Senaste kommentarerna i forumet

Hej!
Har inte varit i exakt samma situation, men vill säga: överkänslig?? Du förtjänar inte att bli behandlad så här (klyschigt men oerhört sant).

Känner dock igen behovet av att liksom ”rättfärdiga” sin ilska/ledsenhet, lätt att man då hamnar i tankar som ”jag kanske är överkänslig”. Ett bra knep att ta till då är den gamla klassikern att byta plats på er. Hade DU kunnat behandla honom så som han behandlar dig? (Utifrån ditt inlägg så skulle jag tro att svaret på din fråga är nej...).

Alla relationer och situationer har nyanser, inget är svart eller vitt. Men, det går inte dela livet med någon som gör en olycklig.
Sen så tror jag inte det finns perfekta förhållanden, en del av livet är att det är bra blandat med dåligt. Därför tycker jag att den nästan viktigaste egenskapen hos en partner är att man kan ha det dåligt ihop utan att bli olycklig och knäckt.
Men, som vi alla vet, lätt att ge råd till andra, jag kämpar själv med just detta, om än under andra omständigheter.

Stor kram till dig!

Det jag har svårast att acceptera i situationer som den du beskriver är:
Jag vet att han driker för myckt och ändå stannar jag.
Det gör att jag rättfärdigar min kontroll och mina försök till att hitta bevis som jag liksom kan sätta fram under näsan.
Var leder det?
Ingenstans.

Det är du och bara du som måste titta på situationen och om du vill vara kvar i den.
Se den utifrån vad den är.

Han har samma val att göra och det är mycket möjligt att han väljer flaskan trots att han innerst inne inte vill det.
Det är vad du måste förhålla dig till.

Att räkna flaskor eller lista ut om de dricker är helt meningslöst.

Men det ger någon form av konstig tröst att hitta de där bevisen.
Ha! jag hade rätt.
Det är inte jag som gjort/gör fel i denna situation det är han.
Alltså är det han som måste ändra på sig.
Men troligen kan han inte det pga att han är fast i alkoholen.

Jadå det finns hopp. Vi är fler med periodiskt missbruk som klarar oss bra men våra hjärnor är lömska.
Förstår absolut att det är svårt att förstå vårat beteende, vi förstår det knappt själva. Man kan sitta efter en period som ett frågetecken. Vad hände? Jag har vid tillfällen fått i mig så mkt alkohol att hela perioden har suddats ut. Inte koll på hur många dagar jag har druckit och bara ett svagt minne om vart jag har fått tag på sprit.

Jag har läst din tråd. När jag kom till den delen när du beskriver situationen med husbilen nere i Europa - det du beskriver är så typiskt vårat beteende. Där kan jag förstå att din man är väldigt långt kommen i sin sjukdom. För ingen frisk människa, fri från alkoholism, skulle bete sig så eller ens tänka tanken.

Han super sig redlös trots att han vet att han ska köra - trots att han vet att förstör din planerade semester.
Dricker och lägger sig och sover. Super ännu mer.

Om du tänker i den här banan: En frisk människa skulle aldrig göra så.
Din man vet vad han ställer till med och vilka konsekvenser det kan komma att få.
Ändå tar manin över, som inte går att stoppa, och han dricker.
Han väljer att dricka fast han vet att du blir sårad.
Trots att han har ansvaret att köra bilen.
Han ska dessutom köra bilen med en passagerare,
som han älskar över allt på jorden och aldrig någonsin vill såra.
(du beskriver din kärlek till din man så jag utgår ifrån att han har samma kärlek till dig)
Då har du ett mått på vart han befinner sig i förloppet.
Hur otroligt stark den drivkraften är.

Många skriver "det enda dom älskar är flaskan".

Fel. Vi hatar den. Många av oss har ett extremt utvecklat hat till det som förstör oss
och våra relationer, trots att vi hatar så kan vi inte låta bli.
Känslan är rent hat men man vet inte hur man ska ta sig ur.

som är så beskrivande.
Märta Tikkanen - ur Århundradets kärlekssaga.

"Du arbetar metodiskt
och har jobben klara
för två veckor framåt
och ordnar bara oviktiga träffar
som du aldrig tänkt gå till
Du lägger lugnt upp ett förråd
av allt du kan tänkas behöva
för att ett varv ska förflyta
angenämt
och efter noter

Du skaffar konjak
en bättre sort för början
och sen en sämre, billigare,
starköl, en järnranson
och så mellanöl från snabbköpet
och slutligen ber du mej
förnya ditt recept
på hemineurin och sömntabletter

Sen finner du dig plötsligt
med ett glas i handen
och förbluffade ord i din mun
över din ämnesomsättning
som kräver att du börjar dricka
såhär en vanlig vardagsförmiddag
helt utan varning

Du som är en sån bohem
och omöjligt kan komma ihåg
ett telefonnummer
försummar aldrig en detalj
när du förbereder
dina oväntade
perioder"

https://alkoholhjalpen.se/node/46427

Om du läser inläggen så ser du att vi alla har ett liknande sjukdomsförlopp. Även ett inlägg där en person beskriver sin pappa i sin ungdom. Om de dåliga perioderna. Vi är inte så många härinne och vi har svårt att förstå vardagsmissbruket likaväl som de har svårt att förstå oss som dricker under vansinne. Vi har samma sjukdom.

