Senaste kommentarerna i forumet

Det låter förnuftigt att inte ta med för mycket av det gamla livet. Klart man vill ha minnessaker och sånt som på nåt sätt är extra kärt, men jag har åtminstone för egen del tänkt att mitt nya hem ska få en helt ny stil. Som ett tecken på att det är nåt nytt som börjar. Blir inte mycket möbler att ta med utan att köpa det man behöver vartefter. Ska egentligen bli spännande att se hur det ser ut när man valt helt själv, så länge sen man på riktigt ens orkat tänka på inredning mitt i allt elände, så är osäker på vad som egentligen ens är ”min” stil.

Jag ska packa ner och ta de grejer som är mina, resten av grejerna som är mina och jag lämnar kvar ska sambon som egenhändig terapi åka och kasta. Är fortfarande ägare till halva huset, så att neka mig tillträde kan han nog inte göra. Men känner också att många av sakerna är det för mycket minnen förknippade med, jag ska försöka satsa på en NYSTART för mig och inte ta med för mycket heller egentligen.

Känner så väl igen mig i det du skriver. Mycket kunde vara mina egna ord....
Hoppas det går bra för dig, och att lägenheten blir din! Och att du vågar lämna boet och flyga.
Jag märker att jag låter vacklande i mitt beslut, hjärnan säger en sak medan hjärtat helt plötsligt fått fnatt och säger nåt annat.... HUR gick det till egentligen!? Men innerst inne vet jag att det var rätt, framför allt för barnens skull, men även för mig själv för att jag till slut ska kunna börja leva på nytt igen❣️ Ett nytt och tråkigt Svensson-liv utan öl.

Passa på att vila och njut av lugnet! Det kommer säkert finnas en hel del uppdämd spänning av flytten som ger sig till känna när du saktar ner. Kan du åka till ditt gamla hem och packa ner åtminstone det du helst vill ha? Kan han tänka sig att ge dig tillträde ensam där ens nån timme? Tråkigt om han ska vara barnslig och hämnas med att kasta bort ett helt liv för att du stått upp för dig själv! Hoppas det ordnar sig, kanske han bara hotar med storstädning för att få dig att tänka om?

.

Och det känns så skönt att kunna skriva av sig här!
Jag saknar mitt gamla hem, det blir mer och mer tydligt och jag bävar inför att åka tillbaka imorrn, och hur ska jag snabbt fixa att få med de saker som är mina nu innan de hamnar på soptippen!?! Större delen av mitt vuxna liv har jag bott där och det är så mycket minnen och saker samlade där.
Öldrickandet verkar ha slutat direkt när jag klev ur huset. Hur kan det vara möjligt efter alla dessa år!?! Han har själv sagt att det är en lättnad att jag flyttat. Så knepigt allt är, och vilken trötthet som tagit ett stadigt grepp om mig nu. Så skönt att kunna skriva av sig här!

Läser alla era inlägg med en klump i halsen. Jag har efter ett drygt års läsande och skrivande här på forumet nu kommit så långt så jag står på tröskeln till mitt nya liv. Jag har inte flyttat än men ska på måndag ge besked om jag tar eller inte en lägenhet jag tittat på i flera omgångar. Jag är livrädd för beslutet, för att tacka ja.

Jag har också planerat flytten i tysthet, packat o sorterat med förevändningen jag ”städar ur skåpen”. Han vet om jag funderar på att ta lägenheten men det är som att han ändå inte fattar. Jag har sagt vid upprepade tillfällen att han måste göra nåt åt sitt drickande för jag inte står ut eller så måste jag flytta.

Nu har drickandet eskalerat, vilket det alltid gör till semestern. Och egentligen är det bra för det gör mitt beslut enklare. Jag måste tacka ja till lägenheten, annars går jag under. Och han kunde inte bry sig mindre misstänker jag, mer än att markservicen försvinner. Undrar hur illa drickandet blir sen?

Jag har likt er andra skött allt hemma, barnen, läxorna, planerandet och fixandet. Stått ut med våld, glåpord och förolämpningar. Bara för att dagen efter mötas av en karl som inte fattar varför man är sur vid frukostbordet. Aldrig ett förlåt, inga diskussioner om nåt av det, inga löften om att sluta dricka. Han har skött sitt jobb men på sistone allt oftare stannat hemma även mitt i veckor för att dricka.

