Senaste kommentarerna i forumet

och ge er tid... måste ännu tillägga att du kan kolla #12 https://alkoholhjalpen.se/comment/188181#comment-188181 mitt första inlägg i din tråd / mt

Tack snälla, måste smälta allt o verkligen se om han menar d här! Känns så konstigt när återfallet varat så länge (6 mån), men d kanske är vanligt innan de faktiskt inser vad som är bäst för dom, dvs att avstå helt för evigt?!

Mycket funderingar, men som sagt jag vågar ta steget om d behövs, nu känns d på nåt sätt inte så främmande eller skrämmande! Jag vet vad jag vill för barnens o mitt bästa.....hoppas bara han håller d så han också

Förhoppningsvis är det det, för hans skull och barnens. Och för dig om du vill och kan återfå tilliten. Ge dig tid och kom ihåg att ansvaret för nykterheten är hans. Lycka till med allt, ta hand om dig och håll fast vid hur du vill leva ditt liv❣️? / mt

Han ringde igårkväll, jag svarade och d första jag hör är -Jag har ringt beroendemottagningen, ska dit nästa vecka...det är antabus igen, finns inget annat alternativ! Jag klarar inte av att vara utan det om jag ska ha kvar er i mitt liv! Jag vill vara med mina båda barn o dig! Jag vill bli av med alkoholen....

Jaaaa, jag satt såklart paff o visste inte riktigt vad jag skulle säga mer än okej vad bra!?

Så vi får se vart det här leder.....o när/om jag kommer kunna lita på det igen!

Visst måste han dricka p g a att jag är sur och otrevlig. Det tror jag till och med att han sagt på fyllan någon gång. Jag har bokat in några dagars vandring med mina hundar och en kompis från min tonårstid. Vi träffas varje sommar och går i 3-4 dagar med våra hundar, käkar gott och pratar. Hon är nog den enda vän jag har och henne träffar jag inte så ofta. Tyvärr. Önskar jag hade haft någon att åka på en semesterresa med. De jag känner och får anses som mina ”vänner” åker med sina familjer eller sina döttrar. Mina söner vill inte åka med sin mamma så då blir det själv. Det känns så där att åka iväg själv. Har valt att inte göra det än så länge. Min man ska åka på två golfresor, en i sommar och en i höst. Detta gör att han inte är intresserad av att göra något med mig. Kanske är ömsesidigt, men att sitta hemma hela semestern förutom min lilla vandring blir ganska tråkigt. Han spelar golf på dagarna och dricker på kvällarna. Min semester suger. Har dessutom inte råd att åka någonstans. Kag har också två hundar som jag inte lämnar ensam med honom på semestern.
Igår var vi bjudna till grannarna. Min man var rätt onykter redan när vi gick dit. Väl där blev han väl inte direkt nyktrare. Sedan höll han låda och pratade om sig själv hela kvällen. Sååååå tråkigt och jobbigt. Mina grannar ler och tittar på mig när den ena grodan efter den andra ramlar ur munnen på honom. Idag nu när han är nykter vill jag bara skälla ut honom och fråga om han inte skäms, för det gör jag. Men som ni alla tipsar om försöker jag låta bli att diskutera det. Men det är svårt. Jag vill göra honom illa genom att säga saker till honom. Fattar att det är barnsligt men så känns det. Trots att vi har det riktigt dåligt i vårt förhållande nu, även när han är nykter, så pratar han som om vi ska leva tillsammans för alltid när vi pratar med andra och han är onykter. Jag vill bara skrika rakt ut att jag lämnar dig så snart jag bara kan. Men en dag, då ska jag få vara lycklig. Är bara rädd för att jag kommer bli väldigt ensam.

Tack, skriver snart igen. Ditt svar betyder mycket. Kram tillbaka.

