Senaste kommentarerna i forumet

Hoppas att maken hört av sej så SU slipper oroa dej . Tänker på er, kram ?

Så sant som skrivet!

Att se är en gåva men den kommer inte till en utan prövning.

Jag har nyss börjat se saker för vad de är och aldrig någonsin kommer bli och det är en stor sorg och ett misslyckande. Att se är svårt om än nödvändigt för ett äkta liv.

Jag läser Jesper Walderstens ord om och om igen. När jag lyssnade på dem i hans sommarprat letade de sig in. Men skrivna tar de än större plats. Hans förmåga att använda orden berör mig starkt. Och hans sätt att undersöka vad det är att vara människa. I dag bär jag med mig tankar om några meningar som egentligen tillhör ett mycket längre stycke om att just se.

"Att se tar tid. Ett helt liv närmare bestämt.
Se saker för vad de är eller aldrig någonsin kommer att bli".

Ja. Att se tar tid. För ofta vill vi inte se. Har inte heller förmågan.

"Att se den röda kinden genom telefonen".

Ibland är det för mycket att ta in. Hela bilden. Allt som ligger där runt om. Så oändligt stort.

"Att se sorgen bakom en våldsam utskällning".

Lika svårt är det att blotta. Ge andra möjligheten att just se saker som de verkligen är.

"Att se den okrattade baksidan av en överlycklig familj".

"Att se förtvivlan i ett kassakvitto från systemet".

Jag vill aldrig blunda igen. Och jag vill se och låta alla se.

"Se saker för vad de är eller aldrig någonsin kommer bli".

Är ju vansinnigt att ett barn kan vara timmar mitt i natren för mammans alkoholmissbruk men pappan inte informeras formellt.

löser sej till det bästa för er alla ?
Min man ” försvinner” max 3-4 timmar, hade han inte hört av sej på ett helt dygn då hade jag också kontaktat polis!
Du har en trygg grupp omkring dej av barn och släkt , det känns bra , kram ❣️

Vi har även stöd från mina föräldrar/syskon, svärfar och kusiner. Har bra kontakt med alla och just nu är det bra att närmaste släkten inte är större. Mina närmaste vänner vet också och jag kan ringa oavsett tid på dygnet ???
En nära anhörig har erfarenhet från ett drogberoende barn. Tråkigt men idag ger det oss ett enormt stöd från den föräldern och barnet, som nu är vuxen och mår bra igen ?
Jag är inte 100 % beredd på att släppa huset och flytta, men antar att det blir det bästa. Önskar att mannen påbörjar någon behandling innan så vi kan prata igenom det som två vuxna nyktra personer... Dream on, eller så ?‍♀️
Modet att ifrågasätta hans val har jag. Det är väl så att han inte tror jag klarar mig själv ? Vilket stämmer om jag blir kvar i huset själv. Har varken ekonomi eller ork att hålla igång huset ? Tyvärr ? Hittar jag däremot ett boende som jag klarar av trots sjukdom och ekonomiska förutsättningar, så går det bra ???
Jag och barn2 har en hel del saker att kolla upp i morgon. Därefter får vi ta ytterligare beslut ?
Kram ??

Att han möter på motstånd från er närmast anhöriga som verkligen vet hur det står till.Den yttre kretsen har oftast ingen aaaaaning när man i efterhand berättar hur det varit trots att man tycker att det varit uppenbart.Och att man tom ibland berättat.Så han flyr till säkra ställen där han får vara ifred med sin flaska.

Så sen är det hur du mår i det.
Om du är beredd att bara öppna dörren och acceptera när han är tillbaka,eller om du ha rmodet att ifrågasätta hans val.

