Senaste kommentarerna i forumet

att hon lyssnade även om hon gick i försvarsställning ! Min erfarenhet är att när min man vet att jag menar allvar och inte ”gnäller” då brukar det bli bättre en period men tyvärr så glömmer jag också fort och då är det fritt fram igen att börja öka upp.
Jag har precis gjort ett avtal med mej själv , skrev om det i min tråd ”står och stampar på samma ställe” kanske det är ett förslag till dej också. Bestäm vad du vill och när du vill och utgå ifrån det.
Ett nytt hus är ju mysigt men det löser ju inte problemet, även ett nytt hus blir gammalt..... som så många som skaffar barn 2 eller 3 när det blir jobbigt i familjen, för att stärka den , medan det ofta blir tvärtom.

Det låter som en utmärkt plan Anxiete! Att flytta ultimatumet till sig själv tror jag är mycket mer fruktbart än att kräva det av någon annan.

Jag gjorde detsamma för ett år sedan, gav mig själv ultimatumet att jag ger det ett år att ändras och om inte så tar jag mina egna beslut för framtiden utan honom.

Hade under tiden som du gjort upp en sparplan och förberedde i det tysta med att ordna ur skåp och packa ner sådant som kan bli bra att ha. Tittade och funderade på var och hur jag ville bo i mitt nya liv, indredde i dagdrömmar och kände första gången på länge jag hade nåt att se fram emot. När året gått och inget i större utsträckning ändrats tackade jag ja till ett eget boende när det rätta läget av en slump ramlade mig i famnen. Det är nu två månader sedan och jag har inte flyttat in på allvar där ännu, kanske jag njuter av att se mannen våndas över att inte veta var han har mig. Gör nya stället fint med nya tapeter och njuter av min tid där, så skönt och befriande att ha ett ställe att åka till med barnen när mannens drickande spårar ur. Vilket det i och för sig gör mer sällan sen jag släppte bomben om att jag skaffat en bostad men helt sluta har han nog ändå inga planer på.

Att ge sig dendär tiden tror jag kan vara bra, om läget inte är akut men man känner på sig att det inte heller är hållbart att fortsätta på samma spår som nu. Att ge sig tid till eftertanke hur man vill ha det istället återger styrka och beslutsamhet, ett återtagande av makten i ens liv.

Dethär forumet har varit en oöverträfflig hjälp i min process och en stor anledning att jag kommit såpass långt i mitt tillfrisknande från medberoendet på den trots allt rätt korta tid som ett år är.

Så dröm på Anxiete, planera och fundera, tänk till vad du vill ha av ditt liv! Du är värd all lycka i världen, så låt dig själv blomma om det är det du vill göra!

Jag vet inte om detta är en reaktion på det jag sa igår, men innan vi båda for på jobbet i morse så gav hon mig en kram och det ska ni veta har inte hänt på länge. Har ingen aning vad det betyder men jag tror att hon är rädd att jag ska åka ifrån henne, hon ser väldigt fram emot vårt nya hus och flytten så är det så att hon gör ett försök ändå, hon har inte sagt något mer efter att vi pratade igår och inte jag heller för den delen.
Tror också det finns en underliggande anledning till drickandet, hon har en pappa som är allkholist enligt mina ögon, nu har hon nästa ingen kontakt med honom då hennes föräldrar gick ifrån varandra då hon var liten.
Hon har själv sagt att det går i arv, men verkar än så länge inte villig att göra något åt det.
Vi har trevligt oftast under veckorna för då är hon nykter och jag "glömmer" bort hur hon är på helgerna men nu så har mina tankar börjat sväva iväg om jag ska leva själv, i alla fall för en stund och se vad som händer.
Jag ska som jag lovat barnen se hur helgen urartar sig, jag tror att hon kanske håller sg lugnare i och med att allt jag sagt åt henne under helgen/veckan, men som det känns så tror jag det är tillfälligt från hennes sida att nu håller hon sig lugn ett tag och tror att jag glömmer, ja jag vet ingenting längre.
Har själv inte många vänner som jag kan prata med förutom ett par som är våra gemensamma vänner, dom förstår min situation för dom har varit med så många gånger när hon spårat ur.
Annars är jag väldigt ensamen och jag har än så länge inte dragit vår släkt i detta, det är min och hennes mamma samt hennes styvfar (inte han som är alkholist). Jag känner att jag vill inte utsätta dom för detta, fast jag tror innerst inne att dom har en aning om hennes problem.
Ja som sagt jag funderar vidare och ser vad som händer.
Tacksam för alla råd jag kan få, för jag är väldigt ensamen i detta.