Jag är trött på hur mitt liv ser ut och jag misstänker jag inte kommer sakna honom ens. Så illa har han gjort mig ända in i själen. Hellre är jag ensam än står ut med det jag levt med i många år. Har räknat, planerat och tänkt igenom brytet så många gånger men aldrig riktigt haft orken och modet att fullfölja. Nu tror jag tillfället är kommer där jag sätter ner foten, nog får vara nog.

Jag vill också vara på dag 5 i mitt nya liv utan alkoholisten. Snart...

Modigt och starkt av er alla som lyckats bryta er loss! Och det är klart man känner sig sorg och tankarna vandrar till det som varit bra. Men man ska vara medveten om att det man mest sörjer är livet man inte fick tillsammans, för att han valde annorlunda. Att vi inte står ut med alkoholbeteendet betyder inte att felet är vårt!

Jag har misstänkt ett tag nu men har tyckt att det är svårt/jobbigt att konfrontera. Jag har sett tomburkarna, kännt lukten och hört på rösten. Inte så att det har varit nåt problem på så sätt men endå, vi har en dotter och vi har båda vuxit med alkoholproblem i familjen och vi har båda en förälder som har gått bort pga alkoholen. Jag vill inte att våran dotter ska se och uppleva allt som vi har gjort. Idag berättade min sambo att hon har alkoholproblem, hon har ringt alkohollinjen ett par gånger för att prata och till lokala beroendecentret men dom har inte återkommit än. Vi pratade och sa att hon ringer till dom på måndag igen, tänkte att jag kanske ska ringa dom också?!

Hej! Du är inte feg. Att sätta igång en hemlig flytt tycker jag var modigt. Inget vidare faktiskt att ha en utdragen flyttprocess. Jag är också på dag 5. Egentligen är det han som rymt från våra planer, men jag känner mig också som en rymmare då jag sagt att vi behöver pausa.
Och ja, det känns rätt bra i en medberoendes hjärta med allt bönande och "vi hade det så bra". Helst när man är ensam.
Kram

om Alanon här http://www.al-anon.se/till-dig-som-ar-ny-2/ Jag är av den uppfattningen att för den som har en beroendesjukdom är det mycket svårt att återgå till ett måttligt bruk. Det finns de som klarar det men det är inte vanligt. Läs gärna på de andra sidorna här, jag har följt många och det har hjälpt mig att förstå maktlösheten och kampen för den som är fast i ett beroende eller missbruk.
Och ja, mitt mantra blev att det är möjligt att ta makten i sitt eget liv. Så är det. Kram / mt

Har jag aldrig besökt.. Får kanske undersöka det ??

Jag minns dig och dina kloka ord med värme ❤ Just dina ord om att det faktiskt är möjligt att ta makten över sitt eget liv. Jag jobbar på det.. Ett steg fram och två tillbaka. Men hoppas hitta mål till slut. Jag har läst min tråd från början och kan inte fatta att jag/ vi hamnade här igen. Efter 2 år där alkoholen inte tagit plats på samma sätt. Höst/ vinter har varit helnyktra men när våren kommer o husbilen ska ut har det kunnat drickas i måttliga mängder.. Ingen fylla, ingen ångest. Jag har väl vaggats in i tron att han blivit "frisk"att han inte längre behöver ta sig en period med redlös fylla eftersom alkohol inte längre är så fult och tabubelagt i vår relation. Men visst har det kommit tankar på ett nytt destruktivt återfall. Och nu kom det!
Och jag vet inte hur jag ska tackla det.. Vet inte vilka krav jag vill ställa osv..
Men det kommer väl när krisen lagt sig
Jag är så glad för er skull ❤Att ni kämpat och lyckats och tillsammans mår bra idag.. Om jag inte minns fel lämnade du väl mannen en kort period?
Nä det är skönt att känna att man inte är ensam.. Svårt för någon som aldrig upplevt att förstå. Så jag skriver här.. Som dagbok, terapi. För att kunna se tillbaka och få massor av goda råd, idéer och en känsla av förstående
Stor kram tillbaka ❤

