Senaste kommentarerna i forumet

Förändring tar tid. Och ni har båda tagit några steg framåt, bakåt, säkert lite åt sidan och nu står ni här. I detta läge. Och det är stort av dig att du tar dig en titt på ditt eget liv, hur du vill leva, som är ditt ansvar. Du skriver att ni har barn tillsammans och jag kan tänka mig att du är mån om att de inte ska drabbas av alkoholens konsekvenser. Du skriver också att du har en kamp med alkoholen och att du förlorar om och om igen. Jag tänker snarare att du hoppas på förändring och blir besviken när det inte blir så som du hoppats. Men att kampen egentligen inte alls är din. Den är hans. Det är han som kämpar mot sin sjukdom. Hur som helst, det kanske är detaljer. Men jag vill bara förmedla att vi är med dig här. Du är inte ensam.

Tycker du om att läsa? Det finns många böcker om att vara anhörig till någon med alkohol- och drogproblem. Jag vill inte vara för partisk så därför rekommenderar jag ingen specifik, men tänkte ändå säga det då det för vissa personer är väldigt betydelsefullt att läsa.

Gällande alltid nykter eller dricka kontrollerat så finns det ju inget exakt mått att "när du kommit hit, till den här gränsen, från och med det kan du aldrig dricka igen". Men lite luddigt kan jag ändå tänka att en person som har utvecklat beroendesjukdomen kommer ha väldigt svårt att dricka kontrollerat, och att många upplever det enklare med 100% nykterhet då de inte behöver leka med tankarna om att dricka. Dessa "beslutsångest"-tankar kan göra att man blir fixerad vid huruvida man ska dricka eller inte, och kan många gånger vara mycket jobbigare än de som tar ställning och bestämmer sig för nykterhet. Sedan finns det de som kanske har utvecklat ett negativt beteendemönster med alkohol men som kan förändra det om de gör det i tid.

Önskar dig en fin resterande semester med möjlighet till återhämtning för dig!

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

För kloka reflektioner.. Jag har väl innerst inne vetat att det är så som ni beskriver, väntat på nästa fall o aldrig riktigt kunnat slappna av när det funnits alkohol med i bilden..Känner mig så förtvivlat ensam o slår på mig själv för att jag går på samma nit om och om igen. Det tyder ju på att jag är nästintill lika sjuk själv!? Lika många gånger som mannen har lovat att sluta dricka har jag hotat att gå.. Ändå sitter jag här, tom, ledsen med en stor klump i magen. Mitt förnuft säger/ skriker GÅ men hjärtat hänger inte riktigt med. Där bakom illaluktande alkoholdimmor, ångest och dåligt beteende finns ju han. Han jag en gång blev så vansinnigt kär i, min man, pappan till mina barn. Han jag alltid trodde skulle göra allt för att se mig lycklig. Men just nu känns det som om jag bara ger, skyddar, tröstar och tar hand om. Allt för att han ska vara glad och hålla sig nykter. Jag har tappat bort mig själv och vad jag tycker om.. Tillåter mig själv att bli sårad och trampad på om och om igen. Tillåter mig själv att gå sönder.. Det gör ont så förbannat ont och jag kan inte fatta hur jag har hamnat här eller varför jag inte är förmögen att ta mig ut. Jag är värd bättre.. Jag vet det! Om jag levt ensam hade jag inte behövt hoppas, bli besviken. Jag hade kunnat fokusera på mig, mina intresse o mitt mående.
Slippa tävla mor alkoholen
En kamp jag aldrig tycks vinna
Hur många tårar jag än gråter, ångest, sömnlösa nätter är alltid alkoholen viktigare just då. Jag är förloraren om och om igen. Och jag tillåter det!!??
Får nog boka in ny tid hos terapeut när jag kommer hem. Försöka läka och hitta mig själv igen. Gå vidare.. Med eller utan mannen. Som även idag behövde häva i sig två stora dricksglas vin pga ångest redan på fm. Tragiskt, så tragiskt

Så får han välja sitt..Du låter stark och beslutsam nu..Ta chansen..Jag skiljde mig från exet som inte orkade/ville sluta supa.Jag var less på fylla, ofärdiga projekt, skärmberoende, lessna barn, gräl och allt annat som tillhör missbruket..Är själv nykter sedan 2,7 år, så jag vet att det går att bli fri..Varm kram till dig..

