Senaste kommentarerna i forumet

Det är helt otroligt att ingen ser det när det ändå är så uppenbart. Aty de själva förnekar och inte kan erkänna det ör en sak men sjukvården är faktiskt riktigt dåliga på att ta upp alkohol frågan. Man kan nästan tro att de inte vågar.
Hoppas att det ordnar sig för er. Kram

Det jag menar är att de ”vanliga” rollerna i förhållandet ändras. Man får så många andra roller som medberoende, roller som man egentligen inte ska ha: ”mamma”, vårdare, psykolog .... jag vet inte allt.... när man egentligen bara vill vara kvinna/man, partner, älskande
Det är svårt!!

Jag kommer från anhörigsidan, min man är alkoholist. Jag har precis som andra här reagerat på de ”strama tyglarna” din man har. Jag lägger inga åsikter i det för jag har inte hela bakgrunden. Min spontana tanke var ”undrar när han sparkar bakut” och det verkar han ju vara på väg att göra.
Gränsen är hårfin om man hjälper, sätter gränser eller kränker den beroende.
Det är en hiskeligt svår balansgång....
Jag förstår att ni vill hindra honom från att köra , brukar han sätta sej bak ratten när han druckit?

Allt blir lite avslaget..... Och jag vet inte, jag hade nog blivit riktigt avtänd om jag skulle fråga ” går det bra..”. eller...” är det ok om jag tar en öl” Inte hade jag blivit sugen iaf....
Det är likadant här , jag känner mej som allt utom just älskarinna.
Kanske man skulle köpa en sjuksköterskedräkt ..... ??

Hej rabbitgirl ?
För egen del har jag ingen aning egentligen ?
Förslaget och initiativet är från början min mans.
När vi ifrågasatte hur han mådde och om han var nykter eller mycket extremt trött, tidigare i år, önskade han att han hade en "blås" för att visa oss att han var nykter.
Det blev rabatterbjudanden i en butik, så barn1 och en annan nära anhörig köpte varsin. Bra tyckte min man. Han blåste, och det gick som det gick...
Nu har han en ny "regel" som innebär att vår (hans) egen "blås" ska användas på hans villkor ?
I våra ögon innebär det att han blåser när han vet att det är grönt...
Lägger inte så stor vikt vid den längre. Han får visa oss att det är nyktert, så länge han inte bevisar det och fortsätter uppföra sig som han gjorde tidigare i år, får det konsekvenser från vår sida.
Så lugnt och trevligt det var den dryga månaden han var nykter är nu borta ?
Kram ??

Känner mig så jävla elak och orättvis.
Vi är i stugan med hans mamma, och ska grilla.
Han frågar om det är ok att han tar sitt piller och dricker en öl till maten.
Nä, visst, säger jag. "Men fundera på om du verkligen vill ha den, eller om det bara är gammal vana och 'det ska vara så' och kom ihåg att då blir det inget sex på ytterligare 24 timmar"

Han väljer - naturligtvis - att ta den jävla ölen, och jag blir sur och bitter.

Naltrexone stänger av hjärnan - dvs saker man BRUKAR få endorfin-påslag av ger bara en "meh"-känsla. Därför bör man inte ha sex när man tagit dem - för då lär sig hjärnan att sex är tråkigt.

Nu är vi uppe i TRE VECKOR utan sex. Inte bara för att han druckit (det håller han till helgerna) utan...bara en massa jävla undanflykter; det är varmt, han är trött, han har ingen lust, blablabla.

Så JÄVLA less. Under arbetet med hans missbruk har vi på något sätt blivit RUMSKAMRATER och inget annat.

Jo, jag vet att "recovering alcoholics" ofta har kvaddade hormon-nivåer och avliden sexlust, men vad fan...Han väljer EN ÖL över att sätta på sin flickvän.

Och inte kan jag klaga heller - det är ju jag som säger att han måste ta Naltrexonet. Men det måste han ju. Det funkar såpass bra att jag inte ens bryr mig om att rota i skåp och lådor längre; jag börjar LITA på honom.