Så underbart att kunna "checka ut" och inte bry sig om något. Nej skämt åsido så måste det vara en fruktansvärd känsla att ha det behovet och inte ta emot den hjälp som finns.
Jag tror också att det är något sånt som min man gör. Vi har haft det kämpigt på många sätt under många år och tillslut rinner bägaren över.
Mina sjukdomar är kroniska och blir sämre år efter år. Jag har den hjälp som går att få, och för tillfället går det inte att operera ?? Har accepterat min situation och gör det jag kan med mitt liv ?
Min man har alltid stöttat och ställt upp oavsett när/var/hur. Vi har säkert haft behov av samtalsterapi för länge sen, men han har alltid vägrat när jag föreslagit det. Nu löser han det på egen hand, vilket inte är så lyckat ??
Har pratat med polisen så nu finns det en anteckning om vad som hänt. Får höra av oss om det händer något mer eller om han kommer hem och behöver hjälp ?‍♂️? Fick ett bra bemötande av polisen och jag har gjort det jag kan ? Hoppas att han hör av sig, om inte annat är det måndag snart och det fylls med folk på de platser jag antar att han är på ???
Kram ??

ett beteende jag känner igen, att inte svara på samtal/sms.... Min man förklarar sej så här ungefär: Ibland orkar han inte, han vill bara vara själv och dricka om han känner för det, slippa förklara och skämmas för sitt agerande . Strunta i allt ! Där och då förtränger han att jag naturligtvis blir orolig att något hänt , han orkar inte bry sej.
Jag kan misstänka att det är något liknande för din man, stannar världen en stund.....

Tack Box ? Dina ord låter som min mans. Han har inte tillgång till våra bilnycklar, men möjligheten att han kör någon annan bil finns ju ??
Hans missbruk har stegrats senaste året och främst det närmaste halvåret. Vet att han dessutom är utbränd även om han inte gått till läkaren och fått diagnos.
För tillfället vet jag inte var han är ?
Sågs i fredags kväll och det slutade med att jag åkte med barnen, köpte pizza och åkte hem till barn1 och hens familj ?
Skulle ha varit på en efterlängtad konsert men det blev ju inte så ?
Jag och barn2 kom åter hem på kvällen. Min man låg och sov.
Fick ett sms igår morse att han var ute och gick ? senare ett till sms att han var i stan, på något jobb. Försökte ringa på e.m. men fick bara ett sms till svar. Han skulle vara kvar i stan, och godnatt...
Jag har några idéer om var han kan vara, men vet inte säkert ?
Funderar på att göra en polisanmälan om att han inte hör av sig och att han har alkoholproblem. Känns olustigt att inte veta var han är och inte svarar när vi ringer/smsar.
Orolig fru över människan som finns där i grunden ??

Det är bra att du kontaktar socialen. De har ett ansvar enligt lag att hjälpa henne(er). Hoppas verkligen att hon tar emot den hjälpen som de erbjuder.
När det gäller sjukvården så får de inte säga något till dig pga sekretess,tyvärr. I ett sånt hör läge borde den faktiskt inte gälla tycker jag.
Din chans att få vara med är om ni båda skriver på ett typ av samtycke som gör att du får ta del av information. Det måste dock göras på alla avdelningar för ett papper gäller inte för hela sjukvården.
Var stark:)

Inser att det blir mest skrivet från min sida som anhörig än "Livet vidare". Så välkommen att läsa ?
??

Har du någon som du kan prata med? Droger/alkohol är så lurigt när den som missbrukar gör allt för att försvara det.
Av egen erfarenhet har jag förstått att det bästa är att låta missbrukaren få göra sina val men att du är öppen för missbrukaren och din omgivning om det som händer med dig som anhörig. Svårt, ja. För ibland tvivlar även omgivningen och behöver en syndabock och missbrukaren är en mästare att manipulera. I mitt fall var det jag som blev den "dumma". Det tillhör sjukdomsbilden.
Du och barnet som du väntar är viktigast. Det kanske finns någon anhöriggrupp på den ort du bor, så att du kan få stöd i det du går igenom?

