Senaste kommentarerna i forumet

Är i Kroatien. Den medicinen har jag aldrig hört talas om. Ska undersöka saken om inte annat så kanske inför framtiden.. Hur kan det tänkas fungera m avgiftning? Vart vänder jag mig och hur gör jag mig förstådd? Många tankar..
Han brukar kunna ta sig ur på egen hand men denna gång känns det annorlunda.
Tack för tips ??Jag uppskattar det verkligen

Grannen har varit bortrest så vi tog hand om posten. Som tack fick vi ett 6-pack starköl. Fint av grannen, så att säga, att överhuvudtaget ge nåt men klumpen i min mage växte lite. En annan barnfamilj kom över på middag och min man och pappan i den andra familjen drack öl efter öl efter öl. Ser det ut så här i alla familjer? Dricker de flesta för mycket? Bilder på instagram och facebook med småbarnsföräldrar som dricker vin, öl och drinkar. Har min man kanske rätt, att jag har en skev bild på alkohol? Är han kanske som många andra? Jag blir osäker...

Antingen måste han ju in på avgiftning, eller så - och ja, jag vet att jag tjatar - så provar ni Naltrexon, så att han trappar ner "naturligt"

I t.ex Spanien och Italien KAN det gå att köpa utan recept tillochmed. Antabus fungerar inte i det läge du beskriver, det vore livsfarlig.

Så Naltrexon, eller åka in akut för avgiftning. Är ni inom EU så BÖR det inte ens bli så dyrt.

På hur det funkar att söka hjälp utomlands.. börjar tvivla på att vi fixar detta av egen maskin. Han har ju så mycket alkohol i kroppen och vill ha mer för att kunna lindra ångest och sova
Man känner sig verkligen liten och hjälplös i ett annat land, utan någon att ventilera med, söka tröst hos. Så ensam
Försöker förmå honom att trappa ner.. Men med så mycket i kroppen blir han redlös igen efter liten mängd
Jag börjar bli rädd. På riktigt
Någon som har några tips? ??

På ett sätt har du "tur" iom att han vet och erkänner att han har problem.

Bästa möjliga är väl att han kommer ihåg, och vill prata vidare.

Isf rekommenderar jag att ni TILLSAMMANS sätter er in i den vård som finns att få; känner han sig kapabel att tvärsluta? Behöver han avgiftas? Hur ska han hantera abstinensen?
Vill han köra AA, terapi, medicin, en kombination?

Det finns lite olika metoder idag - det är bra att sätta sig in i hur de fungerar, och vilken som kommer passa en själv bäst.

Vanligaste bland medicinerna är väl fortfarande Antabus (som man blir svårt sjuk om man dricker på) Campral (som ska minska suget) och Naltrexon (som används som sugminskande men i själva verket inte fungerar om man Inte dricker en timme efter att man tagit det)

Men det viktigaste är väl - vilket jag Hatar att erkänna, för det är en regel jag själv bryter mot DAGLIGEN - att beslutet kommer från HONOM.

Men kommer du på något sätt att ta upp det med honom utan att han känner sig omyndigförklarad så tror jag att det kan hjälpa att du finns som stöd.

Året som kommer blir fokus på mig. Jag har lätt i att dras med i att saker hänger på mig och att jag ska påverka. Det egna problemet ska jag jobba med plus att freda sånt jag tycker är viktigt från alkohol. Facit i hand är att jag varit 0% framgångsrik i att påverka min frus inställning till alkohol genom åren så det är dags att lägga ned den typen av strategier.

Den känslan som någon annan skrev om. "Hur dum tror du jag är? Jag slutade gå på det där för 5-6 år sedan" ?

Mycket lärorikt att läsa från andra sidan också. Ellan, det är inte mängden som jag reagerar på utan missbrukarbeteendet och manipulerandet. När man upptäcker att man gång på gång är med i en annans plan vars slutmål alltid är att bli påverkad. Gå på romantisk middag men upptäcka att man är med på alkoholjakt mot sin vilja. Dystert.

Är också övertygad om att det ligger något psykiskt bakom hos min man.. Startade i en utmattningsdepression med svår ångest och då hittade han sin medicin ☹️Inte så manligt att gå till psykolog eller dyl tydligen ?Ja semestrar är ett gissel.. det kan bli underbart eller alldeles fruktansvärt
Min man är ingen partydrickare som utmärker sig på något sätt
När han dricker i perioder är det väldigt destruktivt direkt.. ösa i sig en massa, sova, vakna med ångest och så rullar det... Och inte ett skit kan man göra för att stoppa karusellen
Jag önskar dig en fin dag ?