Synd bara att all form av intimitet (både psykisk och fysisk) visst gått förlorad.

Fy fan :(

Jag får hela tiden dåliga nyheter från hans familj. Under tiden han har varit utomlands har han hunnit "besöka" 3 personer och varit akut inlagd 1 gång. Snart blir han utslängd från a-kassa och missar lägenhetschansen. Hans syster tänker göra ett desperat försök att reda upp saker åt honom i Sverige eftersom han är livrädd för ansvar.

Var står då jag i allt detta? Jag har flera gånger berättat att jag inte klarar av att han bor hos mig. Men allt annat? Jag tycker synd om systern, men jag har inte erbjudit att de ska komma hit ännu. Hon känner inte till det svenska systemet, så det skulle jag ev. kunna hjälpa till med. Flyttstäd blir om ca 20 dagar, då hoppas jag att han själv tagit hand om sina grejer. Så besviken för allt han ställer till med fast det inte är min sak.
Får lite deppperioder ibland men annars har jag trivts bra här i huset.

Anmäl, anmäl, anmäl varje gång sådana incidenter som du just beskriver händer. Prata med din oro för vänner och familj. Få ljus på det hela. För du gör just nu det lilla du kan vilket är jättebra men det hela måste få komma ut både till myndigheter så du kan få hela vårdnaden samt att släkt och vänner förstår läget. För anteckningar när saker händer. Skriv. Ta bilder. Filma.

Bra Tack ?

Tänker att det är därför jag startat tråden..för att inte tappa bort mig i känslorna. Utan krasst skriva av mig om det som är. Inte lägga skuld på någon annan eller på mig. Bara så att jag får syn på vad det är som "triggar" igång mig att utsätta mig för den här sortens medberoendemönster.

Jag har en hel del alkoholister/blandmissbrukare i släkten.  Alla mina kärleksrelationer har handlat om alkohol/droger. Kära har dött av missbruk. Jag har levt ensam väldigt länge för att jag inte har haft några bra förebilder. Men haft två längre förhållanden som typ särbo, fast mer svävande. Har inte kunnat släppa in fullt ut pga tidigare förluster. Jag har heller inte kunnat kontrollera alkohol när jag väl dricker, spårade nästan alltid ur. Varit utan A i långa perioder. Så jag är inte beroende, men okontrollerbar och har inget stopp när jag väl börjar. Därför har jag skippat A, så att jag inte trillar dit och blir alkis. Så mönstret går tillbaks hur långt som helst. Gick på Alanon i många år men slutade.
Jag tror på att sätta ord på , läsa om andras erfarenheter och att reflektera, att det kan hjälpa väldigt mycket. Att påminnas om och bli medveten om mönstret för att göra nya val även om det gör ont och är läskigt. Så hejja oss alla som vill något mer än att fastna i alkoholdjävulens lömska grepp!

För kontakt med soc.
Berätta om din oro för dina barn och din fd.

Hon är ju riktigt sjuk i alkoholism och jag tror tyvärr att spritsuget är starkare än omsorgen över barnen.
Det rår hon inte för utan det beror på att det är så sjukdomen fungerar.

Skydda dina barn så gott du kan och se om du i samråd med henne kan få ta vårdnaden om barnen tills hon är på benen igen.
Det kanske ger henne utrymme att tillfriskna och ägna kraften åt sin egen kamp mot alkoholen.

Uppdatering. Mamman ville faktiskt ha skjuta till sjukhuser för C vitaminspruta. Det ställde jag upp på och konfronterade henne.

Hon erkände att det hade med alkohol att göra och läkarna har inlett ett program med total avhållsamhet fråm alkohol.

Jag ville hälla ut den alkohol hon hade hemma men det protestersde hon emot så det var en varningssignal...

Däremot tckye jag det var positivt med läkaren som tar tag i det (två st) men det skrämmande är att det är hennes kropp som sagt ifrån och inte hennes huvud... Jag liar inte på att hon slutat dricka.