Och 4 nätter i egna lägenheten. I morse och under fm kändes livet lite lättare och bättre, sen kom sms från fd sambon med frågan om jag tagit allt som jag skulle ha i huset för nu skulle han påbörja rensning bland all skit. Samtidigt som jag absolut förstår honom att han inte kan gå runt i öde rum med en massa pynt, tavlor och saker som jag satt upp och kanske köpt/fått, ändå kändes det som ett slag i magen och luften gick ur mig. Ringde upp honom och rensningen skulle bli en form av terapi för honom. Jag hade nog gjort detsamma men ännu fortare! Han visar tecken på att han nu kanske tänker ta tag i allt och ändra sig och sitt liv. Jag hoppas ju verkligen på det! Samtidigt som jag börjar inse att jag nog kanske egentligen innerst inne önskade att han skulle böna och be att jag skulle komma tillbaka till honom och att han skulle ändra allt för att det skulle bli bra igen. Men jag rymde verkligen, skaffade lägenhet utan att säga nåt och planerade flytten..... han fick veta det när han frågade dan innan flyttfirman skulle komma. Jag var feg,och orkade inte sitta uppe varje natt med en person som skulle vältra sig i att tycka synd om sig själv och anklaga mig om han visste vad jag planerade och även rädd för den ilska den skulle starta och som jag inte ville vara under samma tak som.......
Känner också en sådan maktlöshet och sorg över att det var det här som kanske krävdes som startskott för att påbörja vandringen mot ett nyktert liv. Självklart gnager det lite att det kanske trots allt var jag som orsakade allt.......... ( nej, jag vet att jag egentligen inte ska anklaga mig själv, men.....) Fortsätter kämpa vidare även om det känns tungt idag!

Hoppas du har det bra och kan samla tankar och styrka nu när du väljer dig själv för en stund! Vilken jobbig sits du är i. Jag har lust att ge olika förslag men inser att du vet bäst själv om och hur du kan ta dig därifrån. Det bästa vore, kanske.... att mannen förmår samla ihop sig och bli nykter. Jag säger kanske för han kan ju knappast må bra ändå. Men det där vet du bäst.
Jag minns dig och kollade tillbaka i din tråd. Tänk att alla våra berättelser har så lika, så samma innehåll. Jag skrev till dig om att ta makten i sitt eget liv för ganska precis två år sen, det är ingen lätt sak och aldrig en quick fix. Jag lever fortfarande med min nyktra man, sex år nu av total nykterhet. Alltmer och allt ärligare kan vi tala om det mesta. Tolvstegsarbetet som vi har gemensamt har varit en stor hjälp. Senast igår sa han att en avgörande sak till att vi har det så bra nu är att vi båda har den goda viljan och månar om att visa det i handling. Jag känner mig som en realist idag.... jag tror ju att en människa kan välja att lämna sin drog men det kräver, vid sidan om att verkligen vilja, ett pågående aktivt arbete. Och, som någon skrev tidigare, insikt om att det handlar om att säga adjö till alkoholen eller vad det handlar om. Det måttfulla drickandet senaste sommar och vad som hände sen gav ett tydligt svar till dig - och borde även ge det till honom... Sannolikt en smärtsam insikt till honom. Jag tror att de flesta som tagit makten över ett beroende har en tid av sorg och att den tiden måste få finnas.
Oj, det blev långt och säkert lite rörigt. Inlägg som ditt väcker alltid mycket inom mig, känslor och tankar. Och minnen inte minst. Du är inte ensam om att vara intrasslad i en härva av förhoppningar och besvikelser. Kanske du skulle göra som jag, gå tillbaka till ditt första inlägg och läsa. Åtminstone för mig, när jag var i samma skede som du är, var det jätteviktigt för mig att följa min egen berättelse. Det gav ett slags perspektiv.
Hoppas innerligt att du hittar en bra utväg och kommer hem till jobbet och vardagen. Fortsätt gärna skriva här och gå gärna till Alanon! Kram och lycka till❣️? / mt

Gick han och la sig.. Han säger han måste försöka sova bort det..
Satt en bra stund utanför.. Bara då kan jag ju hålla koll.. Men nu sitter jag på stranden med insikten att det spelar ingen roll vad jag gör.. Vill han dricka gör han det oavsett om jag sitter och passar på honom eller om jag sitter här, läser, lyssnar på det lugnande ljudet av havet, badar. Just nu väljer jag mig själv ❤

precis hur det tar och hur man pendlar i känslor. Du är inte ensam ?

