Senaste kommentarerna i forumet

Så hade jag inte tänkt - har jag tur så är han faktiskt besviken på sigsjälv. Nu ska jag nörda ner mig i lite dator-spel, så kan han få ligga där och vara lullig.

att han är besviken på sej själv för att han drack dem . Dels sa han till dej att han inte skulle (dumt att säga tänker han nog) och dels har han ju förmodligen ingen glädje av dem ( pillan) Inte konstigt han är lite bitter ? Låt honom inte bita på dej bara! Tala om att du blir glad för att han tar tabletten och försök nonchalera tjafshumöret som han är på( lätt sagt, jag vet)

Hade han druckit. Två öl, påstår han. Men han både vinglar och sluddrar, så troligen drack han mer än så, och väljer att vara halvvägs-ärlig (dvs "ljuger")

Nu är han på något jobbigt passiv-grälsjukt humör, vilket jag faktiskt tillskriver Naltrexonet; ingen kick = grinig karl.

Vet inte om jag är skadeglad, egentligen, men...lite kall/nöjd/missunnsam känner jag mig allt.

Samtidigt är jag glad. Nästan säker på att han faktiskt tog sitt piller. Stolt över honom.

Underbart - och ännu bättre att han "låter dig vara med" :)

I min kamp mot medberoendet...
Grubblade i morse hur jag skulle kunna veta om han tagit antabus eller ej men lyckades intala mej själv att det ÄR inte mitt bekymmer ! Jag frågade honom igår om han för min skull ville berätta om han bestämmer att inte ta dem, för då vet jag.... Det gick han med på , inte för jag litar på det men det är något jag måste jobba med själv. Jag kan inte gå och va misstänksam hela tiden, då blir jag knäpp! Nåväl, imorse kom han med sin ”drink” o satte sej hos mej o drack upp den. Vi sa inget om det men jag vet att han såg min glädje över att jag fick va delaktig utan att behöva fråga!
Så idag är en bra dag och jag har lugn i själen , kram på er alla

Såklart !

Du är på väg in i helt rätt tänk , tror jag iaf ? . Jag tror, som så många andra har berättat om , att kan man hålla sej lugn o resonera som du gör så blir det en positiv spiral isf negativ( säger jag idag) OM han nu har druckit när du kommer hem så kan du inte göra ett dugg åt det och som sagt , hans val, hans bekymmer..... Ditt bekymmer är om du ska göra en spakväll eller ringa en kompis och träffas någonstans i det vackra vädret ☀️
Har han inte druckit så tror jag inte jag behöver komma med råd ??
Oavsett vilket, jag hoppas DU får en ljärlig kväll !

Funderade idag om jag borde hitta en psykolog. Då hörde en fd arbetskamrat av sig - och har bytt karriär. Nu för tiden är hon personlig coach, med KBT-cert i ryggen. Jag är lite tveksam till att prata om MIG med någon alls, men ska jag vara ärlig så känns det tryggt om det skulle vara hon...Jag får fundera på det.

In other news; var hem på lunchen. Han är arbetslös just nu - så han städar hela huset. Han sa att han måste erkänna att han var mycket sugen på att ta en starköl eller två. Jag kände mig konstigt lugn när jag sa att det avgör han själv, nu när han kan "skydda sig" med Naltrexone. Han ruskade på huvudet och sa att nej, han ska inte dricka på vardagar. Sååååå...Jag försöker förbereda mig på att bli besviken när jag kommer hem - samtidigt som jag försöker förbereda mig på att INTE bli det, UTAN att göra en stor grej av det. Samtidigt som jag försöker låta bli att tänka på det alls.

För det är inte upp till mig. Det är upp till honom.

Det är väl skrämmande. Just den känslan att ingen kommer hem, ingen som frågar något. Det kommer kännas konstigt men kanske skönt också. Jag känner en del som lever själva och där barnen har flyttat ut. De verkar bara må bra. Så jag hoppas det ska bli bra den dagen det är dags. Ja man får väl skaffa sig vänner på jobbet och som du skriver med hjälp av hundarna. Men kag är ändå rädd för det. Min plan är att flytta från det samhälle jag bor i nu. Då kommer jag mista de vänner jag har här. Starta om helt känns läskigt, men kanske blir bra för mig.

