Senaste kommentarerna i forumet

Jo, han har rätt - det går bra nu. Och DÅ dyker den här konstiga känslan upp igen; det är ju inte det här livet jag vill ha. Men nu skulle jag aldrig våga lämna honom, eller leva som JAG vill, eftersom han sagt rakt ut att nuvarande nykterheten är 75% för min skull, och 25% för hans egen. Han anser fortfarande inte att han HAR några problem nu, men erkänner att han haft det "förr"

Om jag skulle lämna honom så skulle han alltså rassla i backen och börja supa igen. Och det vill jag ju inte.

Och inte är det han som använder det som utpressning heller - men han sa en så jävla konstig sak idag att jag varken vet ut eller in. Nämligen:
Jag: xx lämnade sin alkoholiserade pojkvän förra veckan. Han har varit nykter sedan dess och vill att hon ska komma tillbaka - varför fattar folk inte innan det är försent?
Han: Ja, alltså, slutade han dricka när hon lämnade så var det väl troligen på grund av henne han drack.

Och så såg han helt nöjd ut och det var DET mest "alkoholist" jag hört honom säga på länge. Det är någon annans fel, någon annans ansvar - det är inte HANS fel att han dricker, utan någon annans.

Avtändande. Tragiskt. Och inte en åsikt någon jag ska leva med kan ha...

Jag behöver distans. Jag behöver paus. Men jag har inte den möjligheten.

Ja det kunde vara jag som skrev det du skrev. Tragiskt. Man ska ju njuta och umgås på semestern. Min man ville vi skulle åka och käka lite glass nu i em. Men jag vill inte. Min minnesbild av honom från igår kväll sitter kvar och jag vill inte umgås. Imorgon ska jag till staden för ett läkarbesök. Sedan tänkte jag gå och shoppa lite. Ja då tänkte han att han kunde vara snäll och göra mig sällskap. Egentligen vill jag åka själv. Men kanske ska han få chansen? Men om han dricker lika mycket ikväll vill inte jag åka med honom i bilen imorgon.
Jag förstår Anxiete om det rann över för dig. Jag är nog där jag med. Men jag vet inte om jag orkar ta en strid eller bråka just nu. Jag blir galen! Fattar precis vad du menar med om man någonsin hittar glöden igen. Kan man bara glömma allt hat man känt? Jag vet inte....

Jag håller fullkomligt med dej..... Råden du har fått (även från mej) har nog varit menade att ge dej lite andrum, att försöka göra något man själv mår bra utav och ”stänga ute” medberoendet. Så lätt sagt.... Jag har själv under en veckas tid mått så fruktansvärt dåligt för jag ser ingen slut på helvetet. I lördags briserade jag och sedan dess har vi bråkat .Jag mår inte bättre alls av det men det var tvunget. Hade jag hållit igen längre så hade jag nog hamnat på psyk. Så... gör det du känner är bäst för dej! Jag är också låst av två hundar, vill inte lämna dem hemma om han bestämmer sej för att dricka .
Vi har bea dagar och dåliga dagar. Just nu säger han att det får vara bra med drickandet men det kvittar egentligen för dels litar jag inte på det och dels vet jag inte om det går att hitta glöden igen om han väl slutar dricka.
Jag har bestämt att jag varje kväll ska skriva ner för-och nackdelar med dagen som gått, bara för mej själv, för att se om jag kan hitta någon klarhet i hur jag vill att MITT liv ska vara.
Stor kram till dej ?

Jag har fått rådet av flera här på forumet att försöka se till mig själv och inte bry mig om min alkoholist. Jag har verkligen gjort det. Jag har semestrat några dagar på egen hand och gjort dagsutflykter. Tyvärr kan jag inte vara iväg hela tiden, dels pga att jag har hundar och dels för att jag inte har råd. Det betyder många kvällar hemma på semestern. Nu har ju konsumtionen ökat rejält från tidigare semestrar och vardagar. Tror nog vi snittar på ca två flak öl i veckan. Det är i mina ögon jättemycket. Det gör mig ledsen arg och irriterad. Rådet jag får av många här är att inte kommentera detta eller gå in i diskussioner om detta. Men hur sjutton ska man kunna låta bli? Jag tycker kvällarna är vidriga så jag håller mig för mig själv vilket är ganska tråkigt och ensamt. Han fortsätter smyga, gömma och ljuga om hur mycket han dricker även om jag inget säger. Men det blir fler och fler tomburkar synliga. Står ni fast vid att man ska hålla tyst? Jag är skitförbannad och vill bara tala om för honom hur sjuk hans konsumtion är. Han kanske tror att det är ok om jag inget säger? Han har frågat om vi ska åka någonstans tillsammans på semestern. Det vore väl trevligt, men vem vill sova borta på ett hotellrum efter en tur på en restaurang? Fyllensnark och inget eget sovrum!
Dagarna blir inte heller så kul här hemma. Han vet nog innerst inne att jag är sur så han undviker mig hela tiden så jag inte får tillfälle att prata. Är jag ute är han inne och tvärtom. Jaaa underbara semsester!

