Senaste kommentarerna i forumet

Vad tycker ni är roligt?

Alltså jag märker ju att jag som hela mitt liv levt genom andra inte har den blekaste aning. Fiska....har ingen sjö i närheten, gå i skogen, lär ta buss långt,
Det blir bara dom exempel som jag kunde göra hos exet. För gillade jag att dricka, det ger mej absolut ingenting
Gillar att läsa men har inte den ron nu. Har ingen cykel men kanske lär skaffa en....mycket som inte känns genomförbart

Snälla kom med tips!

@Ullabulla ja det är hemskt, o säkert därför jag känner sån skam.
Jag blir 53, detta är min chans att tänka om, att läka, att försöka odla sunda relationer. Jag kan inte fortsätta leva i en fantasivärld där jag bara far mer o mer illa.

Jobbar på livsstegen, vi är på 10e steget, tacksamhet
Kanske ska jag börja vara tacksam över att leva? Istället för att överleva....

@Ullabulla, vad klokt du beskriver en del av det svåra med att vara anhörig. Så viktigt också att påminna sig om tid, att även om något känns jobbigt i stunden kan det ändra sig till att längre fram bli annorlunda genom att träna på att göra på nya sätt. Vilket jobb du gjort med dig själv!

Hej kärringen.
Ja det var för mig hemskt att inse att jag var beroende av mitt ex.
Kändes helt galet då han hade valt alkoholen.
Ändå skulle jag hitta på en massa ursäkter för att kunna knyta an.
För att det gjorde så ont i mig att vara utan kontakten.
Kämpa på,det blir bättre.
Igår fick jag ringa en väninna som förstår.
Istället för att skicka ut ett lockrop.
Men för 10 år sen rasslade de ur mig utan censur.
Så det är så mycket lättare idag.

Jag har nog abstinens... jag vill bara se om han lever, men skriver här istället.
Pratade igår med en kvinna hon har skyddad identitet pga sitt ex och att försköna förhållandet är något hon gör med i sämre stunder.

Om jag ska hålla på med dessa luftslott då kan jag väl dra till ordentligt och drömma om exempelvis elvis presley istället....att det vi hade var så bra osv....haha nu skrattar jag tom 😅

Du överreagerar inte ❤️
Finns det inte anhörigstöd via behandlingshemmet?

@Kärringen
Tack så mycket för ditt svar.
🌺🤗

Svamligt inte skammligt 😅

Så här tänker jag. Att vi som levt med missbrukare har ju levt på en sån konstig stressnivå under lång att vi blir som utbrända. Efter det kan man nog inte bli riktigt "normal " utan hjärnan har helt enkelt blivit känsligare för all sorts stress. Kontrollen är väl vårt sätt att försöka skydda oss från mer stress? Blev skamligt men känns logiskt

Stor kram o ta hand om dig nu....vila mycket ❤️

Du är så klok! Känns som jag är några steg efter dig, men jag är på gång ❤️

Sårad o ullabella tack ❤️

Jag vet jag måste försöka få bort katastrof tankarna men det är inte lätt, det går bra ibland men tjoff så är hjärnan igång o snurrar igen .

Jag har faktiskt funderat på kbt eller liknande via nätet. Men tänker att livstegen ska vara klart först

Hjälp, vart vänder man sej när man inte har någon att bolla med. galet att bara sitta ensamt och ängslas

Ber om råd här, som förälder till en kille på behandlingshem, jag mår inte bra själv det känns omtumlande hur får jag hjälp av någon med mina egna tankar och ängslan.
överreagerar jag?

Bitvis river det i mig.
Men jag skrev en lång lista på varför det är dags att sätta punkt.
Så när jag tvivlar så läser jag de i minnet.
Det är svårt att släppa taget.
Men så länge jag inte gör det så ger jag honom en energi han inte bett om
Och som inte gör något för mig heller.

Att avlägsna sig,sätta gränser är jätteviktigt.
Först fysiskt som du gör nu i helgen.
Sen psykiskt så öångt du kan.
Hur blocka alla ovälkomna tankar.
Eller åtminstone begränsa dom?
Kanske låta dig invaderas av dom en kvart i timmen.
Sen får de stå i kö 45 minuter.
Dag två kanske 10 minuters tillgång till dig.
Att vara i harm och bitterhet som du är nu är högst mänskligt.
Men den enda som plågas av det är du.
Hur kan du fokusera om?
Vilka "belöningar" behöver du.

Vad bra du har nåt inbokat till helgen och hoppas verkligen det ger dej nån form av sinnesfrid. Förstår känslan av att nu klarar jag inte av att vara i närheten av detta längre. Tänker på dej ❤️

Det här med hans ex har verkligen triggar i gång mej, o jag hör hur det låter men hon är verkligen störd hon drar sig inte för något . Det är värre än med hans grejer....har varit i katastrof läge halva natten.

Alltså jag måste nog flytta härifrån, jag måste komma undan dessa människor om jag ska kunna läka.

Ska vara med på ett tyst retreat via kyrkan till helgen man får tillgång till samtal med präst där, jag lär ta det och hoppas på något råd.

@Sårad... ❤️ tack! Trodde jag typ är ensam om detta

❤️ samma här

@Sårad... det måste ju nästan vara det! För ingenting känns logiskt i dessa känslor. Och min hjärna hittar på ett bättre förhållande än det var Och det längtar jag efter.....inte det som var.

Ja, ensamheten är värst, känns nästan värre än alla elakheter även om det kanske inte är det. Hur är det möjligt att man känner sej sååå ensam. Är det traumabindningen tro? Skulle fan kunna ta ett piller om jag visste det skulle hjälpa (för att kunna stoppa känslor och tankar) men finns inga sådana piller 😔

@bella70 tack ❤️
Det är sant att det är elakt och jag måste se denna för vad han är oavsett hur ensam jag känner mig.

Den insikten är tung, men kanske viktig för att gå vidare.

Det sista utspelet är bara elakt, hur skulle du kunna vara förberedd på det.

Det är konstigt att man tror man mår sitt sämsta, så finns ett lager till . Det är nog för han tog till det sista jag kunde komma på. Jag var beredd på massa saker men inte detta.

Jaja det bra är att jag inatt har tagit ner vårt förhållande i molekyler. Jag har byggt ett luftslott helt enkelt, det har alltid varit på hans villkor....på bekostnad av mig.

Hej på er. 🌺
Hälsningar från en sjukskrivning. 😔

Har märkt att jag har låg stresströskel och så fort jag märker att jag inte riktigt har kontroll, nu avseende så går det på tok. Vad är vad undrar jag. Allmänt så att mitt nuvarande jobb inte passar eller extra känslig för stress efter allt? 🤔 Något ni känner igen, ni som börjat leva "normalt"? Att vara extra känslig för stress och vilja ha kontroll?

Vet inte om det är "bara" inre oro jag har eller ångest. Känns inuti som jag springer ett maratonlopp ...
Inte så lätt att veta alltid.

Sköt om er, ingen annan gör det för er.
Kram.
💜