Han ska ju ta dem också......
Men JA, det känns riktigt bra mest för att han var glad när han kom från dr !
Nu ska jag komma på ett sätt att INTE kolla eller fråga om han tagit dem ? Shit, nu blev det jobbigt ?

Jobbigt dilemma. Jag har åkt på den smällen några gånger. Bara han har fått med mig så är han nöjd. Tyvärr har det slutat med total fylla hos honom och ett skitbeteende. Man vill ju så gärna umgås och att allt skall vara bra. Bra att du sa till honom att ni kunde prata om ett par dagar. Nu ligger bollen hos honom . Kram

Så jävla glad för ER skull!
Synd att det behövde bråkas - men vad SKÖNT det kommer bli för er när han väl kommer förbi första perioden abstinens (Om han får sånt - och det gissar jag)

Hurra :)

hjälpa det - jag tror och hoppas på Naltrexone så jag blir direkt BLÅ. Det jag personligen har störst problem med när det gäller just den är ju att...de bör dricka på det...

Dock upptäckte jag i helgen att FAN vad skönt det var...Ok, han drack, och det hatar jag - men han gjorde det med en blockering i skallen som (hoppas, hoppas) lär hans hjärna att alkohol inte alls är livsnödvändigt.

Jag har bestämt (Haha - jaja, ok då - jag ser själv hur kontrollerande jag är...) att han ska köra på Sinclair-metoden. Alltså måste jag vänja mig vid att han kommer att dricka - och jag måste finna mig i det....

Nå. Tack, och jag håller verkligen tummarna för att det går bra för din hane idag!

kärleken med....... Tada...... Antabus ?? Ett dygn osämja till ingen nytta..
-Nu kan jag inte dricka, bra va? Det var första kommentaren han sa.
- Det kan inte jag svara på, det vet bara du ,svarade jag.
-Jag tänkte på det du sa att jag inte kan impulsdricka, du har rätt ..... ?

Till och med här handlar det om deras tillfrisknande Slut på det ? Hur ska du och jag göra för att bli friska ?
Just nu är min man hos dr. Han ringde för en stund sen: Vad hette den tabletten du pratade om ? Naltroxen svarade jag , men jag är ingen läkare så ta det med honom, lycka till ! I vanliga fall hade jag påmint honom om vad han skulle fråga om.... Undra vem som är sjukast, han eller jag ?...
Ha en fortsatt bra oberoende dag ?

Jag misstänker att vi är ganska lika, du och jag :)

Jo, jag tror jag får göra ett tillägg här i min lilla dagbok; inte bara hur det går med hans beroende, utan även hur det går med mitt MEDberoende...

jag lagt ut pengar på , han har tagit 2-3 ggr för att jag ska bli glad.... Helt meningslöst ! Varför? För att det är min idé , mitt googlande , inte hans ! Jag tror på detta med L-glutamin och jag var på väg att föreslå det igår, tur jag inte gjorde det, då hade jag nog blivit än mer idiotförklarad ..
Du kan aldrig veta om han gömmer . Jag håller med dej, det är nästan det värsta för jag känner mej förnedrad ” Tror du jag är så dum ?!?”
Jag ska försöka tänka så här : Om han gömmer så har han redan bestämt sej för att dricka , då kvittar det vad jag säger eller gör. Antingen kan jag bli orolig, ledsen eller arg ELLER så kan jag göra precis av jag känner för just då för han har redan gjort valet åt oss. Just då går alkoholen före och varför ska jag då sitta bredvid ? Nä, ut o träffa kompisar, läs en bok, ta ett bad.... vad som helst som får dej att må liiiiite bättre !

Som iofs var aggressiv också. Bättre utan än med. Klart man saknade en närvarande farsa men hellre det än en som är regelbundet full och opålitlig. Imo skadar det betydligt mer.

Jag brukar följa din tråd faktiskt - det är den jag känner igen migsjälv mest i, så jag hamnar lätt där.

Jag tror att jag provar; jag måste lära mig att släppa det här och LEVA igen. Det är fan pinsamt att tänka på allt jag offrar och undviker för att mitt LIV går ut på att hjälpa honom vara nykter.