Ha en bra dag alla!

ultimatum till mej själv. Jag ger detta 1 år till, har det inte skett någon drastisk förändring så går jag. Jag har ställt påminnelse både på telefon och dator om 3,6,9 och 12 månader. Varför så lång tid?! Därför att jag är inte klar, jag vill inte detta egentligen och då kan jag aldrig anklaga mej själv för att förhasta mej vilket jag brukar göra. Jag känner ett lugn över att jag tagit beslutet !
Under tiden ska jag kolla jobb, dyker det upp något söker jag och jobbar på mitt jobb här hemma på ledig tid. Jag ska spara varenda krona som jag får över till kontantinsats till ett litet hus.
Jag ska försöka leva i harmoni med min man och när jag blir arg, ledsen och irriterad så ska jag tänka på mitt kommande liv och då behöver jag inte vara arg, ledsen och irriterad längre. Allt är övergående. Jag äger mitt liv !!

...som slutar i nedförsbacke känns det som ??
Min man kom inte iväg till behandlingen i tisdags, däremot kom han iväg på sin resa norrut ?? med hyrbil ? på plats. Han ringde dagligen och var glad och positiv till det han hann uppleva ?
Jag passade på att bo i huset under tiden och packa ner det jag ska ha med till lägenheten. Fortfarande så glad ? att jag beslutade mig för att skiljas trots alla svårigheter det kommer innebära för mig och mina sjukdomar. Det kommer att ordna sig ? Jag kommer trots allt att bli friare och inte beroende av en alkohlist ???
Idag har min man varit iväg till behandlingen ? Han har även ringt mig ett flertal gånger ?? Första samtalen var givande och vi pratade om helgen och hur han upplevde dagens första möte ? Även en del ang. bodelningen.
Tyvärr blev samtalen mer och mer "negativa" (söker ett annat ord men kommer inte på det nu) allt eftersom ?
Jag har bara legat i soffan idag ? Ont i kroppen och orkeslös efter dagarna hemma med nerpackning av mina saker. Har sagt nej till att träffa mannen imorgon eftersom jag inte tror han är nykter. Han vägrar dessutom att tillmötesgå min önskan att bevisa det. Är hos brorsan nu och har ingen skjuts hem till huset imorgon. Nackdelen med att inte köra själv p.g.a. medicinerna ??
Har iaf ordnat skjuts till medberoendeträffen, för den ger mig en oerhörd styrka ??
Nya tag imorgon och förhoppningsvis en god natts sömn inatt ?
??

du börjar landa i ditt nya liv! Vilken tur att du bara hyrde ut huset, då kan du ju flytta tillbaka! Om du fortsätter att inte trivas i lägenhet i stan! Känner igen det där med att mannen vill så mycket i ord men inte i handling! Har fått mig att känna mig patetisk mer än en gång! Fick sms från mitt ex i helgen med ”saknar dig, kan inte sluta tänka på dig, ohjälpligt kär i dig”! Kände bara vilket j-vla ordbajseri! Nu ligger karln där och är bakis och tycker synd om sig själv! Svarade inte! Känns det inte konstigt att fortsätta vara gift med honom? Han vill inte skiljas men vad vill du? Bra att du börjat intressera dig för andra män, ett friskhetstecken! Jag försöker men det gååår bara inte! Orkar inte, död typ! Försöker spana lite men börjar jämt tänka på tvättstugan eller nåt annat vardagsbekymmer istället! ?

