Senaste kommentarerna i forumet

För att strö salt i dina sår.
Jag blev grundlurad i många år av världens snällaste man.
Han hade tex cirka 10 ggr druckit med mig i huset trots att han var "nykter.
Och jag har en blodhunds väderkorn men anade ingenting.
Efter att vi båda kommit överens om att det var enda vägen.
Alkoholism är en sjukdom som innehåller lögner och smussel.

Bre ut alla fakta och fråga dig själv om du vill leva i detta?

Bli fri från ditt medberoende av Melody Beattie. Det var en ögonöppnare för mig. Ska nog läsa om den. Vill du ha något nyare så läs Djävulsdansen.

En kort stund senare är känslan borta..
Inser att jag letar efter tecken och fel
och att jag verkligen är sjuk i mitt medberoende
Dags att kavla upp ärmarna och återuppta kontrollen över mitt eget liv ??

Åh jippie.
Nu är han i stugan med familjen. Jag åkte dit och skulle överraska - och hittar en halvdrucken öl i skafferiet, tomburkar i olika påsar, och - det värsta - han har inte tagit Naltrexone på två dagar. Men han ljög om det, såklart.

Så jag åkte igen, och han får fundera på saken till söndag när han kommer hem igen. Då är det slut - antingen på drickandet, eller förhållandet. Det är HANS tur att välja nu - jag har rattat det här så länge, jag orkar inte mer. Ja, det har gått bra - och ja, han dricker uppenbarligen MYCKET mindre än förr (vilket kan bli ett problem; om han tänker att "det var ju bara några öl" - närmare bestämt 4, på 2 dagar i ensamhet - hur mycket han druckit med de andra vet jag inte, men troligen mer än så)

MEN han LJÖG; han tog INTE sin medicin, trots att han lovat att han ska.

Så ja. His move...jag är rädd, men jag accepterar hur det än blir. Jag har inget val - jag kan inte offra migsjälv för honom längre...

Känslan att något är fel kryper sig på.. Något i mannens beteende får mig att tro att han har druckit.. Han är inte märkbart påverkad, inte berusad men.. Det är något i hans blick, sättet han pratar..
Tänker för mig själv att när skulle ham hunnit det? Jag är ju här! Sen påminner jag mig själv hur listig en alkoholist kan vara. Mästare på att manipulera och gömma. Bestämmer mig för att inte fråga men kan till slut inte låta bli?Svaret blir varför skulle jag ha gjort det? Ja det kan man ju undra? Men det har jag ju undrat 100 ggr förut. Vet ju även att alkoholisten är en mästare på att ljuga..
Kanske är han bara trött? Så kan det ju faktiskt va.. Han luktar inget och är ju inte påverkad.. Ändå finns känslan där.
Förtroendet som byggdes upp under lång tid raserades på en sekund i somras och det tar tid att bygga upp. Lång tid!
Jag har blivit osäker igen. Tillbaka på ruta ett tyvärr?

Har upptäckt att min mamma gömt vin i sin resväska när hon hälsat på. Tidigare drack hon bara men för ert år sedan sa jag (till hennes man) att hon aldrig mer skulle få ha mina barn om hon (& han) inte minskar sina alkoholvanor. De minskade till ett glas vin/kväll när de var här vilket gjorde mig jätteglad. Men inser nu att hon förmodligen gömt vin varenda gång de varit hör. Ska jag ens orka mig in i en konfrontation med henne om att ta hjälp eller bara säga att hon inte får träffa mina barn med alkohol i bilden och att det i te blir någon mer alkohol hos oss (eller min syster)? Tänk om hon sitter o super ner sig hemma istället då? Detta med barnen blev verkligen droppen, känns som jag varit så jävla överseende under åren som gått och pallar liksom inte längre..

