Senaste kommentarerna i forumet

Vad du kämpar med dina tankar , jag känner så väl igen mej! Hur man vänder på varje grässtrå för där kanske hitta en lösning... Kanske du ska ringa VC och be om hjälp för egen del? Någon att prata med så du kan få nya vinklingar på ditt liv , där du känner att du kan få stå i fokus ? Det brukar finnas psykolog/ terapeuter kopplade till VC . Önskar dej all lycka ?

Hjälp! Mindre och mindre hopp... och jag börjar bli rädd. Jag vet att jag vill bo själv, men frågan är hur och när själva separationen ska ske?

Det känns som att jag försöker genomföra en teaterföreställning här hemma. Jag är kall som is för det mesta, men kan inte låta bli en kram ibland. Jag håller uppe ett hopp, som jag egentligen inte tror på. Känner mig så falsk. Mitt halmstrå är att han eller vi båda går till socialen och att de sen ser att han akut behöver komma till behandlingshem. Någon som har erfarenhet av den processen? Eller privat psykolog???Om jag säger att han inte får bo här kommer han att försöka att hålla sig kvar som en igel.

Nu kommer han hem och säger att han ska ringa till vårdcentral, så vem vet?
Jag försöker att ta hand om mig genom Alanon. Ska försöka hitta på andra saker att göra också. Känner att jag lämnar ut mig för mycket här , så går kanske över mer till egen dagbok.

Du har en insikt i att du måste släppa helt för att må bättre och då gör du det, det är ett jättekliv framåt ??????
Hämnden .... är som du säger en rolig tanke.... när du inte orkar lägga energi på den då är du verkligen på väg att bli fri !
Ha en fin sommardag ☀️

Just nu är hon nog i en period där hon inte orkar ha kontakt med er som står henne närmast, och då är det enklare att bygga upp en mur. Finns för ditt barnbarn så kommer nog din dotter när hon är redo.

Min man dricker. Han kan vara berusad kl 14 en vardag och ringa mig. Jag hör på rösten att han druckit.
Han har aldrig varit våldsam men kan bli gapig och elak han sluddrar och har dålig balans. Ibland ger han sig iväg tappar kontokort eller visar sig berusad på stan. Vid ett tillfälle blev jag uppringd av en person som var orolig för hans drickande. Kan kan dricka på middagar och vara den enda som raglar runt.
Jag konfronterar honom varje gång detta händer ca 1 gång i månaden och han nekar alltid.
De tillfällena slutar med att vi sover i skilda rum och sen går det över.
Men jag orkar inte längre. Vad ska jag göra ? .

Jag känner igen det du skriver. Min skulle köra ihjäl sig om jag gick ifrån honom. Jag blev iskall.... Han har hotat förut, så jag ringde polisen. Och dom kom. Jag berättade hela historien och jag sa att nu får ni ta över. Det kändes hemskt att göra så....
Men det blev räddningen för oss två, det har börjat bli bättre och det är jag glad över.
Jag ställde också ultimatum att han skulle sluta med drogerna. Han blev lessen och skulle ta livet av sig. Jag är glad att jag kopplade in polisen.
Jag vet inte om min historia kommer att hjälpa dig, men jag visar med min historia att du inte är ensam. Mitt råd är att sätta dig själv först . annars kommer du inte att orka

Jag tycker att du ska gå ut och göra saker med din baby medan han sover ruset av sig, så han ser att du har ett aktivt liv utan honom. Då ser han kanske vad han missar på grund av sitt missbruk. Tyvärr så måste han inse själv att han har ett missbruk. Vi anhöriga ser det som missbrukaren inte ser. Vi anhöriga har ofta dåligt samvete för att vi gör saker på egen hand men det ska vi inte ha.
Jag hade dåligt samvete igår för att jag gick hem till en vännina och delade på en öl. Jag hade dåligt samvete för att jag drack alkohol. Jag gör det aldrig framför min alkolist. Men varför skulle jag ha dåligt samvete?
Vi kan aldrig få missbrukaren att sluta dricka. Hen måste själv vilja. Får

mitt ex mobilnummer! Har inte klarat detta innan men nu äntligen tryckte jag på den ”magiska knappen”! Han kan inte nå mig och jag skall lära mig att inte bry mig om han hör av sig eller inte! Rotat igenom mailen och raderat ALLT! Ut med honom ur mitt liv, min hjärna och mitt hjärta! En gång för alla! Skönt! Och det blir inga hämndaktioner, var lite skönt att leka med tanken! Nu får det vara bra med det också!