Hej GrönKatt
Jag och min fru har också varit gifta över 30-år. Min älskarinna var alkoholen. Mitt drickande var stegrande. De sista åren handlade mycket om planera när jag kunde dricka. Jag hade också en "Blås" men den manipulerade jag så den alltid visade 0 när jag blåste. Min fru accepterade då mina förklaringar om att jag var "trött" men var såklart orolig. Kärleken till min fru fanns och finns där hela tiden. Det är bara en tidsfråga innan din man kommer att fastna i en poliskontroll. Sen är jobbet i fara. Vi är många som lyckats bryta den utvecklingen, innan allt rasar. I mitt fall var det mitt egna beslut. Jag förstod att jag inte skulle överleva så länge till. Jag gick till länkarna. Andra hitta till AA eller andra ställen där de hämtar kraft. Det här forumet är ett exempel. Jag håller med dig om att du ska flytta tråden till anhöriga. Styrkekramar till er.

Jag skakontakta socialen. Mitt mål är dock inte atr få hel vårdnad utan mamman ska bli jvktt sin sjukdom. Total åteehållsamhet från alkohol.

Ja, det är inte någon lätt situation. Jag är väldigt glad så länge min kropp håller sig någorlunda så jag slipper åka in till sjukhuset ?? Kan och har hänt vid ett flertal tillfällen ?

Tack för dina tankar från min mans "sida". Inte lätt att förstå alla "orimliga" tankar och idéer han har, som han dessutom tror att vi "går på"...
Uppfinningsrikedomen att gömma flaskorna är stor ? har vi märkt. Och vissa gånger har han glömt att gömma. Aldrig druckit synligt här hemma däremot, vilket jag är glad för. Barnen har haft en bra uppväxt men de är desto mer arga, ledsna och besvikna nu som vuxna.
Min man har under den här nyktra månaden sagt ett flertal gånger att det är slut med drickandet. Han har bestämt sig och förstår att det tar tid för oss anhöriga. Däremot blir han väldigt irriterad på att vi runt omkring honom när vi (som han känner) vet vad han ska göra, hur han mår men ingen pratar med honom!
Jag sitter klämd mitt emellan på så vis att jag försöker förmedla mellan barnen och honom. Båda barnen har sin åsikt över vad jag behöver göra - skilja mig. Inget som sker över natten efter närmare 35 år tillsammans ? Börja med det mitt i all kaos och dessutom sälja ett hus ? Nja... Du kanske kan ge råd i det fallet, hur du och din fru gjorde ?
Ikväll vet jag inte var han är ? Fick ett sms om att han sover i stan, kram och godnatt... Vet inte var men gissar på någon av de byggnader han arbetar i. Känns inte bra att det blir så, men efter torsdagkvällens händelse har vi knappt setts. En av oss båda efterlängtad konsert blev inte alls av ???? Jag ville inte åka med honom och tänkte ta barn1 med istället. Gjorde jag det så var det slut mellan oss - utpressning anser jag. Tröttnade och tog en myskväll med barnen och barnbarnet istället ??
Tror mer och mer att min tråd passar bättre i "medberoende-forumet. Eller vad tror du?
Kram ??

betydligt klarare och jag förstår fullkomligt varför ni undanhåller bilnycklarna
Jag har förmånen att inte behöva fundera på att min man skulle sätta sej bak ratten påverkad. Han blåste positivt en gång dagen efter( för länge sedan) och det är nog en av hans värsta upplevelser , det är en av de få saker jag litar på gällande min man och alkohol ?
Ni verkar ha en jobbig livssituation och jag önskar att ni skulle kunna få det stöd ni behöver på alla plan. Det är ingen enkel situation att hantera för någon av er
Jag kan bara skicka en gigantiskt stor kram till er ?

de är skyldiga att informera dej,däremot så borde(?) de göra en orosanmälan ( tycker jag)
Men om du tänker efter, du kan hjälpa både ditt barn och mamman( vilket i förlängningen hjälper ditt barn) jag förstår inte riktigt varför du tvekar?