Hej

Ok. Smart egentligen för redan i det blir ju ultimatumet tydligt.. du menar man ska skippa att nämna behandling och att man vill hjälpa? Känns sjukt elakt (men eftersom hon inte kommer vilka ha hjälp kanske lika näst). men hur gör jag för att inte börja besvara hennes försvar - för hon kommer hitta på ursäkter. Och hur påbörjar jag ens samtalet utan att det blir ett påhopp från ruta 1?

Hej har samma problem m min karl men jag har gett ultimatum antingen börja m medecin eller dra han börjat m medecin fast det har han gjort ett par gånger m nu har jag börjat leta lgh orkar inte m alla lögner o för barnens skull så känner jag att jag gör rätt. Hur går det f dig i dagsläget mvh Maria

Hej har samma problem m min karl men jag har gett ultimatum antingen börja m medecin eller dra han börjat m medecin fast det har han gjort ett par gånger m nu har jag börjat leta lgh orkar inte m alla lögner o för barnens skull så känner jag att jag gör rätt. Hur går det f dig i dagsläget mvh Maria

Och välkommen hit! Så här tycker jag: strunta i den ”stora konfrontationen” och bara helt lugnt sätt era egna gränser som är att dom absolut inte får vara barnvakt förrän de har varit nyktra en längre period! Hemskt att lämna sina barn till barnvakter som dricker! Förstår verkligen din oro!
De får själva ta hand om sina problem! Din låtsaspappa får själv sätta sina gränser när din mamma är elak mot honom, inget ni kan eller ska hjälpa honom med! Värna om din egen familj och gör inte deras problem till dina problem! Kram

kopiera din text ? Jobbar med mej själv och försöker inse att det kvittar vad jag säger och gör gällande hans alkoholintag.
Han dricker oavsett om jag är hemma eller ej så då kan jag lika gärna göra något jag tycker är kul !
Middag o bio låter som en utmärkt början , ha det så mysigt ?

Jag har det bra.. Lite trött efter sommarens turbulens men försöker fokusera på mig själv och mitt eget välmående även om det inte är lätt alltid
Förra v hade jag sem ensam och njöt ensam vid havet i husbil hela dagarna medans mannen arbetade ??Det var så skönt att ta hand om sig själv. Mannen kom efter jobb vilket gjorde att jag slapp oroa mig/ tänka på vad han gjorde
Det är mitt största problem.. Att släppa kontrollen ?Det tar tid att bygga upp tillit/ förtroende. Vad händer om jag inte är där.. Galet! Har planerat in middag o bio m dottern och jag har svårt att koppla av och njuta till fullo.. Tankarna finns att mannen kanske passar på. Men.. Resterande av det här året ska bli mitt. Jag ska övervinna min oro och ångest och göra det som känns bra för mig. Så får mannen ta ansvar för sig. Låter lätt men så svårt?
Hur har du det? Hoppas bra ❤
Stor kram

Hur har du det ?

Har ju skrivit tidigare om både min mamma och pappa! Ingen av dom är friska! Kom till ett vägskäl med pappa igår tror jag! Vi har jobbat ihop ett tag! Han klagar jämt på mig, pikar mig, subtila elakheter som inte går att bemöta! Konfronterar man så låtsas han inte fatta! ”Nämen jag menade inget illa”! Han kan grimaserar precis som man har sagt eller gjort nåt fel och man vet aldrig vad man gjort eller sagt! Han ser spyfärdig ut om någon berömmer mig! En extrem form av Jante-lagen är hans grej och jag ska inte tro att jag är nåt! Har markerat mina gränser hårt de senaste månaderna! Igår blev han sur över något jag inte visste vad det var! När jag försökte bemöta sa han bara ”nä skit i det” och tjurade under tystnad! Hur lätt är det att bemöta? Jag tog honom på orden och ”sket i det” och fortsatte med mitt! Då drog han! Blev lite chockad först sen kände jag hur jag fick syre på nåt sätt! Kunde andas! Och kunde jobba utan att tappa tråden! Han har inte hört av sig och inte jag heller! OCH jag har INTE dåligt samvete och skuldbelägger mig själv! Så himla skönt!
Men fy f-n vilken otur man kan ha med vilka föräldrar som råkar sätta en till jorden!

