Senaste kommentarerna i forumet

@Sårad... det här är lägre än jag någonsin kunnat tro. Svårt att förklara men det känns iaf som sista spiken i kistan. Och det blir Bra nu jag behöver inte ens fundera över hans öde längre.

Vi klarar detta ❤️

@Ullabulla intressant, så är det nog för mig med ❤️

Alkoholisten ska det stå.
Inte plural.

Eller så är det ren och skär abstinens.
I alla fall jag är sjuk i medberoende.
Då är abstinens en del av den sjukdomen.
Först när jag får vara i kontakt,eller knyta an till alkoholister får jag frid.
Som alk. Som dricker och då får frid.
Så jag behövde avstå,då för 10 år sedan.och det rev och slet i mig.
Jag hade mycket svårt att fungera,helt absorberad av känslan att vara utestängd från min källa till tillfredsställelse,dvs kontakt med mitt ex.

Förstår du är mycket upprörd. 💔 På nåt sätt går man ju och väntar på ett uppvaknande och absolut inte ytligare ett bakslag. Du och jag VET att vi kommer att ha ett bättre liv utan en alkoholberoende partner. Så jobbigt att rida ut ensamheten och tiden det tar att läka bara. Som du brukar skriva, vi klarar det här….❤️

@Ullabulla du är så klok❤️
Med facit i hand har min abstinens också varit ensamheten, att den blir så överväldigande att jag inte står ut.

Den senaste tiden har dock hans förfall varit mer skrämmande , jag kanske ska vara tacksam?!

@bella70 precis så tänker jag nu....o dom förtjänar varandra.
Detta ska inte knäcka mig, bryt i hop o kliv upp igen ❤️

Men du det är för jäkligt men samtidigt använd känslan till att känna vilken jäkla tur att svinet förlåt den beroende/sjuka inte är din huvudbry längre!

Inte lätt men hjälpte mig

Den han har barn med. Hon är riktigt psykiskt störd, vi fick ta till riktigt drastiska saker för att slippa henne i början av vårt förhållande.
Hon är nu tillbaka i hans liv. Han skickade skärmdumpar.
Jag är övertygad att det är hans sätt att försöka göra mig svartsjuk.

Men detta var droppen för mig .... och det kanske var bra men känns inte så just nu . Jag var liksom inte förberedd på detta 😭❤️❤️❤️

Jag läser om andra som har det tungt.
Som lämnar men går tillbaka.
Precis som att man dkapar ett parallellt universum.
Ett där man samlat alla fakta varför man ska fortsätta själv som man vet är den rätta vägen.
Sen den andra som man så enkelt halkar tillbaka i.
Det är tungt att stå kvar vid sin egen sida.
Vara lojal med sig själv.
Så mycket enklare att ge vika.
Tills man igen står inför en vägkorsning.
Alla ni därute.
Kämpa för er egen sak.
Hitta strategier när kärleks eller trygghetslängtan rider er.
Det är i alla fall i mitt fall abstinens.
Det går över och man får klappa sig själv på axeln.
Den energi ni lagt på er partner,hitta sätt att kanalisera tillbaka mot er själv.
Det går lättare och lättare eftersom tiden går.

❤️ men.. vad hände? Du behöver inte svara här om det inte känns bra. Ta extra hand om dej själv…

@Kärringen kämpa, vi är många som står med dig!

Jag hade en nedre gräns och nu klev han över den, det var väntat men på nått vis trodde jag ändå inte det.

Jag måste samla upp spillrorna nu 😭

Så tufft @Alexxx! Hade ni någon överenskommelse kring nykterheten? Vad hade du för tankar kring framtiden när mannen var på behandlingshem? Vilken är överenskommelsen du har med dig själv? Vilket liv vill du leva?

Min man är nykter sedan 3 månader nu, han sökte behandling efter att jag lämnat honom. Vi lever fortfarande som särbos och min egen trygghet är att om vi hamnar där igen, så vet jag att jag kommer lämna honom igen. Jag tänker att det som kan ge oss som anhöriga trygghet är att vi har en egen plan om utifall att…

Tyvärr är sjukdomen oerhört lurig.

