Senaste kommentarerna i forumet

Tja... ni väljer ju vad ni vill göra men även den andre personen väljer ju sitt liv. Om det sen blir som så att ni inte åker dit och hälsar på så må det ju vara så det blev. Sen kan man tycka att människor i sin omgivning borde vara mer si eller så men de gör sina val och sen får en själv göra sina val.

Men att tvinga andra att leva på ett sätt som passar ert liv bättre blir åtminstone fel.

Vi har pratat om det. Det är ångestdämpande. Hon kan inte koppla av / varva ned / sluta tänka utan alkohol. Tyvärr är ju det någonting som jag har svårt att se hur det kommer ändras. Jag kan nog inte straffa bort det utan ska nog tänka att jag gör någonting positivt för mig istället. Har tyvärr en känsla av att hon kommer ta emot den möjligheten att dricka och koppla av snarare än att ändra sig av det. Jag är mer beroende av närhet än hon så det är också en utpressning som jag inte kan "vinna" eftersom den går emot min natur. Plan b kan däremot vara tid att jobba lite med mig själv. Motionera, lära mig något, göra saker med barn eller vara social. Då blir det mindre utnötning / utpressning och mer naturligt positivt oavsett vad som händer med alkoholen.

Det går ganska bra det här. I förrgår var vi dock ut med några andra av mina kompisar och skulle ta "en öl"

En blev till fem, och sedan blev jag den där tråkiga kossan som bara förstör...

Jag förstår honom - det fanns en tid då han tömde typ en dunk vin om dagen, nästan varje dag. Nu dricker han (om han inte ljuger) NÄSTAN bara på helger, och då bara typ två liter vin.

Han har gjort så vansinnigt stora framsteg, och han tar sitt piller utan att jag behöver tjata - och likförbannat bara gnäller jag...

Grejen är väl att det fortfarande känns lite som att det enda han ser fram emot är just när han "får" dricka. Och han säger själv att han dricker helt annorlunda när han är ensam; då handlar det om själv-förintelse. Att supa tills HAN inte finns mer.

Jag tycker inte om det, och allt drickande hamnar under samma rubrik. Även om jag var imponerad att HAN sa det - han brukar aldrig, aldrig, aldrig dela med sig av hur hans drickande fungerar. Nu gjorde han det, och bekräftade det jag trodde...

Suck.

varför hon smygdricker? Jag tänker att ni verkar ha en bra relation och vara en go familj, är det något annat än själva beroendet som hon upplever triggar henne( stress, oro,ångest, jobb etc) för då kan man kanske börja nysta där .
Kan du komma på något som du kan sysselsätta dej med när barnen somnat och hon har druckit? Det låter ju inte så kul men en period kan du kanske markera att jag väljer bort dej när du dricker ( ungefär som plan b fast utan barnen)
Du skriver att hon jobbar med det och det är ju jättebra, att du vägrar fylletjafsa är också ett jättesteg ni har tagit !
Skyddar du hennes skåpdrickande? Försök att låta bli, tala om för henne att du kommer inte hitta på ursäkter om någon undrar över något utan du kommer säga som det är.
Lägg över ansvar som innefattar bilkörning, då är det svårt att dricka
Tala om för henne att du älskar henne men samtidigt saknar henne, den kvinnan som du blev förälskad i , gifte dej med och skaffade barn med. Du vill gärna ha tillbaka henne från det som kidnappat henne
Lycka till ?

och så länge det inte går ut över mig på samma sätt som elaka gräl eller t ex otrohet och jag får kärlek så kan jag leva med det. Min pappa är klart över gränsen för riskbruk t ex men han och mamma lever ihop och tycker om varandra fortfarande så de har tydligen lyckats pussla ihop det på något sätt. Så om det inte urartar alltför mycket och inte innehåller elakheter hoppas jag det funkar. Jag har också bekymmer och jobbiga sidor som hon väljer att stå ut med.

Ja min fru har många bra sidor. Gör väldigt mycket positivt för och med barnen och för mig. Både känslomässigt och praktiskt. Jag tror också på att göra annat de stunderna. Tyvärr blir det att det som kunde varit vår tid (dvs när barnen sover eller gör annat som försvinner). Men den tanken var bra. Att ha en plan b med någonting positivt beredd ska jag prova. Jag brottas mer med tankar på hur hantera och må så bra som möjligt själv än på att lämna så länge det inte spårar ur till någonting mycket värre än skåpsupande. Att ha löst fyllegrälandedelen var ett stort steg och en stor förbättring. Min stora önskan är ju att hon själv inser att det kommer vara ett problem hon får dras med alltid om hon inte blir helt nykter men det verkar inte gå. Vet dock att hon arbetar seriöst med det, läst på, gått på möten m.m. så hoppas det kan leda till insikt. Säger själv att mötena ger lugn och är bra.

