Senaste kommentarerna i forumet

Alla vi medberoende famlar omkring och letar halmstrån att hålla oss fast vid men jag tycker din idé om att flytta hemifrån ett tag är sund. Om inte annat så för att skaffa ny energi, kanske hittar du en lösning åt dej , kanske oroar du dej alldeles fördärvad över hur det går för din fru.... oavsett så får du tänka ”ifred”
Era barn är tillräckligt vuxna för att ha bildat sej en egen uppfattning antar jag. Det är kanske skönt för dem att du bekräftar deras tankar, om det har pågått i många år så är de säkert införstådda.
Att ställa ultimatum kan vara vanskligt om man inte orkar fullfölja, det vet jag....
Om du ställer ett ultimatum till dej själv: Här är min gräns och den ska jag inte flytta oavsett vad som händer!
Har du något intresse? Ta upp det igen eller skaffa ett nytt. Gör något för dej själv, man måste inte ställa de stora kraven om man inte är redo, man kan börja med mindre handlingar för sej själv. Åk på semester med barnen eller en vän ,en nykter semester/weekend/ dag Frun kan bli hemma och dricka .
Exkludera henne när hon dricker och gör det du vill även om det tar emot!
Oj vad jag är klok närdetgälker andra ?men jag försöker göra mej fri med små mikrosteg, ett steg i taget.
Ha en bra söndag ?

Är att skapa ett inre rum där bara jag bor.
När jag levde med min drickande sambo så var det som att han drack för mig också.
Dvs när han drack så drack även jag mentalt.
Det var väldigt svårt att hålla sig intakt när den andra människan dricker.

Så att jobba på att bygga upp ditt eget jag med antingen rent praktiska egna saker.
Eller försöka bygga upp sitt inre jag.
Helst både och förstås.

Man är fast på så många plan med en som missbrukar.
att sakta frigöra sig medan man är kvar i relationen kan vara svårt.
Men också en väg att markera både för sig själv och den som dricker att nu börjar det hända grejer.
Man sätter liksom bollen i rullning för sig själv.

Inte för att statuera exempel,eller straffa den som dricker.
Mer för att markera en självständighet för sig själv.
En sak i taget och en dag i taget är en ganska bra regel att förhålla sig till.
Det kan vara småsaker,sätta upp en hylla och stoppa favoritböckerna där.

Laga den där middagen som man själv vill ha och inte ta hänsyn till resten av familjen,osv.
Liksom markera att du och din plats också räknas åtminstone för dig själv.

Min fina handikappade dotter.
Vi ska göra en brasa i stugan och grilla oss en korv.
Kanske också baka lite gott bröd.
Här är luften klar och solig. Som en septembersöndag ska vara.

Man måste tänka på sig själv i första läget och hitta saker som gör en glad och man slipper gå hemma och ha ont i magen.
Vore tacksam för råd i tråden ” Jag har tröttnat”, för jag vet inte hur jag ska gå tillväga längre.
Ha en härlig söndag, det ska jag försöka ha.

Hoppas du läser här!
Hör av dig❤️

hade en härlig dag, Nordäng ! Jag är en av de få som älskar att flytta!Att som du titta och fundera , planera och ”vända blad” -Kanske därför jag nästan blir vördnadsfull över en ny anteckningsbok eller almanacka- allting är rent och orört, jag själv formar innehållet.
Vi skulle kanske starta ett kollektiv i skogen någonstans , Vilsna själars kollektiv ??

Vi ska hand om oss själva och vara bästa vän till oss själva! Varje dag! Tänkvärt det du säger om sandkornet! Naturen ger en alltid tröst och perspektiv tycker jag! Vi är en liten mikroskopisk del av en millisekund! Kram?

om han kan förstå varför mitt humör går upp o ned, varför jag ibland blir vansinnig för ingenting . Nej, det kan han inte. När jag förklarar känslan av uppgivenhet, trötthet, att inte vara älskad, utnyttjad osv så lyssnar han och sedan säger han: Men det är inte sant, så är det inte. -Hur kan du tala om för mej vad jag känner? undrar jag. Det kan jag inte, men det du säger stämmer inte , tycker han.
Det går inte att få dem att förstå hur det är att vara medberoende, iaf inte under pågående process. Anthraxia har så rätt! Jag kör en utmaning i min tråd: Vad kan JAG göra för MEJ just idag?
Något litet, något stort, skitsamma , bara man mår lite bättre just då! Måla naglarna, titta på något kul klipp eller en film, hoppa i vattenpölar..... något som får en att le en liten stund .... Häng på !!
Kram ?

