Senaste kommentarerna i forumet

Så intressant att den här frågan kom upp nu när jag precis gått omkring och grubblat på det! Min relation till alkohol har egentligen inte förändrats alls, annat än att jag själv började dricka mer än jag egentligen ville för att stå ut på helgerna. Efter att min man slutade dricka i april förra året gick min konsumtion ner till en lagom nivå men däremot dricker jag oftare än jag gjorde förut ("förut" som i mer än fem år sen, före min man började vara mer full än inte full). Anledningen till att jag grubblat så mycket på det här är att då mannen började behandling med antabus igen förra veckan skrev han till mig "den här gången vill jag inte att du heller dricker", vilket satte igång en hel virvelvind av tankar i min skalle. Dricker jag för mycket? För ofta? Men om jag inte har några problem att låta bli att dricka, är det ett problem då? Varför stör i så fall tanken på att inte kunna dricka nånting alls mig så mycket? Osv osv. Jag får verkligen ingen rätsida på de här funderingarna. Oavsett vilket så har min mans drickande inte påverkat min syn på alkohol i allmänhet. Jag har inget emot att andra dricker och har, som sagt, inte fått nån avsmak för alkohol heller.

Tack!

@Ullabulla stor kram ❤️

Idag är det tungt.
Jag vet att det går över.

@Ansjo
Vad bra att han tar tag i det. Dom måste vilja själv. Jag har tjatat ihjäl mig, är som att prata med en vägg. Han stirrar på mig med helt tomma ögon och svarar inte.

Nu har han skrivit att han är ledsen. Men fortfarande inte att han har problem, han förnekar och förnekar.
Han kommer inte att klara detta om han inte får insikt. Tyvärr..

Håller tummarna för dig och maken.

Jag känner igen mycket i det du skriver. Starkt jobbat. Min man smygsuper, ofta är han helt packad mitt på dagen, oftast på helgerna. Jag har sagt till honom att han inte få åka till bolaget...
I julas somnade han på toaletten hos mina föräldrar, i söndags skulle mina föräldrar komma på lunch, han förstörde hela lunch. Helt plötsligt gick han och la sig. När mina föräldrar skulle åka kramade dom om mig sa att jag kunde komma till dom när som helst. I tisdags åkte jag hem till mina föräldrar och är här fortfarande. Har haft kontakt med maken som säger att han ska gå på behandlingsmöten.

@bless Wow! Jag blir så imponerad av din handlingskraft. Bra gjort!
Och även om det nu känns tufft o trist, för det är klart, så lägg din tid o energi på dina nära o kära som ger dig kärlek o omsorg tillbaka.
Du har gett så mycket. Nu är du värd att få njuta av livet.
Hoppas för din skull att din man får insikt o tar emot professionell hjälp.
Lycka till! 💪

Nu kom jag upp till honom. Enligt honom så hade sjuksystern varit där och gett honom Antabus. Jag köpte en alkomätare på Claes Olson och bad han blåsa. Inga problem sa han. Han blåste ich det gav utslag på 0.48 och jag blåste, det gav utslag på 0.00.
Han sa direkt det var fel på apparaten.
Ja, ursäkter och ursäkter.
Tag tog min resväska och satte mig på tåget hem. Innan jag gick sa jag ”hör av dig när du fått insikt och när du slutat dricka”
Trist.. nu är det upp till honom,

@Åsa M ja det vet jag, och jag vet att det är grunden i detta. Därför har jag stöttat honom genom flera år att följa med till läkare, samtalskontakt, ringt socialentjänsten om kontaktperson, varit på psykakuten. Men vill han inte så spelar det ingen roll. Önskar att man kunde tvinga folk men det går inte. Nu har jag nåt min punkt. Jag har utvecklat ångestsyndrom och mått dåligt under min uppväxt pga hans missbruk. Men jag väljer att ta hjälp för att må bra. Det är ett aktivt val man kan göra för att försöka bli bättre.

Hej
Såg att du lagt in en nu kommentar o ville bara säga att vi är många som separerat - i mitt fall sa kidsen efteråt att det var det bästa då de behövde en glad mamma.
De har säkert många vänner med separerade föräldrar. Försök undvika detaljer om anledningen. De ska inte behöva känna att de väljer eller kan påverka i vuxensaker.
De kommer att må bra i förlängningen.
Använd inte barnen som ursäkt för att stanna - det är vi många som gjort för länge.
Du kan 👍

@bless han verkar inte vara i skick att be om något. Du behöver bestämma det själv, för din egen skull dessutom. Lycka till 🤗

Du kan prata med hans läkare eller med företagshälsovården via hans jobb, om han har det kvar. Koppla in socialtjänsten. Att ensam dra i detta är omöjligt.
Mitt ex söp som en svamp pga psykisk ohälsa, däribland ångest, och alkoholen tog han till för att han inte ville söka rätt hjälp. Det var först när jag drog in hans chef som dwt blev verkstad.

Det enda du kan göra är att att rekommendera honom att ta behandling antabus osv

I övrigt är det bara han som kan vilja/göra.

Du måste ta hand om dig själv och övriga familjen.

