Senaste kommentarerna i forumet

Vad starkt av dig att värna om sonen och dig i första hand. Tyvärr är det tillfälle då kvinnan löper störst risk att utsättas för våld just när hon ska lämna mannen. Därför hoppas jag att du har ett bra socialt stöd av familj och vänner som kan hoppa in och stötta upp om det blir svårt för dig nu. Jag håller också med Rymmaren - sök stöd så fort som möjligt så dessa kontakter redan är upparbetade. På Kvinnofridslinjen kan du också få prata med någon som har specifik kunskap om sådana här riskabla situationer, tel nr 020-50 50 50.

Håller mina tummar för er så att ni ska få lugn och ro!
/Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Välkommen hit till forumet! Jag känner verkligen med dig, vilken hemsk upplevelse. Människor kan verkligen göra obehagliga, och i detta fall kriminella handlingar, under alkoholens påverkan som kan vara svåra att förstå. Kanske är det bra att man inte kan förstå dem, för skulle man förstå så skulle det vara skevt på ett annat sätt...

Hur som helst, jag kan tänka mig att du är bottenlöst besviken nu. Hoppas du har bra vänner/familj runt omkring dig som du kan prata med. Du kommer må bättre, även om det inte känns så just nu. Vi finns här om du vill skriva av dig mera...

Varma hälsningar
Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Tack <3

Bra för dig! Jag vet inte alls bakgrunden men om du skriver att du ska "få ro" så låter det som att det varit tufft. Ta hand om dig, låt det hela sjunka in och var beredd på att det kanske kommer att komma dåliga dagar då du ångrar dig och längtar tillbaka, men läs då ditt inlägg här och kom ihåg varför du lämnade.
Styrkekramar i massor till dig!

Så bra att du skriver och reflekterar här, även om anledningen till det naturligtvis inte är vad man önskar.

Jag har tyvärr inte läst alla inlägg i din tråd, så jag ber om ursäkt om jag prickar fel med det jag skriver. Jag läser förslag om att du ska bryta kontakten, men du har inte gjort det. I ditt läge är det nog klokt, i alla fall om ni har gemensam vårdnad. Vid gemensam vårdnad så har barnet rätt till båda sina föräldrar. Samtidigt har man som förälder skyldighet att skydda sina barn från att fara illa - så det är en svår balansgång. Risken om man bryter kontakten när man har gemensam vårdnad är att det senare vid en vårdnadstvist kan tolkas som att man har svårt att samarbeta och förhindrat barnet att träffa den andre föräldern. Därför är ett starkt tips att kontakta familjerätten på kommunen och fråga hur man ska gå tillväga om du har frågor kring detta.

För ett tag sedan skrev jag ett blogginlägg som jag kallar "Stanna eller gå?". Du har redan valt, stort steg! Starkt av dig! Men kanske kan blogginlägget ge lite input ändå, läs gärna här: https://alkoholhjalpen.se/node/49310

Gällande kontakten med honom - hur tänker du själv kring den? Vad är rimligt tycker du? Vad skulle du och sonen må bäst av? Om du kan styra kommunikationen så den blir så optimal som möjligt för dig, hur skulle den då vara? Vilka gränser skulle du vilja ha gällande kommunikationen?

Önskar dig en lugn dag!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Synd att ni ska behöva skiljas från hunden. Lite mer komplicerat när man har gemensamma barn. Kanske ni kan träffa den sen? Jag känner mig också bitter och arg. Han har förstört vårt nya liv i huset. Önskar ibland att vi aldrig hade träffats. Men, jag är så feg. Jag har inte sagt rent ut hur arg jag är. Bara, vi får se sen...
Jag tror det är bra att rensa ut lite bland möblerna, det blir som en påminnelse om att nu är det annorlunda.
Min exsambo brukade också anklaga mig och sen nästa dag vara hur gullig som helst. Det får du kanske vara beredd på. Sköt om dig!

Jag måste säga att min man försökte begränsa eller stopp mitt drickande många gånger. Han misslyckades alltid för att innerst inne ville jag inte.
Till slut tog jag beslutet själv och bad honom att lita på mig. Han gjorde det, jag slutade dricka.
Jag vet inte, men jag är så envis att jag skulle bli vansinnig om han hade använt alkoholmätare, ha ha.