Hur går det för dej? Hoppas ni kan starta er hemresa imorgon och att allt går bra ?

Det var då märkligt! Att han plötsligt blir sitt gamla jag efter du flyttat! Det måste kännas som en enorm besvikelse, varför han inte kunde göra den ansträngningen innan! Jag skulle ändå misstänka att det är en tillfällig uppryckning, han ska nu bevisa för dig att han minsann inte har nåt problem och försöka skuldbelägga dig som flyttade att allt är ditt fel och inte hans. Det kanske tyvärr inte varar så länge med den nyhetens eufori för honom. Men hoppas i alla fall det håller i sig så länge så han fattar vad han förlorat och att ett nyktert liv är betydligt trevligare. Och framför allt slipper du nu vara där och plocka upp bitarna om han faller isär igen.

Jag håller med i så mycket som du skriver. Så snopet att nu mötas av en nykter och trevlig person när man kommer till huset. Samtidigt som den ångest som hållit mig som gisslan senaste veckan börjar släppa. Men det gnager lite, varför börjar ett helt nytt liv nu? Varför kunde inte JAG och barnen komma först förut....? När kommer det att återgå till gamla vanor? Ja nu är det mycket nya tankar som rumlar runt i hjärnan.

Och det är så tungt just det där att man inte har någon framförhållning! Vilka planer som helst kan gå i stöpet! Om man själv inte väljer att sopa under mattan! Ibland blir andra inblandade och man tycker det är pinsamt att avboka! Mitt ex pratade ofta om att han ville att vi skulle gifta oss! Ja absolut med den nyktre mannen men med den onyktre...Hujedamig! Bara tanken på såna planer gjorde att man fick ont i magen! Stå på dig nu och löp linan ut med ditt ultimatum! För din egen skull, för din självrespekt och sinnesro!

Att bli "brädad av alkoholen.
Han har inte hört av sig vilket i sig är svar nog.
Lägg resan på hyllan och spika fast fötter och händer.
Du har gett ett ultimatum och nu har han bollen.

Jättesvårt,men det är mitt råd.

Motsvarigheten till aa anonyma alkoholister,men för oss anhöriga.

Vad är Alanon? Jag tror jag har kommit till den gräns där jag inte kan blunda och svika mig själv längre. Jag vill så mycket mer för mig själv och mitt barn. Jag vill ha livet och glädjen tillbaka men det är svårt att veta hur man skall börja...

Jo jag hoppas det också för både min och hans egen skull. Det är bra att han ska börja ta lever prover och dom måste han betala själv , det sporrar till nykterhet eftersom han måste betala dom själv.

med nykter camping och hoppas nykterheten håller i sig nu så du får fler underbara helger! Det förtjänar du!

Du egentligen har sanningen.
Du kanske inte är redo att släppa taget om hoppet att det ska förändra sig.
Du är som du skriver för liten och för svag för att orka lämna i nuläget.

Ekonomin kommer att lösa sig,avlastning också då vi lever i den bästa av länder-Sverige.
Hjälp finns att få via soc eller kommun.

Däremot är det du personligen som ska hitta styrkan och vilja någonstans att ta klivet.
det gör man inte i en handvändning,det tar lång tid att bygga upp sig själv.
Eller så kanske det är det du gjort och därför skriver här.

Precis som du beskriver så lessnar vännerna till slut.
De förstår inte vilket klister det blir av att leva i en beroendesituation och att känna sig utsatt och svag in i märgen.
Jag har varit där och också sakta tagit mig ur det.