Hon hävdar att hon ska ta random blodprov under denna behandling. Stämmer detta?

Kör med härskarmetoder.
Och de funkar mycket effektivt.
Man känner sig tillplattad och liten och söker felen i sig själv.

Prova med att skriva ned allting som skett och fråga dig sen varför du utsätter dig för det.

Man kanske inte alltid har svaren.

Men man kan börja få lite koll på mönstren och kan hitta andra strategier än att ta dålig behandling.

Välkommen hit !
Du undrar om du ska respektera att han inte vill träffa dej för tillfället. Det låter som en bra idé i mina öron ...... Hur gärna du än vill påverka honom att inte dricka så är det väldigt sällan det funkar så vill han bespara dej supandet så hade jag accepterat det och hittat på något trevligt med någon vän istället!
Skriv och läs gärna här och lufta de tankar du vill , det har hjälpt mej mycket att hitta ”mej själv” i medberoendet

Och blir mer och mer rädd för hennes fysiska, kroppsliga tillstånd.

Dottern återberöttade att mamma hade börjat blöda från foten vilket är skrämmande likt info jag hittade nyss om alkolisters kroppsliga symtom:

"Eftersom utöver alkohol stör den normala ämnesomsättningen av fett, fettlösliga vitaminer som A, D, E och K är också malabsorbed. Brist på dessa vitaminer kan leda till blindhet, överskott blödning, dålig sårläkning och uppmjukning av skelettet. "

Detta nännde ju inte mamman.Men detta vara samma kväll hon tog taxi med dottern till akuten. Bara vitaminbrist (ska få sprutor idag, hln var på nsjukhuset från tisd natt ills fredag).
http://www.halsatips.com/ogon/2014/12/vitaminbrist-orsakas-av-alkoholis…

http://www.halsatips.com/ogon/2014/12/vitaminbrist-orsakas-av-alkoholis…

Så uppenbart att det spårat ur för länge sen men man låtit det gå för konflikträdsla.

Idag gick hon som hon var 90 nedanför trappan, balanssinnet är påverkat :/ Undra om det blir bra med vitaminer?

Hon har även brutit fotem för några år sedan vilket ocksp stämmer in på högt intag av alkohll :( Kusligt vad nycket slm stämmer in...

"
Domning. Hos alkoholberoende kan stickningar och domningar i händer och fötter, s k polyneuropati, förekomma. Både känselnerver och nerver till muskler angrips. Känselnedsättning kan bidra till att man trampar snett så att en fotledsfraktur uppstår."

Vidare har hon redan haft o har psiorisisliknande stora rlda rodnader kring fötterna och händerna. Detta såg jag redan i våras och då är standarsvaret såklart "stress".

Under sommaren hade hon tydligen stora varande sår som vad jag förstår kan uppnå av när man slutar dricka och kroppen får reaktiner på detta. (redigerat av admi pga osäker källa)

Har knte läkarna en SKYLDIGHET stt informera andra vårdnadshavaren när de ser alla dessa närapå direkt alkoholrelsterade symptim?

Detta var välformulerat nedab. Tar det tilmig. Det har junredan gått för långt när hon tre ggr somnat ifrpn barnet varav en gång med dotterns kompis närvarande. Sen var ju eskaleringne denna vecka med hänta dottern som var på akuten mellan 03 och 07 för mammans porblem med anding, hjärta samt gång. Är helt säkert pp att det är alkoholrelaterat men kan inte bevisa det. Fan.

Men en anmälan från mig anonymt samt en från dotterns kompis mamma som ockdp bevittnat detta. Det är fördjävligt det som sker pp mamans veckr mot min dotter faktiskt.

"Slipper sitt dåliga samvete, får koncentrera sig på tillfrisknande alternativt gå in i dimman tills de når den berömda botten.

Men nej, vi fortsätter likt den beroende tro på förbättring och insikt och låter våra barn sitta emellan."

Att tala om med orosanmälan kommer bli dom en krigsförklaring, det kan jag inte lägga fram.

