Senaste kommentarerna i forumet

Mår så dåligt av när jag får de där samtalen där han i panik frågar mig vad han ska göra för han inte vill hålla på såhär, gör ont att veta att han gör det han gör för att fly verkligheten ...sen när han väl är i det så ångrar han sig. att han själv förstått att det inte håller och att han måste bort från det livet han lever kanske är bra och öppnar hans ögon för verkligheten. Så svårt att ta bara när någon som står en så nära är så självdestruktiv och mår såppas dåligt att den tvång dricker mm. Det är så synd att suget är starkare än hans vilja..värmer och kunna läsa andras resor här inne och hur de vunnit den kampen, hoppas det samma för honom så att han kan få lugn.

Sitter ensam hemma och tycker synd om mig själv. Dagen börjar med att min "sambo" är rädd efter att ha tagit för många lugnande tabletter. Han går senare ut och köper folköl och när han sen försvinner igen tror jag att det är till puben. Alltid dessa gissningar eftersom han sällan säger vart han ska när han mår dåligt. Jag hade tänkt att jag/vi skulle ut i naturen, men tar mig istället ut för att ta några öl någon annanstans. Inte det lättaste att hitta en midsommarafton, en helg då alla förväntas supa.

Ska jag nu också börja dricka? Nej, tror inte det. Bara idag. Vad jag vet är att jag behöver terapi och mindre kaos.

Som tur är har sambon blivit inlagd för natten, hur det nu har gått till. Igår fungerade det ganska bra här hemma och han beställde tid på mottagning. Det gör att jag har ett litet hopp kvar att det ska vända. Hur dagarna fram till flytten ska se ut vågar jag knappt tänka på. Vi är båda arbetslösa, så tiden blir lång.

Han har halvt flyttat in igen, med eget rum. Min önskan är att han skaffar en egen lägenhet. Jag får väl säga ett sista datum och förlita mig på att han själv fixar?

Blev berörd av tråden. Ni som skrivit råd är också kloka och goda människor..Hoppas du trådstartare fortsätter skriva..Namnbyte kan du göra senare om det är krångligt..Att det finns så många personer med beroende som behandlar sin partner illa..Ofta börjar det försiktigt, för att bli värre och värre..Stor varm Styrkekram till dig?

din lillebror en kram och dej själv en stoor en !

Kändes ju vrickat att prova först, men sen kom jag på att...FAN vad jag lägger tid och pengar och engagemang på HANS problem - mina då? Är inte jag lika viktig? Jo, det är jag - och jag förtjänar minst lika mycket omtanke och engagemang som han ;)

Röker gör jag med - min lillebror beter sig ungefär som jag där; han har köpt en vape åt mig, och köpt olika smaker, och uppmuntrar och tjatar om att jag ska sluta röka.

Jag borde nog göra det! För hans skull, till att börja med, och sedan för min egen.

hela ditt hjärta och engagemang åt detta, jag blir imponerad !
Jag känner så här, beroende som beroende, man kan alltid dra paralleller som hjälper en att förstå , inget fel i det !
Jag drar ofta paralleller med min rökning , ett beroende lika sjukt som alla andra ....
Kan din insats till din pojkvän hjälpa dej också så är det ju helt fantastiskt ?

”Tro” jag är ganska säker på att du har helt rätt ? Tack för bra input !

Det här har nog varit på G ett tag, men idag testade jag.

Jag har ju haft varenda ätstörning som finns, sedan jag var fasen sju år gammal. Nu, när jag är äldre, så har jag mestadels tagit kontrollen över det; jag svälter mig inte, och jag kräks inte. Det jag däremot fortfarande gör är något jag bäst kan beskriva som "tristess-äter" med inslag av tröstätande.

Nå. Jag har ju pluggat hur Naltrexone funkar rätt ihärdigt nu - och sprang på flera exempel där MAT-missbrukare behandlats framgångsrikt med det.

Så...Jag tog ett piller, väntade en timme, och åt DET godaste jag vet - Budapest-bakelse. Det trycker liksom på ALLA mina knappar: sött, gräddig, brödigt - mest bara snabba kolhydrater, och fett. Jag kan LÄTT trycka en fel Budapest-stubbe helt själv på under en halvtimme. I vanliga fall.

Och...fan. Jag kan INTE förklara det. Det smakade lika som det brukar. Det var förbannat gott. Och jag fick ändå knappt i mig hela.

