Senaste kommentarerna i forumet

men så klart att det är jobbigt för dej !!
Denna helgen slipper du oroa dej för hur full han kommer att bli, hur din son reagerar på pappa och om han blir våldsam. Du kan ta hand om dej själv och dina barn , för bebis behöver ju också lugn och ro. Vad händer om du väntar att åka hem till måndag när din sambo åkt till jobbet? Du slipper komma hem till en full person söndag kväll och din son slipper se pappa försupen ......

Jag hoppas det kommer lösa sig till d bästa på nåt vänster! Just nu känner jag mig helt tom på gråt, känslor och har en mer likgiltig känsla till allt! Jag vill bara va i nuet just nu!

Han ringde förut och frågade vem som skulle hämta sonen för han är hemma om en timme. Jag har redan sonen o åkt hemifrån, vilket jag sa...jaha sa han dä kommer ni inte hem idag eller imorn eller söndag? Jo söndag sa jag då kommer vi hem! Jaha, lycka till då o trevlig helg...sen la han på! O mitt medberoende skriker fullständigt rakt ut att jag gör fel som åker och tar hans barn ifrån honom även denna helg! Jag vet så innerligt att det inte är så, det är HAN som puttar undan sitt egna barn genom att vara fruktansvärd i sitt drickande o i sitt humör, men mina skuldkänslor finns där ändå! Skit är det kan jag säga....men ska stå emot allt vad d heter o åka, har ju bestämt med mina föräldrar nu att vi ska vara med dom hela helgen i stugan o hur han är vilket gör att jag pushar mig själv till att faktiskt ta tag i det o inte ge efter! Kanske kanske kanske kan han ha denna helg att tänka, tänka på hur vi har det och hur han vill ha sitt liv!
Innan vi åkte plockade jag undan alla våra grejer som låg framme och la ihop dom...tänker att det kanske är lättare för mig att packa senare om jag vet exakt vart jag har alla grejer! Ska börja rensa o kanske skriva en lista på vad jag behöver till en början med både bebis, sonen och såklart till mig själv!

Att föräldrarna är öppna och förstår. Så bra med dina insikter fast de är ledsamma. Du kommer att klara fig fint och skapa ett bra liv för dig och barnen! / mt

Jag var också barnet. Jag ville att mamma skulle flytta med mig och syskon men hon valde då ännu sin man. Av omsorg och plikt kanske... Vi är många och det är så bra att öppenheten blivit så mycket större och insikten om barns behov och rätt. Kram / mt

så jag läste inte ditt sista inlägg.
Ha en härlig dag med sonen ?

Det är ett så klokt val, både för dej och lillkillen och barnet du bär . Du behöver all vila du kan få . Jag önskar att du kunde stanna iväg längre än över helgen, jag tycker att din sambo känns hotfull bara genom det du skriver här
Nu vet ju inte jag hur din relation är med dina föräldrar men är den inte helt värdelös så berätta för dem , det kan vara skönt att någon vet !
Och du, kom ihåg hur stolt du ska vara! Du är en jättebra mamma som tar tag i detta ? kram

Tack för era kommentarer, som vanlig oerhört stöttande och ger mig kraft att faktiskt ta tag i det jag tycker är så oerhört jobbiga beslut!
Pratade med mina föräldrar över telefonen nu o sa att jag vill absolut inte prata om det mer än nödvändigt då jag inte vill att sonen ska höra förmår även om han vet om det såklart, men behöver inte göra d värre än vad d är för honom. Vilket de förstod, o välkomnade oss med öppna armar hela helgen! Så trots att de ville att vi skulle va kvar hemma hos dom k helgen så vill jag nig va helt själv med sonen och valde att va i stugan iallafall tills imorn själv när dom kommer ner. Kanske låter ego men jag orkar inte ha folk omkring mig längre, vill bara va själv och njuta av lugnet med min son så vi kan ha kul bara han o jag!

Sambon ringde förut o sa att han kunde flytta så slapp jag det...så kunde han föytta till sitt hemland istället. Vet att d bara är skitsnack från honom då han sagt exakt samma sak förut när han varit bakis.
Förut precis när jag skulle lägga på så säger han, jag fattar att du inte kan flytta direkt men små barn o allt men till den 1/9 ska du ha flyttat iallafall!
Han är ett sånt svin så det finns inte.....

Hopps de ringer så vi får lägenheten nu bara!

Åhh vad jag inte vill det här egentligen

också fullt ut! Jag lämnade för sex månader sedan! Det var andra och sista gången jag lämnade honom! Medberoendet är nog minst lika starkt som alkoholberoendet! Just det där du skriver: hjärnan säger en sak och hjärtat en annan! Man tycker alkoholisten är som två personer: en man älskar och en man hatar! Men man blir ju själv likadan: en som tänker och en som känner! Din man har sagt att du fåt acceptera hans drickande om ni skall vara ihop! Ställ dig själv frågor som tex: kan jag acceptera? Är hans drickande något jag kan stå ut med? Kan jag skaffa barn med honom? Den sista frågan tycker jag är relevant att ställa även om man inte har dom planerna för vill man vara ihop med någon som man inte skulle kunna tänka sig som far till sina barn? Önska dig massor med styrka att välja den väg som är rätt för dig!

