Senaste kommentarerna i forumet

Jag ska börja kolla över mina alternativ nu, jag orkar inte mer....jag vill också få hjälp nu!

Vaknade upp o kände sån likgiltighet till livet....hatar den känslan men tog ledigt idag, har ingen lust att spela charader efter en sån här kväll längre. Så idag ska jag o sonen till en djurpark inte långt härifrån....
Vi är trötta bägge två, int enig med den där mannen utan sonen vaknade med växtvärk på natten så vi tar d lugnt o strosar omkring o har d mysigt bara vi två idag, välbehövligt!

När vi kom ner va d bara att börja städa d första man gör såklart ingen som torkat upp ölen eller så efter igår o så en dusch för Mig så jag slapp stinka öl resten av dagen också....nu kan iallafall vår dag börja

Kan bara hålla med övriga som skrivit: du måste bort därifrån innan nåt värre händer! Bo hos föräldrar eller på stuga eller vad som helst bara du slipper hans utbrott! Var inte rädd för soc, i din situation kunde dom faktiskt vara till hjälp och jag tycker faktiskt inte att skyddsboende via kvinnojouren ens skulle vara överilat. Det handlar om din och barnens säkerhet och det måste gå före allt annat nu!

Stora styrkekramar till dig!

måste du bort därifrån! Så som du och barnet har det får det inte vara. Du har ingen anledning att vara orolig för soc eller polisen, du måste få hjälp att hitta en egen bostad. Dessutom borde dagispersonalen anmäla till barnskyddet om han är påverkad när han hämtar barnet. Myndigheternas uppgift i såna här fall att bistå till trygghet och skydd, främst för barn. Jag skulle önska att du vänder dig till dina föräldrar och flyttar dit i första hand nu. Du hade lite olika alternativ för akut läge och det är akut nu!
Så starkt av dig att ta kontroll över din vikt! Grattis till det! Kramar, kramar och all styrka för att göra dig fri! / mt

Inte haft mycket kontakt sen i måndags.. jag vet vad han håller på med så det känns skönt..men samtidigt undrar jag vad han gör och om han mår bra. hoppas han kan resa på sig igen och fortsätta som han skulle med möten antabus osv.

Du har en tuff tid bakom dej och en tuff tid framför dej. Jag hoppas av hela mitt hjärta att du och barnen får all hjälp ni behöver ! Ibland hjälper det att lätta på trycket , det kan du göra här, anonymt , fortsätt att skriva om det känns som det hjälper. Kram ?

det värmer så ? Ilska är en bra drivkraft ibland! Känt mig som en turbo idag? En vemodig turbo men ändock en turbo! Kram till er!

i dina föräldrars stuga , eller om de är där, i deras hem tills du får ett boende? Han tänjer ju gränserna mer och mer och snart har du lillasyster också .... Det är inte ok någonstans det han håller på med !!
Du är stark, var stark nog att be om hjälp! Föräldrar, vänner , soc , vad som helst ... du behöver komma därifrån !

Inget någon ska behöva stå ut med särskilt inte en gravid kvinna! Och inte ett lite barn heller! Kan du inte fä hjälp av Kvinnojouren? Han är ju våldsam både verbalt och fysiskt! Usch så ledsen man blir av att läsa det du skriver! Kram

Jättebra Nordäng67 för varje sekund . Minut och dag vi klarar oss ifrån dem . Desto bättre blir det. Jag tror det är vanan att de alltid hör av sig på ett eller annat sätt som gör att vi inte kan släppa . Men varje dag vi inte kan nås slappnar vi av.. våra hjärnor har blivit kapade av fyllisarna. Så vi måste omprogramera dem. Det går och vi kan ??