Kolla vilken hjälp du kan få vid en separattion.
Kontakta kvinnojour på ärmaste ort. Gå till alanon,präst eller kommun för att få gratis samtal och börja reda ut din situationn oh vad du är kapabel till i nuläget.

Alanon har för mig varit guld att börja bygga upp mig själv att få mer styrka.
Där har man likasinnade som går igenom,eller gått igenom samma sak och kan ge stöd.
Man har något som kallas delningar,där man utan kommentarer får dela med sig av det man önskar.
Andras delningar påminner så mycket om det man själv är i och igenkänningsfaktorn är hög.
Vanmakten,hoppet och sorgen att situationen är som den är.
Och till slut,insikten att bara man själv kan förändra det liv man är i.

Och sist men inte minst-Välkommen hit!

Hej.
Jag känner mig så knäckt och så liten i den här situationen. Tänk att den man man en gång älskat kan förtina och försvinna så långt ner i ett begär att inget annat har något värde. Man känner sig så ovärdig och besvikelsen har inget stopp. Jag har ett par närstående som vet om situationen men det känns som om allt redan är sagt, jag har blivit tjejen man inte tycker synd om längre för att jag väljer att stanna kvar. Men jag förstår inte hur jag ska överleva på egen hand rent ekonomiskt med föräldrarpenning och har jag ingen medförälder som kan ta hand om barnet på kvällar/helger så finns det inte heller någon chans för extra arbete. Det är en riktig grop jag har grävt ner mig i och jag vet inte alls vart jag ska börja för att ta mig upp och ur den.
Tack för svar.

Vart ut o campat . en helg utan alkohol. Hur snäll som helst. Börjar undra om han,har slagit i huvudet. Hade en underbar helg .

blir man ledsen på något konstigt sätt! Varför kunde han inte gjort det där för min skull och för vår skull?! Eller hur känner du? Mitt ex var nykter i hela tre månader en gång när hans dåliga spritsinne för en gång skull hade drabbat någon utanför familjen: hans herrgäng! Dom drog näven i bordet rejält och då minsann tog det skruv! Jag var glad över nykterheten men samtidigt kändes det snopet och lite konstigt att mina känslor och reaktioner aldrig gav något resultat! Jag som fick ta skiten jämt! Bra att du ser det positiva i det! Särskilt när barn är inblandade! Kram

Åkte ”hem” idag för att plocka ihop och hämta saker. Fd sambon är plötsligt en helt annan människa, liknar mer den person jag önskar att jag fått möjlighet att leva med. Nykter sen vi åkte, har plockat och sorterat i hela huset. Flyttat möbler och fixat med tavlor och lampor så det ser riktigt fint ut. Tar ansvar för sonen och pratar och frågar saker på ett sätt som jag knappt kommer ihåg är möjligt. Berättar om sina planer för huset och vad som ska flyttas om och ändras. Känns jättemärkligt allting nu, totalt förvirrad! Varför höll drickandet på hela tiden när jag var där? Han påminde mig dessutom om en födelsedagspresent som jag skulle ha. Jag hoppas för hans egen skull att han håller i det här nu!

Vilken resa! Beundrar ditt mod och är glad för din skull ??
Tack för att du delar med dig!
Kram ❤

Ja, Adde, när jag såg kvinnan bakom mej i kön på systembolaget med en halva gin på PET och en 25 cl tetra vittvin då kände jag igen mej själv och visste med en gång. Man gör ju det. Och man skall inte lura sej själv och tro att familjen inte fattar. Det gör de.

Tack för ditt kloka inlägg. Sorry om detta blev ett ’trådkap’ !

det där du skriver Ullabulla: ju räddare man är desto mer försöker man kontrollera! Blir en ond cirkel eftersom man verkligen inte kan kontrollera saker och personer utanför sig själv! Och när det gäller att må dåligt så tar man på sig andras ”må dåligt”! Och det är ju i sig i och för sig att må dåligt, inte sunt beteende! Men när jag lite klippt av andra som ”mår dåligt” och orakade mycket kaos i mitt liv så märker jag att jag själv är och orsakar inte kaos! Egentligen en lugn och stabil människa som VALT in kaos och berg-och dalbana i livet! Det är ju just det också: VALT in inte drabbats av!