Det absolut viktigaste för oss att förstå att vi är alkoholister, den svåraste sorten att få att tillfriskna.
Men det går. Vi är fler härinne som har lyckats. Jag precis som din man var helt nykter under 2012-14 för att
sedan ta 2 öl. Sen var det kört. Likt din man så drog det igång igen med förstärkt kraft. Kraftigare intag, till tätare perioder.

Nu går jag mot 2 år igen. Men med en annan insikt. Jag är alkoholist. 2 öl kommer aldrig att fungera.
Det är där du/ni, du och din man måste börja.

Som Dipsomanier, vansinnighetsdrickare, periodare - är det noll alkohol som gäller.
Skriv och fråga så mycket du vill. Gärna i periodartråden.

Kram i natten så hörs vi vidare.

MM

Jaha, sitter nu här efter ytterligare ett gräl, så pass allvarligt att det kan vara slut, jag vet faktiskt inte.

Det som fick saken att blossa upp igen var att jag ”råkade” notera att en flaska sprit druckits upp på ca en vecka...
Tvivlet, magontet, tvivlet på mig själv, allt går runt runt i mitt huvud. Uppgiven, tom och ledsen.

KL- har du lust att bolla mer tankar?

Tack för svar!
Jag läser ofta inlägg på beroendesidorna. För att skaffa kunskap och förståelse.
Tråden du nämner kan jag tyvärr inte hitta.. Vad heter den? Skulle gärna läsa lite mer om periodiskt beroende ??

Nej du inbillar dig inte för om du känner obehag så ÄR det ju så! Dricker han varje dag så har han definitivt problem! Även om han inte blir otrevlig! Hade en särbo som är alkoholist! Han var inte heller otrevlig i början, det kom efterhand och blev bara värre och värre! Sen blir ju inte alla elaka av att dricka men de har ju ändå ett beroende som begränsar och skadar! Vet inte varför du flyttade ut men om du flyttade på grund av hans drickande och han vet om det så har du svaret där! Spriten kommer först! Och som anhörig är det uppslitande och hjärtekrossande att inte komma före alkohol! Det tar kraft och energi! Var rädd om dig och ta hänsyn till dig själv och dina känslor, lyssna på dig själv! Kram

Vi är ju ett par stycken härinne som har denna typ av missbruk.
Brukar du läsa våra inlägg på beroendesidan? Jag läser på båda men
brukar lägga fokus på de medlemmar som skriver om periodiskt beroende.

Jag startade för ett tag sedan en tråd om periodiskt beroende där några
av oss som har denna typen av sjukdom har skrivit om våra upplevelser
och tankar kring detta. Det finns många olika vinklar på problemet där.

Även hur andra upplevt att leva med en människa som har periodiskt beroende.
Har du sett den?
Jag tror att om man har kunskap och förstår vad som händer är det lättare att
vet hur man ska agera.

Återkom gärna - jag vet också att du kan ställa frågor till alla av oss.
Ingen tar illa upp. Vi är här för att hjälpa varandra och stötta oavsett
problematik.

Så nej - vi är inte egoister. Men missbruket är en mani som tar grepp om hjärnan.

Du kan inte förändra hans beteende och han verkar inte respektera dig alls. Det låter hemskt men du har nog bara ett val om du vill må bra.

Tack. Gillar metaforen publikplats istället för scen !

Vad bra att du har Kvinnofrid som stöd! När det gäller dina egna relationer som inte ger dig stöd: vet dom hur du har det? Har du berättat? Upplevde själv att jag undanhöll saker för mina vänner för man skämdes över hur man hade det! Om du berättar kanske de stöttar mer! Känns som du har börjat gå din egen väg nu! Bra! Kram

Tack sessi!

Jag gjorde likadant gömde drack smög. Det är inte normalt och han uppvisar ett tydligt riskbeteende. Jag förnekade problem. Ge honom et ultimatum som du kan och orkar hålla. Har han inga problem och älskar dig så går han med på det.

Jag tänkte bara önska dig välkommen till detta forum.

Jag tänkte bara önska dig välkommen till detta forum.

överdriver inte.
Du har reagerat med all rätt.
Din man uppvisar flera beteenden som får varningsflaggan att höjas.
- Att dricka varje helg och då han är ledig.
- Att gömma sin alkohol.
- Att förneka sina problem eller förminska dem.
- Att bli defensiv då saken förs på tal.
- Att uppgjorda planer inte hålls på grund av alkoholintaget.
- Att börja dricka och sen inte vilja sluta.