Det "vi" gör nu kallas Sinclair-metoden, och tanken är att det ska fungera precis som du säger; intaget ska minska gradvis tills det är ungefär lika eftertraktat som typ...virkning.

Men de flesta märker ingen egentlig förändring förrän efter 3-4 månader. Att uppnå målet kan ta över ett år. Då pratar vi dock folk som fortfarande dricker dagligen. Så det är spännande nu.

Men jag har höga förhoppningar på det här - bara att hålla tummarna för att han sköter sina piller även när jag inte är där. För det kan jag ju inte vara dygnet runt och jämt - jag måste ju hinna leva också.

Va ett tag sen jag skrev här....men livet har rullat på och jag har distanserat mig från sambon så gott d går!

Vi va på bröllop i lördags till ett par vänner och efter att han inte druckit på över en vecka så va d fri bar vilket blev fri alkohol för hans del. Visserligen trevlig och glad (sonen va hos mina föräldrar) och allt va bra...tills vi skulle åka hem då va d nästan som att han fick panik, drog i sig 2 showar whiskey på stört och tog med sig några öl som han svepte i bilen. Kompisarna som åkte med tyckte iofs att d va onödigt men de skrattade mest och tyckte han va så härlig....hmmm jo tack jättehärlig!

När vi kom hem blev han som vanligt sur på mig och jag gick o la mig direkt för att inte säga nåt som skulle eskalera tillslut.

Igår va vi o badade efter att jag slutat jobba och han ville åka hem till fotbollen lite tidigare (semester för sonen o honom) så jag o sonen va kvar.
När vi kommer hem så sitter han och är synbart onykter.....så frågar honom om han druckit, vilket han nekar till. Säger d till honom att d finns inget o neka till som syns, men ok!

Undertiden som jag fixar alla grejer så försöker han prata med mig. Säger då att det är ingen idé att vi pratar med varandra ikväll överhuvdtaget för då blir d bara fel iallafall. Vilket han blir skitsur för och går ut i garaget igen.....

Jag duschar av sonen, ger honom lite o äta så tar vi o går upp till sovrummet.
Mina föräldrar ringer o frågar om de får komma förbi, men nej inte när sambon är full o dumdryg kände jag. Han kommer in i sovrummet o jag ber honom gå ut eftersom sonen kollar på tv. Går ut stänger dörren o går ner o frågar vad d är han ville...

Då är jag som vanligt en idiot o allt va d hör till som alltid gnäller. Jag blir så frustrerad och säger att nej, i d här fallet är det han som beter sig illa...o fruktansvärt egoistiskt som fortfarande tar till alkoholen och tror att allt ska va frid o fröjd här hemma.
Då kommer d igen, det där slaget som nu verkar va helt befogat från hans sida....nåt jag aldrig aldrig i hela mitt liv trott om honom. Denna gång är d inte bara en gång, får säkert 2-3 slag på varandra. Jag går efter att ha brutit mig loss upp för o hänt sonen....han kommer efter o skriker! Sonen har i d här fallet kommit ut ur sovrummet och ber sin pappa att sluta o inte röra mamma. Säger till sonen att vi ska klä på oss och åka till mormor/morfar o inte va med pappa längre. Det går han med på! Tar hans iPad som sambon sliter ur mina händer och är på väg att även ta min telefon....vi går ner ställer sonen i trappan och plockar ihop d viktigaste dvs nåt att ha på sig överhuvudtaget till oss båda. Sambon är nere i hallen och försöker mota oss från att gå ut, då kommer slagen igen.....framför ögonen på sonen som skriker rakt ut! Jag ber i allt att sonen går ut o d gör han. Sambon går efter o tar upp honom i famnen. Du ska va med pappa säger han. Sonen jämrar sig i hans famn och jag tar honom från honom (utan att han protesterar) och vi går därifrån. Han ropar på mig att jag iallafall kan ta bilen så skulle han känna sig säkrare om jag nu skulle gå därifrån. Jag vänder mig inte ens om utan tar sonen och bara går....vi går tills mina föräldrar kommer o hämtar oss! Nu stannar vi här.....ska hem o hämta lite kläder och en bil idag, men vi kommer inte hem nu! Det går inte, finns inte! Jag menar vad händer nästa gång det går överstyr? Ska han slå mig tills jag ligger ner? Ska han börja slå sonen?