släppte mitt ex fri med sitt drickande till slut, slutade kontrollera! Eller kanske kan man också kalla det för att jag slutade bry mig! Orkade inte oroa mig mer för hur mycket det skulle drickas i helgen mm! Drack han valde jag bort honom och gjorde annat! För vår del gick det käpprätt åt ?! Vi hade inga gemensamma barn skall ju tilläggas, jag hade huvudansvar för mina barn och hans ex tog huvudansvaret för deras barn! Han hade väldigt lite krav på sig och kunde med lätthet ägna sig åt alkoholen! Din fru verkar vara en hängiven mor och familjemänniska (om man läser mellan raderna)! Om du släpper henne fri i sitt drickande så lämnar du också över ansvaret för det till henne! Då kanske hon tar bollen så att säga! Följ den väg som du tycker passar en barnfamilj och låt henne välja! Menar inte att du skall lämna er relation utan mer göra konkreta val i vardagen! Typ ikväll tänker jag gå och ta ett kvällsdopp med barnen, om du inte har druckit är du varmt välkommen att följa! Bara en tanke!

En där hon kommer hem nykter och allt är då som det ska och ni gör något trevligt?
Två,du märker att det druckit Eller inhandlats.
Där du kanske tar barnen med på nånting.
Eller tom ordnar någon egen aktivitet ett par timmar.
Dvs lämnar fritt fram och gör något som gagnar dig?
Antingen kommer hon av sig och ställer bort alkoholen.
Eller så trycker hon i sig extra när du inte är där och styr upp det.

I vilket fall så har du lämnat över kontrollen till henne där den bör vara.

Att surna till eller bli demonstrativ brukar inte hjälpa ett smack.
Det blir bara någon sorts inbillad protest där den som dricker ändå gör som den vill.

Att lära sig agera istället för reagera.

kvällshandling "chips". Jag gissar vin på uteserveringen och öl med hem.

det inte blir 100% och det skåpsups i smyg även på semestrar så hamnar det på en annan nivå i mängd än om jag hade varit helt "ok" med det. Det blir förstås inte perfekt. Men bättre. Tror jag iaf. Får tänka på det och utvärdera.

Tack för bra svar och jag vet nog att det rätta är fokus på det man kan kontrollera (sig själv alltså). Vissa frizoner bör man kanske ändå kriga sig till om man ska fortsätta ihop. Jag har nolltolerans för gräl när någon är påverkad. Det blir bara hemskt och onödigt eftersom det är som att bråka med ett elakt barn. Dessutom vill jag freda semestrar med barn. Tror det kan vara bra att sätta upp såna gränser också om det går. Att aldrig gräla med någon som är full har iaf gett resultat. Har tagit ett år av extrem tydlighet men sitter nu och är skönt för mig. Jag är också tydlig med att dricka tillsammans inte är roligt för mig längre. Den kommer också vara bra för mig.

så blir man lite som en enhet med otydliga gränser emellan sig! Har mycket gott med sig: gemenskap, vi mot världen mm! Men i sådana här fall tror jag att det är bra att sätta upp gränser runt sig själv! Vänd fokus till dig själv och försök att lägga mer tid på att fundera över vad du mår bra av än vad du lägger på att fundera över din frus alkoholsug! Svårt, jag vet! Men det går om man är lite medveten och ger sig den på det! Ställ dig själv frågor och ge dig själv svar! Du kan ju lita på dig själv och kontrollera dig själv! På så sätt slipper man ifrån den där besvikelsen och utsattheten! Vad kan jag göra för mig själv imorgon för att JAG skall ha en bra dag? Och håll löften till dig själv! Fick själv ett så bra råd här på forumet: att träna på de små sakerna först när det gäller gränssättning! Då lyckas man lättare och så växer man sig starkare av att lyckas och kan gå på lite större problem och dilemman! ☀️

Det som i det här fallet förmodligen inte kommer eskalera på det sätt jag läst om här. Förlora jobb/anseende etc är inte ett alternativ i det här fallet. Den gränsen kommer inte passeras utan det kommer vara ett kontrollerat drickande men med ett sug och ett slags beroende i botten. Men trots det kommer jag reagera på alkoholsug som en fara för familjen och få stress.

Medberoende / kontrollbehov känns primitivt nedärvt genetiskt på något sätt. Eftersom alkoholism är farlig sjukdom som riskerar familjens väl känns det som väldigt djupt rotad instinkt. Mycket svårt att stänga ned och fokusera på sig själv. På samma sätt som man inte skulle titta bort från en giftorm i vardagsrummet är man orolig för lurande faror och vill inte bli tagen på sängen. Också det som gör mig trött med det. Ständigt vara på vakt. Anpassa sig så man är beredd, lågintensiv långvarig stress.