Ja ni läste rätt, kvällen började lugnt igår men fick ett samtal från fd sambon där han märkbart berusad kom med en massa anklagelser om att jag lämnat honom och hur kunde jag göra det?! Jag blev förbannad och talade om att han kunde dra åt helvete och la på. Idag är jag förbannad och bitter och bestämde nya regler för mina barn och mig, nu klipper vi all kontakt med alkoholisten och tyvärr även med vår hund. Och elak som jag blev så trumpetade jag ut att jag nu anser hunden vara ”död” för oss och att alla foton på den och pappa ska bort från allas mobiler mm. Så nu sitter jag här med en klump i magen och har en superledsen son som inte förstår varför jag sätter upp såna regler. Men orkar inte med att ha nåt som påminner om det gamla livet, vill få bort ALLT som har med det att göra. Har spenderat en hel del på att köpa nya möbler för att inte bli påmind om det som varit.
Ni andra som lämnat, infann sig denna bitterhet hos er med!?! Jag vill bara få vara i fred och det skulle vara så skönt om alkoholisten bara kunde försvinna från jordens yta för alltid!!!

Han har druckit för mycket tidigare men inte med andra människor runt. Det har varit hemma hos honom. Jag var orolig för alkoholen men det som hände kom som en chock.

Kan verkligen förstå att du inte kan ta dig förbi detta! Försök inte ens göra det! Dumpa honom han verkar vara riktigt konstig och illa däran! Har du märkt konstiga tendenser innan eller kom det som en total chock? Hemsk upplevelse för både dig, din stackare, och kvinnan som blev antastad av din pojkvän! Och på din släktträff också! Du förtjänar otroligt mycket bättre!

Kämpa på och stå på dig!
Känner igen mycket i det du skriver från mitt liv med en alkoholist. Nu har ju jag lämnat honom och barnen bor med mig. Eftersom det inkommit orosanmälan i flera omgångar från dagis/skola/polis så har jag haft en hel del kontakt med socialen. Och det är bättre att man tidigt får kontakt med dom och kan berätta om sin situation. Barn ska INTE behöva ha kontakt med en förälder som är berusad, det stämde jag av noga med min kontakt innan flytt. Och blev lovad att skulle det bli problem så skulle de gå in och styra upp det. För just nu är inte barnens pappa lämpad att ha ansvar för sina barn över huvudtaget liksom din sambo inte heller verkar vara. Så mitt tips är att söka stöd så fort som möjligt! Hoppas allt löser sig till det bästa! Stor kram ❣️

Här kommer du att kunna läsa mycket om både hur du och din man har det.
Det kommer troligen att fortsätta vara en tuff resa oavsett om du väljer att stanna ,eller gå och släppa taget.

Jag tror att ni båda behöver hjälp.
Du för att se i vilken sits du egentligen är i.
Han för att ev komma sig ur sitt alkoholproblem.

Men det finurliga med detta forum är att man faktiskt lär sig se sig själv,sin egen makt sina egna ageranden.
Dvs vad som är möjligt att förändra här och nu till det bättre.

Honom och hans resa kan du inte förändra,men däremot din egen.

Men i början när sanningen går upp för en att det är ohållbart så är det väldigt svårt att se just detta.
Kanske att du kan kontakta soc och be om råd.
Dina barn bör ha rätt till en bättre miljö och där kan du påverka läget,inte han då han är sjuk.
Han är sjuk i en beroendesjukdom och kan troligen i dagsläget inte rå på det.

Du kanske känner dig för svag i nuläget,men det är det möjligt att bli särbo så att du och barnen har en skyddad miljö när han dricker?

Hårda ord från en som vet hur det är även om inte detaljerna stämmer.
Jag accepterade mer och mer,utsatte både mig och mina anhöriga för situationer som inte var ok pga min sambos alkoholism.
Så jag vet vad det är att flytta gränser så att de inte längre är inom rimliga gränser.

Ta tillbaka kontrollen och gör det nu på de plan du klarar av det.
Och återigen,välkommen hit.
Skriv av dig och se i skrift vad du och dina barn utsätts för så kommer vi att kunna ge dig stöd,tips och du tar till dig vad du kan och vill och låter resten vara.
Allt man skriver här kan man då gå tillbaka till och se att man faktiskt går åt rätt håll om än ibland långsamt.