Men alla henes åkommor nu går ju ut över dottern, der är soklart så jag börjar må dåligt själv att man inre gör ngt mer.

Sa tidigare "du dricker völ inte med när du har barnet" och då tvärflrnekar hon.

"De kan må väldigt dåligt utan att säga något, av rädsla att göra sin förälder illa så har hon frågat om alkohol så undrar jag iaf om hon inte försöker berätta något för dej?
Vad händer om du frågar exet rakt ut och berättar att det är snart dags för en orosanmälan ?"

Ja precis, att det inte äruppenbart. Handkakningar o konsiga åkommor påexet trots hon inte ens är 40. Klart det är alkohol. Vad ska det annars vara?

som du resonerar, var och en har ansvar för sitt mående! Kanske du kan försöka göra lite ”må-bra” grejor som inte inkluderar Mr X, något som gör att du mår bra och du blir glad av ?

Alltid i samband med alkohol, antingen bakis eller påverkad eller kanhända abstinent. Flera gånger har X bara gått iväg eller slängt på luren när vi haft olika åsikter, bara lämnat och jag har stått som en förvirrad fågelholk och fattat nada. Med efterföljande lång tystnad. Ibland flera veckor. Jag har lärt mig att bara låta det passera. Men det är ju inget liv. Ingen bra relation. Och jag hör inte av mig. Så kommer det mess från X och stunder då är X så klok och insiktsfull och det funkar och är harmoniskt och är det jättebra och allt känns helt rätt. Och vem är jag att döma? Är ju heller ingen perfekt människa, så förstås räcker jag alltid ut en förlåtande hand.
Jag har haft svårt att hänga med i svängarna. Ibland tänker jag att det kanske är en odiagnostiserad bokstavskombo som ställer till det. Att X inte kan rå för det.
Men jag får sluta upp med det nu, allt analyserande och försöka förklara beteenden som absolut inte är ok.
Till syvende och sist är X en vuxen människa och får ta ansvar för sig och jag behöver ta ansvar över mitt mående.

Ja det är så otroligt att de inte kan se att det dåluga måendet beror endast på en sak ich det är alkoholen. Vi har varit hos alla möjliga läkare med högt blodtryck,spräckta revben, blödande magsår och till o med his neuvrologen för att undersöka varför fingrarna darrar. Men inte npgon frpfar: Hur har du det med alkohol? Och själv förnekar han att han är bara dålig. Jag skulle nog råda dig om jag får..... att inte vara tyst som jag var när jag följde med till doktorn. Säg som det är hos läkaren ( jag ångrar mig ) och då håller jag alla tummar att polletten ramlar ner. Kram

HEJA dig och all din styrka och kraft! Jag är så glad över att du har tagit dig och ditt barn vidare från den verklighet ni tidigare levde i.

Jag har själv lämnat en relation med en man som har ett alkohol-, drog- och spelberoende. Vi levde tillsammans i tio år. Han är också mina två barns pappa. Och därför finns även han kvar i våra liv. Och jag är också glad över att jag till slut lyckades lämna den destruktiva relationen och att jag i dag har ett gott liv där inte allt kretsar kring honom och hans beroenden.

Jag förstår nu också att det inte handlade om att varken jag eller han älskade för lite. För vi älskade så mycket. I nöd och lust. Men kärlek räcker inte.

Jag har fått lära att 9 av 10 som är djupt inne i ett aktivt beroende inte väljer det som förnuftet hade valt i en ultimatumsituation. Den beroende väljer allt som oftast alkohol eller den drog som den är beroende av.

I ett beroende är det tyvärr så att drogen ger fruktansvärda konsekvenser. Som bland annat leder till stress, ångest, skuld och skam hos den beroende. För att lindra alla dessa känslor tar den beroende det enda den känner till för att minska dessa känslor. Men det leder bara till ytterligare känslor av stress, ångest, skuld och skam. Och spiralen fortsätter. När man dessutom har missbrukat under en tid påverkas personligheten och omdömet. Precis som förmågan att reflektera över sig själv och andra. Hjärnan påverkas. Den beroende kan därför inte se konsekvenserna av sitt handlande. Och har även svårt för att tänka i nya banor.