med nya livet. Börjar hitta rutiner för mat, städning och tvätt men inget går automatiskt och på rutin, utom jobbet. Börjar ta lite fler kontakter med folk runt omkring mig och prommenerar en stud varje dag.Nästan. Men känner mig fortfarande väldigt förvirrad i den nya tillvaron....vem är jag? Vad vill jag? Och hur gör jag? Men jag hetsar inte upp mig för det, så värst mycket, längre. Det får väl ta den tid det tar, tänker jag....... Häromdagen mötte jag en man jag blev lite intresserad av. Det var inte besvarat, på det romantiska sättet. Och det var väl rätt ok, ändå. Jag är inte redo för en ny relation. Men jag tyckte det var positivt, att jag kunde fundera kring en annan man än min alkoholist, att jag inte bara längtar tillbaka till det som varit. Mannen har en försvunnenperiod nu, jag tror jag vet var han är men kan ha fel och gör inget för att utforska det. Han får vara borta. Sist vi hade kontakt var han mycket tydlig med att han inte ville skiljas utan tvärtom ville jobba på vår relation. Jag tog det för vad det var, en önskan men inte mer. Han är inte beredd att göra jobbet. Det är sorgligt men inget jag kan göra något åt. Under flera år har jag gett honom "verktygen" tipsat om behandlingar och forum och sajter och ..... ni vet. Bokat tider och haft mig. Så jag vet att han vet vad och hur han ska göra, om han vill. Men det är inte min sak längre. Och det är skönt. (men för den som undrar kan jag berätta att jag fortfarande inte trivs i lägenhet i stan... ;)

på dina förslag om hjälp utifrån tyder på att hon inte är klar med sin ”kompis” alkohol! Försvarsmekanismerna är oändliga för att få fortsätta dricka! Mitt ex sa jämt att hjärnskrynklare inte var något för honom! AA tyckte han var för såna som sitter på den berömda parkbänken! Han sa att han ville sluta dricka men klara det på egen hand! Finns säkert dom som klarar det på egen hand men de allra flesta behöver nog hjälp! Om det skall hålla långsiktigt i alla fall! Tror det finns någon underliggande anledning eller flera till att de tar till flaskan och det gäller nog att komma tillrätta med det! Att ”bara” hålla sig nykter räcker inte! Bra att du vänder fokus till dig själv och tänker på vad du själv behöver! Lyxigt att ha en sommarstuga att åka till för vila och ro?

Du är inte alls tjatig, jag är tacksam för dina ord.
Som det känns nu så vill jag helst bara härifrån och jag tror att jag kommer göra slag i saken att bo i stugan ett tag. Det är som du skriver huset och barnen som håller mig kvar och hade jag för ett och ett halv år sedan varit i de tankarna jag har idag så har jag aldrig diskuterat hus. Men det är lätt att vara efterklok, jag har ju gått med tron att det blir nog bra och hon slutar nog dricka.
Dottern får som du skriver hålla sig till kompisar och mig om det blir för jobbigt för henne.
Jag pratade med min fru idag och försökte förklara hur jag mår av detta, hon bara gick emot mig med alla fel jag gör och hur jag är. Hon har rätt i många saker att jag inte är den som lagar mat m.m förutom ibland, hon tycker hon gör mer än mig och så är det, det sticker jag inte under stolen med. Sedan sa jag att hon behöver hjälp utifrån av t.ex psykolog eller att vi går i familjeterapi men hon sa att det är inget för henne. Ja jag vet inte om något av det jag sa gick in, vi får se hur det blir till helgen, jag lovade barnen att prata med henne och se hur hon är till helgen och om hon dricker lika mycket då.
Det kanske biter bättre om dottern säger åt henne, är inte jag på plats sedan så tror jag nog att hon kommer riva ifrån.
Som du också skriver så måste jag allvarligt fundera hur jag vill leva och dom tankarna kommer om jag skulle bo själv ett tag, så man kan tänka ifred.
Tack än en gång för det stöd och råd jag får och det får ni gärna fortsätta med.

Jag vill börja med att säga att du gjorde helt rätt i att lämna situationen. Det låter som att du under lång tid haft det tufft och levt mer eller mindre i ständig oro för vad som kan hända då din mamma dricker. Att du är stressad och sover dåligt samt gråter mycket är en normal reaktion på din situation. Att du skriver här är ett tecken på att du vill göra något för att förändra ditt liv. Bra. Du har fått ett svar av en annan användare och jag gissar att fler kommer skriva till dig då du inte är ensam om detta tyvärr.