Var stolt över dej själv ?Det krävs en stark kvinna för att hålla sej lugn vid ett sådant tillfälle, du är jätteduktig !!
Skriv ner de tillfällen han har blivit fysisk mot dej, även när han verbalt misshandlat dej, när han somnade från sonen osv. Det kan vara bra att ha minnesanteckningar om han skulle fortsätta bråka med dej.
Jag vill minnas, jag är inte helt säker, att så små barn som din son inte måste sova över hos den andre parten utan att det är kortare besök som det handlar om.
Detta blir bra, du gör dej , din son och kanske t.o.m din man en stor tjänst som tar tag i situationen! Stor stark kram ?

Jag tog tag i situationen idag. Hade egentligen tänkt vänta in ett hel nyktert tillstånd men något sådant har inte funnits på bra länge. Jag sa till honom att jag tänker separera då jag inte klarar av mer gräl och svikna löften om nykterhet. Det flög verbala hot om vårdnadskrig och jag fick ta emot flera smällar mot kroppen. Jag lyckades hålla mig riktigt lugn och hotade med polis om han inte skulle lugna sig vilket han gjorde sån tur är. Nu ligger jag här med en extrem tomhet och oro inför framtiden. Jag hoppas till gud att det ordnar sig för min son, jag är livrädd att förlora kontrollen över hans vardag och att han på någotvis ska fara illa pga mitt beslut. Allt jag vet är att han är värd mer än det här. Så oerhört mycket mer.

Jag tog tag i situationen idag. Hade egentligen tänkt vänta in ett hel nyktert tillstånd men något sådant har inte funnits på bra länge. Jag sa till honom att jag tänker separera då jag inte klarar av mer gräl och svikna löften om nykterhet. Det flög verbala hot om vårdnadskrig och jag fick ta emot flera smällar mot kroppen. Jag lyckades hålla mig riktigt lugn och hotade med polis om han inte skulle lugna sig vilket han gjorde sån tur är. Nu ligger jag här med en extrem tomhet och oro inför framtiden. Jag hoppas till gud att det ordnar sig för min son, jag är livrädd att förlora kontrollen över hans vardag och att han på någotvis ska fara illa pga mitt beslut. Allt jag vet är att han är värd mer än det här. Så oerhört mycket mer.

Att erkänna mina fel och brister och innebörden av dem.
Erkänna för någon annan. För mig själv.

Så svårt.
När skammen och livslögnen var så stor. För mig har det varit svårt. Att inte vilja se. Att inte vilja att andra ska se.
Men så viktigt.

När jag så vågade se mina fel och brister och när jag vågade blotta dem för andra - såg jag inget annat.

Det var det enda jag såg. Och skammen och skulden - självhatet - växte. Tog större och större plats i mig. Slukade mig. Mina fel och brister. Min skuld.

I dag är jag mer ödmjuk. Mina fel och brister är inte bara just fel och brister. Mycket av det är också vackra sidor hos mig. Som jag måste lära mig använda på sätt där jag inte brukar våld på mig själv eller någon annan.

Inga ölburkspys här heller! Bara lugn, ro, lite saknad men en stark övertygelse om att valet var rätt. Energin återvänder sakta men säkert, känns bra!
Kram till dig med så här på lördagkvällen!

och funderar på hur livet blev....
Men otroligt skönt att jag nu har min alldeles egna otroligt fina lägenhet där jag sakta men säkert bygger upp ett ”nytt” liv för mig och mina barn.
Inser och vet hur mitt medberoende och min snällhet hjälper alkoholisten att fortsätta sitt drickande. När vi bodde under samma tak kunde jag under de värsta stunderna tänka hur bra allt skulle bli om han bara föll ihop och dog och vi slapp honom och det är så skönt att läsa och se att även fler har dessa hemska tankar när man är långt ner och famlar i mörkret även om man önskar att vi inte var så många.
Nu kommer jag och alkoholisten för alltid att vara sammanlänkade via våra barn, än så länge äger vi dessutom ett hus tillsammans och har även en hund som bor kvar hos honom som jag ser som ett ”hårigt” barn. Så att helt bryta upp går inte just nu. Men jag kämpar vidare, och ska se till att vi får det så bra som det bara går ?
Kram till er alla där ute så här på en lördagkväll med en kaffe och en flaska vatten, inga ölburkspys eller skrålande/sluddrande ??

En flicka. En pojke.
En syster. En bror.
Med trasiga hjärtan. Och så många svek bakom sig. Så små. Så blyga.

I många år hade de några dagar i månaden hemma hos mina föräldrar. Hos min syster och mig.

