Senaste kommentarerna i forumet

Förbannat!
I veckan delade min man en romflaska med en nära anhörig till mig. En nära anhörig som jag älskar, min pappa. Jag har ofta ringt honom när det varit dåligt och när jag mått väldigt dåligt över min mans drickande. Han har alltid varit förstående, men efter reflekterande, försvarat min man till en viss grad. Jag inser nu hur det ofta (typ alltid?!) finns alkohol med i bilden när de/vi träffas? Har väl lite misstänkt att även han kanske dricker lite för mycket, men det är ju min pappa, han ska ju klara av allt... naivt och blåögt av mig. Dagen efter säger han att han och min man hade ett så bra samtal under kvällen (la mig tidigt pga jobb) och jag ville bara skrika att det var ett fyllesamtal! Skäms över mig själv, å ena sidan att jag inte gjorde just det och sa att det var ett fyllesamtal och å andra sidan för att jag helt enkelt inte orkade ta upp det. Jag känner att min pappa borde veta bättre, han vet om problematiken om min man, pappa borde ha sagt nej tack när flaskan togs fram. Vad säger det? Kaka söker maka?
Det som började se så bra ut, jag som äntligen, efter månader av oro, börjat slappna av. Som en kalldusch. ?

Allt han sa va skitsnack fullständigt skitsnack så nu står jag här igen o letar lägenhet...hade väl egentligen d på känn, kan verkligen inte lita på honom längre. D första han sa på måndagen efter att vi kommit hem va nä jag vill inte ta Antabus, jag vill göra d här helt själv men absolut inte dricka. D är min sista chans d här! Vem är jag att säga att han måste d så fine, klarar du d så kör på d då...men dricker du är du körd för mig. I förrgår stannade han på jobbet länge för att d regnade sjukt mkt kom hem full, han hade alltså suttit på jobbet o supit...så jvla tragisk! Igår stannade han kvar igen, ringer o han är full på jobbet (efter slut) det är svårt o sluta får jag till svar! Be om hjälp på....men för mig är du färdig, en chans till thats it sen va d kört hade jag ju sagt så ja här är vi nu o han låtsas som att allt är normalt eftersom han inte har alkohol hemma längre eller dricker hemma överhuvudtaget!

Jag vet inte vad jag ska säga utan att det här låter helt dumt men - din man har alltså FLERA gånger sökt vård, provat både Campral och Antabus, just bara att "du får inte dricka"-biten inte fungerar för honom.

Han kommer alltså troligen dricka oavsett. Har han sett den här?

Claudia Christian's TedTalk:

https://youtu.be/6EghiY_s2ts

Han ÄR ju villig att söka vård. En grej till skadar inte. Men det måste ju vara upp till honom - dock har jag ingen kontakt med honom, utan jag har kontakt med dig. Och ok, jag KÄNNER bara en person som tar Naltrexone, och han säger att han inte känner någon skillnad - men JAG gör det. Paniken är mindre när han är full, och han ÄR mindre spattig när han måste vara nykter.

Skicka länken till din karl, eller se videon med honom. Sen är det ju upp till honom. Det finns fler läkare, om HAN orkar uppsöka en annan.

Att jag har fått panikångest efter drt här precis när han flyttade fann jag honom attraktiv och vi var med varandra. Det har aldrig varit dåligt, men till saken var att jag mådde pyton efter det känslorna stormade å jag sökte psykolog å Alanon. Måste få bekräftelse i det ultimatum jag ställt. Att han köper det rakt av har aldrig varit den som bestämt när nått ska hända liksom utom i det här beslutet. Trots att vi har en flicka på 11 år gemensamt som är orsaken till mitt beslut. Det gäller ju våga sitt beslut. Men mitt hjärta slits isär. Vem är han egentligen mannen jag gifte mej med å skaffade ett till barn med.? Fastän jag hade fyra å ett taskigt äktenskap innan. Å han hade två å var ensam. Hoppas på svar på något sätt i framtiden.

det kanske lättar lite ❤️

innan och då fick jag efter en utredning diagnosen depression..fick ut antidepressiva och lugnande. de sa jag kan bli lite nere på de tabletterna i början men att jag ska fortsätta...jag fick självmordstankar efter 5 dagar..la ner DIREKT. svenska sjukvården är tyvärr inte den bästa...allt ska bedövas med mediciner osv..tar knappt alvedon idag om jag inte är jätte dålig, blivit anti allt som har med alkohol piller osv att göra... får bara ta mig genom detta som alla andra gånger, jobbigt bara när man är i det. och tack för dina fina ord, det ska jag

detta med antabus är så bra, önskar bara effekten vara längre än vad de gör, min har gått på dem 12 dagar nu och skulle ta en idag MEN så klart gjorde han inte detta och säger att han inte ska dricka utan bara sitta med vänner och prata han kanske inte dricker (av rädsla) men då gör han annat istället..... effekten går ju liksom ut efter några dagar om jag inte har fel ? en gång drack han på dem och blev livrädd dock..fick massa utslag hjärtklappning osv...önskar man kunde operera in antabus på dem .. sen något mot droger med så att de inte kan göra det.