Ligger här, tre timmar senare....d är
Tyst (äntligen) men jag hör honom därnere men jag vågar inte gå ner! Fast jag är hungrig och har världens halsbränna....men är rädd för att om jag går ner så börjar d om igen med gap o skrik om att jag kan då äta o frodas medans han dö inte får öppna en öl när han har jobbat så mkt som han gjort och gör. Att säga till honom att han inte får dricka från ena dagen till den andra är som att säga åt mig att sluta äta. För d är d enda jag gör, äter o bara är tjock. Till saken hör den att jag tog tillslut tag i mitt matproblem o sökte hjälp. Det är borta även att jag såklart måste kämpa med d varje dag. Men hade jag inte gjort nåt och gått ner alla dess 50 kg så hade jag inte varit mamma idag eller den person jag är idag. Sen hör väl saken till att ja jag Frodas och d är jag stolt över för blir jag trind om magen så betyder d att bebisen växer
Som den ska. Men allt för o hävda sig mot alkoholen antar jag och för att ge sig själv den chansen att han är värd att dricka, han gör inget fel i att ge sig själv en belöning....för d är
Han värd!
Jag däremot eller hans barn ska bara hålla tyst o nicka gillande mot hans tortyr mot sin egna kropp o psyke

Låter som att du fått stå ut alldeles för mkt i dina dagar, men d låter också som att du vaknat till liv gällande din situation och vad som behövs för att du ska må bra och kunna vara den mamma som du vill vara och dina barn behöver.
Jag har inte tagit mig ur mitt alkis-förhållande än utan sitter nog egentligen mitt i en härva så stor så att jag har svårt att dra i nåt av snörena för o se vart man ska börja.....men nåt som hjälpt mig väldigt mycket i mitt uppvaknande av medberoende och allt so hör till är denna sida. Att skriva av sug anonymt så man kan vara sådär brutalt ärlig som iallafall inte jag är mot någon överhuvudtaget är så himla befriande. Bara komma in här o skriva att man är så arg, besviken på sig själv, sitt liv och allt vad ens alkoholist har gjort o gör. Det gör att man faktiskt blir lite lugnare och tillfreds för stunden för man vet att det finns dom här som bryr sig och framförallt vet på riktigt hur det är att må skit, att bli behandlad som skit men också hur det är att ta tag i sig själv och faktiskt komma ur det liv man sålänge levt. D gör att man får styrka. Så håll i här o skriv, läs o se d som en dagbok för dig själv att vara öppen och ärlig mot dig själv. Nåt man inte är så ofta tyvärr i vår situation!
Gällande alkohol och rattfylleri, så kan vi inte döma dig.....du vet vad du gjort och du vet vad du måste göra, jag tror d räcker tillräckligt väl!

härlig läsning Nordäng67 !!!

Heja dig !!

Jag är så psykiskt trött på det här och av d här just nu. Vet inte riktigt hur jag ska orka med allt i detta nu. Det är ju den hör tiden som ska va som mest fin, när d snart kommer ett nytt litet liv och ska bo här hos oss. Det är väl inte då man ska få höra att jag lurat honom till två barn.....varför i hela friden skulle jag göra det? Dom finaste barnen i hela världen som jag aldrig nånsin skulle få Flemming om att ångra bara för den saken.
Är rädd att grannarna ska börja ge upp snart o ringa polisen eller soc ärligt talat. Så som han står ute o skriker och gapar som en idiot! Usch, d är tur att jag inte träffar grannarna speciellt ofta. Nåt jag däremot ångrar är att vi har delad vårdnad om båda barnen nu....

Hade jag gjort om inte sonen sover....han somnade väldigt snabbt efter att sambon slutade springa upp i sovrummet hela tiden!

Glöm det... idag, en måndag, halsa han direkt ur en romflaska kl 15 på eftermiddagen eftersom han "behövde något snabbt".... mitt hjärta går sönder.

din son ska inte behöva gå genom det :( rädda dig själv och och honom genom att sticka! har inte läst hela din tråd nu men har du ingen kompis släkting du kan vara hos? vara vartsomhelst låter bättre än att vara där. hoppas verkligen det löser sig <3

Större idiot får man nog leta efter...ja kanske jag själv också som triggade medvetet idag! Jag blir så arg!
Då har han varit nykter hela midsommarhelgen o vi har kunnat prata lite mer iallafall!
Idag, onykter när jag kommer hem...vilket jag påpekar för jag tycker inte om när han dricker o har hämtat sonen själv!
Han flippar totalt o ja, jag svarar precis exakt som jag känner för....för jag orkar inte!
Sonen o jag bestämmer att gå upp i sovrummet. Han kommer in o skriker undertiden som vi fixar iordning oss....sonen går upp och jag får världens kommentar innan jag ska gå upp, så av ren frustration kastar jag hans oöppnade öl mot honom på golvet som går sönder o d bokstavligt talat pissar ut öl i hela köket.....jag skiter i vilket. MEN d han gör då är inte Ok nånstans o d är att han då springer efter med ölen upp i trappan där jag precis går upp för o möta sonen på övervåningen och vi båda blir nedskruvade av hans öl! Sonen börjar såklart gråt hysteriskt stackarn....d är nog d jag är mest ledsen över min lilla älskade 3-åring! Hur kan hans pappa hålla på så.....känns som att jag ska gå sönder snart, hur f-n ska jag hitta en lägenhet som vi kan flytta till? Jag vill d så gärna så gärna!