Jag åt upp hela - men bara för att den FANNS DÄR! Två tuggor hade räckt. Hela upplevelsen kändes "flat"

Nu har det gått några timmar och jag sitter och är vagt medveten om att jag VILL ha bröd, och godis, och chips. Men...hur fan säger man då? Det brukar finnas två röster i mitt huvud; en som vill äta, och en som inte vill. Och den som VILL brukar övertala den andra (vilket resulterar i fullständig urspårning och hetsätning)

Den här gången så...Det är omöjligt att förklara. Rösten som Vill är inte undermedveten längre. Den här blivit en medveten tanke, som jag LÄTT kan skaka av mig.

...Är det så Naltrexone fungerar på alkohol så FUNGERAR det verkligen. Men man måste VILJA låta bli. Hade jag HAFT en tårta och en påse munkar så kunde jag ha VALT att hetsäta - men jag kunde lika gärna bara ryckt på axlarna och skitit i det.

Idag tror jag mer på Sinclair-metoden än någonsin tidigare. Om det känns lika att dricka på den som det gjorde att goffa socker så...då MÅSTE man känna efter; VILL jag dricka/äta, eller är det bara en VANA?

Man måste alltså vilja låta bli - men vill man, så blev det enkelt!

*DISCLAIMER
Jo, jag vet att sockermissbruk och alkoholmissbruk inte är samma sak. Men de är NÄRA besläktade i hur de påverkar hjärnan. Och nä, jag säger inte att alla är lika. Men OM det fungerar såhär på alkohol, då borde alla som VILL sluta missbruka faktiskt prova det.

Also; be gentle with me - jag är ALLT annat än bekväm med att prata om mina matproblem...

Jag inleder rätt ofta med "Jag tror" ;)
Nå! Jag TROR; när man jobbar är man upptagen - hela tiden. Man hinner inte känna myrorna i skallen, eventuell ångest, och så vidare.

Jag läste för ett tag sedan om en kvinna som bestämt sig för att sluta dricka, och plötsligt upptäckte hur mycket TOM TID det finns på ett dygn. Innan hade hon ju druckit bort tiden, men som nykter upptäckte hon att hon inte hade en aning om hur hon skulle få tiden att gå.

Min pojkvän har börjat laga mat, städa, och lösa korsord hela dagarna - men det han gör absolut mest är att spela tv-spel. Det är ju heller inte nyttigt, och kan vara beroendeframkallande, så jag försöker släpa ut honom på Pokemon Go-promenader, så att han iallafall får frisk luft och får röra lite på sig.

Dessutom producerar fysisk aktivitet endorfiner. Och, har jag läst mig till, missbrukare tenderar att ha problem med signalsubstanser; hjärnan har byggt upp sig så att de har Hemskt svårt att känna sig glada av något annat än sin drug of choice.

Så jag tror inte att han/de inte värderar dig/oss - jag tror bara att "vardag" inte stimulerar deras avtrubbade receptorer tillräckligt.

...ska jag vara lite personlig - även om jag VET att det inte är samma sak - så har jag själv aldrig varesig hetsätit eller spytt på jobbet - ätit "lite för mycket" har jag gjort på jobbet, men aldrig sådär så att jag tappat kontrollen över det.

Nu är det inte samma sak, men det är ju också ett sorts kompulsivt missbruk...

Nå. Jag tror ändå det är lite så; med "tom" tid börjar hjärnan skrika åt dem. Typ.

Efter att min man gjort valet att sluta med antabus efter knappt en vecka pga biverkningar (heter det) så trodde jag det skulle bli som vanligt här hemma men faktiskt inte ! Han har jobbat ute varje dag och kört bil , han har mått bra och varit glad, troligtvis tagit någon öl på kvällen men jag har inte frågat. Jag har varit passiv och jobbat på mitt medberoende ..
Nästa vecka ska han iväg på jobb hela veckan och över helgen. Han är tvungen att köra mellan hotell och arbetet så då kan han inte heller dricka!
Nu kommer mitt bekymmer.... Jag har redan börjat oroa mej för hur det blir när han kommer hem, när han ”skött sej” i två veckor och det är dags att koppla av och belöna sej ...... Och hur kan jobbet vara en större morot att hålla sej nykter än den han säger sej vilja leva resten av livet med ???
Nåja, lite tankar så här på midsommarafton... Idag är jag inte orolig. Dricker han så får han väl göra det.... En dag i taget även för mej !

