Senaste kommentarerna i forumet

Förstår precis hur du tänker och känner ❤Så hopplöst allting..
Det där med hårda ord och förolämpningar är svårt att bara glömma och förlåta. Sätter sig som en tagg som skaver och gör ont.
Just nu tänker jag mycket på eget boende.. Men vägen från tanke till handling tycks lång, krokig och nästan omöjlig. Och jag är rädd att jag inte lyckas släppa taget ens då. Finns ju känslor kvar för den nyktra versionen av min man. Tyvärr måste jag säga
Jag spenderar helgen i soffan, läser olika forum, funderar och funderar lite till
Tänker att jag ställt så många ultimatum som jag aldrig verkställt så ingen lyssnar längre på mitt dravel.. Och det gör ont att jag sviker mig själv om och om igen.
Ledsen att även din energi är slut men kanske är sova och gråta precis vad du behöver ❤Det tar på krafterna att låtsas att allt är normalt när livet stormar rejält
Hoppas din helg blir ok och att du kan samla kraft och energi att ta dig framåt
Tänker på dig!
Stor kram ❤

att du inte städat hans burkar och flaskor. Så trist att han sviker sitt ansvar som förälder - det ger mig en vibb om hur starkt hans beroende är. Jag läser om din inre motstridighet och din förvirring. Jag kan inte låta bli att säga, det kommer inte att bli bättre 'av sig själv'. Bra att du sparar på dina krafter och väljer dina strider. Försök hitta en bra tid för Al-Anon, jag lovar att du vågar gå dit och kommer att bli väl mottagen. Jag ska på möte imorgon. Kram och styrka❣️ / mt

tårarna..... Att du tänker på mej , herrejävlar vad du prickade rätt tillfälle ?❤️
Jag önskar jag kunde svara att allt går framåt och att jag befinner mej där jag vill var , men tyvärr , tvärtom....
Jag är inte på en bra plats i livet just nu. Jag är inte utbränd men rejält vidbränd om man säger så ?
Jag har idag (därför du prickade precis,konstigt) konstaterat för mej själv och min man att jag vet inte om det vi har går att reparera även om han slutar dricka. Det har blivit för många hårda ord och för mycket elakheter sista tiden för att man ska kunna skylla allt på alkohol. Det säga ju att barn och fyllehundar berättar sanningen, i så fall är jag inte värd mycket enligt min man.
Jag tror inte jag kan ta mycket mer skit nu om jag ska komma ut något så när hel på andra sidan.
Tänker tillbringa helgen i sängen och inte göra ett enda dugg mer än gråta och sova ... Patetiskt men tror det är vad jag orkar just nu....
Tack bäste cybervän , jag hoppas att är bra för dej och din familj , det hade gjort mej glad ?kram

Idag är en sådan dag, tvivlar på allt. Var igår på middag med fina vänner, lämnade över ansvar för barnen till mannen och åkte iväg och hade en jättetrevlig kväll. Tills jag kom hem och upptäckte att han druckit 6 öl (vad jag vet) när jag var borta. Det är väl för fasiken inte normalt?! När man ska ha hand om sina barn?... har inte bråkat med honom om detta (ska försöka spara på den energin Nordäng67). Har heller inte städat bort hans burkar och flaskor, får se om han gör det själv. Men besviken! Bara en sådan grej som att jag idag skulle få ha sovmorgon, blev istället hans eftersom han var bakis och barnen som vanligt kommer till mig. Sov nästan ingenting inatt utan låg och grubblade. Det där hoppet, om jag kunde skulle jag slänga det dit pepparn växer, men det är så himmelens svårt! Så jäkla deppig. Det känns liksom hopplöst, men ändå finns hoppet där om att allt ska vända och bli bra - fast jag vet att det nog inte blir så. ? vill bara bli fri från detta!

( borttagen länk) Tack för tips Adde, dessvärre redigerar vi inlägg som hänvisar till försäljning... hoppas du förstår.