Så fruktansvärt bra skrivet , tack !

en alkoholist som idag är nykter för min egen skull.

Trots att jag tillhör "andra" sidan men även delägare i företaget "Familjen AB" så känns allt, precis allt, igen som ni beskriver här.

Det där om "riskbruk" är ett väldigt, i mina ögon, svamligt uttryck. Jag som aktiv alkoholist tar tacksamt emot den "diagnosen" för den innebär ofta att det är tillåtet att dricka "kontrollerat". Vilket är ren dynga. Som många av er redan upptäckt så använder jag det begreppet till att utveckla mina kunskaper i smygdrickandet för det har för stunden blivit lugnt hos min medberoende.

Den första tanken/känslan hos er anhöriga/medberoende om att jag dricker för mycket är alltid rätt !! Ni har störst kunskap om er alkis och känner att nåt är fel. Tragiskt nog går många anhöriga jämna steg med sin alkis och utvecklar medberoendesjukdomen till fullo och det är så svårt att se det själv. Alla undanflykter och lögner ni beskriver här är också mina lögner och undanflykter. Vid ett tillfälle var jag så full att jag hade svårt att stå rakt men ändå blånekade jag när jag fick frågan om jag druckit. Inte så smart men skyddet för alkoholen var starkare än sanningen.

Barn tar redan vid tidig ålder skada av att en förälder dricker. Vid undersökningar ser man att vart femte barn har föräldrar med beroendeproblem. Mina barn, som nu är vuxna, har båda sviter av mitt drickande. Den yngre lite mindre eftersom hon direkt efter min behandling fick gå en sk "Ungdomsvecka" där hon lärde sig vad/hur hennes roll i beroendefamiljen ser ut.
Den äldre tvärvägrade all form av hjälp vilket fått stora konsekvenser i hans vuxna liv. Han följer schemat som en obehandlad medberoende får i allt utom att, än så länge, inte döva sin smärta med alkohol/droger.

https://www.drugsmart.com/fakta/missbruk-i-familjen/

Missbruksfamiljen utvecklar olika roller, min dotter var Tapetblomman och sonen Clownen. Om ni tänker på en barnleksak som är som en mobil, dvs en grej som hängs upp med olika figurer som hänger i balans, så inser ni vad som händer när det sker en rubbning ( ta bort en figur) i det systemet. Den rubbningen uppstår i familjen när alkisen helt plötsligt bestämmer sig för att ändra livsstil och bli nykter. Från att ha varit familjens gemensamma "fiende" så blir det ett vakuum.
Som alkoholist känner jag igen andra alkoholister innan de ens öppnat munnen eller ens tagit första glaset. Våra beteenden är så fruktansvärt lika så vi skulle kunna vara tvillingar. Så är det även med de som är medberoende, vi har i mångt och mycket samma beteenden. Dock är det betydligt svårare att känna igen en medberoende som fått hjälp och som jobbat med sig själv för att komma ur sin sjukdom.

Både beroende och medberoende har egna val att göra i livet. Jag kan välja att sluta dricka och medberoende kan lyssna på de första varningssignalerna och ta sitt beslut med ledning av det. MEN....svårigheten är att lära de som är på väg att bli medberoende att lyssna till sin egen magkänsla !! Jag vet inte vilket som är jobbigast : Att se en alkis kröka sig till döds eller se en medberoende bli fysiskt sjuk av oro för att de inte kan lyssna på sitt eget inre.

http://www.accentmagasin.se/missbruk/gomda-bakom-rollerna/

Bli riktiga egoister och gör bra saker för er egen skull !!

ändå att folk nuförtiden söker hjälp. Kan tänka mig att det var sämre med det på våra föräldrars tid. Känns som att det finns lite mer och andra resurser nu än förr och kanske mindre skuld och skam i att söka hjälp?

Läste igår i en alanonbok.
Ju räddare man är,desto mer försöker man kontrollera.
Det ligger nog något i det.
Ju mer man känner att man mår dåligt,ju fler tentaklar försöker man skapa till allt och alla i någon sorts försök till ro.

Och eftersom man inte kan eller bör kontrollera andra så ökar bara oron.
Mycket svårt att låta sig göras,men du verkar ha kommit en bra bit på väg.
Klappa dig själv på axeln.