Jag hade en arg och våldsam alkoholist till pappa under mina 5 första år. Jag minns numera bara incidenterna. Min mamma lämnade honom en natt med mig och syskon och jag har tackat henne många gånger.
Om du blir utsatt för våld som mulletant skrev ovan så hoppas jag att du kan finna styrkan att ge dig av. Jag lider med dig i så fall, men det finns hjälp att få.
Om jag missuppfattat och det ”bara” är dåligt humör finns det kanske något att jobba med, men barn känner av om det är mycket bråk också så ta en paus.
Jag har så klart inte rätt att säga vad du ska göra men jag var barnet under de åren och det satte spår.

du låter din familj veta hur du har det! Då har du säkert stöttning! Håller med MT: ta dig bort från denne man! Våldsam mot en gravid kvinna, våldsam inför sitt barn! Missbruket har fullständigt tagit över! Hoppas du får vila och ro i helgen! Kram

Tack, jag har bestämt mig för att va öppen mot mina föräldrar nu och be att jag kan få vara där över helgen eller iallafall i stugan! Jag har ingen lust att diskutera med dom mer än att jag letar lägenhet! Vill bara inte vara här hemma nu. Sjukskrev mig o sonen idag, klarar inte av att jobba när jag mår som jag mår känner jag!
Hur som om jag får vara hemma hos dom eller i stugan så ska jag o sonen ha en bra helg....skiter i allt nu

Du måste bort ifrån honom! Kan du redan nu bestämma att vara hos dina föräldrar eller i deras sommarhus med barnet över helgen? Det är är inte alls bra att du med barnet och bebisen i magen ska vara med den berusade mannen som enligt vad jag läser blir alltmer fången i sitt missbruk. Som flera redan skrivit så är det så här alkoholen förändrar människor, till oigenkännelighet och i det läget är de själva maktlösa att bryta.
Du behöver en lugn och trygg plats och möjlighet att hitta utvägar, först i din akuta situation och sedan på längre sikt.
Med önskan om en lugn helg! / mt
PS Jag tyckte mig också se att du nånstans skrev ’slå mig men inte inför barnet’. Hoppas jag minns fel... men om du skrivit eller tänkt så så är det inte okej! Jag förstår att det handlar om att skydda barnet MEN du ska 8nte utsätta dig för risken att bli slagen igen. Det är inte okej för dig! Åh, åh, åh.... vad jag kan förtvivlan för alla som lever i alkoholens fångenskap. Men förtvivlan räcker förändrar ingenting.... det måste till förändring! Kram, kram / mt

Jag förstår dig och håller med dig i allt du skriver. Att man kan älska en person så mycket som gör en så illa med sättet de väljer att leva på är helt ofattbart egentligen! Hjärnan säger till en vad som är det bästa för en, dvs lämna. O det vet man ju så väl så väl att man ska och kanske egentligen vill för att slippa denna alkoholdrickande värld som man lever i. Där ALLT kretsar kring när ska han dricka, Hr mycket ska han dricka, hur kommer humöret bli etc etc etc.
dock måste man nog komma till insikt i att det är inte hållbart i längden att ha det på det sättet att inte kunna leva på ett normalt sätt. Medberoendet är fruktansvärt starkt och för att komma till insikt i det och vart man själv befinner sig i sitt medberoende så kan man behöva hjälp, anhörigstöd....ett tips bara! Gick på det förra året strax innan min sambo började med antabus och kom till bra insikt i vad jag vill och inte vill, men trots det är det fruktansvärt jobbigt att ta steget. Min sambo höll antabusen i 8 mån, nu har han börjat och är tillbaka på ruta ett igen o har varit i 6 mån, jag letar lägenhet för fullt....men svårt att hitta för en bra peng då jag är studerande samt ska va föräldraledig igen med vårt andra barn nu till hösten! Har dock insett att kag inte klarar av eller vill leva såhär med vare sig ett eller två barn!
Jag hoppas du kommer till insikt k vad du vill...tyvärr kan man inte styra alkoholisterna utan de måste själva vilja. Har han då sagt att han ger dig två alternativ då kan du nog lita på att det är så tyvärr!

Såååå då va fredagen igång då! En fråga vid 06 och han håller fortfarande på att skrika som en idiot, kastar grejer så kaffemuggen kastas iväg över golvet, kallar mig allt möjligt och allt framför sonen som i godan ro vill äta frukost och kolla iPad! Känner bara att helgen kommer bli så skön.....NOT! Allt detta för att HAN drack igår och är på världens pissigaste humör dagen efter som vanligt! Han skickade en bild till mig som jag redan fått, kl 24.00 igårkväll.....min enkla fråga var När gick du o la dig igår? För du kom ju inte upp till sängen förrän 03....nä jag sov vid elva. Men du skickade ju en bild till mig på en faktura kl 24. Sen va d igång...för han hade då inte skickat en bild så pass sent och d har han alltså stått o skrikit om k en halvtimme tills han åkte till jobbet. Varpå jag kastar ur mig i min ilska att jag söker en lägenhet idag som förhoppningsvis är inflyttning i 1 sept så han vet att vi drar då! Det kunde vi allt göra och lycka till med en nyfödd o en 3-åring. Men ut skulle jag tills dess oavsett det skulle jag ha klart för mig.
Kastar igen dörren och kommer in strax därefter och säger att i EM vill han ha en ursäkt av mig att jag sagt allt jag gjort (???) eller så kunde jag dra åt h-vete den 1 sept.