Vänligen Li-Lo/admi, Alkoholhjälpen

Hej vännen,

Ville bara checka in och säga hej.
Hoppas allt är bra med dig och att du känner dig hemma med ditt liv.
Trevlig helg!

Ta ingen skit!!! Härligt att se din attityd och att du börjar våga "ta plats" i ditt eget liv! <3

Funderar jag också på logiken i att jag blir så fruktansvärt ledsen och ångestfylld när min man sviker mig.. Men svika mig själv gör jag om och om igen utan att blunda eller ens reflektera över det..
Det är sorgligt och säger ju en hel del om hur tokig man själv är ?
Önskar dig en fin helg och gläds att du slipper spendera den med en fyllehund
Kram

För kloka ord & tankar ??
Jag bär dem med mig ❤
Önskar er alla en härlig och avkopplande helg!
Stor kram

En känsla slår alltid en tanke, den övertrumfar den alltid. Så om du vet logiskt med intellektet att du borde resa på dig och gå ifrån det här destruktiva förhållandet så kommer du aldrig att göra det så länge du inte har den känslan (titta tex på fobier. Med förnuftet vet du att ormen/spindeln osv inte är farlig men känslan styr dig till att skrika och springa). Du frågar i din tråd hur man blir fri. Det gör du när du känner med hjärtat att du är värd att bli fri. Så länge du känner att du inte är värd mer än såhär så kommer du inte att gå. Du vet att du borde, men känslan av att allt ändå är hopplöst, att du inte är värd mer, att det kan gå illa för mannen om du lämnar och då kommer du stå där med en känsla av skuld och skam, att människor ändå kommer att göra dig illa så då är det bättre som det är nu (man vet vad man har men inte vad man får, better the devil you know osv), känslan av att kontrollera någon annan känns bättre än att titta inåt i sig själv och se vilka lögner man berättar om sig själv därinne. Ledsen om jag låter hård nu men det är när du vänder ditt fokus mot dig själv och din egna läkning som de verkliga förändringarna kommer att ske.

Han ringde igår kväll och hade ångest, och ville hem eftersom hans kompis hade supit. Jag kunde inget göra eftersom jag inte har körkort. Hoppas att jag kan få hem honom på något sätt.

Samtidigt som jag minns tankarna från tiden för 6-7-8 år sen då jag funderade på att lämna honom som fortfarande är min man.... så dök minnen upp från min första separation. Då tänkte jag länge och sen skilde jag mig och har aldrig ångrat mig. Men, tillbaka till den nuvarande. Så tydligt minns jag när jag kollade fastighetsmarknaden, ibland flera gånger om dan. Hur jag gick och tittade, planerade, tänkte strategiskt. Och till slut gick. Rätt ut i meterdjup snö, dvs jag tog bilen, men utan att ha nånting ordnat. Då var mitt glas fullt och droppen som fick det att rinna över skilde sig inte från alla droppar som genom år av missbruk fyllt det till brädden.
Men det att jag faktiskt gick blev ju (som ni som följt mig redan vet) det första steget i den förändring som ännu består. Mannen valde mig, nykterhet och att söka hjälp. I och med att han gick till AA kom jag till Alanon. Mitt tänkande, mina medberoendemönster ägnar jag fortfarande en stund varje dag och numera är det nästan alltid bara lustfyllt, en nyfikenhet på att utforska och upptäcka nya lager, bottnar, i mig själv.
Alla tankar om skuldkänslor känner jag så väl igen, även ’tänk om jag går och han blir nykter och hittar en annan’ - den tanken brottandes jag ofta med. Många gånger, när han var grinig och missnöjd (i sitt fylleri) sa jag också att ’jag ger dig fri även om det smärtar mig, då kan du skaffa dig ett liv som du vill ha’ - men det ville han ju inte.
Dock, idag har vi ett bra liv. Inte utan svackor och stridigheter men så mycket sannare och ärligare. Långt mera frihet i tankar och handling för oss båda.
Vi kan alla ta makten i vårt liv, sådant det ser ut. Även ’våra’ alkoholister har den möjligheten. De väljer (också) själva.
Och ja, så bra med detta forum. Så många år min viloplats, trygghetsplats och livlina. Idag en plats för igenkänning och äkta samtal. Tack❤️ /mt