Står still just nu. Jag har upptäckt senaste månaden att maken ”kan om han vill” (något förenklat) innan kunde han inte låta bli att dricka men nu kan han periodvis. Jag är fortfarande övertygad om att det finns en psykisk sjukdomsbild bakom drickandet men naturligtvis har han byggt upp ett alkoholberoende också. Jag försöker se positivt på att han minskat på intaget men vet ju att det är en tidsfråga innan det ökar igen.
Och jag då, vad gör jag? Inte mycket. Velar mellan att lämna, kollar husannonser, räknar på budget, får jag ett nytt jobb 55 år ung? Jag jobbar ju hemifrån i hans firma, alltså innebär det att jag måste ha ett nytt jobb för att kunna flytta. Hur ska mina hundar kunna bo i lägenhet, tror vi hade blivit vräkta ?
Tankarna snurrar och livet går vidare....
Om jag stannar och han fortsätter dricka, hur länge dröjer det innan han blir allvarligt sjuk? Ska jag ta hand om honom då eller går det fort?
Äsch, nu skiter jag i detta , jag löser inget idag heller. Jag tar en långpromenad i stället !!
Glad fredag på er alla ?

en del av din identitet när du rymde så det är ju inte så konstigt att du saknar. Kanske saknar du dej själv och är lite rädd för att ta reda på vem du är ? Låt det ta tid , tillåt dej att sakna och lägg resten av krutet på dina barn tills du orkar upptäcka vem just du är! Jag tror det är bra att prata med någon utomstående , det är ju trots allt en form av sorg du går igenom.
Kram ?

Är bara tvungen att nämna, det som dracks var öl. Stark öl, på slutet 5,7%. En platta räckte i två dagar ibland knappt det. Så 6-7 liter ganska stark öl dracks det minst 3 ggr per vecka och däremellan kanske 3,5:or (men då blev det en 15 st).Händerna skakade och han var irriterad för minsta lilla de två dagarna per vecka som han lät bli att dricka. Hur ska man få honom att söka hjälp? Han sa själv att han kan sluta när som helst men han vill inte......

Så många som lever i den situation jag haft..... min fd sambo har nog alltid haft en tendens att dricka för mycket när det var fest så länge som jag känt honom. Men jag förstod inte varningstecknen.... är uppväxt i en familj där det nästan aldrig förekom alkohol och alla släktträffar bestod mest av att man drack kaffe och bjöd på hembakat.
För drygt 6 år sedan fick han psykiska problem och blev sjukskriven efter att ha gått in i väggen, innan dess hade han nog hunnit öka på sitt alkoholintag rejält på helgerna. Vi skaffade en hund för han skulle gå långa promenader och stärka sig själv. Vad hände, JAG fick en hundvalp att ta hand om och en karl som låg och sov hela dagarna och där emellan drack han rejält och satt nätterna igenom och hojtade och skrek om hur fel cheferna var och hur dålig lön han hade. Alkolås på mail skulle nog var bra, han hade nog mailat en hel del konstiga saker nattetid så arbetsgivaren genomskådade vad det berodde på och såg till att han skulle få vård. Då bestämde han sig för att säga upp sig! Han sökte inga jobb själv, jag ordnade och fixade med alla papper så han fick ut A-kassa och skötte allt runt om. Dvs huset, trädgården,barnen,läxorna, barnens aktiviteter, hunden, skjutsningar,handlade, lagade mat, städade,tvättade osv.... Sen fick han plötsligt en provanställning, det höll i 4 månader. Sen mailades det till höger och vänster och sen sa han bara upp sig och gick på dan. Så senaste året har han haft noll kronor i inkomst så jag fick även på mig att försörja oss. Ja ni hör,hade jag läst det här som någon annans livsöde hade jag bara sagt - Vad pysslar du med, GÅ därifrån!
Ingen kärlek kvar alls, inget sexliv och det tjatades och anklagades det om varje kväll det dracks. Men vem vill umgås intimt med någon som fått en rejäl ölmage, inte sköter sin hygien och stinker öl och ibland är så full så han bara blev ett dräglande monster. Ett ganska elakt monster kom fram också, ett monster som skrek elaka öknamn till mig, som kunde väcka mig flera ggr per natt fast det var jobbdag för att vi skulle prata. Spelade musik på högsta volym mitt i natten så väggarna skakade trots vädjan om att barnen skulle till skolan några timmar sedan. Jag inser att jag var en bra piga till honom, skötte allt. Åkte till och med till systemet åt honom och handlade. Ja det var lite om hur jag haft det och varför jag till sist ”rymde” iväg och nu sitter i en lägenhet. Hotade så många gånger med att flytta, och det kom bara svar som ”Ja gör det du”.
Så nu sitter jag här, så lugnt och så skönt egentligen och ändå en saknad..........

