i det här kappsäckslivet hos mina syskon.
Har sagt att jag bara vill ha sms-kontakt ett tag framöver för jag orkar inte med allt tjat om hur ensam han är och att han behöver stöd och uppmuntran under sin behandling ??
Jag har det så himla bra ?? Jojo mitt liv är på paus till jag får lägenheten i november. Vill inte träffa honom ensam i huset och har inte många som kan vara med. Osäker på hur nykter han är...
Har sån lust att blockera honom men vill gärna få klart bodelningen - bilförsäljning, husförsäljning eller att han köper ut mig (utan anställning och inkomst ???).
Vad behöver jag göra ??
Blir nedbruten men känner ändå en inre styrka och kraft fortfarande ?
Godnatt ??

Försök att tänka att din bästa vän berättar det du berättar här! Hennes liv ser ut som ditt gör! Vad skulle du tycka då? Man flyttar sin gränser lite i taget och hjärnan kan inte tänka klart längre! Lämnade min särbo för andra gången i december förra året! Svek, lögner och manipulation blev en vardag som man sakta men säkert vande sig vid! Nu håller jag på att gräma ihjäl mig över all skit jag tog! Jobbat jättemycket med mig själv under året som gått och det går åt rätt håll men just nu är det svacka! Det sätter spår så var rädd om dig själv! Svik inte dig själv, det är det värsta! Du förtjänar så mycket mer och bättre! Normalt sett innebär otrohet en jättekris i ett förhållande men allt normalt suddas ut och man sopar de mest groteska saker under mattan! Som Anxiete säger vi är många här som känner igen oss i din berättelse! Läs runt och fundera på hur du vill ha ditt liv, hur mycket tid och kraft du är beredd att offra! Kram till dig

.. på att berätta för mina svärföräldrar om min mans alkoholvanor. Men är osäker på om jag verkligen borde, de har det redan svårt med egen sjukdom. Vill inte tynga ner dem mer, vet verkligen inte vad jag ska göra? Tänker att de säkert vill veta, är ju deras son det handlar om, samtidigt som livet varit hårt och prövande för dem. Tycker så mycket om dem, vill så gärna bespara dem detta.

Välkommen hit ! Här är vi många som är i din situation och som ställer oss ungefär samma frågor. Något som hjälpt mej är att läsa och skriva här, här finns så många kloka medberoende och beroende. Man får bekräftelse men framförallt nya infallsvinklar i tänket ?

Och välkommen till forumet! Måste bara säga att det är fantastiskt vad du har tagit ansvar för hela din familjs mående! Först och främst dotterns behov av en lugn hemmamiljö och gällande dig, vilket sorts liv du vill leva för att må bra och också gällande din man. Att inte sopa problemen under mattan utan att vara ärlig och tydlig med hur du mår och vad du upplever kan vara den bästa hjälpen för honom. Kanske vill han fortsätta blunda för problemet, men du har i alla fall försökt hjälpa.

Önskar dig och er en positiv utveckling, vad den nu kommer innebära. Skriv gärna en egen ny tråd i forumet om du vill att det ska bli lättare att följa just dig.

/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Så mycket jag känner igen mig... Om det kan vara till någon hjälp ger jag här min upplevelse. Jag lever med en man som dricker för mycket och det har eskalerat till orimliga nivåer detta år. Efter semestern har jag bestämt mig, något måste hända. Jag började med AL-anon möte, AA möte för anhöriga. Sen har det rullat på. Jag har ställt ulimatum utifrån mig, jag kan inte ha det så här, så här vill inte jag leva. Han sa att han inte har problem, detta fixar han själv, vården kan inte hjälpa honom och 12 stegs program inte var för honom - han är inte bänkalkis! Han sa jag ska endast dricka en gång i veckan och det ska han visa att han klarar av under september, nu närmar sig slutdatumet. Och jag kan säga att han inte klarar det. Jag har skrivit dagbok varenda dag hur det har varit för att ha motargument när han säger att han lyckats o att det gått bra, han har en tendens att vilja ha bevis och gärna skylla på någon annan. Jag såg en film från IQ om att man som anhörig ska 1.berätta, 2. ta hand om sig själv för att må bra och 3. diskutera inte när motpartern har druckit, jag har följt alla dessa råd och valt att berätta för hans syster och föräldrar. De har naturligtvis redan märkt att något är fel och att det kändes bra när jag berättade. Jag har också en mycket god vän som jag pratar med och som jag vet ställer upp. Jag har också pratat med alkohollinjen - jätteskönt. Jag har också pratat med dottern 14 år, som har mått skit sista året. Det känns som om hon tycker att det är bra och jag märker att jag behöver finnas där o se när hon mår dåligt. För hennes skull är det också viktigt att visa att nu är det slut på bråk, hon behöver lugn o ro, så hennes mående och tillit hjälper mig att fullfölja denna gång. Nästa vecka kommer att avgöra vår framtid. Jag vill inte leva med en make som dricker o blir aggresiv, elak, tjatig och dum. Så han måste söka hjälp annars kommer vi att flytta. Det kommer att bli tufft, men vilket liv har jag, oro över när han ska bli elak, sitta i sovrummet o höra hans snarkningar, osv...