Bara att se sanningen i vitögat nu när man ska lära känna sig själv på djupet! Med en lång blick i backspegeln inser jag att;
- Jag har njutit av att vara ”den duktiga och ordningsamma” i förhållandet! Man känner sig ju så himla duktig och bäst på nåt sätt när man är ihop med någon som tex ständigt misslyckas med att sluta supa!
- Jag har varit beroende av att ANDRA (typ svärmor, hans vänner mm) ska tycka att han har gjort ett kap som är bättre än han förtjänar! ”Hur kunde HAN få DIG?” typ! Och så har jag känt mig ”så speciell”!
- Jag har tidigt i förhållandena insett att det finns problem och JUST DÄRFÖR (inte trots det) har jag tagit steget in i en relation! Mitt nya ”renoveringsprojekt” som jag skall fixa till och få beröm för!
- Jag har hatälskat att det ”är synd om mig”!
- Och jag har svikit mig själv genom att inte hålla löften till mig själv! Ojat mig över att min man sviker löften men vad kan vara värre än att JAG sviker mig själv! Inget!
Ja sannerligen finns det att jobba med? men det går framåt! Kram❤️

/ mt

Nej, my bad - det var inga faktiska barn närvarande, utan "födelsedagsbarnet" är en vuxen människa, och likaså gästerna. Tänkte att citationstecknen skulle visa på det, men erkänner att det nog var tokigt av mig... Det är - i MIN värld - otänkbart att blanda alkohol och små barn, så jag glömde att alla inte har det fullt så bra :(

Men nej, det här var vuxna människor - jag är ändå fly förbannad över bristen på respekt :(

Tycker ofta att firande av barn innehåller alkohol och har inte tänkt på det så mycket, men det är ju egentligen helt galet! För du menade att det var ett "barnkalas"? Alltså då man bjuder släktingar till typ 1-års kalas och bjuder på mat och tårta... och vin. Det har jag alltid själv gjort för övrigt. Hur kul är det för barnet?

Fint att ni stod på er i alla fall! Jag har nog varit en sån där som frågar flera gånger (men högst två;)), men det ska jag sluta med nu! Och jag laddar för att säga nej under firandet av min mamma i helgen som kommer att innehålla alkohol i olika former.

hur lika vi tänker! Jag är på samma plats som du, Softjessi, tanken att lämna har flyttat in och får bo in sej så att den känner sej trygg innan nästa steg.
Ändå vet jag att jag vill inte lämna, jag vill inte leva utan honom..... idag.... imorgon vill jag kanske.... i övermorgon tycker jag att det trots allt funkar, han har ju minskat ner på drickandet, är inte full även om jag vet han druckit....... Är det en del av tillfrisknandet eller håller jag på att bli ännu mer medberoende ?

Alltså jag blir galen på FOLK!
Igår var det födelsedagskalas, och "barnet" firades med vinprovning, och mer vin.

Som tur är så jobbar pojkvännen nu, så han var helt fast besluten att inte dricka - och det gjorde han inte heller - men TJATET från de andra!!!

"Är du SÄKER på att du inte ska ha?"
Jo, det var han.
Fem minuter senare.
"Men det är klart att du ska ha vin, herregud, ett glas skadar ju inte"
Nej, han skulle fortfarande inte ha.
Så börjar vinprovningen, och de ställer på fullaste allvar fram glas åt både honom och mig, som om de inte hört ett ord.
"Men...ska du inte ha? Kom igen nu, du kan ju spotta ut om du inte vill dricka"
Nej. Han skulle inte ha.