Hej Ragna!
Jag är i samma situation som du. En stor del av min kraft, mina tankar, min sömn, min tid och mitt mående har ockuperats under 20 års tid av mitt barns livssituation. Jag har stöttat och peppat, betalat, ordnat, pratat och pratat med vänner och proffs.
Jag och ingen annan heller fattade att det handlade om alkoholmissbruk. Det var därför han aldrig skaffade sig en utbildning, en långvarig relation, en vettig bostad, körkort, barn och allt annat som ger ett anständigt liv.
Förra året förstod jag äntligen och påbörjade då min resa mot att bli frisk från mitt medberoende och depression som jag levt med i alla dessa år.
Jag valde mellan att avsluta mitt liv eller att försöka frigöra mig från mitt barn och hitta tillbaka till min livsenergi.
Det är en berg-och dalbana.
Fortfarande är mitt mående avhängigt av hans mående. Jag går in i mörkret när han är inne i ett återfall och de malande tankarna på honom släpper, och jag kan fokusera på mig själv, när han är vit.
Men jag kan numer avhålla mig från att ge mig in i djävulsdansen. Försöker att vara fast och stabil, men däremot säga det jag ser:
"Jag är så trött" "Du är bakfull"
"Pengarna är slut" "Du köper ju alkohol för dina pengar"
"Mamma jag kan inte komma på ditt kalas, jag har blivit sjuk" "jag vet att du drack igår kväll eftersom du skickade konstiga sms till mig, så idag är du bakfull"

Alanon har hjälpt mig, jag har suttit på deras möten och grinat i timmar. Men sorgen är en bottenlös brunn.
Jag läser mycket om alkoholism, just nu Carina Bång. Behöver lära mig om denna hemska sjukdom som bryter ner så många.
Kram och styrka till oss som ser våra älsklingar förstöra sina liv.

Hej Alina! Har inte varit inne på forumet på ett tag och tänkte nu svara på din fråga.
Nej, sonen har en annan pappa så detta med boende är ju inte ett problem på det sättet då jag valde att lämna min alkisman.
Däremot hade ju sonen knutit an till min man och de tycker mycket om varandra så det var faktiskt en av anledningarna att jag inte bröt upp tidigare.
Kram och lycka till

Du verkar ha en plan och har gjort bedömningen att ett uppbrott just nu inte är vad du vill med hänsyn till att du har barnen hemma ett tag till.
Det är väl jättebra tänker jag, just att du funderat över vad, när och om du ska bryta upp och lämna din alkisman.
Jag håller med Nordanäng om att det verkar onödigt på något sätt att försöka prata med din man om hans drickande. Han vet ju vad du tycker och känner men kan inte ta hänsyn till dessa( dina) behov eftersom han är sjuk i sin alkoholism.
Släpp det, men börja rikta fokus mot dig själv och barnen. Hur vill och kan du leva DITT LIV under rådande omständigheter?
Släpp tanken och hoppet om att din man ingår i detta så länge han dricker.
On du kan frigöra all den energi och kraft som detta slukar kommer du att må bättre. Kanhända kommer din yngste son också han att må bättre om du kommer till ett läge där du kan bry dig om dig själv istället för att få mannen att vara något han aldrig kommer att vara- inte utan att han själv tar tag i sina alkoholproblem.
Försök att träna dig på att vara ärlig och mindre undfallande i din relation till mannen. Han dricker säkert många gånger för att fly undan sin känsla av att vara en värdelös make och pappa och det kan ev minska om du bara utgår från dig själv och vad du behöver. Han kanske då känner sig mindre dålig och möjligen kan möta dig på något plan.
Som det är nu, då han antagligen gör om sanningen så att det är ditt surande, ditt missnöje som gör att han måste dricka.
Detta är såklart bara undanflykter. Fast för honom är det en sanning och därmed ett skäl till att dricka hela tiden.
Praktiskt så tänker jag att du ska åka bort under din semester utan att räkna med din man. Säg bara ...”att nu behöver jag göra det här- du får göra det du verkar behöva, men då vill jag inte vara med dig”. Sen får du helt och fullt ta egenhjälo med tex terapi då du antagligen drivs av skult ich dåligt samvete osv. Men du behöver ta hand om DiG.
Kram och lycka till!
Gör ett statement redan idag. Det behöver inte vara något stort, men pröva!
Jag lovar dig att du kommer känna sådan frihet bara genom att värna dig själv och att du är huvudpersonen i ditt liv. I din mans liv är du nog tyvärr just nu en jobbig bromskloss som hindrar honom i det han valt som viktigast i sitt liv.