Du avslutar ditt inlägg med att fråga hur du kan väcka din mammas motivation och vilja att tala om problemet och göra något åt det. Din önskan om att vara ett stöd är fin samtidigt är det ofta orimligt att vara någon annan till stöd då man mår som du gör nu. Att du i detta läge skyddar dig själv är ett bra första steg.

Din mamma behöver sannolikt vård och stöd från professionella. Det du skulle kunna göra i det här läget är att ta hand om dig själv. Kanske innebär det att du behöver förmedla din oro till din mamma, säga: "Jag vill inte längre utsätta mig för det som alkohol gör med dig. Jag önskar du sökte hjälp och jag behöver göra det som blir bra för mig".?

Du har haft kraft och mod att skriva här och att be din partner om hjälp. Vem eller vilka andra kan stötta dig nu?

Vi som svarat har varit ganska tydliga med att du gjorde rätt som åkte hemifrån i natt. Hur blir det för dig? Vad tror du att ditt nästa steg kommer bli?

Berätta gärna mer om det känns okej?

Varma hälsningar och med hopp

Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Varmt välkommen hit! Bra att du har börjat skriva här! Läs gärna runt också och ta del av andras berättelser för man lär sig mycket på det! Fruktansvärt att läsa om hur du har det! Oavsett hur gammal du är så är det helt oacceptabelt att leva så! Frågar ändå hur gammal du är! Jobbar du eller går du i skolan? Jobbar du så flytta omedelbart! Om det är svårt att få bostad där du bor så vänd dig till kommunen, tala om hur du har det och kräv hjälp! Är du under 18 år så måste du bara be om hjälp för det är skadligt för dig att bo med din mamma! Har du kanske någon vuxen människa omkring dig som du litar på? Börja där i så fall! Tycker också att du skall vända dig till vårdcentralen och berätta för en läkare hur du har det nu och hur du har växt upp! Då kan du få proffessionellt samtalsstöd och bearbeta allt som varit! Fortsätt skriva här så ska vi här försöka stötta dig! Du skall INTE behöva ha det så som du har det! Kram

Att känslorna kanske inte går att hitta igen, även om det slutas dricka , är det hög igenkänningsfaktor på. Jag tror alla anhöriga här kan skriva under på det. En liten del av känslorna försvinner för varje gång det blir fel , varje gång man blir sårad och ljugen för och det är inget som kommer tillbaka av sig själv. Jag har sagt detta till min man men jag tror inte han tror riktigt på mej och i vårt fall hade jag troligtvis fått tillbaka känslorna igen om han blev nykter, vilket han troligtvis inte kommer att bli. Så jag förstår precis vad du menar.
När jag läser vad du skriver så tolkar jag det som, förlåt om jag trampar i klaveret, att du bara vill därifrån. Hade ni inte hållt på att bygga hus och hade inte barnen protesterat så tror jag att du hade kommit längre i din handling.Därav rådet du får: Om du bortser ifrån din fru, hur vill du leva? Har ni samma mål och drömmar eller kan ni hitta nya mål tillsammans eller har ni mål som går tvärtemot varandra? Tror att du hade mått bra av en tids vila i stugan för dej själv. Om dottern tycker det är jobbigt att vara hemma med mamma och att ”hon får ett helvete” då har hon ju bekräftat att hon också mår dåligt av mammans drickande. Kanske biter bättre om dottern blir förbannad och talar om för mamman att det räcker nu ?!?
Dottern får väl hålla dej eller kompisar sällskap på helgen och låta mamma roa sej själv .
Förlåt om jag blir tjatig och lägger mej i för mycket!
Hoppas det går bra idag ?