Men nu, nu ligger jag i sängen o stinker äcklig jvla öl! Som tur va så kom d inget på sonen!

När ska detta helvete ta slut?

När min man har en ”bra” period och inte dricker, när jag slappnar av och ”allt ska vara bra” då kommer ofta min ”låga period” . Förmodligen för att när det är som värst är man så fokuserad på hans mående att man skjuter sitt eget mående åt sidan och när man sen kan andas ut kommer ens egen trötthet och uppgivenhet fram. Jag tror det är en naturlig reaktion du har

Hej Skipper2,

Välkomnen hit och så intressant att läsa ditt perspektiv.

Jag är mamma till 2 barn, 12 och 16, och under en period 2016 då jag mådde fruktansvärt dåligt drack jag för mycket. Mina barn märkte det. De är ju vakna och rätt mogna. Jag har anpassat mej därefter. Den minsta kräver att om jag dricker (vin - blir inte mycket annat), så står flaskan på bordet och jag dricker i ett vinglas.

Numera dricker jag mkt sällan och ifall jag dricker gör jag det när jag är själv ( ungarna är hos sin pappa ) och jag kör fn inte bil.

Min exmake har ingen bil han heller. Dock frodas våra ungar och om ngt händer är vi omgivna av grannar och det finns 112.

Hoppas att du finner stöd i det här forumet. Min spontana tanke är att du kanske kan uppmuntra din karl att dricka öppet. Ingen mår bra av smyg ( ref min dotter ). Kanske behöver han hjälp och stöd att förstå sitt brukandemönster och då kan ni gå framåt i ärlighet. Som du beskriver honom är han inte en dålig pappa. Jag förstår din rädsla och har stor respekt. Det finns ingen skam större än den i mitt liv, att yngstan fortfarande 1 1/2 år efter min period av sömn- och alkoholproblem fortfarande tassar nerför trappan för att kolla att jag inte somnar i soffan.

Hoppas ni finner en bra väg framåt som föräldrar.

Styrkekram

se dej själv genom andras ögon ..... Då hade du upptäckt helheten och alla små egenheter som gör att din pojkvän och dina vänner och din bror älskar och uppskattar dej !! Istället letar vi små jäkla detaljer som bara vi själv tänker på ( finnen på näsan när man var 15, ju mer man tittade desto större blev den ?)
Du har lagt ned sååå mycket energi på att hjälpa din pojkvän så jag tror att du är lite dränerad just nu .När då jobb och allt annat också jävlas då kan man väl få lov att va låg, arg och tycka synd om sej själv ett tag ?? Kram på dej ?

Du beskriver en situation där du funderar på att lämna din sambo, när du tagit upp detta har han hotat med att ta sitt liv. Du känner nu att du inte orkar mer och behöver själv hjälp hur du kan hantera denna situation. Ett steg är att du börjat skriva och berätta här. Bra gjort!
Du berättar att han har två psykiatriska diagnoser, hur ser hans stöd ut kring detta? En tanke är om du skulle kunna berätta för dem han får stöd ifrån om detta.Vad tänker du om det? Även om de inte kan lämna ut information om honom så kan det vara bra för dem att känna till det som sker och hur han mår.

En annan idé är att när ett akut självmordshot sker ta kontakt med akut psykiatri- då kan exempelvis ett mobilt team åka ut till honom (beroende på vad som finns i den kommun ni bor i), eller om du kontaktar socialttjänsten/ socialjouren, eller såklart 112.