När vi är mitt i någonting, är det svårt att se klart..Hur mycket dricks det egentligen..Hela livet verkar kretsa kring att kunna dricka..Väljer resturang med alkoholrättigheter. Aktiviteter likaså..Jag har haft mycket alkoholmissbruk runt mig bland anhöriga..Blev sen själv beroende.Jag har sett hur det på verkat våra barn..Ingen rolig historia..Allt går gradvis..Det är därför man accapterar mer och mer..Om jag hade träffat mitt ex för 30 år sedan och han hade druckit som han gjort de senaste åren, så hade jag sprungit åt andra hållet..Men eftersom alkoholism är en progressiv sjukdom så eskalerar drickandet..Det går olika snabbt, men alltid blir det värre..Tror att om anhöriga runtomkring kan få den som dricker att förstå, så kan hen ev. tillfriskna..Om inte så är det bästa att sätta egna gränser..Vi vuxna har val att göra..Barnen får leva i ”skiten” vare sig dom vill eller ej..Med efterföljande konsekvenser som vuxna..Jag har sett mycket oro och ångest hos mina men även andras ”barn” efter att ha växt upp med alkoholism..som tur är kan allt läkas, men tar tid..

för din pojkvän , resten är upp till honom ! Det just han behövde kanske, en person som ställde in kursen och styrde rakt mot målet och som trodde på att han skulle eller iaf ville fixa det !
Kanske du kan kolla husannonser utan att tänka gömställen nu ?
Stor kram ?

Är ju ganska ny här och sitter och läser när det känns tungt och så många aha som dyker upp hela tiden och insikt att det inte bara jag som levt eller lever i detta kaos som det blir.
Jag har precis lämnat min alkoholist...... och beslutet tog jag för barnens skull. Yngsta sonen har haft klippkort hos kuratorn på skolan och dottern talade om att hon flyttar själv om inte jag gjorde nåt. Det gör ont och jag oroar mig en hel del över allt möjligt, men det är bara att ta en dag i taget nu.
Och Tösabiten, känner så igen all denna ilska,irritation och frustration som till slut är det enda som finns kvar! Alla vi drabbade är egentligen så värda ett lugnt och bra liv. Sköt om dig och hoppas du får en lugn helg nu❣️

Det är en grövre variant av wernicle encofalopati. Jag har wks genom syre brist och näringsbrist på grund av en svår graviditet som höll på och kosta mig livet. Jag har minnes rubbningar balans svårigheter , i början tyckte jag att det var jobbigt när staffett läkarna tyckte att jag skulle dra ner på alkoholen. Jag som är nykterist. Men nu är jag van vid dessa frågor.

Förut så behövde jag hjälp att ringa f kassan eftersom jag inte mindes mitt ärende efter alla knapp tryckningar. Jobbigt. Mina restsystom kan göra att jag har svårt att känna igen folk på gatan. Alla ser lika ut....
Jag har svårt att minnas namn tom min särbos namn i början. Om jag inte sover middag efter jobbet. Jobbar 50% så kan jag få riktiga kramper i musklerna. Jag är även synskadad.
Jag hoppas att mitt svar kan hjälpa dig lite i alla fall.

och glöm inte bort att ta hand om dig själv! Glöm inte bort att leva!
Det är inget liv just nu tillsammans med den man som är långt ifrån den man du förälskade dig i en gång.
Har själv precis tagit steget och flyttat till en egen lägenhet med barnen, efter att ha fått ölburkar och glas kastade efter mig. Glåpord och öknamn har haglat så barnen hört under sena kvällar. Och de har inte mått bra av det!
Så du gör helt rätt som väljer att gå nu. Sen får det visa sig hur det framtiden ser ut och kommer att utforma sig. Lycka till med allt! Det är ju nu du behöver lugn och ro och ladda inför nya bebisens ankomst..... Kramar!