...att även om man kan skydda sitt barn från effekterna av just alkoholen, så finns det annat som kan skada dem.

Min pappa är inte alkoholist, men mina föräldrar hade ett kärlekslöst förhållande där pappa aldrig var hemma, och mamma mest var djupt olycklig, frustrerad, och stressad.

Jag tror inte att det är en slump att nästan alla mina förhållanden är av klassisk medberoende-typ; mitt undermedvetna söker efter vad det känner igen.

Dvs jag tror att har man barn ska man INTE fortsätta vara tillsammans "för barnens skull" utan man ska lära deras undermedvetna hur ett FRISKT förhållande ska se ut.

Inte sagt att man ska helt försaka sigsjälv - men barn är ett vansinnigt stort ansvar, och stannar man "för barnets skull" så kommer det också göra skada på deras framtida relationer. Tror jag.

Jag läste just det du skrivit, och undrar hur ni har det idag. Jag kan inte med gott samvete råda dig att stanna kvar hos honom. Du måste lämna honom. Du säger att du kan skydda ditt barn alltid och att hon är trygg, men då bedrar du dig själv. Barnet skadas alltid i en sådan relation. Det finns inga undantag. Hör gärna av dig om du vill prata.

Det är helt sant; han må ha haft positiva effekter av det, men det är några månader kvar enligt siffrorna. Men...åh så bra det kändes <3

Njut flicka lilla ? Analysera inte isönder hans svar utan ge dej själv en stor klapp på axeln , du har kämpat för detta ? Ju fler positiva upplevelser han har av detta desto bättre för framtiden !

Idag skämtade han att jag får börja säga till en timme innan vi ska ha sex, så han kan "ta sitt piller"
Med detta menar han Naltrexone, eftersom det blockerar ALLA endorfiner - inte bara de från alkohol. Skämtet här är att jag enligt honom visst är en galen nymfoman, och att han VILL sluta med sex (inte sant; jag har bara högre sexdrift än han - plus att han är snyggare än jag ;p )

I alla fall så svarade jag "jahaaa, så du ska sluta tycka om sex, eller? Tycker du det har funkat bra på alkoholen, menar du?"
I skämtsam ton. För han har ju sagt att han inte känner någon skillnad alls.

Och så slutade han flina, och sa "ja"

Jag vågade inte pusha och fråga och be honom beskriva. Blir han arg eller irriterad så kanske det spricker. Så där satt jag i chockad tystnad.

Han sa ja!

Jag har nu skilt mej från min alkoholist, 3 veckor har gått. Detta har skapat panikångest osv. Men jag är stenhård mot mej själv. Nekat sex och allt annat tror det är viktigt om man vill avluta förhållandet på riktigt. Anledningen var just han super för mycket... man måste överleva själv. När man har barn. Har börjat gått i Alanon i en annan stad. Även pratar med en psykolog. Det är inte lätt men jag måste hitta mej själv igen försatt fungera för mej själv å mina barn. Nu får han bo i sitt eget problem utan mej som skyddsnät. Ett steg i taget lycka till?

Anthraxia ! Håller tummar och tår för er ?
Nordäng, du bor på fel ort ? här på gränsen mellan Skåne o Blekinge lyser solen.... än så länge.... ☀️☀️

till dig också och alla andra vänner här inne! Glad och lugn blir den nog men än smattrar regnet på rutorna? kram ???☀️?

Tack för den, och detsamma :)
Vi har köpt fläskfilé och potatisgratäng och varsin bok att läsa vi :)

på forumet en Glad, lugn och solig midsommar ??☀️
Var rädda om er därute ?

Tack för att du skriver och berättar hur du mår. Jag kan lova dig att det sitter fler i liknande situation och läser din tråd och känner igen sig. Känslan av att sitta fast, att inte se några utvägar, att man är tagen i gisslan. Du skriver också att psykologen ni träffat sagt att din partner i nuläget inte kommer förändra sitt drickande, så det här är det du har att förhålla dig till. Barnets upplevelse är viktigt för dig, du är orolig för hur det påverkar hen och du kämpar för att hantera dina egna känslor så hen inte påverkas. Du upplever att du känner dig tagen i gisslan. Men om vi vände på det, vad har du för möjligheter i stället?

Du skriver viktiga frågor som kan vara bra att bolla med andra. Det är bara du som har svaret men ibland kan det hjälpa att få motfrågor så jag testar det. Om du vill får du gärna skriva ytterligare inlägg och besvara frågorna.