Jag säger er såhär, en ursäkt kommer han aldrig fö för denna fråga som han kunde ha reagerat HeLT annorlunda mot! Vi hade ett långt samtal igår om allt med dricka o vad d va, men när jag gick o la mig så va såklart alla hans ord som bortblåsta vilket jag såklart visste från början (sällan så dum att lita på det nu förtiden) och han drack säkert 4-5 öl o 2/3 av en rödvinsflaska! Man blir full på det, det bara är så.....
Nu ska jag se till att sonen blir redo för dagis (stackarn) och sen ska jag försöka ta mig samman för en dag på jobbet.....hur har jag just nu ingen aning om!

man kan göra är att säga ifrån! Typ ”jag tycker våra samtal bara handlar om dig och det trivs jag inte med, vill också ha plats”!
Lyssnar de inte på och respekterar det får man välja bort dom helt enkelt!
Tror vi har kommit till den där berömda gränsen när man inte orkar mer, man vill ha det bra! Inte ta skit från höger och vänster! Och också har jag nog växt mig starkare det senaste året! Jag börjar bli bekväm med att ta plats och då vill man ha plats också! Inte bara ge plats åt andra! Säg ifrån nästa gång du pratar med ditt ex eller din väninna! Berätta hur det gick här ?

Haha ? kliande myggbett etc . Ja de kan inte hålla sig . Så fort en liten artighetsfras är avklarad så mals det och mals det. Inte bara dotterns far som ringer och maler till mig. En väninna gör detsamma . Hon malde i 1 timma om sina grejer igår. Tro mig jag är en god lyssnare. Men när dom inte ens bryr sig om mig känns det som . Då blir man ledsen. Jag började nästan gråta efyeråt för jag var helt slut. Har man levt med en suput så är man ganska utmattad mentalt och då orkar man inte höra på allt tjat. Frågan är vad ska man göra åt det ?

bättre att fundera över sig själv...den enda personen man kan förändra och styra över! Fast håller inte med om ”en gång är ingen gång”! Gäller inte för våld tycker jag! Det ska man bara inte ta och inte ursäkta!

från ovan nämnda väninna idag (hon som jämt maler om sig själv)! Det löd ”hur har du det?” Undrens tid är inte förbi? Funderade en stund på om jag skulle ”hämnas” lite och berätta om veckans myggbett, kliade på ryggen i måndags, idiot som körde om mig i tisdags mm mm! MEN hejdade mig och svarade artigt ”jo tack bra och hur är det själv?” Och dååå var vi tillbaka på ruta ett! Fick en ingående hälsodeklaration? inget allvarligt som man behövde känna empati med direkt! Ja ja en början på nåt nytt...eller kanske inte!?

Tja,... en gång är ingen gång...? Han brukar inte vara våldsam, å andra sidan har han ju ingen kontakt med sitt känsloliv. Autist?
Frågan kvarstår ju för mig; varför har jag valt en sådan man? Upprepningstvång?

idag avklarat ! Chockande skönt , blir lite hjärtstillestånd när man hoppar i ?
Du resonerar klokt och sunt !

8 grader till och t o m jag skulle kunna bada! ?
Antabus, vilja och tid är en riktigt bra kombination.
Jag känner faktiskt en slags stolthet de dagar som jag tar fram min burk, lirkar fram en tablett, lägger i vatten, rör om och dricker upp.
Jag vet att jag inte vill kröka, och gör jag det ändå de kommande 10 dagarna så blir jag riktigt dålig.
Jag vet också att jag kan fuska och låta bli att ta mina piller, börja kröka i smyg och svika ännu en gång, men jag vill inte svika längre.
Ärlighet varar ju längst, och fortsätter jag vara ärlig mot och med mig själv så sker resten naturligt. Hoppas jag.

Ska du bada? ?

jag med!Tack för att du alltid tar dej tid och sprider positivitet ?Ha en bra dag i värmen, 22 grader i havet där vi bor ?

Det låter positivt!
Antabus kanske är precis vad han behöver för att hålla sig borta från alkoholen länge nog för att inse hur livet faktiskt kan vara utan att ständigt behöva rusa till sig.
Det är ett bra första steg. Sen får han chansen att verkligen visa vad han vill!

Hoppas det blir en bra erfarenhet för dig! ☀️

har min käre make ringt och fått läkartid till nästa vecka, han vill prova antabus . Varför jublar jag inte, varför känner jag mej orolig ? Är det för att det känns som sista halmstrået?? Jag vet inte om hans hjärta är med i kampen eller om han tror det ska fixa allt .... många tankar snurrar ....

har bara en sak att säga : Lämna !!

Det har en tendens att öka !!!