Jag ska försöka prata med henne idag och höra hennes reaktion eller om den blir samma som i fredags, när det bara flög ur mig att du får välja mig eller vinet, då sa hon bara ” jaha där kom den också”.
Jag var såg arg så det bara kom, då hade hon druckit några glas vin.
Vi har knappt pratat sedan dess och jag känner att jag orkar inte prata, för jag har inget att säga. Är så trött på allt, även att hon knappt drack något i helgen. Jag tror hon inte drack något för att jag sa så som jag sa och hon tror nog det ska gå över, det är därför som jag känner att jag kanske måste flytta ett tag, men vi får se vad hon säger idag.
Som du skriver att det kan vara ett uppvaknande för min fru om jag flyttar så kanske det är så, jag vet snart ändå inte om jag vill vara kvar även om hon ändrar sig, känslorna dör av alla bråkiga helger som varit och det är svårt att få dom tillbaka.
Min dotter sa igår när vi pratade att flyttar du ut en stund så blir det jag som får ett helvete på helgerna, (hon bor hemma just nu då hon är arbetslös)., jag tolkar det som att min dotter inte heller tror på en förändring.
Jag återkommer ikväll efter jag försöktprata med min fru.

ultimatum eller krav prata med frun och se vart det leder, det kan ju vara skönt för dej att säga vad du känner . Oavsett om hon förnekar eller förminskar sitt drickande så är det ju ett problem i ert förhållande.
Vad gäller dotterns råd så kan bara du avgöra om du vill ta dem åt dej för hur man än vill ta hänsyn till familj så är det du som ska leva ditt liv.... Så skönt att du har stugan som tillflykt, det kan ju vara ett uppvaknande för din fru om du helt enkelt åker dit ett tag och bra för dej att ha en trygghet utan att behöva fatta de stora besluten med en gång.
Fortsätt gärna skriv ?

Och jag sa att som ni vet så bråkar vi väldigt mycket hemma på helgerna på grund av alkoholen och nu orkar jag inte med det längre och att jag måste tänka på mig själv och fundera vad jag vill och eventuellt kommer jag flytta till stugan ett tag så att vi båda får tänka igenom detta. Dom förstod men dottern tyckte jag skulle prata med en av hennes vänner och be henne prata med min fru för att hon kanske lyssnar mer på henne istället för mig. Jag vet inte vad som är rätt. Sedan tyckte hon att jag ska försöka en gång till i veckan när hon är nykter och förklara hur jag känner och sedan avvakta till nästa helg och se vad som händer.
Jag tänker inte ställa ultimatum utan bara förklara hur jag tycker det är när hon dricker för att se om hon överhuvudtaget lyssnar på mig. Låtet det klokt?
Min dotter märker nog att något är fel på mig då jag för det mesta är lite sur och stressad, det sa hon till mig.
I morgon ska vi åka till huset för att bestämma en del saker och tänkte då passa på att prata med henne i bilen. Inte för att jag känner mig så pigg att åka då jag inte vad som händer med oss, är vi fortfarande tillsammans när huset är klart i januari.
Jag tar gärna emot råd från andra i samma situation.

att den som inte är beroende blir sedd som ”sur , gnatig och ibland dominerande. Vi vet ju vad som kommer att hända oftast innan det har hänt och den trevlige, utåtriktade , glade personen som är vår andra hälft ” begriper ingenting” Så kanske din dotter märker att du inte är dej själv, eller så är hon oroad och tar ut det på den som känns mest stabil. Nu gissar jag bara men oavsett vad så är det nog bra att du sätter dej och pratar med dem, försök att inte skuldbelägga din fru utan koncentrera dej på dina känslor och tankar.
Lycka till ?

Jo nog famlar man omkring och försöker hitta saker att hålla sig fast vid.
Som läget är nu så håller vi på att bygga hus och vi har båda sett fram emot detta, dessutom på annan ort, men nu ser jag inte fram emot det. Jag har hela tiden gått med tron att det ger sig nog men efter förra helgen så har jag börjat tänka, vad lever jag för liv? Är inte jag värd bättre än så här?
Vi bråkar varje helg och så har det varit sedan många år tillbaka och min ork har tagit slut nu, det är väl därför dessa tankar kommit om att leva själv.
Jag tror också barnen är stora nog att förstå, speciellt dottern och jag undrar om inte hon känner på sig något, hon är arg hela tiden, speciellt på mig och det beror nog på att mina tankar är någon annanstans och är inte deltagande i diskussioner tillsammans med frun.
Idag åkte jag och klippte gräset vid sommarstugan och vad skönt att få vara själv och bara få va.
Jag ska berätta för barnen ikväll innan dom åker iväg på jobb att eventuellt kan det bli så att jag flyttar till sommarstugan ett tag för att vi båda ska få fundera vad vi vill i fortsättningen, dom vet ju hur vi har det med bråk varenda helg. Det går bättre när vi har vänner hemma på middag för då kan hon inte sitta och kasta skit på mig hela tiden.
Tack än en gång för kloka råd och svar, vill gärna hålla tråden vid liv så skriv om ni har lust.
Ha det bra alla på forumet.