Det är en väldans skillnad på att stötta någon som vill förändra sitt beteende, och att vilja förändra någon som inte insett att drickandet är ett problem. Jag känner ju att detta drar väldigt mycket energi ur mig, plötsligt är det JAG som läser böcker på semestern om missbruk, plötsligt är det JAG som sitter och fyller i tabeller för hans räkning för att se om han är i ett missbruk, plötsligt är det JAG som planerar hur vi skulle kunna fira en semester ihop utan alkohol. Helt snurrigt! Lägger ner detta nu, satsar min tid och energi på mig själv och min dotter istället. Finns ingen kärlek som är värd att gå runt och ha ont i magen för! Visar han tecken på att vilja förändra sitt drickande så kan jag tänka mig att vara särbos men annars får detta kvitta. För mig är det fullständigt ointressant att umgås med någon som måste pysa upp en öl (fan vad jag hatar det ljudet! Trodde inte man kunde bli så sur över ett ljud!) i tid och otid.

Tack, Nordäng67, för ditt svar! Jag måste se verkligheten som den är och inte som jag skulle vilja att den var.

måste ju personen i fråga själv vilja förändra! Annars är det inte ”att vilja stötta någon” utan mer ”att vilja förändra någon”! Han blev provocerad och ville inte diskutera det hela när du ställde honom mot väggen! Ta det på största allvar! Då vill han inte förändra! Låt det vara hans val och hans förlust! Tycker du gjorde rätt som tänkte på ditt barn och backade ur gemensamt boende! Du gjorde ett aktivt val och satte gränser runt dig själv och ditt barn! Jättebra och klokt agerande! Mitt ex är alkoholist på lite samma sätt som din man! Han tog varje tillfälle i akt att dricka! Fredagsmys gick inte att ha utan alkohol! Kände precis som du att man blev som en ”ursäkt” för att han skulle kunna dricka! Han kunde glömma handla mjölk och bröd men ALDRIG att han glömde gå till Systembolaget! Kanske kan du fortsätta vara särbo och se om han tar tag i sitt drickande! Se det som ”det här är vad jag får, är det vad jag vill ha?” Tänk inte ”så här är det nu men när han har slutat dricka blir bättre”! För det kanske aldrig händer!

Hej lever med med min sambo sen 7 år tillbaka. Innan vi träffades hade han en bakgrund med alkohol/drogproblem. Men varit ren då i ca 3 år innan vi träffades. Efter vi varit tillsamman i 5 år började han drick ordentligt då han jobbade mkt o blev ej uppskattad på jobbet. Bytte firma o sedan ej "omtyckt" där. De slutade med att sov blev inblandad då vi har ett barn ihop. Tillslut hamna han på behandlingshem med eget iniativ o familjen stöd. Han var där i 5 veckor. Kom hem var stabil fick återfall 3 månader senare därefter varit ren i 1 år. Efter behandlingshemmet har han varit på beroendemottagningen veckovis o tagit antabus. För inte länge sedan hamna han tillbaka igen där han drack men denna gång "endast 1 dag. (tidigare tillfällen har han varit bort och ej kontaktbar via telefon i ca 2 veckor. Ej haft vetenskap om var han va) innan sista gången har han dessvärre tänkt på gränser o tagit ngn öl på helger vilket ja vet ej e ok. Han har med eget iniativ tagit kontakt med läkare och fått diverse mediciner för suget och antabus. Nu e semestern nära o vi har bokat resa utomlands.
Jag vänder mig hit för att få de stöd ja kan få samt tips.

Så ledsamt att läsa hur du har det, att hans drickande eskalerar igen. Tyvärr är din oro antagligen befogad, det är nog så att ’förnekar, smyger och ljuger’ hör missbruket till.
Jag är just nu på ett konvent för AA och Alanon, möter många människor och får lyssna till många berättelser från både alkoholister och anhöriga. Så oerhört lärorikt och befriande. En av de meningar som så ofta hörs på möten är insikten att ’jag är inte ensam’ och hur otroligt skönt det är att förstå det.
Hoppas du fortsätter skriva här och känner stöd och hjälp. Sök gärna också stöd i levande livet. Alanon finns på många platser, kolla deras hemsida. Ta hand om dig och barnen! Allt gott / mt

/ mt

/ mt

Allt eller inget.
Plus eller minus.
Allt vävs ihop som en enda stor väv där både gott och ont finns.
Man har fina studner även i alkoholdimman.
Hemligheter kanske kommer fram,saker man behöver prata om osv.