Han upptäcker att du tar för dej och gör roliga saker när han ligger hemma , utan honom. Inte lika bekvämt att ligga bakfull ensam när frun är iväg på trevligheter ? Du kommer hem på gott humör och berättar vad han missat !

Det finns eg ingen definition på alkoholist. Det är något man själv måste avgöra om man är. Men missbruk är väl tydligare. Eller att han har alkoholproblem, det är inte riktigt lika stigmatiserande. Det är kanske ett problem att alkoholist är ett så laddat ord, man skjuter det ifrån sig och tänker ofta på parkbänkar och icke fungerande individer, som visserligen förekommer men är troligen inte fallet för många.
Men försök att prata öppet om hur du vill ha det utan att döma. Som sagts ovan, försök också att fokusera på att du själv ska ha det bra. Se till också att du får dina egna kvällar ledigt från hemmet så du inte isolerar dig. Om du har någon att prata med om dina funderingar så gör det.
Jag är också fundersam till alkoholens starka ställning i samhället. Det är en livsfarlig drog som kostar samhället miljarder och orsakar mycket lidande. Jag har tyvärr inte lösningen till dina problem men känner mig verkligen träffad (får dåligt samvete) av din historia eftersom den är så lik min fast tvärt om. Du fixar detta, på ett eller annat sätt! Skriv av dig här när det kokar över.

Så kloka tips från er båda, jag kommer verkligen att ta med mig dem, tack!

Anxiete, jag ska faktiskt se till att ha planer själv för dagen efter nästa gång. Lika bra att exkludera honom från dem då det ändå aldrig blir av!
Min man har ett jobb där han är iväg på konferens åtminstone en gång i månaden. Jag vet ju att det sups nåt sanslöst på dessa ”tillställningar”.
Förr tyckte jag att det var jättejobbigt när han ringde mig vid 22 för att sluddra godnatt när man hörde att han inte bara hade tagit en öl som han hävdade, och insåg att det likväl var skitsnack att han skulle lägga sig nu, jag vet ju att han kommer vara uppe och slå klackarna i taket så länge det finns alkohol att tillgå. Jag tyckte det var jobbigt att han inte skulle hem och oroade mig för allt som kunde hända honom, att han skulle göra bort sig eller vara otrogen även om jag inte tror det sistnämnda om honom, men man vet aldrig vad alkoholen kan ställa till med. Men nu tycker jag snarare att det är skönt att han gör detta på avstånd så jag och bebisen kan få lugn och ro i huset.

IronWill
Han visar viss grad av ånger även om det sitter långt inne. Idag var han först bara otrevlig; det var inte han som slagit sönder väggen, han hade spytt pga sjukdom och inte fylla, jag hade provocerat honom osv, total förnekelse helt enkelt.
Sen när jag återberättar vad som hänt (han minns ju inte) så skäms han alltid. Så är det alltid. Säger att det inte var meningen. Att det inte ska hända igen. Han är dock väldigt rädd för ordet alkoholist. Blir arg när jag använder det ordet. Han vill inte bli förknippad med sin pappa, han tycker inte att han har ett så stort problem med alkohol. Så man kan inte säga ”dessa alkoholproblem du har” utan får säga nåt i stil med att ”detta problem du har att du ofta blir för full och tappar omdömet”
Men jag tycker också att det är ett tungt begrepp så jag klandrar honom inte.
Men den riktiga insikten har helt klart inte kommit än!