Det finns en ganska nyöppnad stödtelefon som heter Droghjälpen, dit kan du skriva en fråga eller ringa: https://droghjalpen.se/ 020-91 91 91

Fortsätt såklart gärna skriva och läsa här, hoppas något av detta blir hjälpsamt.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Känner mig bara missunnsam och dum i huvudet och värdelös idag.
Så jävla länge har mitt liv cirkulerat helt kring honom; han ska vara nykter, han ska vara lycklig, han ska sysselsättas, han ska stimuleras, han ska byggas upp, han ska få bra sex, han ska få god mat, han ska få välja kvällsnöje. Han, han, han, han.

Nu går det bra.
Han har fått ett återkommande jobb - om än inte heltid - han får fortsätta utbildningen resten av tiden - han håller sig nykter.

Det handlar FORTFARANDE bara om HONOM!
Och jag vet ju egentligen att jag är patetisk, men det är så jävla orättvist!

JAG kunde ha fått det där jobbet, JAG kunde ha fått förlängning på utbildningen för certifikat, JAG kunde ha haft någon som satte något som helst värde i att tillfredsställa mig, socialt eller intimt, JAG skulle för fan gärna vilja vara huvudperson i MITT liv.

Men ja...Jag fick inte jobbet, för jag är objektivt sämre än han. Jag fick inte förlängt för chans på certifikat, för jag är objektivt sämre. Jag får inte någon som helst engagemang när vi knullar, för jag är liksom inte sexig och bra.

Det är ju inte HANS fel.

Jag har bara migsjälv att skylla.

Jag hatar det här och jag vill vara någon annan - någon som är lyckad och lycklig och inte KONSTANT försätter migsjälv i den här jävla skiten.

Jag känner mig sedd här på forumet. Det känns väldigt bra att ni ser mig, så att säga. Här hemma känns det som att allting bara kretsar kring honom.

Jag försöker att bjuda på mig själv och inte vara så arg men så hör jag ljudet av en öl som öppnas, och en till, och ett glas vin och jag får bara mer och mer ont i magen. Igår, tex, drack han 4 öl och ett glas vin under em när vi (jag och våra 2 barn) var hemma. Han blir inte märkbart full på det men så klart luddig i huvudet och det är ju precis det han vill också. Jag vet inte.... om jag försöker se på det objektivt utan att ta hänsyn till allt som har varit så kanske man kan ha det så här... han leker med barnen, lagar middag osv trots att han druckit så mycket. Men det skapar en stor oro hos mig eftersom han succesivt kommer behöva öka dosen för att uppnå den här luddigheten. Jag oroar mig också att jag missbedömer hans berusningsgrad, tänk om han i luddigheten råkar skada barnen. Känns som att jag måste hålla koll på honom och ständigt bedöma berusningsgraden när han dricker och det skapar en stress hos mig och en distans oss emellan. Jag känner det som att vi är allt annat än ett team.

På ett sätt lever vi redan parallela liv här hemma. Jag har blivit en trist och präktig person och han kör hang loose-stilen. I och för sig så delar vi mycket på vardagssysslorna. Det är så svårt att bortse från historiken. Det är väll den man ska lära sig av.

Jag känner att varma känslor väcks inom mig gentemot honom men de dör på en sekund när jag hör hur han knäcker första ölen. Hade det inte varit för barnen så hade jag inte velat stanna med honom. Jag känner mig som kuvad, att jag måste ta den här skiten. Jag känner mig så klar med det, känner mig värd nån så mycket bättre alternativt bara få vara i fred. Bry mig om mig själv. Slappna av. Men jag vill inte lämna barnen hos honom varannan vecka för då finns det ingen nykter vuxen med dom. Jag är ändå deras trygga hamn här hemma och vår äldsta vänder sig i princip alltid till mig i första hand. Så för barnen är nog detta bästa lösningen. De får ha både sin mamma och pappa på heltid och att jag är ständigt nykter. Fast då måste jag komma bort från ilskan för jag vill inte heller att mina barn växer upp i en familj där jag blänger på deras pappa och har ett allmänt kärlekslöst förhållande...

bara den A - beroende som får sin hjärna kapad, även vi som står bredvid! Jag hoppas innerligt att du möter en förstående person, om inte stå på dej för det är du värd !!!

Tack så mycket Anxiete! Jag skrattade lite när jag såg din kommentar. Jag ringde faktiskt VC i morse. Telefonisten påminde mig då om att jag redan hade en tid om ett par dagar. Så förvirrad är jag...