När det gäller bilkörningen är han väldigt hårt hållen, det kan jag hålla med om.
Den lördag eftermiddag när han kom hem med bilen och blåste i alkoholmätaren - Dräger, visade den över 1,5. Enligt honom hade han bara druckit den dagen, men jag har svårt att tro det. Nu har jag ingen större kunskap om hur fort det går att komma upp i det mätvärdet, men jag tror ju att han druckit även dagarna innan. Träffade inte honom sen onsdagen eftersom han höll sig borta och smög sig in utan att visa sig ? (Höll sig nere och gjorde ärenden på datorn). Råkade se skymten av bilen ett par gånger... Övrig tid höll han nog till på jobbet och i sommarstugan ?
På fredagen hade jag burit upp datorn och han måste alltså visa att han var hemma.
Så om han brukar köra påverkad ? Jag och barnen tror det men har bara bevis för ett tillfälle.
Kram ??

Fick docl bekräftat idag att läkarna frågade "hur är det med alkoholen" och de har satg in c vitaminbehandling dadligen nu med sprutor. Även blodprov tas med det tror jag knappt på.

Däremlt när de vet att det inprincip fara för.liv och att de VET att det är en mamma med tioårigt barn som kom in på akuten i en tisdag kl 03 har de ingen skyldighet att informera den andra vårdnadshavaren (jag)?

Hej GrönKatt
Jag har läst i din tråd. Jag själv är nykter alkoholist sedan 1/6-17. Jag har under många år missbrukat både alkohol och min familjs förtroende. Jag känner igen mig själv i din mans beteende. Men för att leva nykter måste man vilja det själv. I mitt fall struntade jag i vad minna närmaste sa åt mig. Jag ljög som en häst travar. Ärligt talat struntade jag i den stundande skilsmässan. Det viktigaste var att behålla jobbet. Jag gömde spriten på alla möjliga ställen. Ett tips. Kolla i bilens alla sidofack, reservhjul.m.m. Som alkoholist vill man alltid ha tillgång till alkohol. Jag gömde undan sprit på alla möjliga ställen i min närhet. När jag tillsist tog mig i kragen gick jag till Länklokalen i min stad och skriv in mig som medlem. Svårare en så vad det inte, i alla fall för mig. Hela mitt liv blev så mycket bättre utan alkohol. Hoppas du har någon glädje i det jag skrev. Många styrkekramar till dig och din man.

att tänka med försiktighet när det gäller att skaffa barn med denne man! Mitt råd till dig är att vända fokus till dig själv! Tänk dig ett antal år framåt i tiden! Hur vill du att livet skall se ut då? Du känner att du har slösat bort sex år av ditt liv! Hur ska du göra för att du inte skall känna likadant när ytterligare sex år har passerat? Och när det gäller din man, tänk att det här är vad du får! Är det vad du vill ha? Troligtvis nej! Att tänka att du vill ha honom men drogfri ligger utanför din kontroll! Du är ung, ta vara på ditt liv! Kram

Du är i ålder med mina barn och jag vet precis vad jag tycker att du ska göra .... men... jag lever själv med en alkoholist (inte mina barns pappa )så jag vet hur det fungerar....
Genom att läsa och skriva här så har jag börjat hantera mitt medberoende . Jag försöker se vad JAG vill och kan.
Hur vill du att DITT liv ska se ut om 1 månad, 1 år , 5 år ? Ta sikte på ditt mål, du kan inte förändra för honom men du kan förändra för dej själv! Kanske han följer med på din resa, kanske inte....
Kram?

Det är helt otroligt att ingen ser det när det ändå är så uppenbart. Aty de själva förnekar och inte kan erkänna det ör en sak men sjukvården är faktiskt riktigt dåliga på att ta upp alkohol frågan. Man kan nästan tro att de inte vågar.
Hoppas att det ordnar sig för er. Kram