Här har du faktiskt rätt. Du ska inte köra.
Har han bestämt sedan länge att han ska köra, ja du hör nog själv hur det låter.
Jag förstår att det är svårt. Jag vet att du vill hjälpa alla inblandade, allra helst hans barn och framförallt dig själv.

Du kommer göra det som känns rätt för dig själv. Det är det viktigaste.

Hoppas du sovit gott! ☀️

Jag vet det, egentligen .....
Tack för att du peppar ?? Ska sova på saken , kram och gonatt ?

Tänker och känner! Värsta som finns när ens barn, stora eller små, hamnar i kläm! Men bara så du vet: du är inte boven!

Det stämmer det du skriver ☺ jag väl kommit till den insikten att man är spyhink för vissa. Och det är bara jag som kan dra i bromsen. Jag gjorde ett val idag och avbokade en träff på söndag med väninnan. Det är nog bäst så faktiskt. För jag tror att jag skulle bli rosenrasande om det barahade malts på. Sa även att jag är mentalt trött på att bara lyssna på andra. Hon fattade vinken för tillfället iaf. Kram på dig ❤

min tanke är väl att när vi ska iväg så kör jag.... det värsta är att han sviker sin dotter om han inte håller sej nykter.....
Om jag INTE kör dit så blir jag boven och OM jag kör dit så blir jag boven , stannar jag hemma blir jag boven.... Känner mej som Kalle Anka i djungeln på julafton ?
Ifs struntar jag i om jag blir boven men jag vill inte såra någon, det är så skört mellan honom och hans barn , jag vill inte förvärra något

Bara det...att dricka så mycket att man är rädd att köra rattonykter dagen efter är konstigt! I min värld...när man är vuxen...när man vet att man ska iväg dagen efter! Stå på dig! Eller kanske inte..släpp kontrollen och låt honom agera och ta ansvar! Svårt är det men i längden bäst för ens egna sinnesfrid!

Imorgon kväll ska vi på examensfest.
Min man har bestämt sedan länge att han ska köra . Idag är han inte helt nykter och nu har det landat i att jag ”måste ställa upp” för han ”ber” mej..... Han vill att jag kör dit och han hem . Jag vägrar för jag litar inte på att han inte dricker någon öl på dagen och sen kan han helt plötsligt inte köra hem heller .... Eller gör jag fel ???? Ska jag lita på att det enbart handlar om rädsla för att åka dit för rattonykterhet , är jag lika elak som han tycker???? Just nu ligger vigselringen i badrumslådan
Fan, jag orkar inte bli mer besviken!!!!!

Hur ska man förhålla sig till den man älskar när den dricker/knarkar? Hur fasen ska man kunna trösta när man själv är sårad och tar drickandet personligt? Hur ska man bete sig när ens partner lovar gång på gång att sluta, men ändå fortsätter?

du själv för bakgrund och uppväxt? Själv har jag bara haft förhållanden med en viss typ av män! Har insett det senaste året att jag söker upp dem minst lika mycket som de söker upp mig! Leta svar i dig själv! Bara en tanke!

Statistik, kära Otroligt, alkoholism är i stort sett en folksjukdom. Lägg då till mörkertalen så hoppas jag du förstår att det inte beror på dig. Det är bara det att det är så sjuk vanligt....

att man till och med får skulden för att HAN ljuger känner jag igen! Han ljög, jag avslöjade honom, han skyllde på mig: hade inte jag avslöjat hans lögner hade allt vart frid och fröjd! HELT sjukt hur man blir intrasslad i en härva av skuld, skam och lögner! Mitt råd: sluta avslöja, genomskåda och ifrågasätt! Låt honom ta ansvar för sig själv! Släpp honom fri att leva som han vill och bestäm dig för om den han är när han får fria tyglar passar dig! Det var så jag gjorde! När jag släppte efter och slutade kontrollera så ballade han ur helt! Han söp, försökte provocera fram reaktioner hos mig som jag inte gav honom! Då började han ifrågasätta om jag inte älskade honom längre! Vad kall du är sa han! Nä bara urless på att vara barnvakt åt min egen gubbe! Vi har ingen kontakt sedan tre månader tillbaka om man inte räknar hans fylle sms som jag inte svarar på! Insåg till slut att noll kontakt är det enda som funkar för mig! Han är ”the master of mind-games” och kan genom ETT samtal få mig att ha dåligt samvete och ifrågasätta mig själv! Så fort jag har pratat med honom så undrar jag alltid om jag är för hård, inte gjort nog, fattat fel beslut! Så sent som i lördags fick jag sms där han började med att säga att han tänker på mig jämt för att sen beskriva hur lycklig och tillfreds han är i sitt liv!, hade grillat med grannar som han vet att jag tycker mycket om! Kan låta son ett oskyldigt sms men jag VET vad han vill skapa för känslor i mig! Förlust, avundsjuka, osäkerhet mm! Jag svarade inte och kände inget av det han ville få mig att känna! Nu låter jag bli att prata med honom, jag går MIN väg och tar hand om mig själv! Kram