Har läst flera gånger om hur man upplever att partnern älskar spriten mer, jag tänker istället att sjukdomen kidnappar den sjukes medvetande och personen kan inte längre göra ”friska” val.

Finns det någon som varit inkopplad tidigare som kan vara till hjälp? Som tex arbetsgivare?

Så vitt jag förstått det är det väldigt svårt för någon som varit aktiv inom ett beroende att kunna återgå till ett ”normalt” drickande. Det kanske inte börjar på samma nivå där man tidigare slutat, men de flesta kommer till sist vara tillbaka på ruta 1. Ibland går det fort, ibland tar det några år.

Ta hand om dig❣️

@Sårad... admin kommer kontakta dig ❤️

@Åsa M ja det känns ju som det inte går att gå tillbaka till gamla mönster när poletten trillat ner!
Vi kämpar på ❤️

Visst är det intressant att se sina mönster! Jag mobbade hela grundskolan så mitt mönster är att jag vill vara alla till lags, och därför tolererar rätt mycket skit trots att jag egentligen hatar just sådant.
Det tar tid att ändra mönster, när man väl har sett dem är det bara att sätta igång! ❤️

@Alexxx det blir sannolikt så som tidigare. Vad vill du göra nu?

@Alexxx
Låter inte roligt, men du.. vad vill du om vi fokuserar på dig?
Mannen ifråga måste göra sina egna val och utifrån historiken är de inte så bra för din del?

Vad tror du själv?
Jag tror tyvärr det blir kaos.

Mannen som alltid druckit för mycket totalkraschade i fylleslag som varade i tre veckor och kostade både det ena och det andra. Behandlingshem. Därefter nykter i 5 månader. Kraftigt återfall. Därefter nykter i 2 månader.. Nu har han börjat dricka när ingen ser, på krogen. Men jag är ju expert vid det här laget: jag hör på rösten jag ser på sms:en och sen blicken, kroppsspråket och så lukten. Har ”bara tagit en öl” eller ”bara några folköl”. Jag blir orolig, får ångest, känner mig stressad, börjar leta flaskor i hemmet.. Kommer det bli kaos igen? Eller kan det drickas på frisk nivå efter allt som varit?

Jag ska skriva en livsberättelse till livsstegen via kyrkan.

Kortfattat beskriva mitt liv....o detta har verkligen tärt på mig, var skrivit om den säkert 6 gånger och gråtit själen ur mig.

Det är en tragisk läsning, ett barn som var efterlängtat men som bara fick uppleva rädsla och maktlöshet. En vuxen som bara levt genom andra.... är det konstigt man är vilse nu?

Jag ska iaf vända det här, oavsett hur det känns nu. Jag behöver sysselsättning och samhörighet. Jag behöver nya vänner, jag behöver känna mig älskad och sedd utan att behöva prestera.

Jag ska börja ta tag i min fysik och mitt sockerberoende. Det är steg ett och två .... och allt får ta tid inget mer slå på mig själv....

Vi behöver hopp och energi så fortsätt dröm.
Jag har tillfälligt lagt ner både flytt och att ta hand om min katt . När man går i livsstegen ska man inte ta några avgörande beslut alls .. och den lägenheten jag tänkte flytta till var sån akut grej att det inte hade blivit bra. Dock håller grannarna koll på katten, o än så länge sköter han honom.

Jag är som sagt i nån form av kris o hur det blir får ligga lite öppet än.

Det kommer bli bra för oss båda ❤️

👍❤️

❤️ tror faktiskt jag behöver en nystart och ett hopp om att jag kan… ger mej lite energi att ta tag i det som behöver göras i huset och trädgården, ett hopp om att det är inte för evigt.. kanske bara till nästa vår. Hur har du det då? Skulle du flytta? Katten? Förstår det är mycket och tungt periodvis. ❤️