Min fru satte aldrig något direkt ultimatum, hon är lite för snäll kanske. Men hon avskydde det, skämdes för att avboka sociala saker, oroade sig för att jag skulle skada mig, blev ledsen när jag låste in henne genom att sova till eftermiddagen. Men även två av hennes partners innan mig drack på liknande sätt, så vi diskuterade om hon inte trott att många män dricker så. Går i alkoholsömnen och misstar hörnet för toan, behöver hjälp att klä av sig, sover på diverse golv, super bort saker, lovar komma 22.00 men kommer 04:00. Nu när mina ögon är öppna så är det självklart. Men hur man öppnar dem är nog olika från person till person. Men jag tror att han vet om att något inte är rätt, och att det är en del av irritationen över att du säger ifrån. Jag brukade dock oftast hålla med min fru dagen efter, men sen blåste det bort. Man förtränger det. Ser bara det senaste tillfället och minns inte kedjan av händelser. Men du kan alltid prova utan att vara konfrontatorisk, förklara hur du önskar att ditt liv ska se ut och hur du känner när han förstör för dig, rädd, ledsen, orolig, ensam. Kan vara svårt att inte hamna i konflikt men om du fokuserar på dina känslor så är risken mindre.
Men jag håller med dig, varken du, min fru eller någon annan fru/man/partner ska behöva leva så. Visar han ånger över gårdagens händelser? Det är i så fall ett bra tecken. Om inte så har han kanske en bit kvar. Men från en som varit i hans sits så är det väldigt mycket fördelar med att inte dricka, synd att det är så svårt att överföra den insikten till någon annan. Man kan vara med på AW, fotboll och annat nykter och ha kul, man har ju glömt hur man gör så det är spännande i sig. Jag har lite social fobi också men det funkar ändå. Kanske tipsa om forumet så kan han läsa om anda med liknande problem? I mitt fall märkte jag också av en ökning i intag senaste 5 åren (är 40 nu) och barnen gillade inte att jag drack men det tyckte jag heller inte var hela världen. Lyckligtvis såg de mig aldrig i de värsta stunderna. Och i dessa undrade jag lite om jag ens kunde (förtjänade att) vara far, men som sagt minnet är kort när alkoholen är med i spelet. Hoppas du kan få rätsida på det!

Otäck sits du sitter i , förstår att det är jobbigt! Hur ser ditt liv ut när du tittar ett halvår, ett år, 2,3 ,5 år ? Vilka är dina drömmar och mål ? Är det livet du lever nu , med hot hängande över dej eller är det ett liv du själv har valt? Du kan aldrig ta ansvar för någon annans liv !!

Min man är alkoholist och han stänger gärna ute de som betyder mest när han har mörka, tunga perioder. Jag tror att han ”måste” det för att orka

Som IronWill säger: du kan inte påverka honom men du kan försöka göra dina dagar lite bättre med små steg. Om han ska ut o festa planera in något för dej och barnet dagen efter så att du inte sitter hemma och förstör din dag bara för att han är bakfull ! Kan du be honom sova hos någon kompis/hotell när han ska ut o supa ? Du kan inte hindra honom men jag tycker att du kan kräva lugn i ditt eget hem. Vilka mål har du och vad kan du göra för att nå dit ?
Jag vet hur tråkigt det är , dessa förbannade helger , men jag håller på att lära mej att göra saker jag vill !!

Jag såg ditt inlägg och vill säga att du överdriver verkligen inte! Det är inte ett ok beteende av din man! Det är helt och hållet han som har problem. Du behöver inte finna dej i detta. Ju förr du säger ifrån på skarpen desto bättre för dej. Kanske han då inser att han måste göra nåt. Stå,på dej, du är ingen gnällkärring! Ingen ska stå ut med sånt och det blir inte bättre med tiden.
Jag är själv nykter sedan sex år efter ett antal år med för mycket drickande. Men jag har också varit medberoende då min man egentligen hela livet ibland druckit för mycket. Då han druckit har han inte slutat och jag känner så väl igen mej i din beskrivning. På den tiden drack jag ingenting, då barnen var små. Jag har många gånger funderat på varför jag bara stod ut med det. Alltid var ansvaret mitt. Var vi på fest så sov han hela dan efteråt och jag fick ta hand om barnen.
Så småningom blev det bättre här men jag borde nog ha satt ner foten.

Tack IronWill
Det känns så bra att få prata med någon från andra sidan som du kallar det. Ibland känner jag att det vore enklare om han hade haft ett grövre missbruk...svårt att förklara men precis som du skriver så är han utåt sett helt normal. Omtyckt av alla grannar, kollegor, familj... Men när han dricker så händer dåliga saker. Och jag hamnar i skottlinjen. Men det är som om han inte ser sambandet mellan detta och hans drickande.
Eller så gör han det men vill inte erkänna för sig själv.

Hur hade du önskat att din fru hade agerat idag?
Hade hon kunnat göra nåt annorlunda?
Känner mig ibland att jag bara gör mig till ett offer och tycker synd om mig själv. Men det är verkligen inte kul att leva med någon på detta sättet. Det var inte kul att på min första mors dag sitta helt ensam med bebisen för att han sov ruset av sig hela dagen när vi hade bestämt att vi skulle göra nåt mysigt. Men vad gör man! Det måste precis som du skriver komma från honom. Och ställer jag ett ultimatum måste jag vara beredd på att bli ensamstående...

