Senaste kommentarerna i forumet

Tog bort inlägget.
Blev för mkt moralpolis.. sorry

Bra gjort! Jag vet inte bakgrunden, men jag kan gissa och du förtjänar bättre.

Det är klart att du ska göra en orosanmälan. Det bästa är faktiskt om det kommer från dig, för då ser soc att du förstår allvaret. Och ännu bättre är det om både du och kompisens mamma gör det. Jag förstår inte hur den som ger dig rådet att inte "dra igång något med socialen" tänker! Du måste göra det för barnens skull. Det är också en chans för deras mamma att få den hjälp hon uppenbarligen behöver.

Vem ska skyddas?
Är det barnen eller den beroende.
Var någonstans är det acceptabelt att somna ifrån sitt barn pga berusning.
Men vi anhöriga skyddar också vår beroende då denne är sjuk.

Men vem skyddar barnen?
Vem normaliserar att en förälder är så berusad att de inte borde få vara nära och framför allt inte ha ett ensamansvar över barnen?

Jo vi anhöriga.
Jag har gjort det
Själv, med mina barns säkerhet som insats.

Varför det?

Jo för anmäler vi till soc så ligger hemligheten öppen för beskådan.
Vi tappar kontrollen på vad dom sker då samhället får insyn.

Men vad händer om den beroende får rätt hjälp vård avlastning och stöd.

Slipper sitt dåliga samvete, får koncentrera sig på tillfrisknande alternativt gå in i dimman tills de når den berömda botten.

Men nej, vi fortsätter likt den beroende tro på förbättring och insikt och låter våra barn sitta emellan.

Förlåt...men jag blir bara så arg när jag ser oskyldiga barn som utsätts för detta systematiskt och varken vi anhöriga eller samhället kan göra så värst mycket så länge den beroende fortsätter i sin sjukdom utan att söka eller erbjudas hjälp.

Det är helt enkelt en djla sjukdom och vi drabbas alla så hårt.

Lycka till med ditt nya härliga liv❣️

Barnen har bott med mig och en pappa som druckit rejält under många år. Det har lett till flera orosanmälningar från dagis/skola och det har ändå varit skönt att få svart på vitt att det inte är JAG som hittar på allt utan socialen har träffat o pratat med barnen. Socialen är bra att prata med, de stöttar och kommer med råd.
Jag kan bara hålla med Anxiete att barn mår mycket dåligt med en förälder som dricker även om de inte visar det alla gånger. Min son pratar med kuratorn på sin skola emellanåt för att få ventilera allt som händer och hänt och jag är öppen med att prata om pappas ”sjukdom”. Men ändå kan han plötsligt bli väldigt arg och har till och med sagt att han inte vill leva längre.... DET skär i ett mamma-hjärta att få höra!
Nu har ju vi flyttat och vi träffar pappa ofta, men sonen sover inte där än. Har gjort klart för fd sambon att det är inte aktuellt om han dricker när sonen är där.
Hoppas du kan komma på ett bra sätt att få hjälp, det vore ju bra om kompisens mamma kunde göra en orosanmälan i detta fall.

Har du funderat på att det med att blåsa kanske inte hjälper honom med att bli frisk eller må bättre?

Börja investera i dig själv! Börja ha förväntningar på dig själv istället för på andra! Börja i det lilla: idag förväntar jag av mig själv att jag skall ta en skön promenad i skogen (om det är det du tycker om)! När du går och lägger dig ikväll tar du ett litet prat med dig själv: idag gick jag en väldigt skön promenad i skogen, det fick mig att må fint, bra gjort! Låter kanske knasigt men man får börja från början på något sätt när man lärt sig fel saker från barndomen! Fullt möjligt är det att lära om! Men det är man själv som får göra jobbet/investeringen! Och konsekvensens makt är stor: håll alltid löften till dig själv! Kram

väldigt olika det där, lite som lotteri! En del kan supa hela livet och lever tills dom är 90! En del får fysiska (och psykiska) besvär tidigt! Men oavsett så drabbar det ju relationer och livskvalitet! Kajsalisa du undrar hur länge din mans kropp orkar! Har du funderat över hur länge din egen kropp orkar? Är helt övertygad om att både kroppen och själen tar stryk om man lever i ett destruktivt förhållande! Vänd fokus till dig själv och fråga dig själv: hur länge orkar jag? Man har ett liv, en liten stund här på jorden! Synd att slösa bort det på ett destruktivt förhållande! Kram och önskar dig mycket styrka! ☀️

De kan må väldigt dåligt utan att säga något, av rädsla att göra sin förälder illa så har hon frågat om alkohol så undrar jag iaf om hon inte försöker berätta något för dej?
Vad händer om du frågar exet rakt ut och berättar att det är snart dags för en orosanmälan ?