Det är fullt förståeligt att du känner obehag över situationen.
Om du vill så fortsätt gärna skriva.
Här finns många med samma problematik och det formuleras många kloka rader på anhörigsidan.

Kram på dig och välkommen hit!

/Winna

Det här är det allra första jag skriver på det här forumet. clord, din berättelse känner jag igen mej i.

Du fick ett svar av din pappa. Det var inte vad du väntat dej. Vad hade du väntat dej för svar?
Som jag ser det nekar han inte till sin sjukdom men hävdar samtidigt att du är vuxen och klarar dej ändå.

Du och din mamma kanske behöver komma överens om vad och hur ni ska prata om din pappas beroende? Jag tänker att hon inte mår eller har det bättre genom att lägga det hos dej. Du behöver sätta upp lite staket, du mår inte bättre av att veta detaljer om hans brukande och du kan inte påverka det.
Jag tror det är bättre för dej att släppa kontrollen över detta. Ni vet alla vad som pågår, det räcker så. Du behöver ta hand om dej själv på ett kärleksfullt och omsorgsfullt sätt. Du kan inte hjälpa din pappa med hans beroendesjukdom och du kan inte hjälpa din mamma med hennes medberoendesjukdom.

Det blev inte ett stökigt inlägg av dej - jag förstår ditt inre kaos!

du har problem med hans alkoholvanor och inte trivs så är det ju ett problem! Oavsett om han är alkoholist eller inte! Att dricka som din man gör begränsar ju ditt/ert liv! Du överdriver inte tycker jag! Många som dricker som din man gör tror jag men det gör ju inte ditt liv bättre och enklare! Försök att göra det du vill och utan honom om han har druckit! Så får han sitta där med sina öl och komma på själv att alkoholen begränsar! Kram

Var någonstans är egentligen ditt ansvar att bota någon annans sjukdom?
Skulle du försöka behandla hans cancer?

Han måste själv se och inse hur sjuk han är.
Vinsterna är fortfarande för stora och du räddar honom från de smällar han själv ställer till med.

Tänk om han fick ta konsekvenserna?
Åka in i fyllecell.
Somna i trädgården och vakna och möta sin egen skam.
Nu räddar du honom från den käftamällen och insikten.
Eftersom du är påläst så vet du att du möjliggör hans fortsätta drickande.

Så du är "snällare" och hjälper honom i hans väg mot tillfriskning genom att inte sopa runt honom.

Men som sagt.
Börja i tanken och ställ dig på publikplats istället för på scenen tillsammans med honom.

Just nu tror jag det mest är för att visa att jag visst kan lita på honom - jag kan inte påstå att jag lyckas till 100% men jag försöker.

Coachen är bra, men egentligen säger hon inget jag inte redan vet - iofs visste jag redan att det funkar så; de kan inte tala om för en vad som är rätt, men de kan hjälpa en att inse vad "rätt" är för en själv, genom att ställa rätt frågor och ifrågasätta svaren.

Personkemi är nog helt vansinnigt viktigt dock; jag GILLAR människan jag har, men jag förstör för migsjälv genom att inte vara helt ärlig med exakt hur illa saker är :(

Den tilliten byggs nog inte upp på en månad...Men jag tycker helt klart att det är positivt att få testa det här :)

Går hos kvinnofrid. Önskar allt gick fortare. Hmm Har lyckats övertyga mej själv att det är det här jag vill. Är inte med honom så mycket längre så jag vet inte hur mycket han dricker. Men förra lördagen när jag kom hem drack han. Svårt utan socialt stöd. Har inga av mina egna relationer som ställer upp för mej. Men där jag arbetstränar får jag fullt stöd.
Det känns läskigt men ändå rätt. Vårt förhållande är destruktivt.

UllaBulla. Det jag tror hade hänt om jag gjort dom du skriver är att ångesten att jag indirekt dödat honom genom att lämna honom i sin misär skulle bli min egen död. OM något skulle hända honom skulle jag inte förlåta mig själv. Typ så. Jag tror också att hela omgivningen skulle döma mig för att jag inte brydde mig. Vilken kall och känslolös handling att bara lämna någon i nöd. Så går tankegångarna men åhhh så skönt det är med dina kloka tankar och erfarenhet. Jag ska öva detta i det lilla

Oj oj oj vad bra skrivet !

videosamtal för din skull eller för sin egen? Vad händer om du inte svarar utan lägger hela ansvaret på honom? Vill han kanske visa att du kan lita på honom och isf gör du det?
Nu till en roligare fråga ? vad tycker du om livscoachen? Hjälper det? Har funderingar på att erbjuda min äldsta son det i present. Han har kört fast tycker han och tycker livet är allmänt trist, hela han är låg och har varit det under sommaren