Därför säger den beroende oftast vad du vill höra vid ett ultimatum. Men agerar för det mesta på ett annat sätt. För den beroende är sjuk. Eller så gör den beroende som ditt fal. Väljer alkoholen, eller det den är beroende av, för att göra annorlunda är allt för svårt.

Tyvärr blir man som medberoende också sjuk. Det blir man av att leva under svår stress under en lång tid. Därför gör vi ofta som vi alltid gjort för vi har svårt att tänka i nya banor.

Men den beroende behöver få konsekvenser av sitt handlande. För om man te x blir utan familj, hem, vänner, arbete, försörjning kan den beroende kanske inse vidden av sitt missbruk. Och då vara mottaglig för hjälp.

Jag flyttade hela tiden mina gränser och förstod för sent att jag på så många sätt var den som möjliggjorde min mans beroenden. I all min iver att hjälpa. Och skydda min livslögn. Och jag gjorde det så bra.

Hurra för att du har prioriterat ditt eget liv. Min resa fortsätter för att göra just det och jag har fått insikt om att det är då när jag gör just det, när jag själv gör förändringar som jag hjälper mig, mina barn och även den man som jag har lämnat.

Ja det är nog rätt sim du säger Nordäng. Det sliter minst lika mycket på den som är bredvid och lever med den ständiga oron. Är han full när hag kommer från jobbet? Kan jag prata med honom? Är han aggressiv idag? Det går ju inte en timme utan att alla tankar kretsar runt honom. Som jag skrev innan så har han druckit 70 cl starksprit varje dag senaste 2 veckorna. Fatta hur dyrt det är också. Nu ville han att jag skulle åka o köpa 35 cl till för flaskan är snart tom...... Jag har bestämt mig för att hämta alla flaskor som jag tagit från honom sista åren och ställa fram. VARSÅGOD!!!! DU HAR GJORT DITT VAL .
Blir så himla trött på allt

att höra din berättelse! Men samtidigt beundrar jag din styrka och ditt mod! Jag ser det även som en bekräftelse på att jag själv valde rätt, jag hade aldrig kunnat "rädda" mannen som jag verkligen älskade även om jag hade försökt. Man undrar ju vad det är som får en människa att förneka även då de avslöjas och konfronteras? Är rädslan för en verklighet utan alkohol alltså större än att förlora ett förhållande med en människa som man säger sig älska?! Eller kanske det undermedvetet får fungera som en ursäkt att få dricka ännu mer, "hon lämnade mig ju, det är inte jag utan hon som har problem, nu är det synd om mig så nu kan jag dricka utan någon kan klanka ner på mig".

Du gjorde ett klokt och modigt val som du och din son mår bättre av så en eloge till dig! Försök att förlåta dig för att du inte gick tidigare, man hoppas och vill så gärna att det ska komma en vändning och förändring.

Jag vet ju det. Och så kommer tankarna om att jag borde höra av mig. Föreslå en promenad, kopp kaffe, ja allt som inte har med alkohol att göra. Jag vet att X kan ta en promenad med mig. Kan sköta sig och faktiskt vara intressant att umgås med, även om mycket kretsar kring X. Jag är mer den lyssnande, introverta typen, inte alls så social som X är. Om jag ska vara helt ärlig så är jag nog alltid på helspänn omkring när X ska börja kritisera, klaga, förolämpa mig. Det är X sätt, att vara bullrig och arg. Rent ut sagt oborstad. Har inget emot bullriga människor, så länge som de vet var gränsen går. Och att alkoholen inte tar en sån stor plats. Det känns som om att vi går i cirklar. Vet inte hur många gånger vi börjat planera som att resa tillsammans men det har alltid runnit ut i sanden på något sätt och så är X tyst omkring det och jag får svävande svar. Det är ju helt sjukt att jag utsätter mig för det här!