Imorse ringde han vid 04, frågade vart vi va och varför....jag bara kände är du på riktigt?
Jag sa till honom att d räcker nu, du slog Mia så fruktansvärt att d är inte värt nåt längre!
Han sa bara att jag flöjt, överdrev som vanligt! Men stanna där jag va d kunde jag. Ett par minuter senare får jag ett sms att ja han slog mig för att jag slog först! Vilket jag absolut inte gjorde, men har egentligen inte med saken att göra heller! Han slog mig och framför hans barn....d är helt oförlåtligt!

Hans alkoholmissbruk har helt gått överstyr och då menar jag hans agerande när han dricker.

tror inte heller att en alkoholist någonsin kan bli ”normaldrickare”! Mitt ex hade också nyktra perioder och så kände han sig redo att dricka som en normal människa! Slutade alltid på samma sätt: han söp ikapp, alltså drack MER än någonsin! Typ tog igen det han ”förlorat” under den nyktra perioden! Lider med dig! Försök göra dina dagar så bra du kan, försök strunta i honom! Han kan absolut ta hand om sin egen ångest! Försök njuta av de små stunderna, ett dopp, nåt gott att äta, en skön promenad! Kram

Ur mitt perspektiv tror jag inte någonsin en alkoholist kan lära sig att dricka normalt, antingen så slutar man dricka helt och blir nykter alkoholist eller så har man inte lagt ner helt, det kan funka för vissa människor att trappa ner ibland..men det håller aldrig i längden, man faller dit förr eller senare..mitt ex testade också att trappa ner och lyckades i perioder.. (dock inte två år) men sen så föll han dit igen. extremt svårt för en som har ett beroende att lära sig att dricka tror jag. Jag förstår att du måste vara jätte ledsen och besviken när det endå har gått två år senast han verkligen söp ner sig. skickar massa styrka till dig och till din man och hoppas att han förstår att han inte kan trappa ner..utan att han förstår att han måste lägga ner helt och hållet. försök att njuta av det sista, även om det är lättare sagt än gjort. läs en bok ...ta en promenad SJÄLV. rensa tankarna. kram

Det kanske är så hans resa börjar...att han gradvis med hjälp av tabletterna minskar och sen förhoppningsvis slutar..känner igen känslan dock. man vill inte de ska vara nära alkohol överhuvudtaget..men vilka framsteg han har gjort. hoppas att det fortsätter på denna banan för att sen sluta helt... kram

Tittar in.. För att läsa i min tråd, för att finna tröst och kanske styrka
Inte skrivit på nästan 1,5 år men varit inne o läst ibland. Sommaren 2017 var en bra sommar. Vi åkte åter igen till Kroatien m husbilen och ja.. såklart skulle vi ha vin till maten och lite öl för att svalka oss i hettan. 4 v passerade utan minsta problem och hösten likaså. Ja! Min man kan visst dricka socialt och sluta i tid tänkte jag. Höst/ vinter och vår gick och alkoholen tog inte längre så stor plats i vårt liv. Lite öl eller vin när vi var iväg m husbilen. Det funkade riktigt bra. Men säg den lycka som varar för evigt!?
Detta året är vi på semester igen..
Började så bra även om jag tyckte bag in boxen tog slut lite väl fort.. Äsch det är ju semester kontrade mannen som gärna ville hänga med i de andras tempo. Gick bra i nästan 2 veckor sen kom braket, ångesten och behovet av att dricka mer för att döva sin ångest.. Sängliggandes halva dagar.. Min man? Öh han mår dåligt.. Kanske solsting? Feber? Eller varför inte; han är bakis alt askalas nitad?? Varje kväll samma löfte. Imorgon slutar jag. Lättretlig och otrevlig var han också. Så tröttsamt! Själv trillade jag snabbt tillbaka i gamla mönster.. Grät, bönade och bad. Hällde ut dricka och låg sömnlös. Spenderade dagar utanför husbilen så jag kunde ha koll så han inte var redlös och irrade bort sig. Blev dags att köra vidare och nu trodde jag på bättring. Men nej, ångesten krävde alkohol och mer alkohol. Jag sa inte mycket. Orken tog slut. Igår jag jag till stranden ensam utan honom. Han kom en stund senare, onykter. Försökte njuta så gott jag kunde, försökte släppa tankarna på honom trots att han satt bredvid och luktade billigt rödvin. På kvällen skulle vi ut och äta men något i mig brast.. Jag grät och hade inte längre någon lust. Han sa att det känns som han går sönder när jag är så ledsen. Jag sa att jag går sönder av alla dumma val jag har gjort och över att jag tvingas tävla mot alkoholen. Jag var uppgiven och tom. Idag gick jag till stranden själv. Det krävdes styrka för att sitta kvar, för att inte gå och kontrollera honom. Mer eller mindre hela dagen har han legat m ångest. Vet inte om han druckit. Han är åtminstone inte berusad. Och mitt medberoende jag börjar tycka synd om. För helvete!! Låt honom ligga där med sin ångest. Han tar ju aldrig hänsyn till/ lindrar min. Vi har en tid kvar på vår semester. Förhoppningsvis vettiga dagar.
Försöker förstå.. Hur är det möjligt att en alkoholist kan dricka normalt/ socialt i nästan 2 år för att sedan falla o slå sig så hårt igen???