Jag är mitt i den känslan, och jag tror att den är livsfarlig.
Hur jobbigt det än är så är det bara att acceptera att din partner troligen aldrig kommer begripa vad du gått igenom - låt inte den bitterheten förstöra ditt liv.

Hitta energi och glädje (Hur omöjligt det än känns) utanför förhållandet, och OM han kör in i väggen igen så vet du ju; den känslan är inte värd det.

Och då KAN du lämna. Om du vill. Men du måste låta digsjälv LEVA under tiden.

Seriöst, alltså, låt inte det här förstöra ditt liv mer.

Här är ingen som inkräktar! Det är just detta vi behöver, prata om o tänka på oss själva isf gå djupare i medberoendet, hoppas fler hoppar på utmaningen för den fortsätter, vad ska vi göra för oss just idag ?!
Jag lyckades inte så bra igår. Var allt annat än sällskaplig och ville absolut inte umgås med någon plus en gigantisk huvudvärk men jag gjorde vad jag ville utan att ta hänsyn till min halvlullige man !
1-0 till mej ?
Jag började med en långpromenad med hundarna, satt i lä och tittade på hur vinden lekte med havet, en lustiger dans , vilka krafter och vad små vi är! Kändes faktiskt tröstande, mina bekymmer är i det stora hela inte mer än ett sandkorn på stranden och jag kan själv påverka dem.
Fortsatte dagen på samma tema, cyklade ut i skogen med lite fika och fortsatte begrunda min litenhet.
När jag kom hem var maken hungrig och undrade vad det blev till mat- har inte en aning , svarade jag. Jag ska ner till pizzerian, vill du följa med? Nä, det ville han inte.... De har inget alkoholtillstånd och säljer inte ens lättöl ??
Så det blev middag på pizzerian, världens trevligaste killar , och lite mat med hem till maken. Resten av kvällen försökte jag titta på tv, men eftersom jag förvirrat min man genom att inte vara som vanligt så tragglade han isönder programmen... det blev en bok och sedan kom John Blund
Så ingen världshistoria skrevs men det vad var jag behövde! Idag ska jag hem till en kompis och fika ett par timmar. Det var länge sen vi sågs så det ska bli mysigt!!
Hoppas ni hänger på min fortsatta invit, vad ska jag göra för min egen skull idag ??
Kramen ?

Jag bor i stan men längtar efter att bo på landet! När mina barn har flyttat hemifrån är planen att köpa hus på ute i skogen! Så igår drog jag på road-trip och kollade på hus som låg ute till försäljning just nu! Inte för att köpa utan för reka! Var vill jag bo? Vad ska det vara för typ av hus? Så kul var det att blicka framåt och inte bakåt! Jag fikade också på ett fik i ett samhälle som jag brukar susa igenom! Har alltid tyckt att det ser så mysigt ut men aldrig stannat till. Gjorde jag igår! Vädret var väl blandad kompott? blåste så in i den att jag fick ha ett riktigt stadigt tag om ratten! Spöregn blandades med sol om vartannat! Ja lite som livet är om man skall vara lite filisofisk? Det var min lördag och jag kände mig piggare på kvällen och sov gott inatt! Ska bli spännande att höra om er lördag! Kram till er?

Exakt så där är det
Kunde inte beskrivit det bättre...
Så skönt att bli förstådd här...

Ehhh jadu jag kan känna så jag med, ånger att gått in i det :(

Jag känner igen mig där; man jobbar sig halvt fördärvad för att stötta och hjälpa och fixa och ha sig - och när de väl BLIR bättre så är man så jävla slut så man orkar inte ens vara glad - och DESSUTOM måste man då gå på äggskal för att inte göra dem arga eller ledsna eller frustrerade, så att de börjar dricka igen. På det ska man lära sig våga lita på dem igen. Och detta medan de är stolta över SIN prestation, och inte alls begriper hur misshandlad man varit under deras supande, för det drabbade ju bara dem själva.