Det finns bara en hon älskar högst och det är alkoholen.
Hon valde bort oss barn för den
Och hon skulle välja bort mig idag
Vilken dag som helst.
Men deras förälskelse är av sådan karaktär att hon aldrig skulle erkänna det.
Vad hon offrat för alkholens skull.
Vilket jävla öde hon satt oss i.

Och hon vill inget annat än tillbaka i alkoholens trygga famn,
Förrädiska klor.

Jag önskar det fanns ett sätt att investera lika lite i hennes liv som hon väljer att investera i mitt.
Att slippa bry mig så hårt när jag lyckats så bra med just detta de senaste tio åren.

Trycker någon på mig nu så faller jag sönder.
Är så trött men orkar inte ens somna.

Ja, han körde hem med bilen och då var barn1 här med sin "blås". Han blåste och vägrade visa oss resultatet. Via historiken visade det sig att värdet var högt ? Har inte åkt dit vid någon kontroll men vi och han vet ju vad som hände. Tack och lov har ingen skadats ?
Vi har nu själva en "blås", som han själv varit drivande i att köpa ?
Efter att ha kommit hem ikväll efter ett evenemang bad jag honom att blåsa. Har aldrig varit något problem med det sen händelsen för drygt en månad sen. Men ikväll vägrade han! Trött på alla som talar om vad/hur/när han ska göra något...
Oavsett om han är nykter eller inte så räknar vi det som att han druckit. Funderingarna på bilkörning i morgon är borta! Finns inte en chans att han får köra i morgon för oss.
Han har inte hunnit träffa alkoholterapeut (eller vad det kan heta ?) på vårdcentralen. Hen har börjat den här veckan efter semestern. Det är den kontakten som behövs anser jag och hoppas han fortfarande accepterar att gå dit.
Livet...? Kämpar vidare jag och barnen ?
Kram ??

Jag tycker jag kan se på mitt ex (kvinna i snart 40 års åldern).

Kraftig viktökning, från normal till riktigt tjock, särskilt med utstickande mage som hon skulle vara gravid. Vet itne om levern packat ihop elelr bara fettet / sockret i alkoholen.

Röda exem på benen och händerna.

Stora sår på kroppen "vinsår" antar jag.

Och nu sist akuten med svaga ben, svårt att gå, samt precis innan akuten andingssvårigheter och 150 i blodtryck.

Jag gissar bara men tror allt ovan endast är relaterat till alkohol, men hon säger "stress".

Man undrar hur långe kroppen orkar leva så :(

Tack.

Dotterns kompis mamma var inne på att göra en orosanmälan till soc, men jag har fått bara råd att inte dra igång något med socialen. Min dotters kompis mamma var ju där kl 22.30 och mamman öppnar dörren efter en halvtimme (efter MÅNGA samtal till henne samt ringt på dörren) klart påverkad. Dagen efter gråter ut i telefonen till mamman men sen total förnekelse och ignorans.

Orosnivån har ju gått upp ett par nivåer denna vecka nu då man hämtar dottern på akuten för mamman har både lågt kalcium och c-vitamin, allt detta orsakas av stress. Inte alls alkohol enligt henne men jag har mina tvivel.

Jag får ringa soc anonymt och be om råd. Minst tre gånger har hon somnar från dottern på hennes vecka.

Har vart tvungen att förklara för dottern om alkhol, "pappa, är det svårt att sluta att dricka alkhohol" osv. Och det är ju bara att svara som det är, hon är i tioårsåldern nu och verkar förståp att mamman har ett problem med vin / alkohol ibland. Till detta nu alla "stress" åkommor.

Har en dotter och delad vårdnad där det inträffat en del incidenter på veckans som inte är min (mamamveckan), se mitt första inläg. Soc var tipset jag fick från 1177.

såvida hon inte ger dej tillgång till sina journaler.
Däremot kan du se till barnens bästa . Notera vilka tillfällen barnen ringt. Är det sent, borde de sovit, har de varit ledsna oroliga rädda, hur mår de när de kommer till dej, hur mår de när de ska lämnas till mamma Vad säger förskolan om hur de är under mammaveckan? De har en skyldighet att anmäla om de tror att behovet finns.
Oavsett varför mamma inte vaknar så mår ju inte barnen bra om de måste ringa dej för att mamma sover för hårt, gör en orosanmälan eller ring och prata med soc så kan de säkert råda dej .
Lycka till

Situationen känns inte bra :/

Hur kan man verifiera de medicinska åkommorna är relaterade till alkohol? Har väldigt svårt att tro att bara stress liker bakom allt detta hon råka ut för.