Så jäkla bra !! Han kanske tycker de funkar kanon ??
Ingen kan säga att vi inte är uppfinningsrika .....
Satt och tänkte på det här med semestrar . Vi reste väldigt ofta till för 3 år sedan, då tröttnade jag. Det var ju inte ens kul de flesta gångerna. Jo, att se och uppleva såklart men oron för flygresan( ska han traggla ihjäl alla på planet) första 3 dagarnas standard-brakfylla ( vad ska de andra gästerna tänka) och sedan resan hem( alla vilar och är trötta, min man kör hela programmet) Skaffade valp och har två hundar nu så det är svårt att lämna iväg dem, men jag trivs hemma , här behöver jag inte oroa mej! Fan va sjukt, vi har alla möjligheter att ha ett fantastiskt liv och här sitter vi.. eller rättare sagt jag sitter , han har lagt sej....

Måste bara berätta.. Min man ville nyss ha en sömntablett ( mina )
Inte så lämpligt med så mycket alkohol i kroppen men han gav sig icke
Gav honom en Dimor ( mot diarré) ?
Och nu har han lagt sig

Ja det är skönt att få lite egentid på semestern men jag måste ju vara hemma med. Jag har inte sagt varför jag gör det. Vet inte om han fattar. Vårt förhållande är ju allt annat än bra så han tycker nog det är skönt när jag är iväg. Ingen som ser eller tjatar. Men däremot har jag sagt att jag inte orkar med honom vid middagar när han pratar strunt. Jag har sagt att jag går undan och inte vill umgås. Då brukar han låta mig vara, men hur kul är det att sitta ensam? Han kan liksom inte tänka sig att hoppa över några öl så vi kan få en bra kväll tillsammans. Det finns inte på kartan för hans del. Kom hem från min dagstur och känner hur kort jag är mot honom. Han hade gjort sig till och gjort ostbricka till oss. Jag vet att han druckit öl innan vi äter detta. Han dricker öl till ostbrickan och nu gick han ut och satte sig på altanen så han kan fortsätta dricka utan att jag ”ser”. Orkar inte bry mig. Idag skulle jag vilja berättat hur gårkvällen kändes men hann inte riktigt innan jag kände att han hade börjat dricka öl. Men jag har tagit upp det massor av gånger och det rinner av honom som man häller vatten på en gås. Han hör, men säger inget och ändrar inget. Han ska dricka sina öl, det är ju semester, punkt slut!

Ja det är skönt att få lite egentid på semestern men jag måste ju vara hemma med. Jag har inte sagt varför jag gör det. Vet inte om han fattar. Vårt förhållande är ju allt annat än bra så han tycker nog det är skönt när jag är iväg. Ingen som ser eller tjatar. Men däremot har jag sagt att jag inte orkar med honom vid middagar när han pratar strunt. Jag har sagt att jag går undan och inte vill umgås. Då brukar han låta mig vara, men hur kul är det att sitta ensam? Han kan liksom inte tänka sig att hoppa över några öl så vi kan få en bra kväll tillsammans. Det finns inte på kartan för hans del. Kom hem från min dagstur och känner hur kort jag är mot honom. Han hade gjort sig till och gjort ostbricka till oss. Jag vet att han druckit öl innan vi äter detta. Han dricker öl till ostbrickan och nu gick han ut och satte sig på altanen så han kan fortsätta dricka utan att jag ”ser”. Orkar inte bry mig. Idag skulle jag vilja berättat hur gårkvällen kändes men hann inte riktigt innan jag kände att han hade börjat dricka öl. Men jag har tagit upp det massor av gånger och det rinner av honom som man häller vatten på en gås. Han hör, men säger inget och ändrar inget. Han ska dricka sina öl, det är ju semester, punkt slut!

Nu har jag läst din tråd och känner igen mig i mycket..
Fastnade för din mening där du skriver att så länge du väljer att stanna kan du inte gå och gnälla och tycka synd om dig själv.. Tack! Precis så är det ju även för mig. Jag är fri att gå om jag vill men precis som du älskar jag ju min man och hoppas. Kram

att du och sonen haft en bra dag ?det är så livet ska va !

Trist att era planer på att flytta till landet tillsammans sprack. Samtidigt blir jag avundsjuk. Jag vill också bo på landet helst själv. Men förstår att det kan bli jobbigt ekonomiskt, speciellt om man är arbetslös. Kan förstå att det är lite ensamt, men precis som du skriver så är man rätt ensam i ett förhållande med någon som dricker. Jag kommer fortsätta leta boende. En dag så kanske mitt drömhus dyker upp och kanske kan jag fixa ekonomin då.
Ta hand om dig du med, jag tror du kommer få det toppen i ditt hus! Kram