Inte ......

så länge man vet att man tar sej ur dem ... annars får man be om hjälp .... Var rädd om dej, du är det värdefullaste du har ?

Idag har jag fått sitta och gråta, ut och känt mig klar sedan börjat igen... har mina dippar ibland och de är inte roliga hamnar i sån spiral när jag blir ledsen och så fortsätter det så några dagar.. tack för du återkopplar... kram hoppas du får en fin kväll <3

Nå. Det är ju också upp till honom. Jag bara inbillar mig att vilken alkoholist som helst borde gilla en medicin som de Bör dricka på...

Pojkvännen tar sin iaf - han packade extra helt självmant när han åkte iväg på jobb nu. Det är jag glad för.

Men kanske din klarar av att vara nykter ändå. Hoppas går ju!

Hoppas det känns bättre ikväll ?
Om inte så vet att jag tänker på dej , kram

Dr ville inte skriva ut Naltroxene, vet inte varför

att det är en kombo mellan abstinens och biverkningar men nu fanns det ju något att skylla på.... Vill man inte så vill man inte! Nu pratar vi en person som spelat fotboll till han var 46, han har spelat med hjärnskakning, brutna revben , You name it.... För han har velat göra det! Han har jobbat med brutna ben i handen , för han har velat göra det ... osv.
Men magknip o en fis på tvären Nä det går inte !!!! Arrrgh ??
Sen är det ju så också att han talar om för mej ” Det hjälper inte att du blir arg och bitter ” Nähä ?!?! När jag svarar ditt beslut, ditt ansvar då är jag aggressiv ??? Fan ta honom !!!

Det där låter jobbigt...som utomstående känns det lite som att...Det är inte abstinens då?

Synd att karln din inte var så inne på Naltrexone. Jag tror fortfarande på dem - nu mer än innan, efter att jag läst boken...Men ja...hans beslut.

att han VILLE dricka så hade jag inte haft några problem att lämna....

Ja , jag vet ju att det är så som du säger. Han har varit på beroendeenhet två ggr, de ”avgiftar” 3 dagar sedan är det kommunens ansvar, kommunikation mellan kommun och landsting funkar sådär ?... Nåväl, fortfarande hans ansvar !
Nu har han testat antabus 5 dagar och mår sååååå dåligt så det vill han inte mer... Nä, då får han väl låta bli ... Min magknip och ångest kommer tillbaka iom att karusellen drar igång igen. Han säger Nej, det är lugnt... Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta !!
Jag är ju inte redo att lämna honom, han är mitt livs stora kärlek men det går åt det hållet mer och mer ....

Tyvärr så kan ingen annan få någon att sluta dricka. Din man måste själv inse att han mår bättre utan alkohol, vilket vi alla faktiskt gör. Om han kan hålla uppe ett tag så kanske han inser det men inte om han ljuger med antabus, skyller på dig osv. Jag tycker du ska ta hand om dig själv och låta han vara. Förstår att det är jättesvårt såklart, men du kan inte hjälpa honom. Han tror fortfarande att han får någonting ut av att dricka och då kommer inget få honom att sluta. Jag lovar att han hatar sig själv för det han gör, ingen alkoholist vill dricka som de gör men pga av att alkohol är beroendeframkallande och att han tror att han får glädje och lugn utav det så kommer han fortsätta. Om han inte kan sluta dricka själv så borde han ta in på något beroendecenter eller hem och hålla uppe ett tag så att han kan få klarhet över situationen, men det är inte heller ditt val. Bara hans.
Hoppas att han inser snart att alkohol inte ger honom några fördelar längre <3

ikväll känner jag mig bara gråtfärdig och ledsen.. vet inte vad det är med mig...så mycket i huvudet kan inte ens tänka klart vill bara gömma mig någonstans där ingen hittar mig.

När frågan om familjevecka kom upp när min man gick på behandlingshem då kände jag att jag var hemma å tog hand om barnen. Hur får msn kontakt med dessa veckor? Det var 2.5 år sedan, men idag har jag ett stort behov.