Mitt råd är att "avsluta" eller om så är fallet inte inleda en relation
Det kostar mer än det smakar och hans problem verkar ju rätt uppenbara och han är dessutom otrevlig!?
Det är inte ditt ansvar att ta hand om honom. Lycka till!

Sparar för att läsa igen om behov finns ??
https://hennesvag.se/karlek/det-kravs-mycket-mod-att-lamna-nagon-du-als…

Den här texten tilltalar mig ??
Klistrar in den i min egen tråd för att inte tappa bort den

Hur gick det idag, kändes det bra ?

Svår sits och jag förstår orken tar slut!

Hoppas jag inte klampar på redan ömma tår men säger dethär i bästa välmening: sluta agera curlingförälder! Din son är vuxen och har ett eget ansvar att se till han åtminstone köper sina egna saker och livsmedel. Det finns absolut inget fog för att du ska bära hem öl, om än alkoholfri, till en vuxen mänska! Än mindre betala för det!! Om du vill hjälpa, köp mat åt honom då i stället!

Det är nog så att du måste sluta ta order av honom och säga ifrån, hur avigt det än känns. Jag tror din son utnyttjar dig helt medvetet och spelar maktspel med dig för att få dig att göra exakt det du gör, för det är ju bekvämt för honom. Bara säg nej nästa gång. Bara nej. Det är ett fullgott svar har jag fått mig lärt på sistone och vet du det funkar! Man behöver inte alltid motivera varför man inte vill göra nåt någon ber om, man kan bara säga nej! Han kommer bli arg och kanske för ett tag vägra ha kontakt med dig, hur skulle det kännas? Det behöver du stålsätta dig inför om det blir reaktionen.

Men du måste börja hushålla med din ork och energi och även din ekonomi vad det låter som. Men om han inte har råd eller ork att köpa dricka och tabletter så inte ska du vara den som tillgodoser ser det heller. Kanske det i bästa fall tvingar honom att sluta eller åtminstone sluta utnyttja dig!

Fortsätt skriv hur det går för dig!

Jag har ingen erfarenhet av sådana möten men jag hade nog först sett hur det utvecklade sej. Jag hade berättat om min oro för barnet och även barnets frågor om alkohol. Frågar de varför du är orolig så var ärlig och berätta om incidenterna , det tjänar ni alla mest på! Lycka till

Det verkar ju ändå som att ni kan prata väldigt ärligt. Tipsa personen att läsa på om Sinclair-metoden, tycker jag - då kan de fortsätta dricka, begäret försvinner gradvis.
Det har en 78-85% success-rate, och jag börjar känna mig säker på att min partner kommer tillhöra den skaran, då hans konsumtion och sug minskat anmärkningsvärt sedan Maj (då vi började)

Jag personligen tycker att Sinclair-metoden är väldigt bra, då det inte finns något krav på att sluta dricka, och därmed inget behov av att kämpa med sug och abstinens resten av livet (vilket vore en mardröm tillochmed i mina ögon)

Men förr eller senare måste man kanske ge upp - jag personligen tror att den gränsen går där man själv tar skada, men jag har inte varit kapabel att efterleva det själv.

Välkommen hit.
Här får du lära dig mycket om beroende och medberoende som kanske din mamma är i.

Därför kan varken din mamma eller pappa svara "rätt på dina iakttagelser.

Alkoholism och medberoende går hand i hand och bygger på en hel del smussel och lögner.

Du ser och känner rätt,tvivla inte på det.
Men du kommer troligen inte att få bra svar eller rätt bemötande av dina föräldrar.

Läs och skriv här.
Kanske finns någon alanon eller vuxen barngrupp att besöka.

De brukar kunna ge mycket stöd till dig.
Hur du kan förhålla dig till detta och få reda ut vem som bär på ansvaret för tillfrisknande.