Ta bort alkohol är tyvärr helt meningslöst.

@bless
Antabus är lätt att hoppa över eller som min sa inga problem att dricka på.

Var rädd om dig själv och andra som behöver dig 🤗

Åsa. Ja, ibland önskar jag att han bad mig gå. Hade varit lättare då.

Bella70. Vet att du har rätt. Jag borde inte åka dit. Men nu känner jag, han har börjat med Antabus då kanske jag ska vänta in och se hur det går.

Men skadorna i hjärnan har jag mycket svårt för. Vi kan prata på telefon och nästa gång vi pratar (kanske 1 timme efter) har han glömt vad vi prata om. Han förväxla 1 personal som kom till honom med sin fd arbetskamrat. Tog ett tag innan han förstod att det inte var hon.
Han blandar ihop tid och klockslag. Glömmer vilken tid jag skulle komma till honom m.m.

Vet ej om det går över och hjärnan återhämtar sig. Enligt vad jag kan läsa mig till så kan det göra det, men då måste det helt avhållas den alkohol. Men tyvärr drack han ju från december då han fick diagnosen tills jag hitta honom i mars. Det är nästa 3 månader, utan mat och bara öl och vin trots skadorna i hjärnan.

Usch… får se hur det blir nu när jag kommer upp igen.

Hej.
Min man har blivit utsatt av en mycket dålig, okunnig, krävande chef i nästan 2,5 år innan han bröt ihop psykiskt på jobbet. Nu har har snart varit hemma sen maj 2023. Min man går idag på antidepressiva tabletter och har ångest, konstiga tankar och bilder kommer och går i huvudet.
Sen en tid tillbaka har han börjat dricka då såg jag inte riktigt sammanhanget men de senaste månaderna har jag kommit på att han smygdricker, helst när jag jobbar sent och ibland när man är hemma och jobbar i trädgården för då tar han en chans att klunka ett par ggr på en flaska han har gömt.
Har konfronterat honom och han erkänner efter ett tag och lovar att han inte ska ta mer. Har sagt att jag inte vill vara i ett förhållande som slutar i alkoholproblem. Vi går i terapi och jag stöttar honom i möten med jobbet och läkare. Berätta för honom att den som kommer att må sämst framöver är han själv och att allt vi har tillsammans kommer att försvinna till och med våra barn kommer att ta avstånd.
Han blir rädd och lovar att sluta för han själv vill ej ha det så här det har han bekräftar för sig själv.
Jag har tagit bort all sprit men nu dricker han vine och andra alkoholhaltiga drycker som han aldrig skulle dricka annars.
Vad mer kan jag göra? Behöver verkligen hjälp.
Jag till och med hota med att lämna honom på studs, men jag tänker inte göra det för han är mitt allt och tänker kämpa tillbaka vårt tidigare liv med glädje och kärlek.

Jag har kontaktat socialtjänsten och berättat att det har börjat om igen. Dock inte fått någon återkoppling alls än så länge. För några dagar sedan sade jag att jag vill separera då han inte är beredd att göra något åt situationen och han bara accepterade. Jag känner mig helt panikslagen och vet inte hur jag ska orka med det här. Hur berättar man för barnen och hur kommer de att må…

Problemet är ju ofta bredare än alkoholen. Många dricker för att maskera annat, som psykisk ohälsa, vilket hans sms vittnar om. Fortsätt ta paus om du behöver. Gör en orosanmälan om du har orken, annars fortsätt spara din energi tycker jag. Man kan inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt. 🤗

Ja och får du dåligt samvete (vilket du inte ska ha) så tänk på att det även är för de andras skull, din make mfl

Och om din pappa inte är i form så kommer han säkert att få ångest av det hela om något händer.

Njut nu i lugn o ro o blocka tråkiga meddelanden 🤗

@bella70 ja jag känner det också. Jag vill kunna ha möjligheten att slappna av på mitt bröllop utan att oroa mig för hur han ska bete sig.

@has tack ❤️
Är övertygad att det är så även om jag blir frustrerad.

@bless
Det låter som att han är för sjuk för att komma till insikt.

Jag tycker att du verkligen nu direkt ska ändra fokus och prioritera familj, kolonilott och vänner.
Inte sitta där… alls.

Det låter som att du redan gjort allt du kan o massor mer.

Ni inte nu🤗

Det där är så elakt - fick också sådana meddelanden.
Lärde mig dock ser se dem som elaka barnsliga utspel. Till slut.

Och genomförs ett försök så har det inte med oss att göra, det är inte ditt ansvar.

Helt rätt att återta inbjudan och avbryta all kontakt.
Detta är din och din makes dag, nu ska njuta inte springa och oroa er för missbruk.

Hej widad
Du kan läsa runt lite i forumet.
De allra flesta har mått bättre när de lyckats styra över fokus på sig själv.
Låt ditt ex vara kvar i utkanten om du vill.
Problemet är oftast att vi blir absorberande av hur de mår,tänker och fungerar.
Att vi helt enkelt inte kan fokusera på oss själva.
Om det har gått så långt så behöver man ofta stöd av terapi eller självhjälpsgrupper.