Hos oss fanns vardagligheter. Gemenskap. Skratt.

Jag var för liten för att se och förstå alla deras sår. Barnen som växte upp under åren då de var en del av mitt liv. Som långsamt, långsamt släppte på lite av det blyga och trasiga.

Jag var för liten för att se och förstå.

I går kom flickan på besök. Hon var ingen liten flicka länge. Hon var vuxen. Och hade så många fina minnen.

Vardagligheter. Gemenskap. Skratt.

Hon var ingen liten flicka längre. Och hon strålade av värme och trygghet.

Jag är så glad att hon kom i går.

Jag är så glad att jag fått växa upp med att hjälpa.

Du har så rätt. Jag har funderat mycket fram och tillbaks -såklart. När det är bra är det underbart, men baksidan blir mer och mer tydlig ju längre tiden går. Och så som han kallade mig igår har han aldrig sagt förut, det var den utlösande faktorn att sätta mig och googla och fundera på allvar. Vad accepterar jag, och vad mår jag bra av? Många funderingar.

Varmt tack för ditt stöd! <3

alla kloka ord ifrån er, lägger dem i hjärtat och ska se till att plocka fram dem varje dag ? Hej på mej ?

känns nog alltid lite fåniga i början! Men precis som dåliga saker blir en vana så kan ju bra saker bli det! Rodnade första gången jag skulle göra min KBT själv utanför terapin! Kände mig så himla fånig! Men inte nu längre! Mitt bästa verktyg, brädar både dator och hårborste :-) Ett verktyg som funkar både på heavy stuff och det mest enkla!

gick ännu ett steg längre.
Du ska inte vara "klämkäck" och boosta upp dig själv.
Du ska bara stå där och titta.
Utan någon särskilt budskap.
Mer som en sorts jaha,där är du hej på dej.

Jag testade och det kändes också fånigt.
Just för att jag tyckte att hon där i spegeln inte var någon vacker syn.

Men efter ett tag kunde jag börja le åt mig själv.
Se de fina sakerna som jag faktiskt (rent ytligt) har.
Fina ögon,snygga ben eller vad det nu är man råkar besitta.

Så småningom också en känsla av att jag nästan tycker om personen.
Det får liksom växa fram ur den minuspool man är i när man börjar.

Men jag var riktigt illa däran.
Kanske om man är mer normal och bara har tillfälliga svackor så kan man gå direkt på det riktiga budskapet.
Du är ok,du duger som du är.

om att stärka sin självkänsla ! När jag gick ut i nykterheten var min självkänsla obefintlig och jag var tvungen att träna upp och fylla på den. Budskapet jag måste lära mig var att älska mig själv och att jag är den viktigaste personen i mitt liv.

Övningen jag fick var att minst en gång om dagen, kanske på morgonen, stå naken framför spegeln och titta på min kropp och säga högt till mig själv : " DU är fin, du duger precis som du är!"

Och JA...kändes urfånigt i början men övning ger färdighet !

man växer upp i en missbrukande familj, dvs har släktband och beroendemiljö (arv o miljö), så är man så nära 100% att bli missbrukare själv det bara går. Det finns ett antal undersökningar som visar det sambandet. MEN....det förutsätter ju att man använder drogen själv. Svårt att bli alkis annars...

En annan sak (som jag inte kan hänvisa till undersökningar på) är att det verkar som beroendet kan hoppa över en generation ? Hos mig själv ser det ut så och jag har hört så många säga samma sak. Det kan ju bero på att barnen till en alkis är mer observanta och aktar sig medan barnbarnen inte har samma erfarenhet ? Och är det nåt som skrämmer mig i den här branschen är det just det att mina barnbarn ska bli beroende.

Att ha beroende innebär att jag är öppen för många andra saker. Det är ingen tillfällighet att just godsaker är det som hägrar mest på behandlingshemmen !! Tillsammans med kopiösa mängder kaffe !! Jag har slutat med alkohol, cigaretter och snus men har förbannat svårt ( ingen önskan om...) att sluta med sötsaker !! Sockersug ?? Jajamen !! Och jag äter för mycket av vanlig mat!!

Och jag hade en bra uppväxt utan "trauma och smärta" ! Att fly in i de rosa drömmarna har liksom kommit av sig själv, ett perfekt sätt att koppla av i början. Men den som kommer på varför Jeppe super har sin framtid tryggad.