Du har hittat hit och skrivit ett par inlägg där du berättar om situationen med din sambo. Han har jobbat med sina alkoholvanor och tagit stöd på flera sätt. Det är snarare regel än undantag att det kan gå lite upp och ned med snedsteg på vägen samtidigt viktigt att du känner vad det är du behöver i er relation för du ska må bra.
Det låter som att han tar stödet han behöver och nu gör du det också. Att du skriver här är en sak du väljer att göra för att få tips och råd, kanske också ett steg i att ta hand om dig själv?
Ni ska snart på semester tillsammans och kanske ökar det din oro för hur det ska gå när det kommer till alkoholen. Hur ser er kommunikation ut kring det, kan du prata med honom för att få veta lite kring hans plan under semestern?
Du vet ju bäst vad som känns mest rätt just nu när det kommer till det såklart.

Bra steg att du börjat skriva här, ibland tar det lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger. Fortsätt gärna berätta hur det går för dig. VI finns här för att stötta.

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej,

Han behöver inte skriva på. Det finns blanketter på webben som du kan skriva ut och fylla i och skicka in. Beställ ett personbevis för dig och honom och skicka med. Be nån om hjälp vid behov.

Min exmake vägrade skriva på papper och öppnade aldrig ett brev från Tingsrätten men till slut så var vi skilda ändå.

Stå på dej !

Styrkekramar

Känner igen så mycket av detta.
Konfrontation, löften, hopp. Och sedan tillbaka på ruta ett igen.
Så dessa tankar om har jag gjort det jag kan? Har jag inte satt ner foten i tid?
Vet att han måste vilja själv, men känslorna tar över förnuftet ibland, och då blir de funderingarna jättejobbig.

oavsett det kan jag se positiva saker med det ändå. Inte dricka tillsammans = inga konstiga fyllegräl inför barn. Dricka mindre på semester = samma vinst. Tror inte hon ser det positiva med det på samma sätt som jag. Men när man gjort samma misstag flera gånger och tror resultatet ska bli annorlunda nästa gång tror jag att sug efter alkohol gör det svårt att se mönstret.

jag ses som förkämpe?. Mer som butter och kontrollereande just nu iaf.

Är väldigt stor del i livet och det hon "är". Tror inte det skulle vara aktuellt. Däremot är det en del resande, möten och mingel med i det jobbet och då gissar jag att det dricks. Sen har hon ett mönster i drickandet som är att det dricks fort för att bli berusad och sen drar sig undan för att varva ned/vila/sova så om det dricks vid såna tillfällen blir det inga skandaler utan korta kvällar.

Men ganska säkert efter jobbet. Stanna på väg hem, handla någonting litet som förevändning och passa på att äta och dricka i samband med det. Så har det iaf varit i perioder.

Hej igen Fnurr,

Jag inbillar mej inte att det går att dölja påverkan i närvaro av de som känner en väl. Mina barn brukade fråga om jag var ’trött’ - det var deras kod för att tala om för mej att de hörde att jag hade druckit. Min fråga var egentligen ”tror du hon dricker på dagarna med, specifikt på jobbet”.

Skönt att du skapat ’egentid’ iallafall.