I skogen låter härligt Anxiete? Jag är också så otroligt tacksam för detta forum och att ni finns här alla kloka och fina människor! Har tagit en promenad i den älskade skogen! Suttit på en stubbe och tittat ut över sjön! Tänkte på sandkornet och kände mig liten på ett bra sätt! Sjön den låg där för 200 år sedan och ligger där fortfarande om 200 år! Bara människan som tittar ut över den som byts ut! Ska verkligen se till att göra resten av min ”lilla stund” här på jorden så bra som möjligt! ?☀️

Enda stödet jag har bor 40 mil ifrån mig och en psykolog.. Båda säger ju såklart att detta är ett problem och att han måste ta tag i sig själv.. Nu har han varit nykter i två veckor med många kommentarer om alkohol.. Så man förstår ju att det finns i hans huvud på ett sätt som inte är hälsosamt..
Blev så ledsen när han sa till sin psykolog att enda anledningen att jag är orolig är för att jag är uppvuxen med det.. På ett sätt har han ju så klart rätt för jag vill aldrig att våra barn ska växa upp på det sättet, men jag har också en erfarenhet som får mig att se saker på ett klart sätt.. Hans psykolog hade även sagt till honom att han inte behöver gå dit med utan kan få stresshantering online istället.. Det måste ju vara mer än stress..
För ett års sen försökte han hoppa ur bilen på motorvägen när han va onykter.. Och det är ofta självmordstankar när han är onykter så man vet ju inte alls vart man har honom.. Är hans tankar om självmord även i nyktert tillstånd?
När är det bra? När är det dags att bara inse fakta att han inte kommer att förändra sitt eget tillstånd..?
Tack för att du skrev ❤️

Vänliga hälsningar

det går framåt för oss på olika sätt, underbart ??????
Jag är så glad att jag har detta forumet
Tack alla underbara på alla sidor ?

Jag veeeet de ska alltid säga nej men så behöver du inte må, så behöver du inte känna.....

Man vill bara skriika ja meeeeren det är såååååå det bliiiiiiiir pga det du gör mot oss.....

Kram :)

Han hör vad jag säger när jag tex berättade igår mera ingående hur mitt mående är och blivit efter allt jobb o slit med vår relation...

Han säger han förstår, och han är tacksam för jag stått ut med honom...

Men det är som ni andra säger han, de här andra som är de som nissbrukat och ff gör, de kommer aldrig riktigt förstå.
Det är bara vi som vart de som kämpat med att de ska lägga av, dra ner på det som förstår....

Jag kommer lämna om det går tillbaka...
Jag kommer också gå om det blir värre bråk...

Just nu behöver jag läka. Och tänka på mig istället för honom

Jag lyckades göra mig och barnen en bra helg! Först en utflykt på dagen igår till en marknad på landet, glad stämning och gott fika och lite nybakt bröd med hem. Eftermiddagen roade jag mig med renovering i mitt eget boende, nya tapeter för ett nytt liv. Jag har inte flyttat men har extra boendet som tillflykt när jag behöver andas och det är guld värt oavsett kostnaden. Idag blir det idrottsevenemang med barnen, också trevligt och alltid utan mannen.

Mannen verkar lite förbryllad över mitt nya sätt att vara, jag gör det jag vill och ”frågar inte lov” mera, kollar inte med honom om det passar. Eftersom han tar sig friheten att dricka när som helst så tar jag mig friheten att komma och gå som jag vill och ser till jag och barnen har det bra. Hans drickande är väl ungefär som innan, det som ändrat är min attityd som gått från offer och beklagan till att styra mitt eget skepp ? Känns bra!

Vad härligt det låter , känner nästan doften? och så började det kurra i magen.. ?

ska det såklart stå