Hej Saris!

Har läst några andra inlägg du skrivit på andra ställen och det ser ut som att din partner kämpar på med NA möten och personer där han kan kontakta. Superbra! Risken finns att det blir svårare för honom att bli av med sug (och ev. "dampryck" som du skriver) om han då och då använder droger. Men genom att prata med andra som har/haft liknande upplevelser på NA så kommer han säkert få höra om strategier för att hantera detta.

Du skriver också något annat väldigt viktigt i detta inlägg, nämligen att du är emot alla droger av alla slag. Jag tolkar det som att det skaver i dig att han vill ta ett bloss några ggr i månaden. Ingen kan råda dig vad som är rätt och fel i detta fall då det handlar om dina värderingar. Vad du tycker är viktigt, hur du vill leva, vad du tycker är ok eller inte hos de människor du har nära dig. Hur skulle du hantera det om någon av dina andra vänner vill röka på då och då?

Ledsen om jag inte kan ge några raka svar på din fråga, men hoppas att du hittar en väg som följer din inre kompass.

Allt gott!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

är att dra dina egna gränser. Vad är acceptabelt för dej och vad kan du göra för att nå till dit?
Kan du kräva ärlighet av honom ?” Om du tänkt dricka i helgen så ser jag gärna att du åker iväg någonstans och gör det så att jag och barnen får lugn här hemma”
”När du tänkt dricka så vill jag gärna veta det så jag kan planera för vad jag och barnen ska hitta på ”
Börja planera saker utan honom” Jag trodde inte du ville följa med för du ska väl dricka?” Osv... Ta befälet över ditt liv! Lätt sagt, svårt att genomföra ... Jag jobbar själv på den biten och små,små steg för mej och mitt välmående är guld värt !
I början känner han säkert att det är skönt, hon har slutat tjata men sen smyger osäkerheten sej in , räknas inte jag längre ? Hans val ......

Vi var till psykolog. Hon var rättfram och sa "han vägrar ändra sitt drickande mer så det är detta du har att förhålla dig till". Jag känner mig som en gisslan i min egen relation. Känner mig som kuvad. Att han bara gör som han vill, öppet eller i smyg. Så egoistiskt. Och vid sidan står jag och känner mig som en dörrmatta. Jag behöver inte känna så, säger han. Det är inte så farligt att jag dricker, säger han.
Men hur ska relationen kunna fungera om alkoholen alltid är högsta prio? Ska vi leva parallella liv här hemma? Jag fattar inte hur man gör! Hur ska jag ens kunna tycka om honom??

Hej. Precis likadant för mig. Min man är egentligen mycket duktig, drivande och fantastiskt. När han dricker (vilket är mest jämt numera) blir han passiv, depressiv och passiv. Såvida han inte druckit precis lagom och är otroligt glad och social. Det är sällan någon annan märker att han druckit.

Jag önskar så att jag kunde strunta i de negativa stunderna, slänga offerglorian som du säger och bara sticka iväg. Vi har ju som sagt två boenden, ett hus några mil utanför stan och en övernattningslägenhet vid kontoret. Jag tänker att jag bara ska sticka så fort jag tycker det är för negativt och för mycket alkohol. Det är så svårt rent praktiskt bara. Då kanske vi ska få gäster så jag måste stanna, eller så har vi bara en bil, eller så vet jag hur otroligt förnärmad han blir och jag orkar inte. Stannar kvar sur och grinig och flänger omkring och städar och fixar som en surkärring.

Önskar att jag bara kunde "stänga av" allt när han druckit för mycket. Gå in i mig själv och strunta i honom. Bara bry mig om honom när han är nykter. Fast hur jobbigt liv låter inte det som?

Till min man alltså : Vårdare, psykolog,övervakare , mamma , att vara duktig som du säger ... De roller som inte hör hemma i ett förhållande . Jag har en man som , i nyktert tillstånd, klarar allt . I de dåliga perioderna klarar han inte något eller vill inte klara något. Då kommer mina suckar, jag drar på mej offerkoftan, rättar till glorian och fixar allt . Jag är väldigt noga med att tala om allt jag gjort för min man också så han ska känna hur duktig jag är ! Men.... är det duktigt eller bara dumt ? Inte hjälper det mej och inte hjälper det honom, tvärtom. Kanske ska jag nästa gång han går ner sej slänga både offerkoftan och gloria och åka iväg på något roligt istället ,något jag vill !! Vi provar Kristina !