Styrkekramar ?

det känns olustigt för dej. Att köra bil när man druckit ( och dessutom med sonen i bilen) tyder ju på att hans gränser är tämligen töjbara....
Men det är nog så som de andra svarat dej , du kan bara påverka dina egna val.
Däremot så vet jag inte om du pratat med din bror när han är nykter och förklarat hur du känner ? Att du gärna vill träffa honom men att du mår inte bra av att han dricker när ni träffas. Att han dessutom kör bil påverkad....... hoppas ingen kommer i vägen för honom.....
Dina andra släktingar verkar acceptera att han dricker och det kan du inte heller påverka. Du fick ett bra förslag, be din mor hälsa på er istället!
Lycka till

Nu handlar det inte enbart om min frus uppväxt utan även om att jag tycker det har gått för långt och inte vill vara delaktig i det längre.

Ja det blir väl antagligen som så att jag kommer bryta kontakten med honom.

så även ni! Du kanske kan be din mor komma och hälsa på er istället? Och flytta positionerna och gränserna närmare din egen familj: istället för att förvänta dig att din bror skall vara nykter för din frus skull så välj själv bort umgänge med din bror...för din frus skull!

Jag personligen har ruskigt svårt för det där smygandet. Som att han tror att jag är så DUM. Å andra sidan så är det ytterst sällan jag låter honom komma undan med det - jag tror man själv mår bättre om man lär sig skita i vilket. Jag är långt ifrån där än...

Min pojkvän beskriver också det där med att inte kunna slappna av och släppa kontrollen utan alkohol. Lurar fortfarande på om han har ADHD...men Naltrexonet och Sinclair-metoden ska - med tiden - förhoppningsvis hjälpa hans hjärna hitta andra vägar...

Det kan nog vara så. Jag väljer att missa en del aktivt nu också. Gör egna resor, har egna hobbies och träffar egna vänner utan att tänka på alkoholsituationen. Om det går att lura någon man är gift med i längden är svårt för mig att veta, men gissar på att det egentligen inte lyckas så ofta som ni från "andra sidan" kanske tror ?. Jag är ju nykter när det händer och hon kanske tror det går vägen fast porslinet skramlar, tänderna är nyborstade och det snarkas på "fel" sätt...

Det kan nog vara så. Jag väljer att missa en del aktivt nu också. Gör egna resor, har egna hobbies och träffar egna vänner utan att tänka på alkoholsituationen. Om det går att lura någon man är gift med i längden är svårt för mig att veta, men gissar på att det egentligen inte lyckas så ofta som ni från "andra sidan" kanske tror ?. Jag är ju nykter när det händer och hon kanske tror det går vägen fast porslinet skramlar, tänderna är nyborstade och det snarkas på "fel" sätt...

Det kan nog vara så. Jag väljer att missa en del aktivt nu också. Gör egna resor, har egna hobbies och träffar egna vänner utan att tänka på alkoholsituationen. Om det går att lura någon man är gift med i längden är svårt för mig att veta, men gissar på att det egentligen inte lyckas så ofta som ni från "andra sidan" kanske tror ?. Jag är ju nykter när det händer och hon kanske tror det går vägen fast porslinet skramlar, tänderna är nyborstade och det snarkas på "fel" sätt...

Hej,

Intressant att läsa dig, Fnurr, och så bra att du har kommit hit. Varmt välkommen ?

Jag är skild men min professionella situation är nog liknande den som din fru har. Har (haft) samma mönster som hon har.

Enligt mig kan det gå mycket snabbt att förlora både jobb och anseende om man inte snabbt och på egen hand motar Olle i grind och slutar supa. Att gömma vin och sprit; göra sej ärenden för att komma iväg och supa - det är rätt avancerade vanor. Eftersom vi supare är så himla bra på att ljuga/dölja kan det ju även vara så att du missar en del av hennes missbruk ? ? Och barn ovanpå det..

Min erfarenhet var att man kliver snabbt upp i toleransskalan och plötsligt kan den där nivån av drickande som man varit van vid och har fungerat på (jobb etc) förbytas till att man inte fixar det drickandet alls för att hjärnan säger ifrån och börjar felkoppla. Fysiologiskt, alltså.

Min poäng är att det kan slå slint väldigt snabbt, utan att man såg det komma. Det kan man inte förbereda sej på.

Det gläder mej att din kvinna har en sån förkämpe som du. Jag önskar att jag hade haft det stödet men det har jag inte haft. Däremot har jag det i mina barn - deras klara och trygga uppsyn när de nu sett mamma i princip utan alkohol - är värt allt !

Men det går himla snabbt när det slår slint.

Styrkekramar till henne och kudos till dej ?