Man funderar även över hur mycket av alla sociala sammanhang som kretsar kring alkohol. Jag hatar det! Jag hatar alkohol! Den förstör så mycket för oss just nu.

har haft ett förhållande med en man som är alkoholist! Han kände sig alltid ”dålig” inför sin familj! Kanske är det så hon känner! Nu när hon är nykter kommer säkert allt ikapp henne, hon inser hur hennes missbruk har påverkat omgivningen! Skammen kommer och det kanske helt enkelt är svårt att se er i ögonen!? Ds

så kan förstå din sorg och frustration! Vet inte men tror du måste respektera hennes val! Kanske behöver hon vara i fred och få distans! Hon är säkerligen i en väldigt svår fas och kämpar för ett nyktert liv! Kanske kan du fokusera på hennes dotter, ditt barnbarn, och vara ett stöd för henne och hennes far!? Påpeka för din dotter att du alltid finns där när/om hon vill ta upp kontakten! Lider med dig! Kram

Jag är från ”andra sidan”. Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver. Det skulle kunna ha varit skrivet av min fru.

Jag förstod nog hur det låg till någonstans där inne, men var inte beredd att acceptera det. Ofta gick det ju bra och andra gånger slutade som du beskriver ovan. Han har nog samma typ av beteende som jag, svårt att sluta när man väl börjat. Vi har fått avboka aktiviteter och besök ”dagen efter” vid ett flertal tillfällen pga mitt missbruk. Min far är alloholist, men nu har jag läst att gener bara är en liten del av varför man blir missbrukare.
Vi diskuterade ofta att jag skulle dra ner, men det gick aldrig. Och jag sa också att min fru gnällde mkt, och blev sur om hon var med och bad mig sänka tempot. Vet inte hur många gånger jag försökte dricka mindre. Men efter två-tre öl så spelar det ingen roll, man behöver mer. Jag kunde oftast bara sluta om alkoholen var slut, alla gick hem eller stället stängde.
Jag är utåt sett ”välartad” och jag gissar att bara någon enstaka förutom min fru haft problem med mitt drickande.

Jag behövde dock göra en rejäl tabbe för att verkligen kunna släppa in tankarna som funnits där hela tiden. Och då blev mitt beslut att aldrig dricka mer. Inte ”kanske senare”, eller ”om ett år”, för jag kommer bara att börja där jag slutade.
Och vad skönt det kändes. Man har en blandad känsla när man som din man går ut och bara ska ta två eller går på fest. Oron finns där. Kommer jag ställa till med något, göra bort mig etc. Den är så oerhört skön att bli av med.
MEN som jag sett med egna ögon och även läst här så kan du som partner göra väldigt lite för att få din partner att sluta. Han måste verkligen vilja själv.
Det är inget litet beslut man tar. Att aldrig dricka mer känns först helt overkligt. Sen vad ska man då dämpa ångest och smörja sociala sammanhang med. Sen vad ska alla säga? Och hur ska man försvara sig? För vissa hjälper det att tänka en dag i taget, men för mig var det lättare att fatt ett enda beslut. Jag har väldigt lågt fysiskt beroende, mer självmedicinering och socialt hjälpmedel.

Det är ett så stort beslut att ingen annan kan fatta det åt en. Så du måste fokusera på dig och vad du vill. Du kan så klart ställa ultimatum men då måste du vara beredd att hålla det samt att du kanske tvingar fram ett smygande. Men en öppen dialog är viktig, där du framför hur du vill ha ditt liv. Kanske är han med i ditt liv, kanske inte. Men det är jättetufft! På båda sidor om sträcket. Önskar dig all lycka!

Så trist att han beteer sig så . Och att du får känslan av att han spelar ett spel. Tyvärr älskar sådana människor den uppmärksamheten. Söndra . Knäcka och förstöra. De blir aldrig bättre. Du reser dig efter detta också ?

Han ställer alltså ditt liv mot sitt?
Antingen tar han livet av sig, eller så offrar du ditt liv?

Jag antar att du inte vill vara kvar med honom även om han slutar.

Isf är det bara att göra slut. Ok, han tar livet av sig - men lever han bara för dig så är det inte mycket till liv oavsett.