"Men hur ska relationen kunna fungera om alkoholen alltid är högsta prio?" - Ja, är det möjligt? Vad känner du när det gäller just er familj?

"Ska vi leva parallella liv här hemma?" - Kan det vara en fungerande lösning för dig och barnet? Vad är plus och minus med den lösningen? Hur skulle det praktiskt gå till?

"Hur ska jag ens kunna tycka om honom?" - Är det något som man kan ta logiska beslut om? Jag tänker, andras beteenden kommer alltid påverka huruvida vi tycker om och uppskattar dem eller inte. Om det väcks varma känslor eller andra känslor. Jag vet att ni redan varit till psykolog - men jag skulle gissa att om ni vill rädda er relation då behöver ni båda kämpa för att skapa varmare känslor mellan er. Kan det vara till hjälp att gå på familjeterapi?

Ursäkta, det blev ett batteri med frågor. Du svarar naturligtvis bara om du vill!

Annars önskar jag dig och familjen en lugn och fin midsommar!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det du beskriver är den beslutsångest som de allra flesta har inför ett eventuellt stort beslut. Ibland kan det hjälpa att skriva upp, vad är för- och nackdelarna med att stanna kvar, och vad är för- och nackdelarna med att separera. Det kan hjälpa att göra valet ännu tydligare. Om du vill göra det, skriv även upp hur det kan påverka andra, exempelvis barn.

Jag har nyligen skrivit ett blogginlägg som handlar just om att stanna eller gå som kommer läggas upp under rådgivarnas reflektioner. Tyvärr vet jag inte exakt när det läggs upp men det kommer dyka upp här inom några veckor. https://alkoholhjalpen.se/node/46311.

Hoppas du hittar en väg där du mår bättre!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vad bra att du skriver och reflekterar över din situation. Sådant du tycker är skrämmande och sådant du är tacksam för. Det intressanta (tycker jag) är att ofta sådant man är tacksam över fortsätter man vara tacksam för (bara man kommer ihåg att uppmärksamma dem och inte ta dem för givet). Medan sådant som man ena dagen tycker verkar skrämmande kan ett halvår senare ha pyst ihop och till en pytteliten oro, eller så har den försvunnit helt. Naturligtvis blir det inte alltid så, men oftast ändå tycker jag...

Just nu funderar du mycket på hur framtiden ska bli. Ingen av oss vet svaret på det. Men det positiva du bygger upp i ditt liv nu, är sådant du får vara tacksam för senare. Vilka frön vill du så idag som du får se växa och skörda senare?

Med hopp om en fin midsommar!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det här är inte likt mig att sitta vid datorn kl 4. Den här kvällen har varit hemsk! Jag har vetat sen i morse att han kommer tillbaka till vår stad igen efter att ha stuckit utomlands. Först kände jag mig glad för att han verkar ta tag i saker och vill lägga in sig. Sen på eftermiddagen börjar adrenalinpåslaget och jag blir rädd för att han ska komma hit först istället för direkt till avgiftning som planerat. Gamla händelser gör sig påminda hela tiden för mig.

Jag lyckades ändå hålla lugnet någotsånär och somnade. En timme senare, mitt i natten hör jag bultningar på fönstret och rop. Först tror jag honom inte, men det visar sig att han har nekats bli inlagd trots att han knappast har druckit. Tydligen måste man ha rejäl abstinens, så det är väl det jag får invänta, suck. Ok, han får komma in för att sova.

Jag hade det lugnt och skönt här hemma ett par dagar trots ensamheten. Orolig för hur det ska bli nu!! Misstänker att det här med timeout är något han inte riktigt står för eller har planerat för. Men orkar jag stå för det, det är frågan.

och har livet framför dig! Säkerligen kommer du att träffa någon att leva med! För att va riktigt redo för att leva tillsammans med någon tror jag att det är bra om man är helt nöjd med att leva själv! Då blir man lättare ihop med någon av ren kärlek inte för att slippa vara ensam! Passa på att vårda dig själv och skämma bort dig själv nu när du lever ensam! Njut av friheten och gör sånt du själv tycker är roligt och njuter av! Någon gång där i framtiden så kanske du skaffar familj och barn! Härligt är det men man hinner inte med sig själv så mycket! Så passa på nu och var ”egoistisk” och lev livet! Och också så förtjänar en klok och fin tjej som du en stabil man som ger och tar emot kärlek! Kram