Vänd på det. Skulle du alltid berätta exakt var du varit även om dina föräldrar inte ville du skulle umgås med den eller den för de var oroliga? Ibland är det då lättare att smyga med det och ljuga. Allt för att saker ska flyta på. Titta istället på vad som inte är bra med eller utan själva drickandet, och då menar jag även konsekvenser av drickandet - men inte drickandet i sig.

Var i ligger din största oro?

Hej! Jag missade visst att samtycka till nya sekretessregler, så mitt användarnamn "Syster Tora" blev spärrat.

För ett par år sedan sökte jag - och fick! - stöd här på forumet angående en person i min närhet, enligt ovan. Jag närmade mig problemet och fick bekräftat att det fanns en lång historia av alkoholmissbruk. Först föll det sig så att jag blev bekant med en nära släkting till personen. Denna släkting kunde, med stor sorg och uppgivenhet, bekräfta att mina farhågor stämde. Den här fina, roliga och trevliga personen har missbrukat alkohol i uppskattningsvis 30-40 år. Ett par vändor på rehabiliteringshem har det blivit, men nykterheten därefter varade inte särskilt länge, enligt släktingen.

Vi började alltså som jobbarkompisar, men blev efter en tid goda vänner, även privat. Jag har några gånger tagit upp problemet (efter bekräftelsen från släktingen), försökt peka på destruktiva mönster i den här personens liv, som kan ses som direkta konsekvenser av alkoholmissbruket. Kraschade kärleksrelationer, förlorade jobb, sårade barn och barn-barn. För att inte tala om den fysiska hälsan, bland annat med problem med att äta, dålig hygien och så vidare.

Jag tycker om den här personen, det skulle kunna bli en av mina bästa vänner. Ibland känns det som att hen lyssnar och tar in vad jag säger, men jag märker snart att det bara rinner ut i sanden. Under en period, lyckades jag få personen att gå till en beroendemottagning, där personen fick sk "samtalsbehandling". Ärligt talat...vad är det får något? Det verkade som att de bara satt och pratade och hade lite trevligt en timme i veckan...? Vad jag förstod kom man ingen direkt vart med detta, och efter kanske ett par månader, rann även det ut i sanden.

Så kommer vi till min fråga/frågor. Jag får en känsla av att den här personen inte VILL bli nykter. Jag menar, när alkoholen blir viktigare än ens relation till barn och barn-barn - VAD finns det då som kan motivera en till att bli nykter?! När alkoholen är viktigare än jobb och sociala relationer? HUR ska jag motivera personen att TA TAG i problemet? GÅR det ens...?! Ska jag fortsätta vara en vän, och bara "gilla läget, den här personen är alkoholist, sluddrar ibland när vi pratar i telefon och tar inget större ansvar för sin egna ekonomi eller ordning omkring sig"? Eller ska jag bryta kontakten, ge upp? Kan jag göra något konkret?! Kan man tvinga in någon på rehab, och vart vänder man sig i så fall då? Är det ens någon vits med det, när personen själv inte är motiverad, man måste väl vilja själv?

Tack för ditt svar!
Han dricker annars också, fast då begränsas det till en öl eller ett glas vin en fredag eller lördag kväll. Efter att vi pratade om det begränsar han det till ett glas, tidigare kunde det bli 2-3.
Det jag menar med ett underbart liv är att det är en välfungerande vardagen. Livskarusellen som alla pratar om, den snurrar på bra och vi kan diskutera, komma överens om andra saker i vardagen och känner att vi skapar bra förutsättningar för våra barn att växa upp, och vi uppskattar varandra.
Du har rätt i ditt antagande ang hans bakgrund. Han har haft en okey barndom men hans pappa är bra på att trycka ned honom. Han har gått i samtalsterapi ang detta och har antidepressiva mediciner.
I hans pappas släkt finns det många alkolister och däribland hans pappa som nog dricker något i stort sätt varje dag.
Ja, jag känner att något beslut måste fattas. Antingen sluta dricka helt eller separation helt enkelt.. jag tycker att jag gett honom så många chanser ang att prova begränsa drickandet..