Johejdu. Bitter och trött och hopplös, och känner mig så jävla ouppskattad och oälskad. Allt handlar bara om vad han vill hela tiden. Jag börjar ångra att jag någonsin gav mig in på det här.

Skriver av mig

Känns jobbigt med mig just nu. Mår dåligt, gråter och känner mig arg helt plötsligt... så många känslor som snurrar omkring...
Min kille har sett mig nere nu och håller om mig och vill väl...
Jag är inte ledsen på han nu utan det har blivit för mycket som hänt mellan oss....
Går och spänner mig inför nästa gång! Nästa gräl! Och när hans attityd spricker fram igen...

Har pratat med honom...
Han ser mest rosa över allt, medans jag ser allvaret....

Det som har blivit förändrat nu är att i flera veckor har han fått nytt beteende när de kommer till alkoholen...
Han är tom nykter flera dagar. Jag har berömt honom för det.
Men det är jag som mår dåligt....
Jag har ängnat för mycket tid och energi åt oss.
Och visst!!! Det har gett reslutat i honom när de gäller och vara nykter oftare, men det har kostat energi....

Jag är mentalt bruten

Ja det är samma här, på semestern är det mer än fredag o lördag samma med långhelger. Ta bara påsken då vi var i stugan i fjällen så dricks det varje dag, det börjar när vi kommit hem från fjället o fortsätter hela kvällarna, ja nästan varje kväll under hela veckan.
Jag har kunnat ta en öl eller två och är nöjd sedan och inte varje dag.
Testade igår att ställa ett ultimatum men jag är ju kvar fortfarande, vilket betyder att jag är för vek än, måste allvarligt tänka på vad jag vill och vad som är bäst för mig.
Ska prata med barnen imorgon och förklara för dom vad som händer och att den kan hända att jag flyttar hemifrån ett tag för att se om hon tänker till

.. kan man kalla det min man har i helgen. En annan som verkligen inte spottar i glaset. Tror att jag tidigare skrivit om min misstanke om att min pappa dricker för mycket, något som börjar få mer och mer fäste. Han bor på annan ort, ses inte ofta. Sist han var här drack de båda tillsammans och mycket. Kände sent igår kväll, när min pappa blev märkbart berusad, att jag skämdes. Såg på morgonen att han haft med sig ett glas in i sovrummet och i mina just nu bittra tankar kan jag bara tänka att det var en återställare. Nu för en timme sen tog han en öl. Min man kom just hem och hade köpt mer. Igår ville jag slänga ut dem båda två bara för att jag blev så arg! Arg på den förbannade alkoholen, som liksom förvandlar båda de män jag älskar så mycket. Gick och la mig istället och kramade barnen, glad att de redan sov så de slapp se sin morfar helt förändrad.

Och som jag skrev i anthraxias tråd nyss.
Vad hindrar oss att börja vår egen resa med oss själva där vi börjar sätta upp sunda gränser.
Hittar ställen att gå,antingen in i oss själva eller faktiskt lämna den miljö som är sjuk.
Återvända när den är frisk igen.

Sakta så tror jag att man ser att man själv bidrar till att förgifta den.

med sina tårar,anklagelser ilska osv.
Det är det sista den beroende behöver,men som vi så mycket behöver få göra oss av med.
Vår ilska och frustration över att situationen är som den är och de inte ser.

Men vi då?
Vi som faktiskt ser och bara står och stampar på samma ställe och är arga och förtvivlade.
Låter oss luras av hoppet att det ska bli bättre och lägger vår lycka i någon annans händer.

De är sjuka i en beroendesjukdom och kommer att fortsätta vara sjuka så länge de inte gör nödvändiga förändringar.

men vi då?

Så ja,jag försöker bejaka mig själv och se mig som sin bäste vän som jag vill ska få ha det bra och må bra och njuta av livet så gott det går.

Jag känner mig så dubbel i att skriva till dig.
Jag ser hur mycket du behöver hoppet och tron att han ska klara detta.
För utan det,inget vi som du så gärna vill ha.

Men om du klarar att släppa taget bara lite om situationen,vad händer då?

Dvs om du antingen accepterar läget som det är,du har en man som både vill och inte vill släppa sitt eget grepp om alkoholen.
Han är rädd för bieffekterna,vad händer om han gör slut med sin drog.
Orkar han med den resan osv.