Lite har HAN bett om det; det var så vi började sam-bo. Hos mig fanns det ingen sprit som stod och ropade på honom... MEN, oavsett det - jag måste kunna stötta honom UTAN att ta på mig hela ansvaret.

Första steget blir dock EFTER att jag skrivit ut instruktioner och förklarat allt det nya i skafferiet; L-glutamin och B-komplex vid sug och/eller abstinens, Naltrexone en timme innan alkohol.

Efter det så...är det upp till honom.
Det känns bara så jävligt i och med att han alltid skåp-supit och gömt spriten/tomflaskorna både från andra OCH sigsjälv...Hur ska jag veta om han bestämmer sig för att skita i det?

Jag vill lita på honom. Och jag begriper att det är en sjukdom. Och jag vet att det är HANS val.

Men jag vill veta vad han väljer, så att jag vet att vi i alla fall vill samma sak!

Läs mitt inlägg på Min länk”står och stampar på samma ställe” Precis vad jag skrev !!
Idag börjar jag på dag 1 mot medberoende , det ska fan att va mamma till sin man!! Häng på så hjälps vi åt när det rycker i medberoendetarmen ! Kram

gjorde min behandling trycktes det hårt på att drickande var mitt problem OCH ansvar ! Och ja ! jag trodde att jag fattade det. Då.

Inte förrän exet (efter hennes familjevecka) vid något tillfälle svarade på frågan om vad hon skulle göra om jag började dricka igen : "DU !! Om du börjar dricka igen så är det enbart ditt ansvar, ingen annans !!"

Där och då ramlade min pollett ner med ett stort pling !

Som vanligt får jag svaret när jag är moget för det.

Jag vet precis hur du menar...Men det är fan svårt, när han brukar bete sig som en unge :/

från den ”glada,normala” person jag är till den ”ångestfyllda,arga,onormala” jag har blivit på 2 minuter igår efter hans beslut att förmodligen inte ge antabus en chans. Efter det fick jag veta att jag behandlar honom som ett barn som inte kan tänka själv och som alltid blir tillsagd vad han ska göra . Stämmer det? Riktigt osexigt iså fall, är jag så illa på det? Ja,kanske. Jag försvarar mej med att om man beter sej som ett barn så blir man behandlad som ett men det är ju inte hela sanningen. Jag måste lära mej att jag kan inte fixa honom, jag måste fixa mej själv istället.
Det var meningen att jag skulle följa med till vårdcentralen idag för jag vet att min man gärna skönmålar sitt problem.
Då börjar jag här: Dag 1: inte följa med till läkare och inte fråga hur det gick utan låta honom själv berätta när han vill !

Man önskar att de ska välja den kloka vägen som gör att de mår bättre i slutändan.
Själv blev jag totalt utskälld igårkväll. Jag behandlar honom som ett barn tydligen :gör det, ta den tabletten, glöm inte ge hundarna mat osv.... Och han har nog rätt till viss del , för när man beter sej som ett barn (läs full 7 dagar i veckan) då är det lätt att man blir behandlad som ett barn.
Naturligtvis är det kränkande men tyvärr hamnar man i vissa roller till slut där man vill väl men det blir bara fel. Så kan du låta bli att skriva till honom så gör du både honom och dej själv en stor tjänst !!

I helgen hade han sin första fylla på Naltrexone. Han påstår att han inte kände någon skillnad alls, och att den enda effekten han upplevde var att han stannade en timme längre än vanligt hos fyllesällskapet.
Allt bra så långt.

Idag dock...Idag (alltså redan kvart över åtta på morgonen) så beter han sig spattigt och rastlöst och precis som han gjorde under abstinensen...

Jag bara hoppas han begriper hur livsviktigt det är att han tar sitt piller först, OM det blir en tripp till systemet. Själv måste jag jobba, och dessutom så Måste beslutet att ta pillret vara upp till honom.

Så här sitter jag och känner hur det bokstavligt talat värker i fingrarna efter att skriva till honom och påminna honom om att ta sitt piller om han ska dricka. Men jag måste låta bli.

Jag har visst lite att jobba på, jag med..