Det är inte bevisat att det finns en alkoholistgen, det kan finnas genetiska faktorer men man vet inte säkert. Det är omtvistat men det kan lika gärna vara arv som miljö. Många barn till alkoholister blir nykterister så man är inte ”tvungen” att bli alkoholist för att ens förälder var det. Men det vore ju skönt (för mig iaf) att ha en ursäkt. ”Inte mitt fel, det är farsans”.
Ville bara ha sagt att det inte har med ditt problem att göra. Sluta kan man oavsett om det finns en gen eller inte.
Hoppas det går bra för dig!
/IW (slutat dricka)

Tror att den som missbrukar ofta utvecklar psykisk ohälsa! Sätter spår i själen att missbruka tror jag! Och när de försöker sluta missbruka klarnar hjärnan och så skall de fejsa allt de ställt till med! Lätt att ta ett återfall för att döva ångest! Och dom som lider av psykisk ohälsa kan lätt ta till saker som får dom att känna lugnet! Min mamma har vid 73 års ålder helt plötsligt, efter senaste psykosen, blivit bästis med bag-in-boxen! ? Hon har alltid varit hälsa-freak som gått på grönt te! Har väl upptäckt att ett (falskt) lugn lägger sig i kroppen när man dricker vin! Som anhörig känner man sig rent ut sagt apatisk! Försök känna efter vart din gräns för ansvar går! Inte lätt men man får försöka skaffa sig distans tror jag! Du kan inte rädda din bror, han måste rädda sig själv! Du kan inte heller få din mamma att agera så som kanske är bäst! Du kan prata med henne men räkna inte med att hon skall göra som du säger! Lider med dig! Kram

Vi glöms ofta borta tyvärr så det gäller att försöka ta hand om sig själv på bästa sätt
Galet!

Det tar tid innan lugnet infinner sig på riktigt men du verkar vara på rätt väg ??
Det är svårt att diskutera med en alkoholist då det mesta tycks handla om A och dennas mående. Vi förväntas bara förlåta, skaka av oss all sorg och ilska och gå vidare.. Det är frustrerande på många sätt och inte lätt att hantera.
Min man vet att jag sökt professionell hjälp men tycks inte vilja fördjupa sig mer i det.. Jag tror inte dom förstår vilken oerhörd press vi lever i och vilka konsekvenser det får!? Eller så vågar dom inte fråga, engagera sig då dom är rädda att sanningen ska smärta för mycket?
Kram

Och vad bra att du ser om dej själv! Vi glöms ju bort , det är ju inte vi som är sjuka? Jo, det är vi! Hörde på tv igår , runt varje alkoholist finns det 10 personer som mår dåligt och runt varje person med psykisk ohälsa finns det 10. Snacka om folkhälsoproblem !!!

Önskar att jag kunde skryta med att lugnet lagt sej inom mej men då ljuger jag... Ikväll är vi osams och elakheterna kommer från båda håll. Plötsligt känns ett år som en oerhört låååång tid?
Jaja, man kan inte förändra sej på en dag och jag har så svårt att ta emot kritik när han inte lyssnar på vad jag säger utan vänder allt till sej själv.

Läser och gläds över dina kloka tankar och ditt sätt att agera ??
Bra att du erövrar makten över ditt eget liv och låter mannen ta ansvar för sitt
Jag vet hur oerhört svårt det är.. Nästan omöjligt.. All lycka önskar jag dig ❤

Rullar på! Mannen tar med hjälp av arbetskamrat sina antabus och det verkar fungera bra. Förra v var kollegan på semester.. Mannen tog hem tabl och tog dom hemma. Han tar ansvar! Eget ansvar! Utan att jag tjatar.. Det ni!
Det känns så skönt att för tillfället kunna släppa all oro och ångest kring alkohol.
Dock är jag trött! Så trött.. Känner mig oengagerad och ofokuserad på jobb. Lättretlig och glömsk. Tror det lätt kan bli så när man väl ges tillfälle att koppla av och hinna känna efter hur man mår
Men det lättar väl snart hoppas jag ??
Ska träffa psykolog nu i oktober för ett bedömningssamtal huruvida jag är i behov av en ny omgång KBT. Jag hoppas! För jag känner att mina redskap kring mitt sätt att agera och reagera behöver friskas upp! Det finns mycket kvar att jobba på. Jag vill så gärna kunna leva mitt eget liv fullt ut och sluta försöka kontrollera sånt jag inte har makt över
Kram i höstrusket till er alla som kämpar❤

”Låt sorgens fåglar flyga över ditt huvud men låt dem inte bygga bo”
Så....... schas på er nu, skatskrälle! Nu har ni häckat här tillräckligt länge ?
Kram du varma fina Ullabulla ?

och det är den medberoendes värsta marddröm.
När allt är sagt gjort utprövat och analyserat.
Och kvar står den rena rama sanningen och skriker en i ansiktet.
Men lyssnar vi?
Nä helst inte.

Vi vänder oss åt ett annat håll och känner om det blåser ljummare vindar därifrån.
Råkar det göra det så står vi med ryggen vänd åt problemet och låter lögnerna värma oss.

Så bortslösat och ledsamt.
Och ändå,mitt i allt detta känslokaos.
En befrielse återigen att se klart.

Att förstå att ingen annan än jag kan förändra situationen,även om jag just i dagsläget saknar kraften.