Vi gick ut och rökte, och en av gästerna kommer ut, och börjar - oombett - förklara att lite vin är inte så farligt; hon och hennes make dricker minst tre glas om dagen, och det har då aldrig varit några problem, och det blir ju så tråkigt om man är nykter, och är det månne så att JAG (Anthraxia) är dålig på att slappna av?

Eftersom min pojkvän inte vill att någon ska veta om hans problem så fick jag ta den fighten. Vi ska jobba, och jag sover dåligt om jag dricker.
"Men då är det ju bara att dricka mer" svarar tanten, "Då sover man bättre"

Nej. Vi ska inte ha. Vi ska jobba. De har blåsprov i entrén.

VARFÖR gör ni det så svårt?
För mig? För honom?
Varför kan ni inte bara respektera vad fan vi säger?

När vi gick upp till oss så han, surt, "jag vet vad du tänker säga nu; att hela min familj är alkoholister"

Men det vet han ju egentligen redan själv.

På annan bok jag läst/läser Kvinnor som älskar för mycket.
Där frånvaron av kärlek och bekräftelse gör att man blir ännu mer besatt och till varje pris behöver mannen.

Just för att han är medicinen som lindrar ångesten och tomheten.
Och att leva med en beroendeperson när man är funtad så är ju rena giftet.
Allt är normalt och bra mellan varven och man kan vila och nästan vara en normal person.
Sen kommer dryckesperioden och man ska till varje pris få tillbaka den drickande till nykterhet.
För utan bekräftelsen att de väljer bort alkoholen till ens förmån så förminskar man också sig själv.

Dvs man gör kampen mot alkohol till en personlig kamp trots att man egentligen inte har nånting med den kampen att göra.
Det är ju den beroende som har den kampen,inte vi.

Viktiga ord i den boken är också: gör ingenting.
För att förhindra gömma kontrollera påverka osv.
Dvs släppa kontrollen oavsett hur svårt det är och ta den efterföljande ångesten och tomheten när man inte får reagera på det som händer runt alkoholisten och hans ev drickande eller återfall.

Och en sista: ju svårare relationen/situationen är.
Ju starkare medicin får vi mot vår egen ångest.
Så hur absurt det än verkar så kan de grövsta återfallen fungera som en rejäl sluring för oss medberoende.
Vi får oss en rejäl dos av det vi är i relationen för.
Berg och dalbanan som håller vårt mentala mående i schack,fast vi egentligen är svårt sjuka och är beroende av återfallen för att själv få vår kick av dåligt mående som vi skyller vår alkoholist för.

Nu förenklar jag kraftigt,men det är en del av essensen i boken.
För mig stämmer det mycket bra,men det behöver det ju inte göra för dig softjessi

Medberoendeterepeut sa:
Vill du bli frisk?

Nej ville jag svara,eftersom det var för jobbigt.
På samma sätt som alkoholisten måste agera själv för att ta sig ur sitt dryckesmönster och förändra sitt liv så måste du göra detsamma om du ska bli frisk.

Om det innebär att lämna din man så kanske det måste bli så.
Du har varit medlem länge och är kvar i samma cirkel av hopp förtvivlan och ilska och sist men inte minst kärlek.

Vad krävs av dig för att du ska bryta dig ur den cirkeln och ta en ny väg?
Den som ska ge dig chansen att förändra ditt liv på allvar.
Som låter mannen i ditt liv reparera och ta hand om sig själv och sin egen sjukdom istället för att du ska träda in och göra det åt honom.

Hur arg ledsen och förtvivlad orkar du vara de närmaste åren?
För det kan vara det scenariot som är det sanna om han inte orkar ta tag i sitt beroende.
Och var lämnar det dig.

Att gång på gång låta sanningen bli klar för sig brukar till slut ge en kraft att åtminstone göra en del mindre förändringar som liksom rullar igång stenen åt rätt håll.