Och vad gör det med dig,de scenarion att han slutar/inte slutar oavsett vad du tycker och försöker påverka.

Vad händer om din resa bara blir din och hans resa hans.

Dvs du släpper den stora kram du vill ge honom i att ge honom din kärlek och ditt stöd.

Bara backar lite och ser vad du kan göra med ditt liv utan att han är involverad.
Inte så att det måste vara antingen eller.
att du måste gå,eller stanna kvar.

Jag vet att man så gärna kommer i en antingen eller situation när man sitter och resonerar med sig själv.

Om du bara helt enkelt låter allt vara som det är och beklagar när det går dåligt och är glad när det går bra.

Men utan de ytterligheter som jag vet brukar finnas med i detta.
Hans misslyckanden blir dina och hans framgångar blir dina.

Vad kan du ha för framgångar själv utan att han är ikopplad i det?

Och, faktiskt - nu är det någon på "rätt sida" som tipsar om det - det betyder att fler kommer testa! Fler kommer bli friska! Jag vill krama hela världen!

...här går det mindre bra. Han släpper alkoholen mer och mer, men det tar bara fram i ljuset allt som alkoholen maskerat; han har inget självförtroende, han kan inte hantera sina känslor överhuvudtaget, han är rädd att "göra fel" hela tiden. Och jag börjar tro att han hellre offrar vårt förhållande än litar på mig och "öppnar sig"

Och inte fick jag jobbet heller...

TACK finaste du för det tipset - jag varken jublade eller gjorde vågen; jag började gråta istället.

Tanken på att det just nu sitter någon där ute som kommer bli FRISK - jag är så lycklig :D

Tack alla som svarar. fortsättning på föregående, jag glömde skriva en sak. Jag sa åt henne att hon får välja mellan mig eller vinet och hennes svar vet jag inte hur jag ska tänka. Hon sa bara ” jaha där kom den också”. Nu var det fel av mig att säga detta när hon druckit, även om det bara mindre igår kväll, denna diskussion måste jag ta när hon är nykter, jag vet det så väl.
Jag behöver råd från er andra som är eller varit i samma situation för just nu så jag så kluven i mina tankar.
Jag skulle tagit tag i detta för flera år sedan men det är lätt att vara efterklok och samtidigt har man hela tiden gått med den dumma tron att det blir nog bättre, jo pyttsan vad bättre det blivit.

Satt just och tänkte i samma banor: varför låta en sur gubbe förstöra min helg? Mannen tog sig en brakfylla igår så lär vara bakis och sur idag. Jag tänker inte låta det förstöra hela min helg, han mår så bra dåligt utan mig hemma också, så jag antar också utmaningen och avlägger rapport imorgon! Ha en skön och rolig dag ni också!

Ja så är det, ikväll var dock en hyfsat bra kväll, hon drack betydligt mindre än hon brukar så det gick att prata någorlunda, det är som hon skärpt till sig ikväll för hon har nog sett att jag mått pest i veckan sedan förra helgen då det spårade ur ganska ordentligt, men helgen är inte slut än, det är ju en lördagkväll också. Jag grubblar så jag blir galen över detta, gör jag rätt eller fel om jag lämnar. Det finns ju känslor kvar även om kärleken dött. Vi har ju trots allt varit tillsammans i 22 år.
Ja jag var starkare förut idag när jag bestämt mig för att sätta ultimatum, mig eller alkoholen ,men nu velar jag och jag tror det blev för att hon inte drack lika mycket ikväll, men jag tror innerst inne att detta var tillfälligt av henne att hon tog det lugnare.
Jag sa till henne att jag är väldigt osäker gällande vårat äktenskap och jag tror hon lyssnade även att jag vet att det var fel att säga när hon druckit.
Nu väntar bara att se hur lördagkvällen blir.
Är det någon fler som känt samma som jag gör nu?

Jag hoppas den käre vännen är du själv för det är så jag önskar vi alla skulle se oss själva som, en riktigt kär vän !
Så många råd jag gett andra som jag själv borde lyssnat på , så många monologer jag lyssnat på men själv aldrig krävt att få hålla, så många gånger jag svikit den som borde varit min allra bästa vän , dvs jag

Nu kör vi ?