Hej. Förstår inte vad det är för fel på mig? Av alla människor på jorden lyckas jag bara hitta alkoholister, hur är det möjligt? Eller hittar de mig? Pappan till mina barn är missbrukare. Han visade inga tendenser de första 10 åren men sen blev det bara värre..Tillslut lämnade jag honom. Levde sen själv i 10 år och hittade en man via nätet. Vi blev särbos i 5 år. Allt verkade bra tills han förlorade jobb och körkort. Lämnade även denna man. Nu till det underliga..en man kommer in till mitt jobb väldigt ofta under ett års tid frågar en dag om vi kan gå ut och äta? Svarar ja för han verkar vara jättetrevlig. Det första han berättar för mig är att han dricker mycket efter jobbet för att lugna sig. Att det är hans sätt att leva? Jag blev helt ställd..hur är det möjligt att bara alkoholister söker upp mig?

Visst är det så att hjärnan säger en sak och hjärtat en annan sak..

Ja, jag bokstavligen hatar drickandet och knarkandet. O ibland känns det dom jag är drivande till att det blir då. För hur det än är så känns det som att han tycker det är mitt fel. Hade hag inte gjort si eller så, så hade det inte blivit så. Nån dag senare säger han att han vill lägga av, men känns inte som att viljan finns där.

Känner mig så sjukt maktlös.. hur fasen gör folk? Är verkligen enda valet att lämna?

Nej, jag accepterar inte drickandet egentligen. Men han säger att det blir värre när jag är så hård, för då måste han lägga energi på att ljuga för mig..

Vad gjorde att du klarade att lämna? Har ni nån kontakt nu?

Tack för ditt svar!

Ja det är tungt. Åkte imorse. Är dock tillbaka ikväll igen. Men sitter och tvivlar. Vet inte vad jag håller på med längre...

Tuff sits du sitter i, med barn och allt. Livet är en hård skola. Fattar inte varför det ska vara så svårt. Hade nån kompis till mig sagt allt så hade jag direkt sagt att den skulle lämnat. Men lättare sagt än gjort. Man lever ändå på hoppet, docl börjar hoppet tyna bort mer och mer för varje gång det händer. Känns som jag långsamt dras ner i skiten jag med fastän jag inte håller på med sprit/droger.

Jag vet heller inte hur ja ska förhålla mig till det.. att bli arg? Ledsen? Spela att ja inte bryr mig? Låtsas acceptera? Ställa ultimatum?
Jag klarar inte ställ ultimatum, för jag vet att det skulle innebära att jag väljs bort, och det vill jag inte..

Kan du inte få hjälp med lägenhet någonstans? Hoppas verkligen att du hittar något ställe där du kan bo med barnen och bygga upp ett liv ä!

Hade du ju varit skönt visserligen men har ett jobb o sköta som börjar igen på måndag! Söndagar är jag inte orolig för, han håller sig nykter då...möjligt att han dricker idag o lördag men inte söndagar, inte hans drickardag oavsett. Så att åka hem på söndag blir det...hade jag inte behövt jobba så absolut!

men så klart att det är jobbigt för dej !!
Denna helgen slipper du oroa dej för hur full han kommer att bli, hur din son reagerar på pappa och om han blir våldsam. Du kan ta hand om dej själv och dina barn , för bebis behöver ju också lugn och ro. Vad händer om du väntar att åka hem till måndag när din sambo åkt till jobbet? Du slipper komma hem till en full person söndag kväll och din son slipper se pappa försupen ......