Och tro mig,jag vet exakt var du är.
Jag var där i många år och kunde inte heller släppa taget.
Kram på dig och bli inte arg på mig.

Det tar tid att släppa. Att komma ifrån underlättar, men huvudsaken är att man börjar älska sig själv, som du säger. Sen tänker jag att ju mer saker man hittar på desto lättare att glömma. Ibland kommer dagar då jag bara behöver gråta. Bra det också.
Ja det är både komiskt och tragiskt att gå tillbaks och läsa hur man har resonerat. Jag har riktigt gamla texter som jag inte orkat läsa ordentligt ännu.
Hoppas att din trötthet släpper så du får nya krafter! :-)

mitt förhållande så kände jag mig som jordens största svikare, en som inte finns kvar när det blåser typ! Jättejobbiga tankar och känslor! Undrade jättemycket hur det gick för honom! De riktigt jobbiga tankarna var: tänk om han slutar dricka nu efter allt slit jag haft och någon annan får honom! Det var riktigt skämmiga tankar för det är ju superegoistiskt att tänka så! Ja man var/är inte helt frisk helt enkelt! Så du har nog rätt i det där med att du skulle fortsätta vara ”besatt” av hans drickande även om du flyttar! Tror det är viktigt att man försöker vända fokus till sig själv! Låter som en gammal slagdänga ? men man får hitta sitt eget sätt att göra det i praktiken! Fick ett superbra råd här på Forumet: att börja med små saker och träna upp förmågan! Ja visst är det skönt att ha detta forum där man kan ventilera! Kram

Att den finaste kärleksförklaringen jag kan ge både mig själv och honom kanske är att gå?
Först när han tvingas ta eget ansvar kanske han lyckas bli frisk? Om jag inte finns där och skyddar, hjälper, lindrar, servar och tröstar..
Jag är inte där riktigt än men tanken har fått flytta in och ta en liten plats både i mitt hjärta och min hjärna.
Att skaffa nytt boende är ju inget man gör i en handvändning
Där jag bor är det flera års kö för hyreslägenheter..
Jag är dessutom rädd att jag trots eget boende hade fortsatt vara besatt på tanken vad han gör och om han dricker
Om han lever eller om han har supit ihjäl sig.. Så tacksam för detta forum ??
Blir en dagbok man kan gå tillbaka och reflektera över samtidigt som den är fylld av så många kloka människor med så mycket erfarenhet och kunskap
Tack för att ni stöttar och för att jag får dela min resa med er ❤

Hej.

Just den där kommentaren jag är inte dum heller och mitt drickande påverkar väl inte. Känner jag igen.
Men nu för tiden är han dum och elak. Jag orkar inte mer. Är i kontakt med kvinnofrid.
Han har blivit så lynnig jag känner mej inte trygg längre.
En långsam process. Men jag vill separera i första hand för se hur jag klarar mej. Vet inte har ju lite varma känslor kvar för honom. Men som det är idag lutar det åt skilsmässa.

Tack ❤
Läst min tråd om och om igen och den är tragisk.. Kan inte förstå att det är mitt liv det handlar om. Jag som alltid har varit tuff och haft skinn på näsan har precis som du skrev blivit paralyserad och handlingsförlamad och beroende av någon som egentligen inte är bra för mig
Jag klandrar mannen för att han inte lyckas göra slut med alkoholen för alltid.
Samtidigt är jag själv oförmögen att göra mig av med min drog, dvs min alkoholiserade man ?
Ja det där hoppet.. En frisk människa hade ju gett upp för längesedan. Men inte jag! Jag hoppas, bönar, förlåter och utplånar mig själv. Precis som jag inte förtjänar bättre.. Så sorgligt när jag sätter det på pränt.
Tack för önskan om styrka och kraft ??
Jag hoppas det infinner sig snart
Kram ❤