Jag tycker att ni ska söka professionell vård bägge två - och jag tycker att du ska sluta hålla liv i honom.

Jo, det här låter hårt - och jag VET att det inte är så lätt i verkligheten (har också haft en partner som hotade med att ta livet av sig om jag gjorde slut. Vi var tillsammans 9 månader extra pga det, innan jag hatade både honom och migsjälv så mycket att jag sket i om vi så dog båda två. Mycket riktigt försökte han ganska omgående ta livet av sig. Dock misslyckades han. Vi har ingen kontakt idag, men vad jag vet fick han faktiskt den vård han behövde efter det, och mår bättre idag)

Skitsamma. Just nu offrar ni TVÅ liv; hans är så värdelöst att han ENBART lever för dig - och TROTS det knarkar vidare - och du håller på att gå sönder på allvar.

Du kan inte rädda honom. DIG kan du dock rädda. Är du inte värd det? Eller ska DU dö, för att han ska fortsätta sitt halv-liv?

Efter veckor av tystnad fick jag sms från mitt ex i torsdags förmiddag, han ”saknar mig och tänker jättemycket på mig”! Nordäng67 gick i taket och blev hög av glädje eftersom det var dagtid! Glömde av att det går att flexa ut onsdag och supa även dagen före midsommar! Svarade efter (o)moget övervägande! Ångrade mig i samma stund jag tryckte på skicka! Jag lät bli att skicka nåt mer tillbaka i alla fall! Dödstyst resten av helgen! Han leker med mig tror jag! Eller så har han ny kvinna och är svartsjuk på henne och tycker att jag ska ”hjälpa” honom att göra henne svartsjuk tillbaka! Det var så han höll på när vi var ihop! Spel och manipulation hela tiden! Tänker då inte va med och knäcka en annan stackars kvinna! Jaja upp på vägen igen, körde i diket men bara att ta nya tag!

kom och gick men mannen som var inbjuden dök inte upp och meddelade inte förhinder, exakt som jag räknat med. Jag vet att han avslutade ett stort jobb på midsommarafton och vädret var bra och öl fanns hemma, så varför åka till mig bara för att han var bjuden, liksom? När man kan sitta på trappen hemma och dricka öl i solen, nöjd med sig själv efter avslutat jobb? Han är så förutsägbar.......Själv hade jag inte den midsommar jag hade önskat, men en midsommar många skulle avundas mig. Igårkväll ringde han, OCH JAG TRYCKTE BORT HONOM! :D :D Jag höll på att titta på en serie och ville hellre göra det. Känns som jag tagit ett stooooort kliv bakåt från honom nu, när jag aktivt väljer bort att ha kontakt. Och när jag funderar på varför han ringde kan jag inte hitta någonsomhelst anledning att svara. Lördag kväll, kl 22.30, vad kan han ha velat mig? Be om ursäkt för midsommar? Nej, han har aldrig någonsin bett om ursäkt för någonting. Bestämma träff? Kanske det, men han lyckas ju inte ens hålla sin egen planering,,,,,varför bestämma något som aldrig blir? Säga gulliga saker? Kanske det, men högst troligt var han full, och då räknas det inte i min värld. Prata om något annat? Eventuellt, men eftersom han ständigt ljuger känns allt prat med honom ganska meningslöst nuförtiden. Hur jag än vrider och vänder på det kan jag faktiskt inte hitta någon anledning för mig att svara när han ringer upp en lördagkväll halv elva. Så då låter jag bli. Det är bra. En vecka kvar i huset, sen flyttar jag till lägenheten. Jag kommer fortfarande behöva åka några vändor till huset för att göra klart, men det ska bli skönt att lämna nu. Både honom och vårt tänkta liv som inte blev.

Mår så dåligt av när jag får de där samtalen där han i panik frågar mig vad han ska göra för han inte vill hålla på såhär, gör ont att veta att han gör det han gör för att fly verkligheten ...sen när han väl är i det så ångrar han sig. att han själv förstått att det inte håller och att han måste bort från det livet han lever kanske är bra och öppnar hans ögon för verkligheten. Så svårt att ta bara när någon som står en så nära är så självdestruktiv och mår såppas dåligt att den tvång dricker mm. Det är så synd att suget är starkare än hans vilja..värmer och kunna läsa andras resor här inne och hur de vunnit den kampen, hoppas det samma för honom så att han kan få lugn.