Är det ju en etisk fråga.
Körkort är ju ingen mänsklig rättighet utan något man får ha för att man visar på ansvar.
Iom att han kört påverkad vilket jag inte förstod av ditt första inlägg så blir det ännu knepigare.

Lycka till med fortsätta diskussioner och din mans nykterhet.

för dina ord, de värmde gott i hjärtat! En 28-graders sommarkram tillbaka ? temperaturen har fallit under 30-strecket här för första gången på evigheter känns det som! ?

på spåren, upplever du det som ett problem då är det ett problem! Att ni inte har samma upplevelse av händelserna betyder tyvärr att ni har olika syn på alkohol.... Bättre fly än illa fäkta .... ett gammalt klokt uttryck ... ?

skull ! Du sprider så mycket värme här på forumet och jag blir alltid lika glad när jag ser ditt nick, därför blir jag också lika glad när jag får läsa att du tar jättekliv framåt i ditt egna välmående ! En 32-gradig sommarkram ?

Vilken oro du måste leva med när barnen har mammaveckor ! Det är inte ok någonstans och jag håller med 1177. Du måste agera då mamma tyvärr är för långt in i förnekelsen av sin sjukdom. Sätt dej ner och skriv ner händelser och hur de har påverkat barnen. Du kan även be kompisens mamma att göra en orosanmälan . Inga barn ska behöva ha det såhär(inte du heller såklart ) och vem vet om det även kan hjälpa mamman...
Stor kram till dej och kottarna !!

Känner igen mig i det du skriver, har också valt bort alkoholen helt och hållet. För mig blev det som att pendeln varit åt ett håll i ett års tid, med ett slentriandrickande som jag inte innerst inne ville vara med om, till att nu ha slagit om till att inte dricka en enda droppe. Antagligen kommer pendeln att landa i mitten så småningom, att jag kan göra som du och dricka ett glas vin då och då vid högtider. Just nu är jag så trött på allt vad alkohol heter att jag väljer bort det helt och hållet. Var på restaurang för ett tag sedan, alla i sällskapet satt med varsitt glas men jag tog vatten. Blev så överraskad av resultatet, jag kunde prata och umgås som om jag hade druckit men slapp att må dåligt. Det är en enda stor myt det där om att man blir mer social av alkohol, det går precis lika bra utan!

Tack Ullabulla för dina synpunkter ?
Båda barnen har varit hemma idag så vi har fortsatt diskussionen. Barn1 vill ha "mer tid" för att själv landa och acceptera vad som hände den där dagen när pappan körde påverkad. Barn2 vill inte köra med pappa i bilen och framför allt INTE åka med om pappa kör. Jag förstår deras känslor och tankar, men säger också att det är något som dom själva (främst barn1) får ta hjälp och bearbeta. Självklart med stöd av mig om dom vill ha mig med.
Pappan/maken kan ju själv inte påverka deras känslor nu i efterhand. Det han kan göra är att visa att han menar allvar med nykterheten ? Helt och hållet hans ansvar och inget vi kan påverka.
Så svårt att inte vara helt överens med barnen ?
Mitt förslag är att prova i morgon kväll. Jag och mannen ska bort och behöver bil/skjuts till och från busstationen. Har inte mer än ett alternativ när det gäller hämtningen, ca 01.30-02.00 ? Får avvakta och höra med barnen i morgon om dom tycker det känns bättre än dom tyckte idag ??
Kommer att få synpunkter och tyckanden från andra men det är lättare att inte ta så stor hänsyn till, än med barnen ????
Kram ??

Jag behövde höra det om att känna efter vad "DU verkligen känner, inte spegla den sjukes verklighet!"
Så är det ju. Enkelt men så svårt. Jag är så trött och less på vad alkoholen har ställt till det i mitt liv med många alkoholister runtom och själv hade jag en längre period med att inte kunna dricka "normalt" och hamnade i ytterst jobbiga situationer. Så jag vet vad skam/skuld och förnekelse är. Därför har jag valt bort att dricka alkohol överhuvudtaget sedan tre år tillbaka,  med undantag och då något enstaka glas vin vid ett par högtidliga tillfällen. Skönast att vara nykter. Så ibland känns det som om jag är på ruta 1 vad gäller alkohol. Ett steg framåt och två tillbaka. När jag numera är nykter tänker jag att nu är det jätteviktigt att sätta gränser för att ha ett hållbart liv med goda relationer.