Men just för min del var det så svårt att släppa taget om just "makten" jag inbillade mig att jag hade trots att det var så uppenbart att jag inte hade det.
Sedär,nu drack han inte för att jag blev så arg.
Titta,nu hade vi en trevlig middag med bara lagom mängd alkohol osv.

Jag trodde på något vis att mitt kontrollernade och hålla under armarna attityd skulle förminska problemet.
Men det enda som hände var att man vande sig vid det som inte var ok.
Valde att blunda när man inte orkade se.
Valde att förneka helheten för att det var för tungt att påbörja tanken om ett uppbrott osv.

Men ta det i din takt,det har varit otroligt värdefullt att både skriva och läsa här.
Allt som man spyr ur sig här, har oftast någon annan varit i eller är i och man kan dela känslan.
Man är inte tokig,man har inte fel,det är inte ok.

Drickandet fortsätter. Nu köps det inte 3,5:or mer utan 5:or och 7,5:or. Är så besviken att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen (eller säga). Känner å ena sidan att jag redan sagt vad jag tycker om hans drickande och hur det påverkar mig, barnen och äktenskapet. Å andra sidan finns ju viljan att hjälp, fast jag vet att jag ingenting kan göra. Får se hur denna sommar utvecklar sig, han som lovade att inte dricka hemma längre. Funderade idag på hur lätt han verkar ha för att ljuga, säger att han bara druckit si och så, fast jag vet att sanningen ser annorlunda ut. Undrar också hur vanligt det är att smygdricka medan man redan dricker? Vet inte om han gör så, men misstanken finns... jaja, snart börjar fotbollsmatchen och med det självklart öl.

gör att man känner sig ensam (för andra ser ju mest den trevliga och normala sidan av ens partner)! Och också skapar det förvirring och tvivel hos en själv för å ena sidan är ens partner så trevlig och ”normal” och så finns den där ”alkoholsidan” som suger musten ur en! Förstår ditt dilemma! Mitt ex var å ena sidan trevlig, social, omtyckt chef på jobbet, rolig pappa, humoristisk men å andra sidan drack han och blev otrevlig på helgerna och var sin egen motsatta sida på något sätt! Ska bara hänga upp en maskin tvätt betydde ta en sup (av sprit han hade i tvättstugan)! Jobbigt för dig det här, man älskar och hatar samtidigt! Du har fått många kloka råd redan! Läs och lär här och försök hitta ”din väg”! Kram

Till saken hör att det här är mitt andra äktenskap. Jag bodde ihop med min exfru 14 år. Vi drack båda när vi ville men hade inget sug eller hittade på konstiga strategier för att få i oss alkohol i smyg. Det är lite skönt att kunna jämföra och se att mitt medberoende och kontrollbehov inte kommer från ingenstans. Oavsett om vi drack ofta eller mycket i någon period funderade jag aldrig på att kontrollera eller sätta gränser etc eftersom det inte fanns ett sug efter alkohol på det sättet det gör nu. Bra för mig att ha som kontrollpunkt i tillvaron så att jag vet vad som är upp och vad som är ned.

Det är så mycket som är komplicerat i det. Som inte stämmer med bilden jag hade av alkoholism också. Min fru är fin med barnen, högpresterande på jobbet, intelligent, rolig och snäll. Men har också en annan sida med ångest och sug efter alkohol. Det är svårt att veta vad som är vad helt enkelt och lätt att känna att man överdriver. Däremot har jag varit med när det har spårat ut också. I början kunde vi dricka tillsammans, men det utvecklades alltid till hetsigt missbruksdrickande (jag drogs med så lite hos båda). Det som är skillnaden är sug efter alkohol. Jag känner inte det, men hon gör tydligen det på ett sätt som jag tycker liknar nikotinberoende. När jag ser tillbaka på åren upptäcker jag dessutom mycket som jag inte tänkte på då men som känns som tydligt mönster nu. Rulla iväg barnen i barnvagn till hotel som hade lekland och bar vägg i vägg , vet hur det låter nu och här, men då tänkte jag inte att det glaset vin var det viktiga målet med promenaden utan mer bara lite trevligt och avslappnat. Springa upp ur tunnelbanestationer på semester i nya städer och svepa en öl kändes kul och trevligt då, men nu ser jag det annorlunda etc. Mycket sånt. Hennes pappa är f ö likadan. Vinboxar och flaskor undanstoppade på strategiska ställen på landet där vi ofta är. Nykter på dagtid men fyllnar på under kvällen. Oftast inom ramarna men feldoserar ibland så det blir sluddrigt och konstigt. Trevlig intelligent farbror, jättefin morfar men kan inte låta bli att smygsupa.