Att han överraskar.. vi behöver köra på onsdag så än finns det hopp
Men det kan väl gå hur som..
jag pendlar hela tiden i mitt mående o mitt bemötande. Just nu i denna stund tycker jag synd om.. Och jag blir besviken på mig själv för det..
Men bakom ångest o fylla skymtar jag min man, mitt livs kärlek
Dagen har bara börjat.. Som vanligt är det omöjligt att förutspå var/ hur den slutar
Det är det som är det jobbigaste
Att aldrig veta. Att ständigt vara beredd på kris. Det tar på en.. Hårt
Kram

att du behöver en plan B .... T.ex ta dej till flygplatsen och flyga hem. Åka bil med någon som varit full så lång tid och som lär ha rejäl abstinens känns som farligt för både er och andra.
Men ibland kan de överraska och göra rätt , jag hoppas på det för din skull!
Stor kram ?

Att idag är sista dagen... Att han ska trappa ner. Men det har jag hört nu den senaste veckan så inget jag litar på..
vi får väl se.. annars får jag väl ringa hem/ till jobb o säga som det är. Att jag är fast i ett annat land med en full man
Får väl se hur denna dag utvecklar sig

han själv om hemfärden, har han någon plan, hur tänker han stoppa drickandet? För det måste han om ni ska ta husbilen hem.

Att den här mardrömmen tar slut..
Att jag får komma hem o känna trygghet o kärlek av mina nära
Hemma har jag ju någonstans att ta vägen om jag vill. Här är jag fast
Fast i något jag inte vill vara en del av
Inatt kändes det som hjärtat gick sönder
Var tvungen gå ut för att få luft
Och det gjorde ont, så ont
Att ta mig hem på egen hand känns svårt då vi är iväg m husbil
En bil jag inte ens kan köra ?
Men det var tufft gjort av dig Nurture.
Hjälpte det något? Hur ser ditt liv ut idag?
Kram på er ❤

Igår vart det en bra dag
Han hade slängt sitt vin som han hade kvar här hemma och sedan hade han tänkt handla hem starköl men hade hejdat sig....
Det talade han om igår kväll...
Anledningen var att han tyckt det varit turbullent mellan oss på sistånde
Och att han kunde handla lite nästa vecka
( en av våra överenskommelse är högst tjugo enheter per vecka och han får handla hem starköl hem )

Så det här var en sån där positiv reaktion.

var man själv drar gränsen och varför (hur mycket man är beredd att anstränga sig för att få).

Om jag leker med tanken på att jag skulle velat köpa vin en fredag men av någon anledning glömt så skulle jag poppa popcorn och dricka saft, te, juice eller läsk (om man har lite tur och det fanns). Min fru skulle utan tvekan gett sig ut igen med bil eller buss och fixat en flaska.

Mina söners” Mintu” ( shot de drack ett tag) är slut... Nääää, jag har bara borstat tänderna ?
”Jag går ut med hunden” runt hörnet låg en pizzeria.... hundstackarn fick inte gå så långt....
” Jag cyklar en runda måste ha luft” och sen när blev man berusad av friskluft ???
Både humoristiskt och patetiskt!!

det är nog vanligt att folk dricker på tok för mycket så bara för att man vet några till som gör det måste det inte betyda att det är sunt. Min pappa och min frus pappa gör det garanterat. Det gör det lite svårare att hålla koll på vad som funkar och inte. Men det jag går mest på är inställningen till alkohol. Den används som medicin för att kunna nå tillstånd. Hos oss handlar det om att varva ned. En annan tanke är vad som är rimligt att göra för att få dricka. Stanna borta eftet jobbet, ge sig iväg i bilen för att få tag i, ringa någon (sin pappa) om den är på väg till landet och be honom ta med etc. Det är ett annat sätt att förhålla sig till alkohol som inte är sunt.